Hoppa till huvudinnehåll
Ledarskap

7 kända idrottsledare – med olika ledarstil

Det finns mängder med framgångsrika idrottsledare. Vissa har valt en mer auktoritär ledarstil och utmärkt sig med utskällningar, medan andra blivit framgångsrika genom att lämna över ansvaret till idrottarna.
Oscar Broström Publicerad
Bengt Johansson och Pia Sundhage
Idrottsledare som blivit framgångsrika med olika ledarstilar. Foto: Jan Collsiöö och Björn Larsson Rosvall/TT

Pia Sundhage

Först en ledare på planen, därefter en ledare vid sidan. Pia Sundhage är en av svensk fotbolls största profiler och en av världens mest meriterade fotbollstränare på damsidan, där hon har två OS-guld med USA och OS-silver och EM-brons med Sverige på meritlistan. Hennes ledarskap har präglats av passion men också att bygga en sammansvetsad trupp. ”Man är varandras miljö” – är ett uttryck Sundhage uppskattar.

Ett annat citat är från är hon tackade nej till att besöka Vita huset: ”Jag är heller inte så fascinerad över att få visa upp mig och träffa viktiga gubbar och gummor. Jag trivs bäst på plan i ett par fotbollsskor”.

Bengt ”Bengan” Johansson

Av många sedd som den största inom svensk herrhandboll. Under hans år som förbundskapten för landslaget vann Sverige 13 mästerskapsmedaljer (OS, VM och EM). Förutom offensiva spelkombinationer – kallade ”gurkburkar” – var han också känd för ett varmt ledarskap och att lämna över mycket ansvar till sina spelare.

Han inspirerade även förbundskaptenen för herrlandslaget i fotboll, Janne Andersson, som hade ”Bengan” som idrottslärare på gymnasiet i Halmstad. När Bengt Johansson nyligen gick bort, hyllade Andersson ”Bengan” för hans framgångar och hans ledarskap.

– Tryggheten han hade där och hur han gjorde spelarna delaktiga. Det har jag tagit med mig. Man ska ha en stadig grund att stå på men det är spelarna på planen som avgör matcher och då ska de ha en stor delaktighet, sa Andersson till Aftonbladet.

Inga Löwdin

Frågan är om någon svensk gjort mer för svensk och internationell damidrott? Efter sin aktiva karriär som längdskidåkare och orienterare, engagerade sig Inga Löwdin som ledare och kämpade för att lyfta kvinnlig idrott och ge den bättre förutsättningar. Var bland annat ledamot i internationella skidförbundet FIS, generalsekreterare för internationella orienteringsförbundet och invald i Sveriges riksidrottsförbunds överstyrelse.

Wolfgang Pichler

Den tyske tränaren är en bekant uppsyn för den som tittat på skidskytte, där han ofta har setts vid sidan om spåret, halvröd i ansiktet, skrikandes mot svenska tävlande. Pichler blev känd i Sverige som Magdalena Forsbergs personliga tränare under slutet av 90-talet, innan 2002 tog över skidskyttelandslaget och med sin tuffa pådrivning skapade framgångar för landslaget, även ofta visade upp en mjukare sida efter tävlingar.

Han var en diktatorisk ledare, har Björn Ferry, tidigare skidskytt och numer expertkommentator i SVT, sagt om Pichler.

Alex Ferguson

”If you give in once, you’ll give in twice”, sa Alex Ferguson. Manchester Uniteds tränare mellan åren 1986–2013 är en av fotbollens mest kända profiler och dessutom en av de mest framgångsrika. Han vann 13 ligatitlar och två Champions Leaguetitlar. Som ledare utmärkte han sig för sin tro på kollektivet och sina ökända utskällningar, ofta kallade hårtorkar (hair dryer).

Anette Norberg

En av Sveriges mest framgångsrika curlare genom tiderna, som med sitt lugn och sin skicklighet ledde lag Norberg till mängder med mästerskapsmedaljer, bland annat två OS-guld. Efter karriären blev Norberg chef inom näringslivet, som avdelningschef på ett försäkringsbolag.

