Hoppa till huvudinnehåll
Hälsa

Ensamhet negativt för arbetsprestation och hälsa

Att känna sig ensam har många negativa konsekvenser för hälsan, enligt forskningen. Det kan också leda till att man presterar sämre på jobbet.
Anita Täpp Publicerad 6 oktober 2021, kl 13:08
Man måste inte sakna vänner för att uppleva ensamhet, det kan också bottna i att man inte har någon att prata med om livets allvarligare saker. Att vara ofrivilligt ensam innebär att man löper lika stor risk för att dö i förtid som den som röker 15 cigaretter om dagen, enligt en stor studie. Illustration: Monica Lind

Varje fredagsfika ljuger Åsa om vad hon ska göra under helgen. När kollegorna frågar så målar hon upp en bild av den fritid hon skulle vilja ha, som den glada och sociala person med många vänner och fulltecknade helger hon tidigare var.

Men tyvärr blev flytten till drömjobbet i storstaden inte alls som hon trodde. I stället har hon upplevt sig bli exkluderad både av kollegor och andra, vilket har lett till att hon mest sitter ensam hemma på helgerna.

Fast det är något hon skäms för och aldrig kommer att avslöja. Det skulle knäcka henne totalt, känner Åsa, som nu har börjat söka jobb på hemorten för att kunna flytta tillbaka.

Enligt psykologen Anna Bennich, som mött många ofrivilligt ensamma och skrivit en bok om problemet, brukar skammen komma som ett brev på posten för den som upplever sig vara för ensam.

– Eftersom vi är flockdjur är ett av våra viktigaste basala behov att tillhöra ett gäng. Om man inte gör det känner man att det är något fel på en, att man inte är värd att älskas. Och det är något man skäms för och inte vill visa upp, säger hon.

– Samtidigt är skammen en signal om att dra sig undan, vilket leder till att man får svårare att ge sig ut bland folk och att be om hjälp.

Svårt att mäta ensamhet

Det har ibland sagts att ensamheten är en av våra stora folksjukdomar. Om det verkligen är så kan Peter Strang, professor vid institutionen för onkologi-patologi vid Karolinska institutet, som länge forskat om ensamhet, inte bekräfta.

– Men det är sannolikt en större folksjukdom och ett större folkhälsoproblem än man tror i dag. Vissa hävdar att det är ett litet problem och att det knappt har ökat. Men eftersom ensamhet är väldigt komplext är det svårt att mäta, påpekar han.

Peter Strang tar SCB:s senaste undersökning 2020 om våra levnadsförhållanden som exempel. Där ställs frågan hur stor del av tiden under de senaste fyra veckorna som man har känt sig ensam. Sex procent av befolkningen, från 16 år och uppåt, svarar att de hela tiden eller för det mesta har gjort det.

– Det som gör sådana här uppgifter så svåra att dra några slutsatser utifrån är exempelvis att ensamhet fortfarande är så stigmatiserat, laddat. Och då svarar man nog inte heller alltid ärligt utan kanske mer utifrån hur man tycker att livet borde vara. För ingen vill ju kännas vid att man är så ensam, att man inte har några vänner, säger han.

– I andra studier tittar man i stället exempelvis på om man är ensamboende eller sambo, som ett mått på ensamhet, vilket ju inte heller blir rättvisande eftersom den ensamboende kan ha jättemånga vänner. Så när man ska försöka tolka sådana här data blir det väldigt komplext.

Färre naturliga mötesplatser

Anna Bennich är övertygad om att den ofrivilliga ensamheten har ökat. En förklaring kan vara att vi i dag har färre naturliga mötesplatser än tidigare, exempelvis beroende på att färre tar del av samvaron i kyrkan, är aktiva i föreningslivet och att digitaliseringen medfört att vi nu ska sköta mycket hemifrån. Vi småpratar inte längre med andra i postkön eller i matbutiken.

– Studier har ju också visat att vi är ganska slutna i Sverige. Att vi till exempel ogärna bjuder hem någon som är ny på jobbet, för då måste vi först ha städat. Eller att vi tänker att ens nya kollega kanske inte alls vill bli hembjuden och då vill man inte besvära genom att ställa frågan, säger Anna Bennich.

Peter Strang tror att vi bara är i början av att förstå hur ensamhet påverkar oss. Men forskning som gjorts har visat att en ofrivillig ensamhet drabbar oss både till kropp och själ.

Mentalt kan vi påverkas så att vi blir stressade, deppiga, får ett sämre självförtroende, sover sämre och blir orkeslösa, vilket minskar vår kognitiva förmåga och därmed också gör oss mindre effektiva på jobbet.

