Hoppa till huvudinnehåll
Karriär

De gör gott för andra

”Jag behöver engagera mig ideellt, för då känns mitt liv mer meningsfullt.” Så säger copywritern Maria Melkersson, som på sin fritid hjälper kvinnor i prostitution. Kollega har träffat tre Unionenmedlemmar som berättar om hur deras ideella engagemang hjälper dem att få balans i livet.
Publicerad
Anna Rehnberg
Varje fredagsnatt går Maria eller ett par av de andra volontärerna runt och bjuder de prostituerade på fika och delar ut hygienartiklar och kondomer. Anna Rehnberg

Maria hjälper kvinnor i prostitution 


Det ideella arbetet ger Maria Melkersson kraft att verka i den lite mer ytliga reklambranschen.

Skilda världar. Tisdag klockan 12 på dagen. Maria Melkersson skissar på en ny tonalitet för ett varumärke på reklambyrån där hon jobbar som copywriter, omgiven av rosa flamingos och Starwars-figurer.

Fredag klockan 12 på natten. Maria Melkersson kommer dragandes på sin kärra, fullpackad med preventivmedel, hygienartiklar, smörgåsar och kaffetermos, på en av gatorna i Rosenlund i Göteborg där manliga sexköpare cirklar runt i bil på jakt efter prostituerade.

– När jag berättar om mitt ideella engagemang i föreningen Rosenlundstödet får jag ofta höra:

”Va – finns det gatuprostitution i Göteborg? Det trodde jag hade försvunnit för länge sedan.”

Maria Melkersson önskar att de som reagerar så haft rätt. Målet med föreningen är att kunna avveckla sig själv när det inte finns någon gatuprostitution längre. Men så ser det inte ut, konstaterar hon krasst. Därför turas hon och de andra volontärerna om att vandra runt på gatorna varje fredagsnatt för att stötta några av de mest utsatta kvinnorna i samhället.

Mitt ideella engagemang gör att jag kan stå ut med mig själv

Samhälle, samtycke, samlag, samvete. Maria är bra på ord, i sitt yrke äger hon ordets makt. Men för dessa ofta fattiga EU-migranter, som oftast saknar röst, vill hon inte föra ordet.

– Jag vill att kvinnorna själva ska få komma till tals.

Hon som vet hur man skapar nya språk och identiteter för varumärken önskar att hon kunde skapa nya identiteter till kvinnorna på gatan. Hjälpa dem att skaffa vanliga jobb, så att de kan försörja sina familjer utan att behöva sälja sina kroppar.

Maria är ordförande i Rosenlundstödets styrelse och den enda som är kvar av de som startade föreningen för drygt åtta år sedan. Det är inte svårt att få folk att engagera sig kortsiktigt, menar hon.

– Men kortsiktigt funkar inte här. Vi bygger relationer till kvinnorna, de måste kunna lita på att vi finns kvar. Men som det ofta är med ideellt arbete orkar folk bara i några år.

Hon medger att hon kan känna sig rätt trött själv ibland, för det handlar inte enbart om att dela ut kondomer och fika på fredagsnätter. De utsatta kvinnorna kan ringa Maria och de andra volontärerna när som helst på dygnet, även när hon till exempel äter söndagsmiddag med sina barn.

Volontärerna hjälper även kvinnorna med myndighetskontakter och att följa med till läkare. Så är det bara och så måste det vara.

Så hur har hon orkat i åtta år? Maria vänder på frågan.

– Att jag har engagerat mig är kopplat till att jag har tampats med min yrkesroll i många år. Mitt ideella engagemang gör att jag kan stå ut med mig själv, säger hon.

– Jag jobbar med reklam och älskar mitt yrke. Men det är inget arbete som gör världen till en bättre plats. Jag har ett behov av att bidra till samhället. Det är nog därför många reklambyråer gör pro bono-jobb (obetalda samhällsnyttiga uppdrag, red:s anm.) för organisationer som Amnesty och Greenpeace. Det är samma drivkraft.

