Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Enligt undersökningen, som gjorts av Novus på uppdrag av Unionen, väntar 25 procent av kvinnorna bland unga privatanställda tjänstemän med att skaffa barn därför att de anser att det skulle påverka deras karriär negativt. Motsvarande siffra bland männen är tolv procent.
Dessutom anser sig 30 procent av kvinnorna ha fått en lägre lön för samma arbete som männen på grund av sitt kön. Bland männen upplever bara tre procent detsamma.
I en kommentar till undersökningen säger Unionens ordförande Martin Linder:
– Allt för många unga kvinnor i tjänstemannayrken upplever negativ särbehandling på olika sätt. Det visar att kampen för ett jämställt arbetsliv är långt ifrån över.
Det är något som Unionen också gett uttryck för i årets avtalsrörelse där man ställt krav på att arbetsgivare ska upprätta handlingsplaner för att förhindra att föräldralediga missgynnas i sin lön- och karriärutveckling. Förbundet vill också se att alla anställda ska få 90 procent av lönen i upp till fem dagar per kalenderår som löneutfyllnad vid vab, vård av sjukt barn.
Läs mer: Unionen kräver löneutfyllnad vid vab
Ett annat sätt att jobba aktivt med jämställdhet kopplat till föräldraskap är att fylla ut lönen i samband med föräldraledighet. Så gör man på Clas Ohlson.
Utöver den föräldralön som betalas ut enligt kollektivavtalet får alla anställda nu, sedan ett tiotal år tillbaka, också löneutfyllnad som ihop med föräldrapenningen innebär att man får upp till 90 procent av lönen under en period av sin föräldraledighet. Löneutfyllnaden utgår med tio procent av den fasta grundlönen. Hur mycket det blir och hur länge det gäller beror på anställningstid.
– Den är också till för att uppmuntra fler pappor att vara hemma och det har också lett till att betydligt fler är det, säger Maria Thulemark, HR business partner på Clas Ohlson.
Ett annat bra exempel på deras jämställdhetsarbete är, enligt henne, att man har rekryterat flera kvinnor till chefsroller strax innan de har gått på föräldraledighet.
– Det viktigaste är naturligtvis att få rätt person på rätt plats. Men det här sänder också ut positiva signaler i organisationen. Vi vet ju att kvinnor tyvärr kan känna att barn kan vara ett hinder i karriären, när det egentligen borde vara precis tvärtom. Men det här motbevisar det.
Att Clas Ohlson nu har en kvinnlig vd liksom att både koncernledningen och ledningsgruppen är helt jämställd sänder också ut viktiga signaler till de anställda, sett ur jämställdhetssynpunkt, framhåller Maria Thulemark.
– Just nu har vi också målet att det ska vara 40/60 bland alla anställda, oavsett kön. Och på sikt strävar vi mot att det ska bli helt jämställt, säger hon.
Ytterligare en sak som ska bidra till att barnafödande inte ska ses som ett hinder är att man på senare år också har infört en flexibilitet så att tjänstemännen lättare ska kunna kombinera arbetsliv och familjeliv.
– Det betyder att man kan jobba hemifrån vid behov och har också lett till att vi har fått ett mycket öppnare klimat där det viktiga är vad man presterar, inte arbetstiden i sig eller var man arbetar, säger Maria Thulemark.
Undersökningen gjordes av Novus på uppdrag av Unionen i juni 2019 och bygger på svar från 1 017 privatanställda tjänstemän mellan 18 och 36 år.
Brukar du ställa frågor om hur kollegor mår? Om du är kvinna är det troligare att du svarar ja på frågan enligt en Novus-undersökning som gjordes i april i samarbete med jämlikhetskonsulterna Make Equal.
Drygt var fjärde kvinna uppger att de själva har uppmärksammat kollegors mående minst en gång varje dag under senaste månaden. Motsvarande siffra för män är tio procent.
Ungefär lika många män som kvinnor uppger att de själva uppmärksammat kollegors mående minst en gång per månad.
Alva Karlsson, jämlikhetskonsult på Make Equal, betonar att den sociala arbetsmiljön är en viktig, men ofta osynlig del i trivseln på arbetsplatsen.
– Både män och kvinnor ställer frågor om kollegors mående, alltså frågor som är inte bara är: Tjena, läget? utan mer lyssnar in och tar till sig det kollegor säger.
