Hoppa till huvudinnehåll
Jobbrelationer

Två i veckan dör av mobbning

Utfryst, ignorerad, trakasserad. Varje dag utsätts 100 000 människor för mobbning på sina arbetsplatser. Den grymma behandlingen ger mardrömmar, stress och depressioner – och leder i värsta fall till självmord.
Linnea Andersson, David Österberg Publicerad

PER MOBBADES AV MEDARBETARNA OCH CHEFEN

Jag började tvivla på mitt förstånd

På alla tidigare jobb hade Per upplevts som trevlig och kompetent. Den nya arbetsplatsen lyckades bryta ner honom på mindre än ett halvår.

Han var ny på sitt jobb sedan några månader. Per trivdes bra med arbetsuppgifterna men kände att det var svårt att komma in i arbetsgruppen.

– Jag blev inte en i ”gänget”. Inte så att någon var otrevlig, men de bjöd liksom inte till och verkade ointresserade av att lära känna mig som person.

Per tyckte att det fanns saker på arbetsplatsen som skulle kunna göras annorlunda. I början sa han inget men vid ett tillfälle kunde han inte låta bli att påpeka att det kändes som att han fick jobba mer än de andra. Kommentaren möttes av irritation från både medarbetare och chef.

Månaderna gick och Per kände sig alltmer förvirrad. Han tyckte att allt han sa missuppfattades. När han kom med idéer möttes de av tystnad. Det hände till och med att hans chef himlade med ögonen åt honom.

– Jag förstod ingenting, hade aldrig förr haft några sådana problem på ett jobb, utan alltid ansetts som trevlig och duktig.

Per började få sprängande huvudvärk och ont i ryggen. Ändå tvingade han sig till jobbet eftersom han var rädd att det skulle ligga honom i fatet om han sjukskrev sig.

– Jag hade svårt att koppla bort jobbet när jag var ledig och grubblade på nätterna.

Han kunde inte minnas när han senast fått sova en hel natt eller gått till jobbet utan en klump i magen. Dessutom hade han blivit glömsk och så osäker på sin kompetens att han hade svårt att ta beslut.

Pers sambo började tycka att Per ältade och överdrev situationen på jobbet.

– Vid ett tillfälle sa hon att jag var paranoid när det gällde hur kollegorna och chefen såg på mig. Det kändes hemskt och fick mig att tvivla på mitt eget förstånd.

Efter en tid kompletterades huvudvärken med ryggskott. Per blev sjukskriven i ett par veckor och mådde uselt.

Men när han tog en öl med en tidigare kollega blev han påmind om vilken kompetent och omtyckt medarbetare han varit och att han var attraktiv på arbetsmarknaden.

– Då insåg jag att jag aldrig skulle få en ärlig chans på mitt nuvarande jobb. Så när sjukskrivningen var över sa jag upp mig.

Det beslutet har han inte ångrat. Två månader senare hade Per nytt jobb.

 

PIA BLEV UTFRYST OCH FRÅNTAGEN SINA UPPGIFTER

Det var som en mardröm

Efter 15 år på arbetsplatsen kände Pia sig trygg i sadeln. Men skenet bedrog. I dag är hennes yrkeskarriär slut i förtid.

Efter en omorganisation fick Pia inte bara en ny chef. Flera arbetskamrater fick också sluta, vilket gjorde att hon var tvungen att lära upp nya.

– Ingen visste riktigt vad som gällde och den nya chefen svarade undflyende på våra frågor, vilket skapade oro. Själv kände jag mig trygg, jag hade ju jobbat där i nästan 15 år och var en av dem som fick vara kvar.

Pia jobbade på som vanligt, men märkte snart att en ny kollega börjat utföra hennes arbetsuppgifter. Kollegan hänvisade då till chefen, som kallade det ett ickeproblem – det var väl skönt att hon fick lite avlastning.

En dag fick Pia veta att hon inte skulle vara med på ett möte med en kund som hon skött i tio år. När hon sa till att hon hade för lite att göra fick hon låtsasuppgifter.

