Hoppa till huvudinnehåll
Ledarskap

Chefen som byter liv som statist

Att vara statist ger Mobin Ansari den bästa avkopplingen från jobbet som chef. Genom att kliva in i andra yrkesroller och karaktärer upplever han också att livet blir större och rikare.
Anita Täpp Publicerad 8 april 2022, kl 06:00
Statisten Mobin Ansari
"Till viss del handlar det här om nyfikenhet" säger Mobin Ansari. Foto: Peter Knutson

Varför är du statist på fritiden?
– Jag brinner verkligen för mitt jobb, för att utsatta barn ska få den bästa möjliga framtiden. Men det kan också vara tufft känslomässigt. Som statist får man gå in i en helt annan yrkesroll och försöka sätta sig in i hur den fungerar. Om man då exempelvis har i uppdrag att agera sjuksköterska, så är ofta också flera av statisterna sjuksköterskor på riktigt. Och att träffa de människorna, som berättar hur deras vardag ser ut, öppnar nya världar för mig. Så till viss del handlar det här om nyfikenhet. Men att få möjlighet att spela olika karaktärer är också ett sätt att se till att livet inte blir rutin.

Hur upptäckte du den möjligheten?
– Jag halkade bara in i det här tack vare en vän som är statist. Hon tipsade mig när hon fick veta att ett produktionsbolag sökte en dari-talande statist till en tv-serie, och visste att jag med min afghanska bakgrund kan det språket. Och efter en casting fick jag jobbet. Men jag tyckte bara att det var en jättekul erfarenhet och släppte det sedan.

Men du har ändå fortsatt?
– Ja, åtta månader senare ville man att jag skulle komma på en casting för en annan tv-serie. Det slutade med att jag helt oväntat fick en mindre skådespelarroll i tv-serien Sthlm Rekviem. Den var jättekul att göra och regissören försökte också peppa mig till att söka fler roller. Men det rann ut i sanden eftersom jag är ny i branschen och inte har någon aning om hur man gör. Men jag har ändå fått flera statistroller efter det.

Mobin Ansari i en gul bil i rollen som statist.
Förutom uppdragen som statist har Mobin Ansari också haft en skådespelarroll, som Yusef i tv-serien Stockholm Rekviem. Foto: Fredrik Hjerling/Cmore

Hur kan en vanlig inspelningsdag vara?
– Ofta blir det många timmars väntan på inspelning. Och då brukar det bli mycket avslappnat och roligt umgänge med andra statister och skådespelarna, där vi snickesnackar, fikar och äter lunch ihop. För normalt har man som statist inte heller några repliker som man behöver dra sig undan och träna på. I stället handlar det ju mest om att visa vanliga mänskliga reaktioner, som att man hoppar undan när det kommer en ambulans eller sitter och pratar runt ett bord i en scen.

Hur går statistuppdragen ihop med ditt vanliga jobb?
– Lite knepigt kan det bli ibland, som när omtagningar av en scen kan göra att man strax innan en planerad inspelningsdag får besked om att den är flyttad. Men det är något man bara måste acceptera, att det kan vara så i den här branschen. Och någon semester behöver jag inte ta eftersom mycket av mitt jobb lyckligtvis också går att sköta per telefon och digitalt från inspelningsplatsen.

MOBIN ANSARI

GÖR: Föreståndare på det privata vårdföretaget Inkludering Resurs som rekryterar och ger stöd åt familjehem som tar emot utsatta barn.

ÅLDER: 39 år.

BOR: Haninge.

TIPS TILL BLIVANDE STATISTER: På nätet och Facebook finns hemsidor och grupper för statister, där aktuella uppdrag läggs upp. Där kan också ges möjlighet att lägga upp en profil, så att rollbesättare kan hitta dig.

 

Ledarskap

Chefers arbetsmiljö glöms bort

Stress och en ohållbar arbetssituation. Det är vardagen för många av landets chefer. Trots det faller ansvaret för deras arbetsmiljö ofta mellan stolarna. Den slutsatsen drar Arbetsmiljöverket efter att ha inspekterat 1 100 företag.
Ola Rennstam Publicerad 25 april 2024, kl 08:01
Dålig arbetsmiljö för chefer. En kvinnlig chef masserar sin handled och en manlig chef har hela sin datorskärm täckt med kom ihåg-lappar.
När Arbetsmiljöverket inspekterade arbetsmiljön för chefer i privat sektor fann man brister på 65 procent av fallen. Foto: Colourbox.