Mer än dubbelt så många kvinnor som män upplever också att kvinnor i högre grad plockar bort andras koppar eller glas på kontoret. Enligt undersökningen är det också fyra gånger fler kvinnor som upplever att kvinnorna i högre grad tar ansvar för att ta anteckningar under möten.
Ett trevligt klimat gör att fler mår bra och vill stanna kvar. Men sällan får de som gör de små outtalade och osynliga uppgifterna cred, karriärutveckling eller lönepåslag för att de är sympatiska lagspelare som lyfter andra. Tvärtom kan det enligt studier påverka karriären negativt för individen, trots att arbetsplatsen gynnas.
– Det här är en fråga som vi märkt på arbetsplatser att det är lite extra svårt att ta på. Det går inte att skapa roterande scheman kring vem som sköter det sociala, men det är osynligt arbete, något som tar tid och påverkar arbetsmiljön, säger Alva Karlsson.
Vad får det här för effekter?
– Alla de osynliga arbetsuppgifterna är ingen stor grej var för sig, och nödvändigtvis inget som upplevs som jobbigt. Som att prata om helgen, det är inget man tänker på som en uppgift, men om samma personer också tar anteckningar och fixar fika blir det många timmar.
Ska kvinnor vara mindre sociala eller män mer?
– Det handlar inte om det, utan om att börja synliggöra och ge cred till de som gör det här arbetet och hur vi är som personer. Vissa har lättare att ta socialt ansvar vilket är viktigt för arbetsplatsen. Är man inte så bra på det kanske man kan göra något annat extra.
Hur creddar man de där som är skickliga i det sociala?
– Prata om att du uppskattar att personen frågar hur du mår. Det kan kännas skönt att någon märker det. Det kan även komma upp som något positivt i medarbetarsamtal.
Blir man inte mindre produktiv av att sitta och prata?
– Det behöver inte ta särskilt lång tid, jag tror få sitter och tar socialt ansvar åtta timmar per dag. Men om det är samma personer som kanske också städar efter fikan, tar anteckningar och gör en sammanlagd insats som inte ger personen någon uppskattning blir det en ojämlik utmaning.
Förväntas det av kvinnor att de ska ta mer socialt ansvar?
– Ja, vi har sociala förväntningar på att kvinnor ska göra det. Om de inte gör det straffas de för att de inte stöttar och hjälper till. Men när män inte gör det så funderar man inte över det. Och om en man tar socialt ansvar anses det jättebra att han till exempel fixat fikat, säger Alva Karlsson.
Hur ska man kunna prata om osynligt arbete utan att män slår bakut?
– Det handlar inte om skuld, utan om att synliggöra saker som man inte alltid tänker på, utan tar för givet. Prata om det på arbetsplatsen. Har vi några osynliga arbetsuppgifter i gruppen som tenderar att landa i vissas knä? Nu finns ett handlingsutrymme. Vi kan skapa positiv skillnad för en mer jämlik arbetsplats.
Make Equals Osynligt-arbete-barometer i samarbete med Novus tar tempen på jämställdheten i svensk arbetsmiljö. Den senaste enkäten är gjord på 715 personer i åldrarna 20-65 år och ger en fingervisning om mäns och kvinnors upplevelse av socialt ansvarstagande.
”Osynligt arbete” på jobbet är uppgifter som:
• Hjälper företaget men som inte ingår i din arbetsbeskrivning eller i företagets/organisationens huvudsakliga uppdrag.
• Inte leder till några professionella fördelar för den som utför det.
• Ofta görs i skymundan.
• Inte kräver några särskilda specialkunskaper.
• Studier visar att kvinnor lägger 200 fler timmar än män per år på osynligt arbete, vilket kan påverka lön och karriär negativt.
Exempel kan vara brygga kaffe, föra mötesanteckningar, köpa fika, samordna presentinsamling - eller fråga hur kollegorna mår.
Källa: Lise Vesterlund, professor i nationalekonomi som forskar om ”non-promotable work” och har skrivit boken The No Club: Putting a Stop to Women’s Dead-End Work.
"Känslomässigt arbete"
Begreppet ”känslomässigt arbete” fick genomslag 2017 i en viral krönika av nordamerikanska journalisten Gemma Hartley som sedan skrev boken Så jävla trött - om kvinnors känslomässiga arbete.