Hoppa till huvudinnehåll
Jobbrelationer

Två i veckan dör av mobbning

Utfryst, ignorerad, trakasserad. Varje dag utsätts 100 000 människor för mobbning på sina arbetsplatser. Den grymma behandlingen ger mardrömmar, stress och depressioner – och leder i värsta fall till självmord.
Linnea Andersson, David Österberg Publicerad

PER MOBBADES AV MEDARBETARNA OCH CHEFEN

Jag började tvivla på mitt förstånd

På alla tidigare jobb hade Per upplevts som trevlig och kompetent. Den nya arbetsplatsen lyckades bryta ner honom på mindre än ett halvår.

Han var ny på sitt jobb sedan några månader. Per trivdes bra med arbetsuppgifterna men kände att det var svårt att komma in i arbetsgruppen.

– Jag blev inte en i ”gänget”. Inte så att någon var otrevlig, men de bjöd liksom inte till och verkade ointresserade av att lära känna mig som person.

Per tyckte att det fanns saker på arbetsplatsen som skulle kunna göras annorlunda. I början sa han inget men vid ett tillfälle kunde han inte låta bli att påpeka att det kändes som att han fick jobba mer än de andra. Kommentaren möttes av irritation från både medarbetare och chef.

Månaderna gick och Per kände sig alltmer förvirrad. Han tyckte att allt han sa missuppfattades. När han kom med idéer möttes de av tystnad. Det hände till och med att hans chef himlade med ögonen åt honom.

– Jag förstod ingenting, hade aldrig förr haft några sådana problem på ett jobb, utan alltid ansetts som trevlig och duktig.

Per började få sprängande huvudvärk och ont i ryggen. Ändå tvingade han sig till jobbet eftersom han var rädd att det skulle ligga honom i fatet om han sjukskrev sig.

– Jag hade svårt att koppla bort jobbet när jag var ledig och grubblade på nätterna.

Han kunde inte minnas när han senast fått sova en hel natt eller gått till jobbet utan en klump i magen. Dessutom hade han blivit glömsk och så osäker på sin kompetens att han hade svårt att ta beslut.

Pers sambo började tycka att Per ältade och överdrev situationen på jobbet.

– Vid ett tillfälle sa hon att jag var paranoid när det gällde hur kollegorna och chefen såg på mig. Det kändes hemskt och fick mig att tvivla på mitt eget förstånd.

Efter en tid kompletterades huvudvärken med ryggskott. Per blev sjukskriven i ett par veckor och mådde uselt.

Men när han tog en öl med en tidigare kollega blev han påmind om vilken kompetent och omtyckt medarbetare han varit och att han var attraktiv på arbetsmarknaden.

– Då insåg jag att jag aldrig skulle få en ärlig chans på mitt nuvarande jobb. Så när sjukskrivningen var över sa jag upp mig.

Det beslutet har han inte ångrat. Två månader senare hade Per nytt jobb.

 

PIA BLEV UTFRYST OCH FRÅNTAGEN SINA UPPGIFTER

Det var som en mardröm

Efter 15 år på arbetsplatsen kände Pia sig trygg i sadeln. Men skenet bedrog. I dag är hennes yrkeskarriär slut i förtid.

Efter en omorganisation fick Pia inte bara en ny chef. Flera arbetskamrater fick också sluta, vilket gjorde att hon var tvungen att lära upp nya.

– Ingen visste riktigt vad som gällde och den nya chefen svarade undflyende på våra frågor, vilket skapade oro. Själv kände jag mig trygg, jag hade ju jobbat där i nästan 15 år och var en av dem som fick vara kvar.

Pia jobbade på som vanligt, men märkte snart att en ny kollega börjat utföra hennes arbetsuppgifter. Kollegan hänvisade då till chefen, som kallade det ett ickeproblem – det var väl skönt att hon fick lite avlastning.

En dag fick Pia veta att hon inte skulle vara med på ett möte med en kund som hon skött i tio år. När hon sa till att hon hade för lite att göra fick hon låtsasuppgifter.

– Jag drog mig undan alltmer, undvek fikarasterna och åt lunch ensam. Mitt humör växlade plötsligt mellan håglöshet och raseriutbrott och gråtattacker.

Till slut stod Pia inte ut och vände sig till HR och berättade om läget. Vid ett nytt möte med HR, sin chef och facket fick hon höra att hon hade samarbetssvårigheter, inte hade skött sina arbetsuppgifter och att hennes labila humör gått ut över medarbetarna.

– Det var som en mardröm. Jag blev sjukskriven och kom knappt ur sängen. Jag blev näst intill apatisk och hade ingen matlust.

Vid ett nytt möte med HR erbjöds Pia sex månadslöner mot att hon sa upp sig frivilligt. Motvilligt tackade hon ja.

Åtta månader senare började avgångsvederlaget sina. Efter att ha sökt runt 40 jobb blev hon äntligen kallad till intervju.

