Hoppa till huvudinnehåll
Hälsa

Personlig tränare

Sabina Derneby är personlig tränare. Innan hon tar sig an en ny kund ställer hon frågor om tidigare träning, skador och mål med träningen. Tillsammans diskuterar de kost, motivation och hur mycket tid kunden anser sig kunna lägga. Ju mer bakgrund hon har, desto lättare blir det för henne att skriva ett program.
Eva Karlsson Publicerad
Sabina Derneby är personlig tränare.

- Om kunden har knäbesvär eller värk i en axel kan jag sitta i lugn och ro och fundera ut övningar. Det är det bästa sättet. Om han eller hon berättar att det gör ont först när jag visar en övning måste jag snabbt visa en annan. Men jag har alltid förslag att ge.

Sabina Derneby har cyklat fort genom Stockholms innerstad för att hinna till vårt möte. På stolen intill lägger hon hjälmen och en väska med en nyinförskaffad dator. Mycket nytt ska hända denna höst. Hon har jobbat i friskvårdsbranschen sedan 1997 och som instruktör har hon fått cykla kors och tvärs i alla år, från bodypump-klassen här till yogapasset där och personlig träning mittemellan. Men nu ska hon starta ett eget gym. Hon ska trappa ned klasserna, fortsätta vara personlig tränare och det nya: lära sig datorn, vara administratör.

- Min kropp har börjat säga ifrån. Fram till förra året körde jag många bodypump-klasser, spinning, core, boxercise, cirkelträning... Egentligen allt utom aerobics och dansklasser för den koordinationen har jag inte. Vissa dagar var det tre pass om dagen och eftersom man måste medverka själv är det alldeles för mycket.

Kommer dina skador att gå över?

- Ja, det är belastningsskador och inflammationer. Numera cyklar jag bara och gör yoga.

Vad är det bästa med ditt jobb?

- Jag lär mig väldigt mycket från olika människor. De som har gett mig mest är en yogaklass med äldre personer. De har levt länge och har inte en kropp som fungerar som en tjugo- eller trettioårings men de accepterar sina skador och krämpor. Jag får mycket värme från dem.

... och det sämsta?

- Sommaren. Det finns inte så mycket jobb då. Många tycker att det verkar skönt, att få vara ledig länge, men det är verkligen inte skönt. Det är jättesvårt att få det att gå ihop ekonomiskt. Man får försöka hitta alternativa jobb. Jag kör taxi ibland.

Hur mycket tjänar en instruktör och personlig tränare?

- Det beror på vilket ställe man jobbar på. Det är en enorm skillnad på lönen. Den kan variera mellan 190 och 400 kronor per timme som instruktör och från 400 till 700 per timme som personlig tränare. De höga lönerna är på de finare och exklusivare gymmen i stan. Timpenningen som personlig tränare kan tyckas vara hög men man kan inte ha åtta kunder om dagen. Så mycket energi orkar man inte ge.

- På det nya gymet kommer jag att ta ut så lite lön som möjligt, det blir ingen personlig träningslön. Men jag ska försöka ha en administrativ lön. Det första halvåret kommer att bli kärvt.

Vad behöver man för utbildning?

- För att bli instruktör kan man gå kortare utbildningar. Det finns grenspecifika kurser för de pass man ska leda. Om man tar bodypump till exempel, då går man först en grundutbildning och sedan en utbildning varje kvartal. Hela världen kör samma program samtidigt och varje kvartal byter man musik och övningar.

- Jag läste till personlig tränare på the Academy men det finns fler utbildningar. PT-skolan och SAFE till exempel. Man läser bland annat anatomi, fysiologi, cirkulation, kost, tränings- och näringslära.

Vilka är dina kunder och vad har de för mål?

- Förr hade jag många som redan tränade mycket och som till exempel ville ha hjälp att öva upp explosivitet eller uthållighet. Numera är de flesta nybörjare. Jag tycker att det är roligast att jobba med dem. De har märkt att det är ganska tråkigt att gå från maskin till maskin och dra lite här och där och de kommer till mig och vill ha ett program. Framstegen kommer snabbare när man tränar fokuserat och de tycker att det är väldigt skoj.

- Nybörjarna brukar ha som mål att komma i gång, få lite bättre kondition, styrka och rörlighet. När de har tränat ett tag får de ett annat tänk. Ofta formulerar de om målen. Då kanske de vill genomföra ett cykellopp eller springa tjejmilen.

Hur länge och ofta brukar man ha personlig träning?

