Hoppa till huvudinnehåll
Ledarskap

Emely varvar ner i garaget

Emely Vonkavaara Björkman, stationschef på Svensk Bilprovning, kopplar av efter jobbet med att sköta om en mattsvart veteranbil från 1968.
Petra Rendik Publicerad
Mikael Wallerstedt
Att ha veteranbil är frihet, glädje och gemenskap, säger Emely Vonkavaara Björkman. Mikael Wallerstedt

Var det kärlek vid första ögonkastet när du såg din Ford Galaxie Cab 68?
– Nej, det var inte min drömbil. Ful som stryk var han, men en cab för bra pengar. Den var lackad i åtta färger och saknade bensintank, vi fick provköra med slang till en dunk. Det fanns alltså att göra.

Ni fick lägga mycket tid på bilen?
– Det blev ett jätteprojekt. Men jag och min dåvarande man var eniga om att vi ville ha ett rullande renoveringsprojekt. Vi köpte bilen i februari 2012, målet var att åka på en bilträff i Västerås fyra månader senare. Vi gick in i garaget sju på morgonen och lämnade tolv timmar senare varje helg. Men det gick, han lämnade garaget, mattsvart i lacken. Nu rullar han varje sommar.

Hur mycket tid och pengar lägger du ner på bilen?
– Runt 50 000 kronor per år. Det finns alltid något att fixa. Nu ska den in för lackering. Förra året bytte jag taket på caben och så är det vanligt underhållsarbete: serva motor, kolla växellåda och annat.


Emely och hennes Ford Galaxie Cab 68. 

För oss som inte fattar – vad är grejen med att ha en veteranbil?
– Frihet, glädje och gemenskap. Det är en kultur, du åker på bilträffar och delar ett gemensamt intresse med tusentals andra. Det är en viss klädstil och mycket gammal rock´n´roll. Det spelar ingen roll om du är 15 och nyss köpt en EPA eller 75 bast och världsmästare på att löda med tenn. Alla är glada att få hänga med varandra.

Varifrån kommer bilintresset?
– Motorer har alltid funnits i mitt liv. Mitt starkaste minne är när jag som åttaåring åker lastbil med pappa, som för övrigt kunde meka med allt. Plötsligt ser jag en konvoj med gamla Cadillacs och Chevrolets – då sa jag till pappa att en sådan där bil ska jag ha en dag.

Flyr du till garaget om du till exempel är stressad av jobbet?
– Så är det. Du kan inte stå och reta upp dig på kollegorna när du till exempel kopplar el, då kan det börja brinna. När jag jobbar med min bil släpper jag allt annat och fokuserar på honom.

Så bilen är en han?
– Ja, kvinnor brukar säga ”han” om sin bil, män ”hon”.

Om det brann – skulle du rädda fotoalbumet eller bilen först?
– Bilen, lätt. Unge, hund och bil. Och sedan gubben så klart.

EMELY VONKAVAARA BJÖRKMAN

ÅLDER: 34 år.

GÖR: Stationschef på Bilprovningen i Rosersberg och Märsta.

BOR: Uppsala.

FAMILJ: Dotter, sambo, hund och hästar.

BILEN: Ford Galaxie 500, 1968 Convertible. Motor: 302. Växellåda: C4 automat. Originalfärg: Winstor White. Efter renovering blir den blåmetallic.

KURIOSA: Emely är den enda registrerade ägaren av just den här bilmodellen i Sverige.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ledarskap

Valios vd: ”Jag vill vara förrädare”

Robert Auselius är lovprisad vd. I senaste numret av Chef och Karriär berättar han om hur han gick från att sälja barnmat till att bli chef för Valio i Sverige.
David Österberg Publicerad 8 maj 2026, kl 06:01
Valios vd Robert Auselius
Robert Auselius är vd för Valio. Under många år drömde han om ett toppjobb i Schweiz - men hamnade i stället i Finland. Karl Nordlund

Vad är du riktigt bra på?

– Musik är jag väldigt duktig på. Jag älskar musik. Jag lyssnar alltid på musik. Jag tror att jag tillhör den procent av Spotifys användare som lyssnar mest. Frustrerande för min fru när jag sätter på musik tidigt på morgonen.

Vad ser du helst på tv?

– Jag älskar Förrädarna och Robinson. Och Mästarnas mästare. Det är kanske inte fint nog, men de programmen älskar jag. Det är spännande med gruppdynamik. Jag hade gärna varit med i Förrädarna – och hade helst velat vara förrädare. Men jag hade haft otroligt hög puls, för jag är inte bra på att ljuga. Däremot tror jag att jag hade haft lätt att bygga förtroenden.

Vad ville du bli när du var liten?

– Mellan jag var 5 och 13–14 ville jag bli fotbollsproffs. Som Maradona eller Lothar Matthäus.

Vad skulle du vilja vara riktigt bra på?

– Om jag fick drömma fritt hade jag velat vara popstjärna. Rest världen runt och stått på scen. Det hade ju varit jättekul. Jag spelar lite gitarr, men inte på proffsnivå.

Vad har du för relation till facket?

– Vi har haft en god relation i de frågor där vi har samarbetat. Min bild är att facket är intresserat av dialog och samarbete.

När blev du vuxen?

– Första gången jag kände mig vuxen var när jag flyttade hemifrån och skulle betala mina egna räkningar och laga mat och så. Men riktigt vuxen blev jag kanske inte förrän jag blev pappa. Då var jag 26.

Kan alla bli en bra chef?

– För att bli en bra chef behöver du empati, nyfikenhet och lyhördhet. Och veta vem du själv är och vilka värderingar du har. De flesta kan lära sig att bli en bra chef, men det passar inte alla på grund av deras personlighet och intresse.

Hur ofta köper du mejeriprodukter från andra företag?

– Jag skulle inte köpa mjölk från Arla, men vill jag exempelvis ha crème fraiche blir jag tvungen att välja något annat än Valio. Man blir väldigt lojal med det företag man jobbar för. Jag köper fortfarande bara Zoégas kaffe, ett av Nestlés varumärken.

Är det jobbigt att vara tvåa efter Arla?

– Att ha hård konkurrens stimulerar mig. Det gör att vi alltid måste vara på tårna. Vi måste vara innovativa och förändringsbenägna. Det gör också att vi måste hitta nya affärsområden. I dag är vi inte bara ett traditionellt mejeri som säljer laktosfri mjölk. Vi är ett mejeri som gått från dairy till food.

Här hittar du hela reportaget.