Tanken var att resan skulle vara avkopplande, att familjen skulle ha en skön vecka ihop på Mallorca. Men Johan Simberg kunde inte koppla av. Redan första dagen tänkte han på flygresan som väntade om en vecka. Ångesten växte sig allt starkare och gick inte att kontrollera.

Natten innan sov han inte en blund. Väl på flygplatsen i Palma försökte han uppmärksamma markpersonalen på hur skräckslagen han var, men fick ingen respons.

När familjen skulle borda planet svimmade Johan.

Det har gått två år sedan den där incidenten på Mallorcas flygplats. Sedan dess har Johan flugit 21 gånger. Varje gång har varit en personlig seger. Är man svårt flygrädd är 21 gånger väldigt många resor.

Vad fobin grundar sig i vet Johan inte riktigt. Bara att rädslan eskalerade i övre tonåren och att det blev värre varje gång han klev på ett plan.

– Ju längre det gick mellan gångerna jag flög, desto räddare blev jag. Från milt obehag till att jag tänkt katastroftankar som utvecklats till fullkomlig panikångest. Det är det här att vara instängd, alldeles för högt upp och inte kunna avbryta resan som är jobbigt, säger Johan som efter Mallorca-händelsen slutade helt att flyga.

Johan Simberg arbetar med fastighetsförvaltning i Göteborg och det ingår en del tjänsteresor. Ofta handlar det om möten med leverantörer eller besök på olika mässor i landet. Oavsett hur många mil det rört sig om har Johan tagit bilen eller åkt tåg.

– Jag har till och med kört bil till ett möte i Holland bara för att slippa flyga, säger Johan och skakar på huvudet.

Flygfobin har begränsat hans tillvaro och arbetsdagarna har blivit långa när han fått ta bilen tidigt på morgonen för att hinna till möten i Stockholm.

– Jag är ju egenföretagare och kan ändå styra mycket själv, men jag gissar att anställda som vägrar att ta flyget i jobbet nog kan gå miste om karriärmöjligheter.

Det var semesterresan till Mallorca som fick honom att ta itu med rädslan. Inför den hade Johan gått en distanskurs som skulle råda bot på flygrädslan. Med facit i hand kan han konstatera att den inte hjälpte alls.

Hustrun och barnen fick åka hem utan Johan. Efter att han svimmat var han oförmögen att kliva ombord på planet. Känslan av misslyckande, men också av lättnad sköljde över honom, minns han.

– Jag hade kommit undan, men samtidigt återstod problemet.

Johan landade i Sverige först två dagar senare. Med hjälp av ett sjukintyg och lugnande mediciner flög han hem med SOS International på ett reguljärflyg.

Och så jobbade vi med acceptans.

Då bestämde han sig för att söka hjälp på riktigt. Våren 2014 påbörjade han en KBT-terapi för att bli av med sin fobi. Tre besök senare klev han ombord ett litet Cessna-plan, som en del i behandlingen.

– Det låter konstigt, men det var faktiskt inte alls jobbigt. Terapin gav mig verktyg för hur jag ska handskas med och förhålla mig till tankar och känslor som lätt spinner i väg. Och så jobbade vi med acceptans. När jag klev på planet tänkte jag: ”Det här är okej, jag ska genomlida det”.

Nästa steg var att tillsammans med psykologen ta ett flyg till Stockholm tur och retur. Det gick inte. Johan fick kliva av planet.
Vid ett nytt försök veckan därpå gick det bättre. Johan tyckte att der var halvjobbigt på uppvägen, men på hemresan kände han till och med en liten lättnad inombords.

För varje gång Johan har flugit har det blivit lättare.  Därför passar han numera på att flyga så ofta han kan, i jobbet eller med familjen, bara för att öva eller för att ”utsätta sig” så han inte faller tillbaka i samma spår.

Det är lätt att skämmas över flygrädsla.

Ibland blir det ändå jobbigt, oftast precis innan resan. Som den gången han skulle flyga hem från Gotland och planet var trasigt. Då kom oron smyg­ande. Men Johan tog kommandot över känslorna och tänkte att om piloten nu tycker att planet är säkert, varför ska jag inte lita på honom?

I höstas reste familjen till Kanarieöarna, vilket kändes stort.

– Dels för att det är en lång resa, dels för att man flyger över vatten, som känns otäckare än att flyga över land, säger Johan och skrattar.

Bara en sådan sak – i dag kan han till och med skämta om sin flygrädsla.

– Det är lätt att skämmas över flygrädsla, men jag har insett att jag inte behöver göra det. Jag har kanske inte helt övervunnit min rädsla, men jag har kommit väldigt långt. Jag tvekar inte längre att ta flyget någonstans!