Ibland händer också det sällsynta att hon får hjälpa en kvinna att skriva ett CV, som ett första steg ut ur prostitutionen. Då kommer hennes förmåga att formulera sig väl till pass. Kombinationen av hennes ideella engagemang och yrkesliv har gett henne balans på mer än ett sätt.

– Det är viktigt att komma ihåg att den ytliga värld jag befinner mig i om dagarna gör att jag orkar hålla i det ideella. Det är en hitte-på-värld där jag får tänka på glättiga, härliga, goda saker – det lyfter mig. Om jag hade jobbat inom vård eller socialtjänst hade jag nog inte orkat arbeta med de här extremt utsatta kvinnorna, det hade blivit för mycket misär. Jag behöver mitt reklamjobb för att orka stötta kvinnorna och jag behöver engagera mig ideellt för att mitt liv känns mer meningsfullt då.

Arbetet med Rosenlundstödet har också påverkat henne som person. Det har gjort henne mer fördomsfri och ödmjuk, men också mer fördomsfull i sin syn på män.

– Jag har fått en förmåga att sätta mig in i andra människors liv, eftersom jag umgås med folk från olika världar. Det finns ingen skillnad mellan oss, vi har bara haft olika förutsättningar i livet. Slumpen kan avgöra om du säljer tidningen Faktum eller sitter på ett flott reklamkontor, säger Maria, som har förstått hur lätt det är att hamna utanför samhället – och hur svårt det är att ta sig tillbaka om du väl hamnat där.

Hon dömer ingen i den ytliga reklamvärlden heller. Och hon har blivit tydligare för sig själv.

– Jag upprätthåller min bild av mig själv. Jag är en person som tror på något och då gör jag något. Jag tycker inte bara att patriarkatet är vidrigt, jag försöker göra någonting för dem som utsätts för det.

 

Markus tränar knattar i fotboll


För tidigare säljaren Markus Karlsson känns det självklart att engagera sig ideellt i knattefotbollen.

Leda, styra och samordna är i korthet vad Markus Karlsson lär sig på utbildningen i Facility Management, vilket betyder ungefär en som effektiviserar verksamheter. Tre begrepp som passar väl in även på hans ideella engagemang som fotbollsledare och tränare för ett gäng tioåringar i Balltorps FF.

Att träna och leda barnen utvecklar mig som människa

Torsdag eftermiddag. Markus har pluggat hela dagen inför en tenta om regelverk för entreprenad och hyresjuridik. Ämnet ingår i den tvååriga yrkesutbildningen Facility Management vid Affärshögskolan i Göteborg. När sönerna Anton och Filip kommer hem från skolan lägger Markus undan studielitteraturen. Dags att byta om till den röda träningströjan med Balltorps FF Mölndal på.

Klockan 17 är det samling på plan.

– Vad ska vi tänka på i dag? frågar Markus.

– Att fokusera på att vara här och nu, svarar sönerna.

Det har gått fyra år sedan Markus åtog sig att vara fotbollsledare och tränare i äldste sonen Antons lag. Klubben hade svårt att få föräldrar att engagera sig, men för Markus var det en självklarhet.

Nu ägnar han cirka fem timmar i veckan åt att planera och genomföra lagets träningar och matcher och vid behov hjälper han även till i andra lag.

– Att träna och leda barnen utvecklar mig som människa, säger Markus som själv spelade fotboll från 7 till 23 års ålder.

Markus fick alltså tidigt med sig glädjen med föreningsliv och fotboll, något han haft nytta av både som kock och säljare. Samtidigt bidrar hans yrkeserfarenheter till uppdraget som fotbollsledare.

– Som kock har du din station. När bångarna rullar in och servicen börjar går man in i sin bubbla och kopplar på fokus, precis som när man går in i match. Har du en pizza, en biff och en sallad som ska serveras samtidigt måste alla hjälpas åt för att få bollen i mål. Först när slutsignalen går och alla gäster fått sin mat är man färdig.