Eftersom vi är flockdjur är ett av våra viktigaste basala behov att tillhöra ett gäng

Fysiskt innebär en långvarig ofrivillig ensamhet att man får en kronisk lågintensiv stress i kroppen och att det långvariga påslaget av stresshormoner som det innebär kan ge högt blodtryck och inflammation i kroppen. Vilket i förlängningen innebär att risken för sjukdomar som hjärtinfarkt, stroke och demens ökar. Man löper också större risk för att få en depression.

En stor dansk studie har också visat att ensamhet är en lika stor riskfaktor för att dö i förtid som det är att röka 15 cigaretter om dagen. Liksom att problemet är en större riskfaktor än fetma och fysisk inaktivitet.

Hämmar immunförsvaret

En annan studie som Peter Strang finner intressant, inte minst med tanke på dagens läge, är en som har visat att den som känner sig ensam får ett sämre skydd av vacciner. Undersökningen gjordes bland en grupp friska studenter som först fick skatta sin känsla av gemenskap eller ensamhet och sedan fick ett vanligt influensavaccin.

Det visade sig att de som upplevt sig vara ensamma inte bildade lika höga halter av antikroppar som övriga.

– Forskarna tolkade det som att den långvariga stressreaktion som blir följden av ensamhet, där det blir en frisättning av hormoner som kortisol, hämmar immunförsvaret.

Anna Bennich och Peter Strang vill båda att ensamhet får en plats på folkhälsokartan på ett tydligare sätt än i dag. Det ska vara självklart att läkaren också frågar om ens sociala liv när man går till vårdcentralen eller företagshälsovården och berättar att man mår dåligt.

Båda lyfter också upp allas vårt ansvar som medmänniskor till kollegor eller vänner som verkar vara ensamma.

– Vi kan ju tycka att det är svårt att ta upp den sortens frågor med någon i vår närhet. Man kan vara rädd för att gå över en gräns och undra över om man verkligen är rätt person att ta upp det, att man kanske ska säga något på fel sätt och till och med göra det värre för den här personen. Men det är faktiskt bättre att säga något halvklumpigt än inget alls, säger Anna Bennich.

– Man kan ju också exempelvis försöka bjuda med en kollega som aldrig går på lunch. Det kan göra stor skillnad.

Och det går också att komma ur sin ensamhet av egen kraft, påpekar Anna Bennich.

– Men då behöver man också få fatt i den där skamkänslan, genom att fundera över vad det är för skam man känner och vad den ställer till med och sedan försöka komma förbi det hindret, säger hon.

– Sedan behöver man hitta ett sammanhang där man får möjlighet att träffa nya människor. Exempelvis kan det vara bra att engagera sig i volontärsarbete där man både kommer ut bland människor, kan engagera sig i något och hjälpa andra, vilket vi vet att man mår väldigt bra av.

Olika slags ensamhet

  • SOCIAL Man saknar vänner som man känner samhörighet med och kan anförtro sig åt.
  • EMOTIONELL Man har ingen kärlekspartner som man kan anförtro sig åt på djupet.
  • EXISTENTIELL Du kan leva i ett förhållande och ha massor av kollegor och vänner som du trivs med, men ändå känna att dina innersta tankar och känslor inte går att dela med någon. Att ingen verkligen lyssnar och förstår, att du ofta blir missförstådd.

 

SÅ BLIR DU MINDRE ENSAM

Den amerikanske socialpsykologen John T. Cacioppo har tagit fram en handlingsplan för vad man själv kan göra för att bryta sin ensamhet, kallad EASE.

E: EXTEND YOURSELF. Ta första steget till kontakt genom att hälsa, småprata och ha ögonkontakt med andra människor.
A: ACTION PLAN. Fundera ut sammanhang där du kan träffa likasinna­de och sök dig till dem, exempelvis en kör eller förening.
S: SELECTION. Välj vilka du vill bli vän med och investera i detta fåtal.
E: EXPECT THE BEST. Utgå från att människor omkring dig vill dig väl.

 

Mest läst just nu

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Omslag till Kollega nummer 4 2024.

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Hälsa

Vilken odlartyp är du?

Sommar, semester och tid att sticka fingrarna i jorden – allt fler finner det ro- och livgivande att odla. Medan vissa bara finner det svårt och stressande med omskötseln. Här får du koll på vilken odlartyp du själv är.
Publicerad 10 juni 2024, kl 06:03
Semestertider är odlingstider. Men vilken odlartyp är du? Vill du hänga med i de hetaste odlingstrenderna 2024? Eller ligger du helst i hängmattan och låter odlingen sköta sig själv?
Sommaren är här, och det är den perfekta tiden att kombinera semester och odling. Oavsett om du är en lat odlare som föredrar no-dig metoden eller en trendodlare som är nyfiken på de senaste trädgårdstrenderna 2024, har vi tipsen för dig. Foto: Colourbox.