I juni 2022 inledde Arbetsmiljöverket en stor insats med fokus på chefer inom privat sektor. Sammanlagt gjordes 1 100 inspektioner under ett och ett halvt års tid – och nu är rapporten klar. Den visar att myndighetens inspektörer fann brister i arbetsmiljöarbetet på 65 procent av de inspekterade företagen. 

Insatsen har fokuserat på första linjens chefer, alltså de chefer som är närmast medarbetarna.

– Det är yrkesgrupp som ofta pressas både uppifrån och nedifrån i organisationen, vilket kan leda till stress och en ohållbar arbetsmiljö, säger Malin Cato, arbetsmiljöinspektör vid Arbetsmiljöverket.

Chefers arbetsmiljö glöms bort

Rapporten visar att ansvaret för chefernas arbetsmiljö ofta faller mellan stolarna. Första linjens chefer exkluderas från medarbetarundersökningar, skyddsronder och medarbetarsamtal. Malin Cato anser att chefernas arbetsmiljö behöver lyftas och synliggöras.

Malin Cato, Arbetsmiljöverket

– På många företag är det inte självklart att tänka på cheferna som vanliga arbetstagare. En chef är också en medarbetare, som behöver en bra arbetsmiljö för att kunna vara ett bra stöd åt andra. Om chefen har en bra arbetsmiljö är chansen större att medarbetarna har det, säger hon.

Varför glöms chefernas arbetsmiljö bort?
– Inspektionerna har visat att den person som ansvarar för första linjens chefers arbetsmiljö, det vill säga dennes chef, inte alltid har förstått att det ingår i arbetsuppgifterna. Många saknar också tillräcklig kunskap inom arbetsmiljöområdet. Risken är att de arbetsmiljöfrågor som berör chefer inte tas om hand och det kan i sin tur leda till ohälsa och olyckor.

Arbetsmiljöombud saknas för chefer

Arbetsmiljöverket påpekar att första linjens chefer ofta saknar arbetsmiljöombud*. I många fall finns arbetsmiljöombud på arbetsplatsen men de representerar medarbetarna gentemot arbetsgivaren.

– Cheferna ses ofta som arbetsgivarrepresentanter och som en motpart. Här har arbetsmiljöombuden en viktig roll i att påtala arbetsmiljörisker. Även chefer kan behöva arbetsmiljöombud, säger Malin Cato.

Arbetsmiljöverket understryker att majoriteten av de inspekterade företagen har åtgärdat de påpekade bristerna.

*Inom Unionen benämns rollen "arbetsmiljöombud" men lagstiftningen och Arbetsmiljöverket använder benämningen  "skyddsombud".

Ledarskap

Chefer behöver ångest

Starka kulturupplevelser som förvirrar och skakar om – det är vad ledare behöver för att bli bättre. Allt enligt ledarskapsmetoden Schibbolet.
Publicerad 24 april 2024, kl 06:01
En stressad chef vid sitt skrivbord med huvudet i händerna.
Mätbar effekt - Schibbolet ger bättre chefer och mindre stress. Metoden utvecklar ledarskapet med poesi och kaos. Foto: Colourbox.

Ledarskapsträning från helvetet. Chefskurs med Kafka. Ett stålbad fyllt med poesi och musik. Så skulle nog den udda och utmanande Schibboletmetoden lite förenklat kunna beskrivas. Konceptet går ut på att utsätta chefer för ett känslomässigt kaos – med hjälp av kultur. Med omstörtande musik och poesi ska deltagarna skakas om – ja, till och med chockas. Något som i sin tur leder till att man kan stanna upp, reflektera, ompröva och därigenom öva sin omdömesförmåga. 

Ur denna medvetna träning växer så småningom ett mer ansvarstagande och genomtänkt ledarskap. 

– Schibbolet är menat som en guide till livets komplexitet. Att vara ledare och utveckla andra människor är något djupt allvarligt. Det är ett stort ansvar att ha en genomgripande påverkan på andra människors liv, säger Julia Romanowska, medicine doktor, konstnär, programmerare och initiativtagare till metoden. 

Schibbolet handlar om att utveckla ledarskap på omvägar som inte handlar om ledarskap. I stället är det, via kultur, en djupdykning ned i de existentiella frågornas bråddjup, vilket syftar till att väcka medkänsla, etiska insikter och nå egen mognad. 

Frustration födde Schibbolet

Julia Romanowska har själv varit chef och har dessutom ett förflutet som organisations- och ledarskapsutvecklare. Schibboletexperimentet växte fram ur hennes egen tilltagande frustration över många utbildningars ytliga och förenklade syn på ledarskap.