– Intervjun gick hyfsat – tills de frågade varför jag hade slutat på förra jobbet. Då bröt jag ihop. Och fick förstås inte jobbet.

Pias yrkesliv slutade i förtid.

 

*Berättelserna bygger på autentiska händelser från psykologen Stefan Blombergs forskning som modifierats till typiska mobbningsfall.

Har du blivit mobbad på jobbet?

Har du erfarenhet av mobbning på arbetsplatsen? Hör av dig till oss på redaktionen eller dela med dig av dina upplevelser under #tvåiveckan.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Jobbrelationer

Därför behövs jobbiga kollegor

Det behövs fler jobbiga kollegor på våra arbetsplatser. Det menar Mats Alvesson, professor i organisation och ledarskap vid Lunds universitet.
Johanna Rovira Publicerad 22 oktober 2026, kl 06:00
Kostymklädd man vid skrivbord med djävulshorn och treudd i plast.
Besvärliga kollegor kan fylla en viktig funktion. Genom att agera som djävulens advokat kan de utmana normer och ställa kritiska frågor vilket ger bättre beslut och smartare organisationer. Foto: Colourbox

Besvärliga kollegor kan visserligen få dig att åldras i förtid, som Kollega har skrivit om tidigare, men de fyller också en funktion på våra arbetsplatser för att förhindra att korkade beslut fattas. Förutsatt att de är jobbiga på rätt sätt och att någon lyssnar på dem.                           

En del personer betraktas som jobbiga för att de är kantiga och allmänt störiga. Men även den som inte är benägen att hålla med utan utmanar konsensus genom rimliga oliktänkande ståndpunkter kan framstå som bökig och besvärlig, menar Mats Alvesson, professor vid Lunds universitet. 

– Jag tror vi behöver betydligt fler som ställer kritiska frågor och för fram kontroversiella synpunkter. Men folk är ofta för konformistiska och svaga, de flesta saknar både självförtroende och modet att gå mot normen att tycka och tänka som alla andra, säger han. 

Därför säger så få emot på jobbet

Mats Alvesson forskar om organisationskultur och kanske är mest känd för att ha myntat begreppet funktionell dumhet, som handlar om att annars smarta människor gillar läget på jobbet och låter bli att ifrågasätta beslut eller förslag.

 Enligt Mats Alvesson kan konsensus leda till sämre beslut på sikt. 

– Stora företag gör väldigt mycket som är onödigt och kontraproduktivt. Det behövs att någon ställer frågan: Vad håller vi på med egentligen?  

Flera kända historiska misslyckanden har föregåtts av att kritiska röster saknats eller ignorerats. Rymdfärjan Challengers krasch, där ingenjörer varnade för riskerna, men viftades bort, är ett exempel. Nokias fall på mobilmarknaden, där obehaglig information filtrerades bort, ett annat. 

Djävulens advokat kan förebygga misstag

För att undvika misstag ger en del företag i andra länder därför en grupp eller enstaka personer uppgiften att agera djävulens advokat; att ifrågasätta eller till och med försöka punktera idéer. Mats Alvesson känner inte till några organisationer som använder sig av så kallade ”red teams” eller djävulens advokat i Sverige, men menar att båda metoderna skulle kunna vara en säker plattform för att uppmuntra anställda att ställa obekväma frågor. 

– I bästa fall ska det inte behövas sådana funktioner. Man borde kunna framföra rimliga ståndpunkter utan risk för sanktioner. De flesta företag skulle må bra av att ha anställda som gör sina röster hörda och borde ha mycket högre i tak. På kort sikt kan det vara jobbigt, men på lång sikt blir det betydligt bättre. 

"Man ska inte vara oerhört rädd för att kränka någon" 

Det höga taket ska inte bara vara en floskel man slänger sig med, utan innebära ett reellt utrymme för kritik och ifrågasättande. Men man skapar inte en sådan frispråkig företagskultur utan vissa eftergifter, enligt Mats Alvesson. 

– Att framföra avvikande rimliga ståndpunkter innebär nästan alltid att man trampar andra på tårna. Man ska inte vara oerhört rädd för att kränka någon heller. Vi har i Sverige en låg tolerans mot kränkningar som man visst kan ställa upp på, men frågan är vad som räknas som en kränkning? Vi skulle kunna köra mer med raka rör, säger Mats Alvesson. 

Tre böcker av Mats Alvesson

  • Dumhetsparadoxen. Hur smarta organisationer fattar korkade beslut i jakten på konsensus. 
  • Dumhetsbekämpning. Handbok för organisationer som vill bli smartare och mindre meningslösa genom att uppmuntra kritiskt tänkande och ifrågasättande. 
  • Konsten att göra mindre (tillsammans med André Spicer) Om att många arbetsplatser fastnat i möten, administration och projekt som tar fokus från det egentliga jobbet.