- En del vill ha det varje gång de tränar, kanske tre gånger i veckan i sammanlagt tio eller tjugo gånger. Andra tränar jag en gång i veckan eller en gång varannan vecka. Några vill bara lära sig övningarna korrekt och sedan göra själv. Men jag har också kunder som jag har haft i flera år. Det är kunden som bestämmer. Det är ju också en ekonomisk fråga.

Håller man alltid till på ett gym?

- Det är vanligast men man kan vara överallt. Jag har varit ute och sprungit med kunder. Man kan ha personlig tränare i yoga också. Om jag har en kund som verkligen är inspirerad och vill få fart på sin uthållighet och kondition kan jag säga, okej, om två veckor åker vi till Karlbergs hinderbana och testar. Det brukar vara väldigt populärt.

Hur hård kan du vara?

- Jag ger inte intrycket av att vara hård men de som har varit med på mina klasser vet att jag kan vara ruggigt hård. Det gäller att läsa av personen. De flesta har en bekvämlighetszon som är svår att stiga ur. Men ju mer jag lär känna en person, desto lättare är det att tänja på hans eller hennes gräns.

Vilka andra egenskaper är bra att ha?

- Att inte sätta sig själv i fokus. Det är stor skillnad mellan att vara gruppträningsinstruktör och personlig tränare. Inför en grupp kan man spela apa och skoja till det. Som personlig tränare är det tvärtom. Där är det verkligen kunden i centrum. Man ska kunna lyssna och vara ödmjuk men inte så att man inte vågar säga till.

Får du vara lite av en psykolog också?

- Man får veta ganska mycket. Man kan ta en timme till att prata om vad kunden kan försöka förändra. Det mentala är också personlig träning. De ska inte tänka "jag kan inte gå till Sabina för jag har inte tränat". Då säger jag att de inte ska ha dåligt samvete. "Jag är här för din skull, du är inte här för min skull."

Har du fått avbryta en kundrelation, till exempel för att kunden inte lyssnar och hela tiden vet bäst själv?

- Jag har sagt nej till en kund. Jag kände vid intervjun att det inte skulle stämma. Man ska ju arbeta intensivt med varandra ett tag och det får inte kännas fel på något sätt. På samma gång är det lika viktigt för kunden att känna förtroende för mig. Om någon säger "så här har jag alltid gjort" så ber jag att de visar. Är övningen likvärdig och tränar muskelgruppen lika bra så får de gärna fortsätta med den. Ser jag att de gör fel försöker jag förklara och rätta till. Det brukar inte vara några problem.

Hur kom det sig att du hamnade i friskvårdsbranschen?

- Jag har tränat sedan jag var tolv år. Jag sprang medeldistans och tävlade. När jag var sexton började jag träna på ett källargym, mest fria vikter, nästan inga maskiner. På den tiden kallades det för bodybuilding och det var inte så stort bland tjejer.

- När jag fick mina barn gjorde jag några års uppehåll men sedan började jag springa igen och tränade fem gånger i veckan på olika gym. En dag testade jag bodypump. Jag tyckte att det var väldigt skoj. Instruktören var så bra och jag tänkte att jag skulle vilja göra samma sak. Problemet var att jag var blyg. Men tänk om jag ändå kunde komma över den biten?

- Instruktörerna på det gym där jag mest höll till skulle gå utbildas i bodypump och jag frågade platschefen, Christer, om jag också fick gå, jag kunde betala själv. Han bad mig sätta ihop en låt och framföra den för honom, för att se hur jag skulle vara som instruktör. Jag valde ut en raplåt för biceps och övade hemma. Men när jag skulle visa honom höll jag på att svimma av nervositet. Man ska prata i en mikrofon men jag stod där och lyfte skivstången och var knäpptyst. Jag sa ett, två, tre några gånger och så blev det tyst igen och så höll vi på i fem minuter. 
Christer skrattade lite grann och kliade sig i huvudet. "Ja... Sabina, jag vet inte vad jag ska säga, men jag tror att du har potential." Att jag började som instruktör är det bästa jag har gjort. 

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Hälsa

Dags för skärmtid för vuxna?