 – Efter hand insåg jag att ledarskapsutbildningarna var infantiliserande och dessutom ofta saknade vetenskaplig grund. Jag ville skapa en motbild till de standardiserade mallar och verktyg som erbjuder förenklade lösningar men inte kan hantera svårare frågor. Möjligtvis kan de fungera för helt oproblematiska verksamheter, säger hon. 

Men hur går det här ihop? Att utveckla chefer med hjälp av kultur kan väl knappast vara vetenskapligt utan snarare ganska flummigt? Och fungerar det verkligen att utveckla ett bättre ledarskap med ångestupplevelser? Jadå, menar Julia Romanowska och hänvisar till sin studie med mätbara och statistiskt belagda effekter. Resultatet visar att både cheferna själva och deras medarbetare mådde mentalt bättre och var mindre stressade efter att ha deltagit i Schibboletprogrammet, jämfört med dem som hade deltagit i en traditionell ledarskapsutbildning. 

Från makt till medkänsla

I studien ingick 200 medarbetare, varav 50 chefer, från olika branscher. De delades slumpmässigt in i två grupper. Den ena fick se tolv Schibboletföreställningar med poesi och musik. Den andra gruppen gick en traditionell ledarskapsutbildning arrangerad av Försvarsmakten, liknande dem som Julia Romanowska själv har hållit tidigare. 

Studien pågick under ett år och under tiden utvärderades cheferna samt deras medarbetare. Julia Romanowska följde upp psykologiska, sociala och biologiska aspekter även efteråt. Bland annat undersöktes psykologiska faktorer som mental hälsa och utmattningssyndrom. 

De psykosociala aspekterna fokuserade på hur cheferna hanterade konflikter, kränkningar och liknande, samt i vilken utsträckning ledarna använde sig av undvikande strategier. Även självkänsla skattades. Den biologiska faktorn var nivåerna av hormonet DHEA-S, som är viktigt för motståndskraft och kroppens förmåga att skydda sig mot infektioner och skadlig stress. 

Utvärderingen visade att medarbetarna till chefer som hade gått den traditionella ledarskapsutbildningen mådde sämre och var mer stressade än dem i Schibboletgruppen. Paradoxalt nog uppfattade sig ändå de cheferna själva som bättre ledare.

I Schibboletgruppen var det tvärtom. Medarbetarna skattade chefernas ledarskap högre. Den långsiktiga uppföljningen visade också att Schibboletgruppen mådde bättre, var energiska och mindre stressade. 

– En förklaring är att cheferna som deltagit i Schibbolet-konceptet fick ett annat sätt att se på sig själva och blev mer självrannsakande, ödmjuka och mindre egocentriska, vilket också gynnar deras medarbetare. 

Viktiga insikter kräver mod

Julia Romanowska menar att tonvikten i traditionella ledarskapsutbildningar ligger på makt, kontroll, manipulerande styrmedel och, inte minst, att pumpa upp det egna egot. Vilket inte gynnar självreflektion. Schibbolet går på tvärs och banar i stället väg för ett reflekterat ledarskap, som inte är självcentrerat utan fokuserar på de människor man möter. Riktningen går alltså inte från ledarens styrande strategier till omgivningen utan åt andra hållet. Ansvar och moraliska överväganden är genomgående teman.

 – Det sker en förskjutning hos deltagarna från att tänka i termer av makt, till att tänka i termer av eget ansvar. Vi måste ställa oss nya frågor när det gäller ledarskapsutveckling. Och det kräver förståelse för människans villkor, inklusive de mörka sidorna. Vägen till viktiga insikter är alltid både krävande och skrämmande. Men livsnödvändig, säger Julia Romanowska.

Text: Gertrud Dahlberg

UPPLEVELSER GER REFLEKTION

  • Det hebreiska ordet ”schibbolet” kan översättas med ”det som bär frö” eller ”prövosten”. 
  • Julia Romanowska har utvecklat Schibbolet till konstnärliga föreställningar där textfragment om ondska, lidande och katastrof läses upp. Ibland till musik. Syftet är väcka starka känslor och skaka om – vilket ska leda till eftertanke och en känsla av eget ansvarstagande. Metoden innebär en både svårfångad och mödosam mognadsprocess som möjliggör växande. 
  • I boken Schibboleteffekten – ledarskap, konsten och människans ansvar ger Julia Romanowska en sammanfattning av sin doktorsavhandling och sina forskningsresultat