Tommy Svensson

Tommy Svensson var förbundskapten för det svenska fotbollslag som grävde guld i USA och kom hem med ett brons. Under uppladdningen till mästerskapet läste Svensson Karin Boyes välkända dikt ”I rörelse” och försökte intala sitt lag att lilla Sverige kunde gå så långt som att vinna VM.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ledarskap

Mellanchefen – arbetsplatsens kameleont

Mellanchefen ska vara lojal mot ledningen och samtidigt stå på god fot med medarbetarna. Att ständigt växla mellan olika roller gör positionen till jobbets kameleont, vilket skapar både stress och en känsla av otillräcklighet.
Lina Björk Publicerad 3 december 2025, kl 06:02
kameleont
Likt en kameleont kan mellanchefen behöva navigera i olika sätt att bete sig beroende på vem den pratar med. Foto: Colourbox

Kameleonter kan, nästan som en superkraft, ändra färg beroende på vilken omgivning den befinner sig. Och visst har de en likhet med mellanchefer, menar Daniel Tyskbo, som forskat kring deras roll på arbetsplatsen. 

Daniel Tyskbo
Foto: Malin Tengblad

– Mellanchefer är intressanta eftersom de ofta befinner sig i ett slags ingenmansland i organisationen. De är varken ”på golvet” eller i högsta ledningen, utan ska balansera lojaliteter åt båda håll – uppåt och nedåt. De förväntas vara tydliga chefer och samtidigt lyhörda medmänniskor. Det skapar en situation där de får ta ansvar men inte alltid har mandat att påverka, vilket bidrar till en särskilt komplex arbetsmiljö, säger han.

Mellanchefen är klämd likt en hamburgare mellan två bröd. Det kan i värsta fall leda till att man behöver agera i strid mot sina värderingar. Vid en nedskärning kan arbetsgivaren exempelvis har valt ett spår som drabbar verksamheten hårt, samtidigt som du som chef har kämpat för ett annat alternativ. I det fallet kan det vara tufft att gå tillbaka till gruppen med det beskedet, samtidigt som du ska vara språkrör för beslutet.

Mycket att säga till om och stort ansvar

Mellanchefen Kalle Löfqvist har Ikea som arbetsgivare och har skrivit en roman med den dramatiska titeln ”Mellanchefens hämnd”. Boken handlar om mellanchefen Veronica som efter många år på samma arbetsplats känner att hon hamnat i kläm – i ett vakuum mellan sina medarbetare och ledningen.

Detta är dock inget Kalle upplever på sin arbetsplats. Däremot känner han igen sig i att ibland vara verktyget som utför något arbetsgivaren har bestämt. Och att veta mer än han kan berätta. 

Mellanchef är en spännande titel då du har mycket att säga till om samtidigt som du har mycket ansvar. Det är en stor uppgift att vara lagom detaljerad vid förändringar. Du vill inte hålla de anställda ovetandes om vad som är på gång, men samtidigt inte skapa oro i onödan. Där handlar det mycket om hur man kommunicerar om beslut och sedan föregå med gott exempel, säger han. 

Kalle Löfqvist
Mellanchefen Kalle Löfqvist på Ikea tycker att det är en utmaning att vara lagom detaljerad vid förändringar. Foto: Sebastian Borg

Kompis och befälhavare

I sin forskning har Daniel Tyskbo identifierat två stora utmaningar för mellanchefer. Den första är ”ledare–följare-pendlingen” där de både ska leda sina medarbetare och följa sina egna chefer. Den andra är växlingen mellan att vara ”kompisen” som skapar relationer och ”befälhavaren” som fattar beslut. 

Att hela tiden byta mellan rollerna riskerar att skapa osäkerhet kring identiteten som chef. Precis som kameleonten anpassar sig efter sin omgivning, tvingas mellanchefer ständigt ändra språk, stil, ledarskap – beroende på vem de talar med. Det är en kompetens, men det kan också bli en belastning om man inte får stöd i att hantera det.

Den här typen av beteende kan leda till en känsla av otillräcklighet. Många mellanchefer uttrycker att de aldrig riktigt känner att de räcker till – inte för ledningen, inte för medarbetarna och ibland inte ens för sig själva. Det här kan i förlängningen påverka både motivation, psykisk hälsa och lojalitet till yrkesrollen.

53 %

... av yngre mellanchefer globalt upplever dagligen måttlig till hög stress på jobbet, visar en rapport från Manpowergroup.

Lösningen på problemet är mer komplext än ledarskapsutbildningar menar Daniel Tyskbo. Ett första steg är i stället att synliggöra de spänningar som mellanchefer lever med varje dag och prata öppet om vad som förväntas av rollen. 

Ett enkelt sätt kan vara att ”nu pratar jag som chef, nu pratar jag som din kollega” för att skilja på hattarna. På det sättet minskar risken att hamna i en otydlig mittenzon.

Kalle Löfqvist håller med. 