Skrollar du bort ditt liv? Hjärnforskaren Sissela Nutley har satt upp skärmtid för sig själv och tipsar om hur du tar kontroll över apparna.
Elisabeth Brising Publicerad 10 juni 2025, kl 06:01
Sissela Nutley mobil
Sissela Nutley är hjärnforskare och tipsar om hur vuxna och barn kan få mer kontroll över skärmtiden. Foto: Lina Eidenbeg Adamo/Shutterstock

Som att du ätit fem påsar chips och glömt borsta tänderna. Huvudvärk och trötthet. Uppvaknandet efter ett intensivt stirrande på skärm kan likna baksmälla. Hjärnforskaren Sissela Nutley, författare till boken Distraherad, vet hur digitala medier kan påverka hälsan, men också hur du tar kontroll över din skärmtid – om du vill det.

– Eftersom det finns hälsorelaterade bekymmer kopplade till vårt digitala liv är det bra att reflektera över hur det ser ut och påverkar vår hälsa, säger hon.

Hälsorisker med hög skärmtid

Det talas om hälsorisker med hög skärmanvändning för barn. De riskerna gäller även vuxna enligt Sissela Nutley. Skärmar tar tid från annat vi behöver, som sömn och motion. Forskning visar att hög skärmanvändning kan kopplas till sårbarhet för depression, spelberoende, sämre koncentrationsförmåga och svagare relationer.

Första steget för mer kontroll är att våga kolla i mobilen hur mycket skärmtid du faktiskt har – och fundera på om du vill använda timmarna i ditt liv till det.

– Vill jag det – fine. Men vill jag inte det – vad vill jag göra mer av? Läsa bok en timme per dag? Prata med vänner? Lära mig spela gitarr? säger Sissela Nutley.

Mår du bra kanske det inte alls är ett problem, resonerar hjärnforskaren. Få inte dåligt samvete i onödan. Men Sissela Nutley har några fler rannsakande frågor:

– Upplever jag att det går ut över viktiga saker som sömn? Orkar jag inte röra på mig? Är det en blockerare av andra lustfyllda saker som jag vill men inte får till?

Får du en för ensidig bild av omvärlden?

Fundera även över hur innehållet i olika appar, spel och tv-serier får dig att må.

– Har jag kastat bort en och en halv timme av mitt liv, vad är eftersmaken?

Får nyheter dig att tro att världen bara är mörk, eller gör andras poster i sociala medier att du känner det som att de lever ett enklare liv, är snyggare och lyckligare?

– Om man jämför sig mycket och känner sig otillräcklig påverkar det våra tankar om oss själva, säger Sissela Nutley.

Skapar dopamin och begär efter mer

”Once you pop you can’t stop”, löd en gammal chipsreklam. Att det är lika svårt att begränsa sitt skärmbegär som att sluta snacksa beror på att det skapar aktivitet i hjärnans belöningscentrum. Algoritmerna är gjorda för att hålla oss kvar och ge mer av det vi redan gillat eller sett.

Redan innan vi tar upp mobilen får vi en kick av signalsubstansen dopamin.

– Det verkar som ett bränsle för begär, eller förväntad belöning.

Dopamin gör att vi känner sug efter att upprepa ett beteende som belönar hjärnan igen. Får vi inte samma styrka i belöningen ökar vi på beteendet och plockar upp mobilen igen, trots att vi nyss kollade.

Vill du lyckas minska på mobiltiden ska du sätta upp nåbara mål och ställa in skärmbegränsningar precis som för barn.

– Jag har skärmtid för mig själv när jag har varit en timme på Insta. Då kan jag ta ett beslut att fortsätta eller inte. Det medvetandegör, säger Sissela Nutley.

4 tips: Så stoppar du skärmsuget  

1. Kolla upp din skärmtid. Fundera på dina livsmål. Sätt ett görbart tidsmål. 

2. Ställ in skärmtiden på tidsslukande appar. Överkurs: Ge tidskoden till en kompis.

3. Stäng av notiser. 

4. Ställ in låst hemskärm med avskräckande bild. Skaffa greyscale - svart-vit skärm. 

Gör det svårare att öppna mobilen

Ju större beroende du upplever, desto mer stöd kan du behöva, understryker hon.

– Höj tröskeln för det du vill göra mindre av och sänk den för det du vill göra mer av.

Skapa en paus innan du öppnar telefonen. Genom att ha en låst skärmbild tar den någon extra sekund att låsa upp. Lägg in en stoppsignal som skärmbild och varför inte en röd skärm med texten: ”Ska du verkligen öppna mig nu?” Hjärnforskaren föreslår även inställningen gråskala som gör skärmen svartvit.

– Då blir det tråkigt!

Tar tid att sluta söka kickar

Den som lätt blir rastlös utan skärm kan behöva vänja popcornhjärnan vid att bara vara. Bara 40 minuter i naturen har visat sig göra stor skillnad för kreativitet, enligt en amerikansk studie.

