Hoppa till huvudinnehåll
Jämställdhet

Större löneklyfta på grund av coronan

Risken är stor att pandemin leder till ökade löneskillnader mellan kvinnor och män. Det visar en ny undersökning av de löneanspråk som akademiker ställer när de ska anställas.
Niklas Hallstedt Publicerad 10 november 2020, kl 09:01
Shutterstock
Medan kvinnor tycks underskatta sig själva, överskattar männen i stället sig i sina löneanspråk. Shutterstock

Pandemin har slagit hårt mot arbetsmarknaden. Det gäller även för akademiker, för första gången någonsin går över 100 000 av dem arbetslösa.

Det påverkar också de löneanspråk som ställs, visar en undersökning från rekryteringsfirman Jurek. I undersökningen har över 6 000 akademiker tillfrågats om sina löneanspråk både under första kvartalet i år, det vill säga före pandemin, och andra kvartalet.

Bland unga akademiker, ännu inte fyllda 30, sänktes löneanspråken bland män med 2 procent, bland kvinnor med 4 procent.

Det finns färre jobb att söka och de som drabbas hårdast är just unga akademiker. Rapporten visar att de är beredda att gå ned i lön för att komma in i arbetslivet, kommenterar Shervin Razani, vd och grundare av Jurek, som inte är överraskad över skillnaderna mellan könen.

– Våra rapporter visar dessvärre tendenser till att kvinnor tycks underskatta sig själva, medan männen i stället överskattar sig själva.

Bland akademikerna mellan 30 och 45 år ser det annorlunda ut. Här begärde både kvinnor och män högre lön andra kvartalet. Något som kan förklaras med att det ofta handlar om människor som har mer eller mindre trygga anställningar, enligt Shervin Razani.

– Är man redan inne i arbetslivet och ska byta jobb under Q2 vågar man kräva minst en likvärdig lön. De har en helt annan förhandlingsposition.

Men går man upp i åldrarna förändras mönstret. Män i åldern 55-60 år begärde 9,4 procent mer i lön andra kvartalet, de jämngamla kvinnorna begärde bara 0,7 procent högre lön.

Enligt Rosanna Ryrberg, marknadschef på Jurek, innebär det att lönegapet i anspråken då var uppe i närmare 10 000 kronor.

– Det här är något vi uppmärksammat även i våra tidigare rapporter. Det händer något efter fyllda 50. Vi sitter inte på svaren, utan kan bara spekulera. Män sitter på chefspositioner i betydligt större utsträckning än kvinnor, något som är ett problem i sig. Ett antagande är därför att män söker sig till mer specialiserade tjänster som erbjuder en högre lön, och det blir extra tydligt i dessa pandemitider.

Även bland de över 60 år finns en liknande skillnad. Här begärde männen 5 procent högre lön samtidigt som kvinnorna var beredda att sänka sina löner med drygt 2 procent. Rosanna Ryrberg kommenterar iakttagelsen:

– Dessvärre är ålderism ett problem vi uppmärksammat i tidigare rapporter. Dessutom ser vi att diskrimineringen är ännu större när det kommer till äldre kvinnor. Är man runt 60 år är man ju fortfarande för ung för att gå i pension, men söker man inte en chefsposition eller ett arbete som kräver senior kunskap och erfarenhet så anses personer över 60 år inte lika värdefulla när det kommer till lönesättning. Det är en orättvisa som vi på Jurek tycker är otroligt viktig att lyfta och skapa debatt kring.

Jämställdhet

Kvinnor frågar oftare hur kollegan mår

Var fjärde kvinna frågar hur kollegorna mår varje dag. Motsvarande siffra för män är en tiondel. Det visar en enkät av Novus i samarbete med Make Equal.
Elisabeth Brising Publicerad 6 maj 2024, kl 06:01
Två kvinnor samtalar stående.
Kaffekokare och trevlighetsexpert. Vem är kontorets kurator, festfixare och florist? Känner du igen rollen hos någon eller har du tagit den själv? Foto: Shutterstock

Brukar du ställa frågor om hur kollegor mår? Om du är kvinna är det troligare att du svarar ja på frågan enligt en Novus-undersökning som gjordes i april i samarbete med jämlikhetskonsulterna Make Equal. 

Drygt var fjärde kvinna uppger att de själva har uppmärksammat kollegors mående minst en gång varje dag under senaste månaden. Motsvarande siffra för män är tio procent. 

Ungefär lika många män som kvinnor uppger att de själva uppmärksammat kollegors mående minst en gång per månad. 

Inte bara ”Tjena – läget?”

Alva Karlsson, jämlikhetskonsult på Make Equal, betonar att den sociala arbetsmiljön är en viktig, men ofta osynlig del i trivseln på arbetsplatsen. 