– Jag drog mig undan alltmer, undvek fikarasterna och åt lunch ensam. Mitt humör växlade plötsligt mellan håglöshet och raseriutbrott och gråtattacker.

Till slut stod Pia inte ut och vände sig till HR och berättade om läget. Vid ett nytt möte med HR, sin chef och facket fick hon höra att hon hade samarbetssvårigheter, inte hade skött sina arbetsuppgifter och att hennes labila humör gått ut över medarbetarna.

– Det var som en mardröm. Jag blev sjukskriven och kom knappt ur sängen. Jag blev näst intill apatisk och hade ingen matlust.

Vid ett nytt möte med HR erbjöds Pia sex månadslöner mot att hon sa upp sig frivilligt. Motvilligt tackade hon ja.

Åtta månader senare började avgångsvederlaget sina. Efter att ha sökt runt 40 jobb blev hon äntligen kallad till intervju.

– Intervjun gick hyfsat – tills de frågade varför jag hade slutat på förra jobbet. Då bröt jag ihop. Och fick förstås inte jobbet.

Pias yrkesliv slutade i förtid.

 

*Berättelserna bygger på autentiska händelser från psykologen Stefan Blombergs forskning som modifierats till typiska mobbningsfall.

Har du blivit mobbad på jobbet?

Har du erfarenhet av mobbning på arbetsplatsen? Hör av dig till oss på redaktionen eller dela med dig av dina upplevelser under #tvåiveckan.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Jobbrelationer

Tre strategier att bemästra motgång

Mod att möta motgångar är nyckeln till framgång. Tricket är att omvärdera synen på bakslag. Och att du själv som chef vågar kliva fram med dina fel och brister.
Publicerad 20 augusti 2025, kl 06:01
Dagens ledare behöver lämna komfortzonen och kliva in i modet för att kunna navigera i vår föränderliga och osäkra arbetsvärld. Det menar ledarskapsexperten Loa Lava Brynjulfsdottir. Illustration: Kati Mets

Floppar, fiaskon, platt fall och motgångar. Även okärt barn har många namn. Vi vet alla hur hemskt det känns att stå med brallorna nere efter ett snöpligt nederlag. Och att känna en svidande skam över att ha missat målet, gjort fel och varit otillräcklig.

Men vänta ett tag! Är det inte ett ganska stelbent och till och med förlegat sätt att se på misslyckanden? I synnerhet i arbetslivet där det allt oftare talas om psykologisk trygghet, lärandeprocesser och innovation.

Jo, menar Loa Lava Brynjulfsdottir, aktuell med boken Mod att möta motgångar – som ledare, medarbetare och team.

Foto: Marie-Therese Karlberg

– Dagens ledare behöver lämna komfortzonen och kliva in i modet för att kunna navigera i samtidens föränderliga och osäkra arbetsvärld. Mod att möta motgångar är nyckeln till framgång, säger Loa Lava Brynjulfsdottir, som är föreläsare och utbildare i ledarskap.

Men för att det ska vara möjligt behöver vi i grunden omvärdera synen på motgångar. Att misslyckas behöver inte vara ett hinder eller ett tecken på egen oförmåga, enligt henne.

Inte heller är det fråga om att undvika misslyckanden. De kommer ju vare sig vi vill eller inte.

– I stället handlar det om att möta motgångar med ett nyfiket förhållningssätt och utforska om det kan finnas en möjlighet till lärande. För att kunna lyckas och nå våra mål och visioner är det en förutsättning att testa, våga ta risker och att också misslyckas ibland, förklarar hon.

"Vi är inte tränade på att skaka av oss misslyckanden och skam"

Samtidigt är det lättare sagt än gjort att förvandla motgång till möjlighet. Även om det förvisso kan vara lärorikt är det ändå ofta tufft att misslyckas, inte minst i arbetslivet.