Inom fotbollen finns fyra ledord som Markus applicerar både på sina studier och sitt yrkesliv: kamratskap, fokus, att ha roligt och att kämpa.

– Det handlar om att lyssna och ta eget ansvar, självledarskap. Har man roligt ökar motivationen och sammanhållningen stärks. Man behöver inte kunna allt, men alltid göra sitt bästa.

Med tidigare erfarenhet som målvakt är han van vid att vara extra utsatt och ta stort egenansvar. Egenskaper som kan komma väl till pass när han efter studierna står redo att anta utmaningen som till exempel servicechef eller projektledare.

När träningen är avslutad samlar Markus laget och frågar vad de gjorde bra som de kan ta med till nästa gång. Själv vet han exakt vad han får med sig från sitt ideella fotbollsengagemang.

– Min drivkraft är att må bra och ha en balans i livet.Mitt engagemang i Balltorps FF bidrar till det.

 

Frida räddar djur


”Att vara jourhem gör mig stolt och glad och ger mig andrum när jobbet känns tufft”, säger Frida Östermyr.

Som specialist på sökmotoroptimering på nätet har Frida Östermyr ett ”hemligt vapen” som hjälper henne både att få företag att sticka ut i internetflödet och hemlösa katter att finna nya hem.

En stilig grå katt med gula ögon hoppar upp i Fridas knä och lägger sig spinnande till rätta. Frida Östermyr besöker ett av Djurens Vänners jourhem och välkomnas av Scooter, som inte längre är en jourkatt. Jourhemmet blev ett permanent hem.

– Det är den största risken, att våra jourhem försvinner därför att jourkatterna blir kvar som nya familjemedlemmar, säger Frida.

På gården i Kinnarumma ryms lyckligtvis både de egna husdjuren och jourdjur som får stanna tills de får nya, permanenta hem.

Djurens Vänner blev min ventil, den pusselbit som fattades i mitt liv

Frida gick med i Borås-avdelningen för snart tre år sedan. Efter ett halvår blev hon invald i styrelsen.

– Jag tror jag bidrar med en hel del teknisk kompetens, säger Frida, som bland annat fått den lokala sajten att bli mer levande.

Hon har många idéer om hur föreningens nationella hemsida kan förbättras ytterligare, expert som hon är på att få företags webbplatser att hamna högt upp när människor googlar. Frida tycker att jobbet som expert på sökmotoroptimering på företaget Seodr i Göteborg är jätteroligt.

– Jag älskar mina arbetsuppgifter men innan jag engagerade mig i Djurens Vänner kände jag alltid något slags skuld, säger hon.

– Jag bidrar till kommersialiseringen och hjälper dem som redan har.

Det skavde i Fridas hjärta, vars drivkraft alltid varit att dra sitt strå till stacken för en bättre och rättvisare värld. Hon blev vegetarian och började sopsortera och köpa second hand långt innan det blev vanligt.

– Djurens Vänner blev min ventil, den pusselbit som fattades i mitt liv.

Frida beskriver en bransch med hårt tryck och små marginaler, men också extremt kreativ där man själv får skapa fungerande strategier. Hade hon inte haft sitt ideella engagemang finns risken att hon hade bränt ut sig.

– Jag är en sådan där som bara jobbar på och lätt engagerar mig för mycket. Med katter hemma måste jag ta en paus eftersom det finns en mage att klappa på.

När Scooter hittades var han utsvulten, skabbig, full av löss och rädd för människor. Så är det med många av djuren föreningen tar hand om – ändå får så gott som alla nya hem. Här kommer Fridas ”hemliga vapen” väl till pass.

– Jag är bra på att ”trycka på rätt knapp”, oavsett om det gäller att kommunicera med hemlösa katter eller vita medelålders män i chefsposition. Jag vet när jag ska koppla på charmen och vara skojsam och käck eller seriös och professionell. Jag vet när jag ska lämna en katt ifred eller när jag ska ”tvångsgosa” med den.

