Hoppa till huvudinnehåll
Ledarskap

Automatisk fika

Odrickbart. Eller utsökt. Automatkaffet på jobbet kan verkligen variera. Avgörande är att välja rätt leverantör, kaffe och maskin – och låta serva den med kunskap och finess!
Joachim Stokstad Publicerad
Fredrik Stehn
Fredrik Stehn

Att hyra ut kaffeautomater till företag är big business i Sverige. Man uppskattar att det finns 110 000 maskiner på kontoren runt om i landet och att branschens totala omsättning är nära tre miljarder kronor om året.

Bästa koppen automatkaffe vinner

Men de flesta av oss har nog varierande erfarenheter av automatkaffe. Ibland smakar det inte gott, för att uttrycka det diplomatiskt. Så behöver det dock inte vara. Det kan nämligen också smaka enastående. Det inser man om inte annat av det faktum att det numera finns en tävling – Coffee Professional Cup – där bästa koppen automatkaffe vinner. Deltagarna har med sig valfri maskin, som de sedan tillåts trimma och modifiera.

Dan-Fredrik Asplund, kaffeautomatleverantören Beans smakexpert, har vunnit förstapris i tävlingen en gång och blivit tvåa två gånger.

– Jag kan justera mängden vatten och kaffe, men också dragtid, malningsgrad med mera. Ofta vill man ha sitt kaffe snabbt, men då hinner alla aromer inte att utvecklas.

Dan-Fredrik Asplund går så långt att han hävdar att det är extremt svårt att skilja en kaffe gjord av en rätt intrimmad automat från en kopp tillagad av en barista.

I dag finns frystorkat kaffe som smakar bra

Vad ska man då tänka på när man väljer maskin till kontoret? Benny Petersson – styrelseordförande i SVF, Svenska Vendingföreningen som företräder landets kaffemaskinuthyrare – tycker att man ska välja en etablerad leverantör som är diplomerad av SVF.

– Då har man servicekompetensen. Sedan bör man fråga sig vad man är ute efter. Är det 25 personer som varje dag ska ha kaffe vid samma tidpunkt? Då kanske man i stället prioriterar snabbheten och väljer frystorkat kaffe i stället för hela bönor. I dag finns det frystorkat kaffe som smakar bra, säger Benny Petersson.

När det gäller kvaliteten på kaffet får man vad man betalar för, menar han.

– Välj hög kvalitet, det kostar trots allt inte mycket mer per kopp.

– Men mitt bästa råd är att be att få prova en maskin i en eller två veckor, testa olika kaffebönor och göra en enkät bland medarbetarna.

Personligen föredrar jag riktig mjölk

De flesta kaffeautomater använder ungefär samma teknik, men det finns skillnader. De kan matas med hela bönor, färdigmalet eller frystorkat kaffe. Hela bönor är förstås smakmässigt optimalt.

De kan använda riktig mjölk, mjölkpulver (gjort enbart på mjölk) eller ett substitut (som inte innehåller en droppe äkta mjölk och därför inte ens får benämnas så).

– Personligen föredrar jag riktig mjölk, men i tävlingen används mjölkpulver, säger Dan-Fredrik Asplund.

Dessutom finns det två olika bryggningstekniker. Den ena brygger kaffet ungefär som i kaffebryggaren där hemma, den andra använder espressoteknik. Den förstnämnda ger ett bra bryggkaffe och en acceptabel espresso. Den andra ger en bra espresso men ett annorlunda bryggkaffe, eftersom det framställs under tryck. Det blir som en espresso med alldeles för mycket vatten.

Vill du ha kaffet som vanligt?

Hur vet man vilken teknik kaffeautomaten på jobbet använder?
– Om du får en aning skum på bryggkaffet är det espressoteknik, annars är det helt svart, säger Dan-Fredrik Asplund, som själv föredrar bryggtekniken, helt enkelt eftersom han gillar bryggkaffe bäst.

För runt 15 år sedan var kaffeautomaterna helt mekaniska. I dag styrs de av en minidator och är allt oftare uppkopplade mot nätet, så att serviceteknikern kan ha full koll. Den utvecklingen fortsätter, berättar Benny Petersson.

– Jag har sett automater med ansiktsigenkänning, som gör att du får frågan: ”Vill du ha kaffet som vanligt?”.

Om kaffet smakar illa

Tycker du inte att jobbkaffet är särskilt gott? Informera leverantören, som självklart är beroende av nöjda kunder.

– Det går utmärkt att felanmäla smaken, säger Dan-Fredrik Asplund. Då justerar jag maskinen tillsammans med kunden så att vi hittar rätt.

Dan-Fredrik Asplund har korats till landets bästa automatkaffemakare.

- Jag lockar fram de goda smakerna och dämpar beska, bitterhet och syra. Ett bra kaffe upplevs som sött.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ledarskap

Mellanchefen – arbetsplatsens kameleont

Mellanchefen ska vara lojal mot ledningen och samtidigt stå på god fot med medarbetarna. Att ständigt växla mellan olika roller gör positionen till jobbets kameleont, vilket skapar både stress och en känsla av otillräcklighet.
Lina Björk Publicerad 3 december 2025, kl 06:02
kameleont
Likt en kameleont kan mellanchefen behöva navigera i olika sätt att bete sig beroende på vem den pratar med. Foto: Colourbox

Kameleonter kan, nästan som en superkraft, ändra färg beroende på vilken omgivning den befinner sig. Och visst har de en likhet med mellanchefer, menar Daniel Tyskbo, som forskat kring deras roll på arbetsplatsen. 

