2008 visade Unionens undersökning att mer än hälften av arbetsplatserna hade kartlagt de anställdas löner, vilket är ett sätt att komma åt osakliga löneskillnader.

Årets undersökning visar att endast en tredjedel av arbetsgivarna har genomfört årliga lönekartläggningar. Och lika många har inte gjort någon lönekartläggning alls under de senaste tre åren. Diskrimineringslagen kräver att arbetsgivare ska göra en lönekartläggning och analys minst vart tredje år.

Lönegapet mellan kvinnor och män ligger i dag på 13,4 procent, enligt Medlingsinstitutet. Tar man hänsyn till faktorer som ålder, utbildning, sektor, yrke och arbetstid, återstår en löneskillnad på 5,8 procent. Allra sämst på lika lön är man bland privatanställda tjänstemän där det ovägda lönegapet ligger på 19,4 procent och det standardvägda på 8,6 procent.

Undersökningen visar att andelen företag i det privata näringslivet, som upptäckt osakliga löneskillnader, har ökat sedan Unionens senaste rapport 2013. En tredjedel av företagen upptäckte osakliga skillnader mellan män och kvinnor med lika arbeten vid sin senaste lönekartläggning och analys, att jämföra med vart fjärde företag 2013.

Sex av tio företag upptäcke antingen löneskillnader eller att de behövde genomföra andra åtgärder, eller både och. Andra åtgärder kan till exempel vara att se över lönekriterier, kompetensutveckla anställda eller att utbilda lönesättande chefer.

Unionen driver kravet på att återinföra årliga lönekartläggningar. Även om förbundet valt att driva frågan lagstiftningsvägen menar Cecilia Fahlberg, Unionens ordförande, att det är viktigt att få ett gemensamt åtagande mellan fack och arbetsgivarorganisationer. 

Läs mer om varför Unionen tycker att lönekartläggning är ett viktigt verktyg för jämställda löner, och varför Svenskt Näringsliv och LO inte tror att det är lösningen.