Så hur ”tvångsgosar” hon vd:ar?

– De behöver få känna sig säkra och kompetenta. Det gäller att bygga förtroende, få individen att känna sig trygg och avslappnad – precis som med katterna.

text & foto ANNA REHNBERG

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Karriär

Hatet fick Lotta Vikström att lägga ned verksamheten

Linkedin-profilen Lotta Vikström har under flera år drivit ett rekryteringsbolag. Av branschkollegor har hon på senare tid fått så elaka kommentarer att hon tappat engagemanget och nu valt att lägga ned.
– Det finns nog ingen bransch där man pratar så illa om varandra som i rekryteringsbranschen, säger hon.
Carolina Högling Publicerad 12 mars 2025, kl 06:02
En bild på Lotta Vikström och en bild på en telefonskärm med apparna Facebook och LinkedIn.
Efter flera år i rekryteringsbranschen har Lotta Vikström valt att lägga ned sin verksamhet. Detta efter att under en längre tid ha fått elaka kommentarer och meddelanden från branschkollegor på sociala medier.
Foto: Carolina Högling/Colourbox

Lotta Vikström startade rekryteringsbolaget Be proud 2016. Ett företag som skulle se människan bakom cv:t och använda sig av personliga möten i stället för automatiserade tester. Hon har tidigare berättat för Kollega att hon inte tycker att personlighetstester är rätt väg att gå i rekrytering och att de snarare skrämmer bort lämpliga kandidater. 

Lotta Vikström 

Gör: Grundare av Be best som arbetar med utbildningar och rådgivning om arbetsmiljö. 

Ålder: 53 år. 

Bor: Stockholm. 

Lägger ned

Nu meddelar Lotta Vikström på Linkedin att hon lägger ned efter att motståndet med både hat och hot blivit för mycket. 

– Jag har känt under en tid att rekryteringsbranschen har väldigt stora utmaningar. Det har blivit en ganska bedrövlig bransch. Jag kände att jag inte vill vara en representant för den.  Jag fick hat i flöden och kommentarer. Människor har postat bilder på mig och jag har fått skärmdumpar från vänner och andra i branschen, säger hon. 

Lotta Vikström berättar att det är människor i samma bransch som skrivit om, och till henne och hon upplever att klimatet har förändrats. Samtidigt vill hon understryka att det också finns många som gör mycket bra i branschen. 

Det är inte som det varit förut när man hjälpte varandra och det fanns en gemensam tanke att vi ska hjälpa våra arbetssökande att hitta ett jobb. Det finns inte alls längre. 

Pågått i flera år

De elaka meddelandena och kommentarerna på sociala medier började redan för ett par år sedan när hon skrev inlägg om rekryteringstester och ifrågasatte hur bra de egentligen är. Då var tonen inte lika hård och Lotta Vikström upplevde att det var lättare att föra en diskussion. 

På senare tid har hatet eskalerat, hävdar hon. Lotta Vikström berättar att hon fått meddelanden och läst kommentarer som ”hur fan kan hon få plats i media?”, ”hon är en jävla amatör” och ”hon kan ingenting om forskning”. 

Efter jag skrivit en debattkrönika i Arbetsvärlden kände jag att jag inte orkar hålla på och försvara mig längre. En sådan här verksamhet bygger på att man själv vill och att det finns ett engagemang och driv och jag känner att det har tagit slut nu.

Under inlägget på Linkedin har Lotta Vikström fått mycket stöttning i form av positiva kommentarer vilket hon berättar har betytt mycket för henne. 

Framåt ska hon arbeta med sitt andra bolag Be best som hon tidigare har jobbat med parallellt med rekrytering. Be best arbetar med rådgivning och utbildningar om arbetsmiljö till chefer, medarbetare, elever och lärare.