Den late odlaren 

Ligger helst raklång i spenaten och gör ingenting medan ogräset frodas. När grannarna svettas och gräver frenetiskt i sina trädgårdsland lutar sig den late tillbaka i hängmattan, lyssnar på poddar, läser böcker och njuter av fågelkvitter. 

En vilsam återhämtning som kan vara mer trädgårdssmart än vad det verkar. Ogräs går faktiskt att äta. Kirskål, maskros, brännässla och svinmålla är både gott och nyttigt. 

Och om den late händelsevis skulle få feeling går det att anlägga en köksträdgård, med den miljövänliga så kallade no-dig-metoden – odla utan spade. Att slippa rensa ogräs, vattna och gräva sparar såväl ork som rygg.

Antiodlaren

Förstår inte vitsen med att slita och släpa i trädgården – grönsaker och blommor går ju att köpa! Antiodlaren ogillar att få skit under naglarna och tycker det är äckligt med insekter, kompost, urin och kobajsgödsel.

Denna odlartyp anlägger därför helst en asfalterad parkering över gräsmatta och trädgårdsland. På resterande grönområde byggs en stor pool som renas med praktiska men giftiga klortabletter. ”Jag odlar hellre mina relationer än trädgården”, är antiodlarens ledord. 

Gerillaodlaren

Kallas även busodlaren. Ser odling på områden hen inte äger som en politisk, fredlig direktaktion. Vill pigga upp kala och trista platser typ refuger, industriområden och andra outnyttjade områden genom att bombardera dem med fröer. Och ka-blom prunkar det av blommor, gröda och surrande pollinatörer som bidrar till fortplantningen. Huvudsyftet är att rädda den biologiska mångfalden.

Anarkistodlaren

Satsar på radgard, förkortning för engelskans radical gardening. Innebär kort och gott att kasta ut lite fröer och hålla tummarna.

En radgard-odlare kan ha en påse blandade fröer i fickan och hiva ut en näve lite varstans när andan faller på. Exempelvis på väg till bussen, i rabatten, på gräsmattan eller lite varstans. Radgard är helt enkelt en anarkistisk variant av direktsådd, det vill säga att så direkt på växtplatsen.

Passar den otålige som inte orkar förodla i god tid. Är inget för den som vill ha prydliga rabatter och ordning och reda.

Hipsterodlaren

Arbetar i pallkragar, balkonglådor och rabatter enligt principen ju ovanligare gröda desto coolare. En tumregel är att odla sådant som inte finns att köpa i vanliga matbutiker. Gärna asiatiskt och exotiskt. Tidigare var chili en vanlig sådd för hipsterodlaren, nu är dessa plantor alltför mainstream.

Hög svårighetsgrad är inget hinder så länge växten är snygg att titta på. I år satsar hipsterodlaren kanske på culantro (långkoriander), helig basilika, mitsuba (japansk persilja) eller citronmålla. Glasrabarber som odlas utan solljus kan också vara ett alternativ.

Den ambitiöse odlaren 

Stannar hemma hela semestern för att vattna, rensa ogräs och påta i jorden. Experimenterar med olika jordtyper, gödselblandningar och odlingsbäddar. Hen gräver gärna djupbäddar för att kunna maximera skördarna.

En given metod är täckodling, som innebär att jorden skyddas mot uttorkning och ogräs genom att täckas med gräsklipp, löv eller halm. Allt för att förbättra jordkvaliteten och bibehålla fukt.

Den ambitiöse odlaren köper dahliaknölar redan i september för att vara redo till våren. Ägnar vintern till att förodla på fönsterblecket, läsa frökataloger, bevaka kommande perenner och planera för att designa om sin trädgård.

Sparar pengar för att kunna åka till den stora trädgårdsutställningen Chelsea Flower Show i London.

Trendodlaren 

Har totalkoll på vad som kommer att spira i framtidens mylla. Kan som ett rinnande vatten rabbla de tre hetaste trenderna för sommaren 2024:

  • Jordhälsa. Allt fler blir medvetna om hur betydelsefulla organismerna i jorden är - för såväl odlingens som den biologiska mångfaldens skull.
  • Snittblomsodling. Alla vill vara sin egen blomsterbonde och odlar snittblommor och lär sig dessutom arrangera dem. (Dahlian är fortfarande superhet!)
  • Beredskapsodling. Vi har fattat vidden av att vara självförsörjande på grönsaker, men odlar inte bara för oss själva utan i mer kollektiv anda. Egoodling är ute – solidaritet och gemensamhetsodling är inne. 

    Text: Gertrud Dahlberg