– Hjärnan behöver tid för spontan aktivitet och inte alltid bearbeta information, säger Sissela Nutley.

Prova att promenera utan underhållning, strunta i podd när du transporterar dig. Klappa ett husdjur, skratta med en kompis, tomglo ut genom fönstret, basta, bada eller meditera, tipsar hon. Gör en sak i taget, sakta.

– Jag värnar alla stunder. Hänger jag tvätt gör jag bara det. ”Lean into it.”

Unga får dåligt mobilsamvete
Unga kvinnor får mer dåligt samvete än killar för att de använder mobilen mycket enligt en studie vid Göteborgs universitet. Kvinnor uppger mer oro än män även när de använder skärm mindre enligt Sissela Nutley. 

Killar blir oftare beroende av dataspel än kvinnor och allt fler söker hjälp. Dataspelsberoende är i dag det enda digitala användande som är en diagnos med vårdprogram för patienter. 

Det finns vissa hälsorisker för barn och unga med hög skärmanvändning och i höstas kom de första riktlinjerna för alla under 18 år.

Lästips: 

Distraherad. Hjärnan, skärmen och krafterna bakom, av hjärnforskaren Sissela Nutley. 

Skärmhjärnan. Hur en hjärna i osynk med sin tid kan göra oss stressade, deprimerade och ångestfyllda, av psykiatern Anders Hansen.

Hälsa

När ljuset blir till mörker – så klarar du vårdepressionen

Dagarna blir bara ljusare och varmare. Våren efterlängtad av många men inte av alla. För en del är årstiden förknippad med trötthet och en känsla av nedstämdhet.
Petra Rendik Publicerad 7 april 2025, kl 06:00
Vårdepression. Till vänster en ung skejtboardåkare, till höger en ledsen kvinna på en parkbänk om våren.
Våren är här, men inte alla känner sig pigga. Årstidsbunden depression kan drabba även under ljusare tider. Psykologen Martina Nelson förklarar varför och ger råd för att må bättre under våren. Foto: Jessica Gow/TT/Colourbox.

Plötsligt är det är ljust när vi går till jobbet och ljust när vi kommer hem. Våra vintertrötta kroppar fylls med energi och glädje.

Men för ungefär 15 procent av befolkningen blir det precis tvärtom. Man känner sig mosig, nere och trött, får svårt att sova och tappar motivationen att göra roliga saker. Årstidsbunden depression eller nedstämdhet förknippas oftast med hösten och mörkret. Men vårljuset kan också vara en utmaning för många. 

En trolig hypotes är att den biologiska klockan hamnar i ofas när dagarna bli längre och ljusare. Det i sin tur påverkar hormoner och humör. Därför kan de som känner sig trötta under våren också ha något svårare att anpassa sig till sommartid.

Press att vara social och glad

Martina Nelson pyskolog
Martina Nelson. Foto: Caroline Andersson Renaud.

Man tror att kroppen inte riktigt är redo för skiftningar med ljusförändringarna, det i kombination med en sårbarhet för depression. Men en annan aspekt är också att många känner en press på att våren ska vara en nystart, vi ska vara glada och sociala. Och så känner man inte alls så, säger psykologen Martina Nelson.

Det varierar från person till person hur hårt man drabbas. Majoriteten drabbas inte av en regelrätt diagnosticerad depression. Ungefär en till två procent blir så pass dåliga att de till exempel inte klarar av att gå till jobbet. Då behöver man ibland behandlas med till exempel KBT, ljusterapi och antidepressiva läkemedel.

För alla andra vårtrötta själar finns relativt enkla medel att ta till för att må bättre.

Det låter kanske tråkigt men det handlar om att hålla rutiner så gott det går. Försök att inte ändra på dygnsrytmen, lägg dig och vakna ungefär samma tid. Det är också viktigt att röra på sig och ät regelbunden och bra mat, säger Martina Nelson.
 

Inte alla blir pigga på våren

Utgå heller inte ifrån att alla i din omgivning känner sig pigga på våren, det minskar den sociala stressen. Och på arbetsplatsen kan vi alla göra en insats som kan hjälpa en kollega som inte mår så bra tycker Martina Nelson.

Försök att komma ut en stund varje dag, kanske på lunchen. Ta en kaffe eller picknik ihop när det är ljust ute. Det kan kännas motigt men i längden mår vi bra av det.

Något mer man kan göra?

Kom ihåg att du inte ensam om må så här och vårtröttheten går ofta över efter några veckor.