Karriär

Så klär vi oss på jobbet

Slänger du bara på dig något eller klär du dig genomtänkt när du ska gå till jobbet? Vi har träffat fyra Unionen-medlemmar som alla gör medvetna val – frivilligt eller för att tjänsten kräver det.
Petra Rendik Publicerad 17 januari 2025, kl 06:00
personer med olika arbetskläder
Arbetskläder kan ha olika betydelse. Vissa måste ha dem, andra väljer dem frivilligt för att skilja på privatliv och arbetsliv. Foto: Christopher Hunt, Nicke Messo, Fredric Alm, Mats erlandsson

När Applegrundaren Steve Jobs bad designer Issey Miyake att designa en väst som alla anställda på techföretaget skulle bära möttes han av motstånd. Han blev utbuad på scenen när han visade plagget som skulle binda medarbetarna till företaget.

Det blev ingen gemensam uniform, men Steve Jobs själv blev förknippad med svart polotröja, Levi’s jeans och sneakers, som var företagskostymen han bar i nästan alla sammanhang.

Svenskan Matilda Kahl blev en världsnyhet när hon berättade om sin egenkomponerade jobbuniform – en vit blus med svart rosett och svarta byxor som hon har burit i flera år för att slippa lägga energi på klädvalet varje morgon.

Vi har träffat Annika, David, Carl och Ida för att prata arbetskläder.

David har en jobbkostym som han bär frivilligt för att skilja på privatliv och arbete. Carl på Systembolaget och Annika på SAS har inget val – deras kläder symboliserar företagen i första hand. För Ida på LKAB handlar det främst om att inte skada sig på jobbet.

Vad tar du på dig nästa gång du går till jobbet?

David Björkeryd, Grundare av Grandur digital, Göteborg.

När David Björkeryd spelade elitfotboll i bland annat Örgryte IS och Gais slog en nästan magisk känsla till varje gång han drog på sig matchtröjan. Det blev en signal om att nu gällde det att fokusera, gå ut på plan och prestera.

– Det var en fantastiskt skön trigger som gav mig kraft, säger David Björkeryd.

När han lade fotbollsskorna på hyllan 2016 och satsade fullt ut på karriären inom digital marknadsföring insåg han ganska snabbt att han saknade den där känslan.

Lösningen blev en ny typ av matchtröja – kostym och slips som han nu bär varje dag på jobbet.

Proper på kontoret

För David Björkeryd handlar det inte om att vara överdrivet proper på kontoret. Det är ett sätt att mentalt växla mellan olika roller i livet.

– Det hjälper mig att skilja på arbete och vardag. När jag tar på mig kostymen går jag in i jobbläget – det ger mig fokus och energi att prestera på topp.

Han är medveten om att kostym och slips kan uppfattas som stelt och lite formellt. Därför försöker han tänka på sin framtoning, men också variera färg och material på plaggen.

I hans garderob hänger ett 30-tal kostymer i olika prisklasser. En är lila, den bär han gärna på sommaren. Den marinblåa dubbelknäppta kostymen sparar han till de tillfällen när han behöver lite extra styrka och trygghet.

– Jag fick inspirationen av en gammal fotbollstränare som hade en ”vinnarkostym”. Alla borde ha ett sådant plagg i garderoben. Det behöver inte vara en kostym – välj det som får dig att känna dig oslagbar.

Carl Spång, Säljare på Systembolaget, Västerås.

När Systembolaget skulle lansera nya uniformer förra året fick Carl Spång och hans kollegor agera testpiloter för plaggen under ett år. Några justeringar senare, som nya knappar på skjortorna, bär nu alla anställda i hela landet de nya kläderna som Carl Spång beskriver som ”casual” jämfört med den förra uniformen.

– Det var mer uppklätt innan, med skjorta och slips, som kanske ingav ett visst förtroende, men de yngre kunderna uppfattade oss som lite auktorära. Och personligen satt inte skjortan så bra på mig.

De enda nackdelar han kan komma på med den nya kollektionen är att designen är så pass ledig att man inledningsvis blev lite osynlig för kunderna. Men så är det inte längre.