– Vi är inte tränade på att ta risker och inte heller på att skaka av oss känslan av misslyckande och skam, konstaterar Loa Lava Brynjulfsdottir.

Enligt henne krävs det i huvudsak att vi övar på två strategier för att kunna möta motgångar på ett lärande sätt:

1. Att träna upp ett dynamiskt tankesätt där vi hela tiden utvecklas, lär oss och slipar på våra färdigheter. Enligt det här synsättet är misslyckanden en del av utvecklingen där vi lär och utmanar oss själva.

Motsatsen är ett så kallat statiskt tankesätt, där ett misslyckande ses som en gräns och ett slut. Där ett misslyckande är något personligt och våra potentialer uppfattas som givna och därmed inte utvecklingsbara.

2. Att bli skamtålig, det vill säga att bygga upp vår resiliens mot motgångsskam. Och även att kunna återhämta oss från bakslag. Skam är en djupt mänsklig känsla som rör kärnan i vår identitet och självkänsla. I grunden handlar det om rädsla för att inte vara värd gemenskap, tillhörighet och kärlek. En förlamande skam kommer som ett brev på posten när vi misslyckas. Rädslan för att uppleva skam gör ofta att vi undviker att kliva fram och riskera en motgång.

Loa Lava Brynjulfsdottir framhåller att en chef har en bärande roll för att skapa ett dynamiskt förhållningssätt till motgång och för att förhindra att motgångsskammen slår till.

– Som ledare kan du normalisera motgångar och rädsla för att misslyckas genom att själv våga kliva fram och vara modig, mänsklig och sårbar, säger hon.

Misslyckanden en naturlig del av en lärandeprocess

Sårbarheten är, enligt henne, det modiga ledarskapets innersta kärna. Det ska inte förknippas med svaghet – tvärtom är det ett tecken på mänsklighet.

– Att vara modig är att acceptera sin rädsla och sårbarhet men ändå våga agera. Det innebär att du som chef kan erkänna att du gjort ett misstag eller har klantat dig. Och att du delar med dig av dina erfarenheter, tankar och känslor och kan be om ursäkt, förklarar hon.

När den som har mest makt i hierarkin visar vägen genom att berätta om sina motgångar minskar också stigmat för misslyckanden bland medarbetarna. Det modiga, mänskliga ledarskapet vilar på idén att misslyckanden är en naturlig del av lärandeprocessen, som sedan ligger till grund för att kunna justera riktning och mål för hela teamet.

– Den dynamiska synen på motgångar skapar i sin tur en trygg miljö där alla medarbetare vågar ta risker, testa och utvecklas, säger Loa Lava Brynjulfsdottir. 

Text: Gertrud Dahlberg

3 STRATEGIER

  • Gör tvärtom. Utvidga din komfortzon genom att exponera dig för det som känns jobbigt. Är du en person som gärna skjuter på uppgifter? Gör dem direkt. Är du rädd för att få ett nej och bli avvisad? Fråga ändå. När du upprepade gånger vågar gå emot och utmana dina egna rädslor växer också modet.
     
  • Släpp på perfektionskravet. Det är helt okej att göra fel ibland. Tänk dig att du kör ett pilotprojekt, ett slags betaversion där du provar dig fram. Det behöver inte vara perfekt.
     
  • Ta ett steg i taget. Det måste sällan fungera in i minsta detalj från start. Det mesta kan justeras och utvecklas efter hand.
     

ATT KOMMA IGEN EFTER ATT HA GÅTT PÅ PUMPEN

  •  Försök att gå in i känslan och sätt ord på hur det känns. Våga prata om det! Se motgången i vitögat, men undvik att fastna i meningslöst ältande.
     
  •  Identifiera dig inte med motgången. Att du har misslyckats betyder inte att du är misslyckad. Försök att se på vad som hänt med distans. Lite som att betrakta ett föremål på en konstutställning.
     
  •  Se motgången som ett lärande. Även om det svider har du troligen varit med om något som kan vara utvecklande.

Källa: Loa Lava Brynjulfsdottir