Alva Karlsson.jpg
Alva Karlsson. Foto: Make Equal

– Både män och kvinnor ställer frågor om kollegors mående, alltså frågor som är inte bara är: Tjena, läget? utan mer lyssnar in och tar till sig det kollegor säger.

Mer än dubbelt så många kvinnor som män upplever också att kvinnor i högre grad plockar bort andras koppar eller glas på kontoret. Enligt undersökningen är det också fyra gånger fler kvinnor som upplever att kvinnorna i högre grad tar ansvar för att ta anteckningar under möten. 

Fler kvinnor ökar uppskattningen 

Ett trevligt klimat gör att fler mår bra och vill stanna kvar. Men sällan får de som gör de små outtalade och osynliga uppgifterna cred, karriärutveckling eller lönepåslag för att de är sympatiska lagspelare som lyfter andra. Tvärtom kan det enligt studier påverka karriären negativt för individen, trots att arbetsplatsen gynnas. 

– Det här är en fråga som vi märkt på arbetsplatser att det är lite extra svårt att ta på. Det går inte att skapa roterande scheman kring vem som sköter det sociala, men det är osynligt arbete, något som tar tid och påverkar arbetsmiljön, säger Alva Karlsson. 

Vad får det här för effekter?

– Alla de osynliga arbetsuppgifterna är ingen stor grej var för sig, och nödvändigtvis inget som upplevs som jobbigt. Som att prata om helgen, det är inget man tänker på som en uppgift, men om samma personer också tar anteckningar och fixar fika blir det många timmar. 

Ska kvinnor vara mindre sociala eller män mer?

– Det handlar inte om det, utan om att börja synliggöra och ge cred till de som gör det här arbetet och hur vi är som personer. Vissa har lättare att ta socialt ansvar vilket är viktigt för arbetsplatsen. Är man inte så bra på det kanske man kan göra något annat extra. 
 
Hur creddar man de där som är skickliga i det sociala?

– Prata om att du uppskattar att personen frågar hur du mår. Det kan kännas skönt att någon märker det. Det kan även komma upp som något positivt i medarbetarsamtal. 

Blir man inte mindre produktiv av att sitta och prata? 

– Det behöver inte ta särskilt lång tid, jag tror få sitter och tar socialt ansvar åtta timmar per dag. Men om det är samma personer som kanske också städar efter fikan, tar anteckningar och gör en sammanlagd insats som inte ger personen någon uppskattning blir det en ojämlik utmaning. 

Förväntas det av kvinnor att de ska ta mer socialt ansvar?

– Ja, vi har sociala förväntningar på att kvinnor ska göra det. Om de inte gör det straffas de för att de inte stöttar och hjälper till. Men när män inte gör det så funderar man inte över det. Och om en man tar socialt ansvar anses det jättebra att han till exempel fixat fikat, säger Alva Karlsson.  

Hur ska man kunna prata om osynligt arbete utan att män slår bakut?

– Det handlar inte om skuld, utan om att synliggöra saker som man inte alltid tänker på, utan tar för givet. Prata om det på arbetsplatsen. Har vi några osynliga arbetsuppgifter i gruppen som tenderar att landa i vissas knä? Nu finns ett handlingsutrymme. Vi kan skapa positiv skillnad för en mer jämlik arbetsplats. 

Make Equals Osynligt-arbete-barometer i samarbete med Novus tar tempen på jämställdheten i svensk arbetsmiljö. Den senaste enkäten är gjord på 715 personer i åldrarna 20-65 år och ger en fingervisning om mäns och kvinnors upplevelse av socialt ansvarstagande. 

”Osynligt arbete” på jobbet är uppgifter som: 

• Hjälper företaget men som inte ingår i din arbetsbeskrivning eller i företagets/organisationens huvudsakliga uppdrag.

• Inte leder till några professionella fördelar för den som utför det. 

• Ofta görs i skymundan. 

• Inte kräver några särskilda specialkunskaper. 

• Studier visar att kvinnor lägger 200 fler timmar än män per år på osynligt arbete, vilket kan påverka lön och karriär negativt. 

Exempel kan vara brygga kaffe, föra mötesanteckningar, köpa fika, samordna presentinsamling - eller fråga hur kollegorna mår. 

Källa: Lise Vesterlund, professor i nationalekonomi som forskar om ”non-promotable work” och har skrivit boken The No Club: Putting a Stop to Women’s Dead-End Work. 

"Känslomässigt arbete"
Begreppet ”känslomässigt arbete” fick genomslag 2017 i en viral krönika av nordamerikanska journalisten Gemma Hartley som sedan skrev boken Så jävla trött - om kvinnors känslomässiga arbete.