– I början fick jag ofta frågan om jag jobbade här. Vi fick helt enkelt vara lite mer proaktiva än vanligt ett tag, säger han.

Svettfläckar på skjortan

Carl Spång jobbar i en större butik där medarbetarna är i nästan ständig rörelse. Det är mer plock av varor under hela dagen, inte bara innan öppning som tidigare. Sortimentet har också utökats, vilket kräver mer av arbetskläderna.

– För några år sedan hade vi kanske 5–6 sorters ale, nu har vi 200. Då är det bra med kläder som vi kan vara rörliga i och som andas.

För svettigt kan det bli ibland. På den förra skjortan syntes svettfläckarna tydligt, berättar han.

– Men mina äldre kollegor har då sagt att vi skulle varit med på den tiden då vi hade gulbeige skjortor. Då kunde man prata om synliga svettringar under armhålorna.

Annika Lolic, Steward på SAS, Stockholm.
Annika Lolic, Steward på SAS, Stockholm.

Få jobbuniformer har förknippats lika mycket med glamour, men också med strikta klädkoder, som flygvärdinnornas. I sina snäva kjolar blev de ett slags kuttersmycke för bolagen.

– Det var mycket mer utmanande uniformer förr. I dag är det fortfarande figursytt, men mer bekvämt och praktiskt som är bättre för hälsan och kroppen, säger Annika Lolic, steward på SAS.

Hon har upplevt det mesta i klädväg under sina snart 30 år i luften, de senaste 26 på SAS.

Mycket har förändrats och valfriheten att välja kläder är större. Flyger hon till Miami lämnar hon den varma jackan hemma. Är det vinter arbetar hon i byxor. Släpper hon på eller av passagerare i Kiruna tar hon på sig kappan. Och på fötterna, när hon är ombord, har hon ofta svarta sneakers med svart sula.

– Det blir många timmar som vi står upp, särskilt under långflygningarna som kan vara i 14 timmar. Jag ser ofta nyanställda som i början har höga klackar, men de ger upp ganska snart.

Hästsvans är okej

Men det finns regler att förhålla sig till. Du får inte ha håret utsläppt om det går längre än till axlarna. Hästsvans är okej så länge den inte är för lång, naglar och makeup ska var diskreta. Och har man inte strukit skjortan eller om kavajen har blivit lite för tajt så får man en vänlig uppmaning att se över det.

Annika Lolic har nästan alltid gillat sina uniformer. Favoriten är en som designats av Calvin Klein, men den fick hon aldrig chansens att bära.

Och så finns där uniformen som hon helst vill glömma.

– Vi hade något som såg ut som en slips som man knäppte runt blusen och så var det stora axelvaddar på kavajen. Usch … Men det var ju 90-tal och så man skulle se ut.

Ida Lund, byggledare på LKAB i Kiruna.

Byxor och jacka med reflexer, långärmad tröja under, skyddsskor med stålhätta och spiktramp, hjälm, skyddsglasögon, hörselkåpor och handskar. Det är en smärre procedur varje gång Ida Lund, byggledare på LKAB i Kiruna, ska lämna kontoret för att ge sig ut i verken.

– Det är ju ett krav att ha på oss allt det här ute i verksamheten och jag har respekt för varför det är så. Vätskor kan spruta och sten och verktyg ramla ned. Men visst skulle jag hellre ha mina vanliga kläder, säger hon.

För Ida Lund handlar arbetskläderna främst om säkerhet och funktion. Hur plaggen ser ut bryr hon sig inte så mycket om. Desto viktigare är det med bekvämligheten, att tyget är stretchigt och andas.

– Det är fysiskt jobb vi utför i verken, vi går långa sträckor och det är många trappor.

Flamsäkra ytterplagg

Men allt är inte skönt att bära på kroppen. De flamsäkra ytterplaggen som ibland måste på är otympliga och varma. Där finns utvecklingspotential, anser Ida Lund.