Daniel Tyskbo
Foto: Malin Tengblad

– Mellanchefer är intressanta eftersom de ofta befinner sig i ett slags ingenmansland i organisationen. De är varken ”på golvet” eller i högsta ledningen, utan ska balansera lojaliteter åt båda håll – uppåt och nedåt. De förväntas vara tydliga chefer och samtidigt lyhörda medmänniskor. Det skapar en situation där de får ta ansvar men inte alltid har mandat att påverka, vilket bidrar till en särskilt komplex arbetsmiljö, säger han.

Mellanchefen är klämd likt en hamburgare mellan två bröd. Det kan i värsta fall leda till att man behöver agera i strid mot sina värderingar. Vid en nedskärning kan arbetsgivaren exempelvis har valt ett spår som drabbar verksamheten hårt, samtidigt som du som chef har kämpat för ett annat alternativ. I det fallet kan det vara tufft att gå tillbaka till gruppen med det beskedet, samtidigt som du ska vara språkrör för beslutet.

 

Mycket att säga till om och stort ansvar

Mellanchefen Kalle Löfqvist har Ikea som arbetsgivare och har skrivit en roman med den dramatiska titeln ”Mellanchefens hämnd”. Boken handlar om mellanchefen Veronica som efter många år på samma arbetsplats känner att hon hamnat i kläm – i ett vakuum mellan sina medarbetare och ledningen.

Detta är dock inget Kalle upplever på sin arbetsplats. Däremot känner han igen sig i att ibland vara verktyget som utför något arbetsgivaren har bestämt. Och att veta mer än han kan berätta. 

Mellanchef är en spännande titel då du har mycket att säga till om samtidigt som du har mycket ansvar. Det är en stor uppgift att vara lagom detaljerad vid förändringar. Du vill inte hålla de anställda ovetandes om vad som är på gång, men samtidigt inte skapa oro i onödan. Där handlar det mycket om hur man kommunicerar om beslut och sedan föregå med gott exempel, säger han. 

Kalle Löfqvist
Mellanchefen Kalle Löfqvist på Ikea tycker att det är en utmaning att vara lagom detaljerad vid förändringar. Foto: Sebastian Borg

Kompis och befälhavare

I sin forskning har Daniel Tyskbo identifierat två stora utmaningar för mellanchefer. Den första är ”ledare–följare-pendlingen” där de både ska leda sina medarbetare och följa sina egna chefer. Den andra är växlingen mellan att vara ”kompisen” som skapar relationer och ”befälhavaren” som fattar beslut. Att hela tiden byta mellan rollerna riskerar att skapa osäkerhet kring identiteten som chef. Precis som kameleonten anpassar sig efter sin omgivning, tvingas mellanchefer ständigt ändra språk, stil, ledarskap – beroende på vem de talar med. Det är en kompetens, men det kan också bli en belastning om man inte får stöd i att hantera det.

Den här typen av beteende kan leda till en känsla av otillräcklighet. Många mellanchefer uttrycker att de aldrig riktigt känner att de räcker till – inte för ledningen, inte för medarbetarna och ibland inte ens för sig själva. Det här kan i förlängningen påverka både motivation, psykisk hälsa och lojalitet till yrkesrollen.

Lösningen på problemet är mer komplext än ledarskapsutbildningar menar Daniel Tyskbo. Ett första steg är i stället att synliggöra de spänningar som mellanchefer lever med varje dag och prata öppet om vad som förväntas av rollen. 

Ett enkelt sätt kan vara att ”nu pratar jag som chef, nu pratar jag som din kollega” för att skilja på hattarna. På det sättet minskar risken att hamna i en otydlig mittenzon.

Kalle Löfqvist håller med. 

Det är viktigt att inte förlora sig själv i rollen. Det finns ingen anledning att förställa sig. Jag brukar tänka på en rimlig mittenväg: det är inte viktigt att bli kompis med alla, men att stå för en värdegrund och ryggrad som är empatisk.  

Han trycker också på att som chef inte dras med i de känslostormar som kan uppstå vid förändringar. 

Även om det är svårt så försöker jag alltid försöka bygga upp en känsla av positiv rörelse i förändringar. Att själv hamna i gnäll och missnöje tillsammans med en arbetsgrupp, kommer bara att förlänga problemen, säger Kalle Löfqvist.

 

Mänskliga stödet viktigast för mellanchefen

En annan viktig punkt är, enligt forskningen, att hitta ett förhållningssätt till sina egna gränser. Att acceptera att du inte kommer att göra alla nöjda – och att våga kommunicera både uppåt och neråt om vad som fungerar och inte fungerar.

Det som underlättar är ett situationsanpassat ledarskap där man kan växla mellan närhet och tydlighet. Att kunna vara empatisk utan att ge avkall på sitt uppdrag. Men det kräver också reflektion och forum där mellanchefer kan prata om dilemman med andra i samma roll – inte för att hitta rätt svar, utan för att känna igen sig och normalisera det som annars lätt känns som ett personligt misslyckande.

Verktyg som kan underlätta är exempelvis chefsforum, kollegial handledning och tydliga mandatbeskrivningar, där det blir tydligt vad som förväntas av dig som chef. Men enligt Daniel Tyskbo är det viktigaste stödet det mänskliga – att inte känna sig ensam. 

Det går inte att underskatta trösten i att mötas och inse att andra brottas med samma frågor, och att få ett erkännande för den komplexa roll man har. Från ledningens sida behövs realistiska förväntningar, från kollegor behövs ömsesidigt stöd, säger han.