Det är viktigt att inte förlora sig själv i rollen. Det finns ingen anledning att förställa sig. Jag brukar tänka på en rimlig mittenväg: det är inte viktigt att bli kompis med alla, men att stå för en värdegrund och ryggrad som är empatisk.  

Han trycker också på att som chef inte dras med i de känslostormar som kan uppstå vid förändringar. 

Även om det är svårt så försöker jag alltid försöka bygga upp en känsla av positiv rörelse i förändringar. Att själv hamna i gnäll och missnöje tillsammans med en arbetsgrupp, kommer bara att förlänga problemen, säger Kalle Löfqvist.

 

Mänskliga stödet viktigast för mellanchefen

En annan viktig punkt är, enligt forskningen, att hitta ett förhållningssätt till sina egna gränser. Att acceptera att du inte kommer att göra alla nöjda – och att våga kommunicera både uppåt och neråt om vad som fungerar och inte fungerar.

Det som underlättar är ett situationsanpassat ledarskap där man kan växla mellan närhet och tydlighet. Att kunna vara empatisk utan att ge avkall på sitt uppdrag. Men det kräver också reflektion och forum där mellanchefer kan prata om dilemman med andra i samma roll – inte för att hitta rätt svar, utan för att känna igen sig och normalisera det som annars lätt känns som ett personligt misslyckande.

12 %

... av mellanchefer har upplevt mobbning på arbetsplatsen, enligt en undersökning från Linköpings universitet.

Verktyg som kan underlätta är exempelvis chefsforum, kollegial handledning och tydliga mandatbeskrivningar, där det blir tydligt vad som förväntas av dig som chef. Men enligt Daniel Tyskbo är det viktigaste stödet det mänskliga – att inte känna sig ensam. 

Det går inte att underskatta trösten i att mötas och inse att andra brottas med samma frågor, och att få ett erkännande för den komplexa roll man har. Från ledningens sida behövs realistiska förväntningar, från kollegor behövs ömsesidigt stöd, säger han.

KÄNNER DU DIG KLÄMD?

Louise Berntorp, MARKNADSCHEF HBS NORDIC, MALMÖ.

Louise Berntorp

– Jag har varit mellanchef på många arbetsplatser. Där jag har haft ledningens öra har jag kunnat bolla frågor, fatta beslut och haft mandat att utföra dem.

– Men jag har även erfarenhet av företag där ledningen inte stöttat, där jag inte haft mandat och inte blivit lyssnad på. Det blir komplicerat då du inte kan säga det till din arbetsgrupp. Då har det varit bra att prata med andra mellanchefer. I dag har jag ena foten i teamet och andra i ledningsgruppen, vilket jag stormtrivs med.
 

Philip Carlson, KONSULTCHEF INVENCON, KARLSTAD.

Philip Carlson

– Det är en dynamisk roll. Jag får påverka och genomföra strategiska beslut. Det kräver flexibilitet och förmågan att snabbt kunna anpassa sig. Det är utmanande – men också precis det som gör jobbet så givande.

– Uppgiften är att översätta våra uppdrag till något som känns meningsfullt och inspirerande för varje ingenjör – så att de inspireras och har roligt. Samtidigt får jag påverka samtal med ledningen om hur vi skapar trivsel, och engagemang, vilket på sikt leder till bra resultat.
 

Martin Popovac, GRUPPCHEF WSP SVERIGE, UMEÅ.

Martin Popovac

– De utmaningar jag ser i rollen som mellanchef är att hela tiden behöva anpassa sitt ledarskap och sitt arbetssätt efter vad den högre ledningen beslutar och vad omvärlden har för önskemål, behov och krav. Du kommer att behöva vara budbärare för beslut som påverkar arbetsgruppen positivt, men även för beslut som påverkar negativt.

– Det innebär också att du måste – förutom att hantera dina egna dagliga arbetsuppgifter i uppdrag och projekt – jonglera personalfrågor, medarbetarutveckling, coachning, anbudsarbete, sälj och samordning och samtidigt hitta en riktigt bra balans mellan arbetsliv och privatliv. Det är krävande, men också väldigt utvecklande.
 

Johan Duvander, SERVICE SALES & DELIVERY MANAGER, MTS SYSTEMS CORPORATION, GÖTEBORG.

Johan Duvander

– Jag jobbar i ett globalt företag och den största utmaningen är att översätta arbetsgivarens globala vision till något som berör oss lokalt. Att förklara hur stora strategier och mål rör oss. Det gör jag genom att paketera om information och hitta saker i målen som är relaterande.

– Sedan har jag privilegiet att ha kollegor i Europa som har samma titel som jag, så där finns stöd att hämta.