Kanske lyssnar arbetsgivaren precis som de har gjort när det kommer till arbetskläderna i dammodell på LKAB. Ida Lund och flera av hennes kvinnliga kollegor har fram till nu valt att använda herrkläder i mindre storlekar eftersom framför allt tjejbyxorna inte fungerar i industrimiljö.

– Byxorna har varit för tajta och lågt skurna. Men nu har det kommit en ny kollektion som man faktiskt kan ha på sig och bara det är ju ett framsteg.

Karriär

Deras ”bisyssla” – att försvara Sverige

Hotbilden mot Sverige har förändrats och tusentals anställda behöver allt oftare hörsamma sin andra arbetsgivare: Försvarsmakten. Hur funkar det rent krasst att ha försvaret som ”bisyssla”?
Johanna Rovira Publicerad 15 januari 2025, kl 06:01
Sara Eklund och Robert Boronkay, båda kaptener inom Försvarsmakten, har också "vanliga" jobb. Men att arbeta för Försvarsmakten är inte vilken bisyssla som helst. Foto: Anders G. Warne.

Artikeln i korthet


1. Ökat behov: Försvarsmakten behöver fler reservofficerare och hemvärnssoldater på grund av förändrade hotbilder, vilket leder till längre frånvaro från civila jobb.

 

2. Ekonomiska utmaningar: Reservofficerare förlorar ofta ekonomiskt på att tjänstgöra, men många gör det ändå av pliktkänsla. 

 

3. Arbetsgivares roll: Arbetsgivare är inte skyldiga att ge tjänstledighet, vilket kan skapa konflikter. Förbundet Reservofficerarna har krävt lagändringar för att förbättra situationen.



Den här sammanfattningen är gjord med hjälp av AI-verktyg och har granskats av Kollegas webbredaktör. Kollegas AI-policy hittar du här.

Tiotusentals anställda i Sverige har dubbla arbetsgivare att förhålla sig till. Under många år har arbetsgivaren Försvarsmakten legat tämligen lågt och insatserna för reservofficerare, och hemvärnssoldater har hitintills varit modesta. Men enligt Sara Eklund och Robert Boronkay, båda kaptener inom Försvarsmakten, ser det annorlunda ut nu. Tjänstgöringsordnarna kommer att komma oftare och innebära längre frånvaro från det civila jobbet. 

– Försvarsmaktens behov är väldigt stort nu. Sveriges försvar har i modern tid byggt på att växa i krasst läge. Hotbilden mot Sverige har förändrats och alla krigshärdar i världen bidrar till osäkert läge, så försvaret måste dubblera eller tripplera, säger Robert Boronkay. 

Sara Eklund tror att det kommer bli utmaningar med att bemanna Natostaberna framöver. 

– Natostaberna innebär längre perioder av frånvaro från det ordinarie jobbet för de reservofficerare som kommer att tjänstgöra, säger hon. 

Sara Eklund är inte bara kapten och underrättelseofficer. Till vardags jobbar hon som IT-strateg på försvarsindustrikoncernen Nammo i Karlsborg. Hon är dessutom förtroendevald i Unionenklubben på Nammo och även aktiv inom sitt andra fackförbund – Förbundet Reservofficerarna 

– Eftersom Nammo sysslar med ammunitionstillverkning innebär min ”bisyssla” reservofficerstjänstgöring att jag jobbar även för kunden. Det hade aldrig gått någon annanstans, säger Sara Eklund med ett leende. 

Ingen vanlig bisyssla 

Men att jobba för Försvarsmakten är nu inte som vilken bisyssla som helst. Man jobbar till exempel inte där för att tjäna extra. Tvärtom innebär jobbet att man kan gå miste om en hel del i lön när man är tjänstledig från sitt ordinarie arbete, eftersom reservofficerslönen oftare är lägre. 

Tidigare fanns det riktlinjer från Svenskt Näringsliv som rekommenderade löneutfyllnad, men den har fallit i glömska, enligt Robert Boronkay, som till vardags arbetar som ombudsman på Unionen Uppland:

– Arbetsgivare kan i handling visa att de bidrar till Sveriges försvarsförmåga genom att ge löneutfyllnad och jag har exempel på ett hundratal företag som har lokala avtal om detta, säger han. 

Förlorar 15 000 utan utfyllnad

Han får själv inte löneutfyllnad från sin arbetsgivare, men det får däremot Sara Eklund. 

– Löneutfyllnad är en förutsättning för många reservofficerare. Det skulle vara otroligt kostsamt om jag inte hade det, jag skulle förlora 15 000 kronor i månaden. 

Anledningen till att så många ändå är villiga att förlora ekonomiskt på att vara reservofficer handlar snarare om pliktkänsla – en vilja att bidra till Sveriges försvarsförmåga – enligt de två kaptenerna.

– Det är också givande att få öva och pröva sina ledaregenskaper i komplexa miljöer med varierande resurser. Det är allvarliga uppgifter man ställs inför. Ytterst är det väpnat våld vi kan fatta beslut om att behöva använda, det får man inte glömma, säger Sara Eklund.

– Reservofficerare kan leda sig själva och andra under svåra förhållande, i tidspress och med ansvar för folks väl och ve. Det är egenskaper som också uppskattas på arbetsmarknaden, säger Robert Boronkay. 

Facket kräver lagändring

Tjänstledigheten som krävs, och kommer att krävas mer framgent, kanske inte är lika uppskattad på arbetsmarknaden. Enligt lagen har arbetsgivaren inte någon skyldighet att ge en anställd reservofficer tjänstledigt för att jobba hos Försvarsmakten, till skillnad mot exempelvis soldater och sjömän. Förbundet Reservofficerarna har krävt lagändring, men ännu har inget hänt på den fronten. 

– Arbetsgivare kan i dag säga nej till tjänstledighet, men slutknorren blir att en arbetsgivare som säger nej har tagit ställning i en för Sverige viktig fråga, säger Robert Boronkay. 

Det är inte bara arbetsgivaren som kan behöva komma att ta ställning – vilken arbetsgivare skulle de själva ta ställning för eller visa lojalitet mot om det kommer till kritan? Om det uppstår en situation där de tvingas välja den ena arbetsgivaren framför den andre? 

– Det är en jättesvår fråga. Det beror nog på var jag behövs mest just då. Det jag gör hos den civila arbetsgivaren är ju inte oviktigt, säger Sara Eklund. 

– Till syvende och sist är det något arbetsgivaren måste hjälpa till med, så att man slipper hamna i en situation där lojalitetsplikten påverkas, säger Robert Boronkay. 

Sara Eklund i uniform till vänster, Robert Boronkay i uniform till höger.
Sara Eklund är inte bara kapten och underrättelseofficer. Till vardags jobbar hon som IT-strateg på försvarsindustrikoncernen Nammo i Karlsborg. Robert Boronkay arbetar till vardags som ombudsman på Unionen Uppland: Foto: Anders G. Warne.

GÖR SÅ HÄR

Som enskild medlem eller som klubb kan du/ni göra så här:

*Tydliggör för din arbetsgivare att du har en anställning som reservofficer eller liknande och att det kommer innebära behov av frånvaro.

*Berätta också vad arbetsgivaren i gengäld får av en person som utbildas och övas i ledarskap och beslutsfattande under press.

*Du som representerar en klubb på en arbetsplats kan skriva ett lokalt avtal med din arbetsgivare hur försvarsmaktstjänstgöring skall behandlas och kompenseras (löneutfyllnad vid tjänstgöring). Exempel på skrivningar finns på många håll. 

*Som medlem i Unionen kan du motionera till kongressen för bättre villkor i avtalen om ledighet och löneutfyllnad. 

22 000 hemvärnssoldater i Sverige

*Det finns cirka 6 500 reservofficerare.

*Det finns cirka 22 000 hemvärnssoldater.

*Därtill kommer ännu flera engagerade i olika frivilliga försvarsorganisationer som stöder Försvarsmakten.