Hoppa till huvudinnehåll
Hälsa

Att bo på båt

Jenny Ahlbergs hem var en gång ett militärt minfartyg. Häftigt, säger folk. Själv var hon varken intresserad eller imponerad när hennes arbetskamrat för sex år sedan berättade att han bodde på en båt. Men sedan började de lära känna varandra.
Eva Karlsson Publicerad 9 december 2011, kl 12:43

- Första gången jag kom hem till Mats på båten lade jag märke till att det fanns väldigt mycket kvar att renovera, men då var jag redan så kär att jag inte såg några bekymmer alls.

- Jag förstod inte hur mycket tid det skulle ta, hur mycket pengar det skulle kosta eller hur mycket mekande som skulle till.

Den trettiotvå meter långa M/S Linnea Bladner ligger vid Söder Mälarstrand i Stockholm. Paret Ahlberg har tillsammans gjort kök, badrum, sovrum och det stora vardagsrummet som hade plats att hysa sextiofem gäster när de gifte sig.

Hur är det att bo i ett gungande hem?

- Det är framför allt svallvågor från andra båtar som får det att gunga, det är sällan att det blåser så mycket att man blir störd. Inget brukar ramla ner eller omkull men takkronan rör sig hela tiden. Utom när vi är fastfrusna på vintern.

Blir ni sjösjuka ibland?

- Det har hänt men det beror på att man samtidigt har varit hungrig. Jag har köpt några armband mot illamående som är bra att ha när vi får åksjuka gäster.

Hur fungerar det med vatten och avlopp?

- Numera har vi kommunalt vatten och avlopp, tidigare hade vi en septiktank till toan och en vattentank som vi fick fylla från en vattenpost på gatan var tredje vecka. Elströmmen får vi från ett elskåp på kajen. Vi har allt: tvättmaskin, diskmaskin, trådlöst internet och digitalbox till tv:n. 

Är det billigare att bo på en båt än i en lägenhet i motsvarande storlek och läge?

- Många blir förblindade av att det kostar tretusen i månaden att ha en kajplats, men vi har ju också lån för båten och renoveringen, samt höga kostnader för underhåll. Vi behöver ha flera försäkringar som är väldigt dyra. Även eluppvärmningen är jättedyr och vart femte år måste vi ta båten till en torrdocka för att underhålla skrovet. 

Kör ni båten själva?

- Vi måste ha hjälp och vara minst fyra fem personer, den är stor och svårmanövrerad. I somras körde vi den några hundra meter när vi bytte kajplats och för två och ett halvt år sedan körde vi den till ett varv på Djurgården.

- Det tog sex dagar att högtryckstvätta och måla skrovet. Många hjälpte oss. Det är nästan trehundra kvadratmeter yta som man måste göra ordning.

Kunde ni bo kvar?

- Ja, allt var som vanligt, fast det var stilla och vi hade en annan utsikt.

Använder ni båtuttryck hemma? 

- Efter att vi byggt lådor över alla farliga saker i styrhytten använder vår dotter Elvira det som sitt rum, och ordet styrhytten använder vi fortfarande men annars säger vi golv och kök och så vidare. Vi är inga båtmänniskor och har inga knoptavlor eller fyrar på väggarna. Vi råkar bara bo på en båt.  

Vad är sämst med att bo som ni gör?

- Det är jättefint och praktiskt att bo mitt i stan, men det kan vara mycket avgaser och det är långt till naturen. Ett tag tänkte vi flytta vårt hem men samtidigt visste vi att om vi ger upp vår kajplats så får vi inte tillbaka den. Det är rätt hett att ligga här.

- På ett sätt var det bättre när båten låg längs med kajen som den gjorde tidigare. Då hade vi visserligen mer insyn från gatan men vi hade också en hel sida mot vattnet och Riddarfjärden. Nu ligger vi stävförtöjda, alltså med fören mot kaj, och det är nära till grannarna. Styrbord om oss ligger en lika lång båt som oss och har fönster i samma höjd. Det är bara fyra meter mellan oss och man ser lätt in till varandra. 

Vad är bäst?

- Vi badar ofta från båten på sommaren, jag älskar att bada. Vattnet är väldigt mörkt men vid förra stället kunde jag dyka för där hade vi haft dykare som hade undersökt djupet. Här vågar jag inte, det kan ju ligga ett gammalt bilvrak eller vad som helst som sticker upp. Men det går bra att gå i från badstegen.

- Vi har haft havsörn och man kan se laxen slå i vattnet. Tillsammans med grannen har vi en liten båt med snurra så vi kan ge oss ut på små utflykter när vi vill.

- När isen kommer blir allt stilla. Då kan man gå ut och promenera på fjärden. 

Hälsa

Han kör drönar-racing i 200 knyck

Tomi Heder gick in i väggen och behövde en hobby för att totalt kunna koppla bort jobbet. Svaret blev drönar-racing.
Joachim Stokstad Publicerad 25 november 2022, kl 09:50
Tomi Heder styr en drönarfarkost.
Tomi Heder har tävlat med drönare i tre år. De självbyggda farkosterna - man behöver flera, för de kraschar och går sönder ibland - väger cirka 400 gram. Foto: Christopher Hunt

Hur fastnade du för just drönar-racing?
– För tre år sedan jobbade jag för mycket och drabbades av utmattningssyndrom. Läkaren sa att jag borde hitta en hobby för att kunna koppla bort jobbet. Totalt. Så såg jag en Youtube-film om sporten och besökte en drönarklubb – och blev helt fast. Det är ju inte bara flygandet, du bygger och programmerar själv din drönare. I dag är detta det bästa jag vet. Och har jag inga symptom kvar av utbrändheten.

Du kör så kallad ”FPV-drönare” – vad betyder det?

– First Person View. I drönaren sitter en kamera och med hjälp av digitala FPV-glasögon känns det som att du sitter i drönarens cockpit. Det går att köra även utan sådana glasögon, men det är bara äldre rävar som började innan FPV kom som klarar det.

Vad är kicken med sporten?
– Man är FULLSTÄNDIGT fokuserad – 0 till 200 kilometer i timmen på några få sekunder och extrem kort svängradie är ingen lek. Det är ingen tillfällighet att vi sitter bakom ett skyddsnät när vi kör. De drönare man inte bygger själv är väldigt automatiserade, tävlingsdrönare manövrerar du helt manuellt. Om du ska bli skicklig måste du ha bra muskelminne, reflexerna måste sitta i ryggmärgen. Det krävs minst 40 timmars övning för att bli åtminstone hyfsad som pilot. Du kraschar ofta och det hör till. Vi brukar säga att den som INTE kraschar flyger för försiktigt. Vi stänger helt enkelt av drönaren där vi vill att den ska landa.

Hur tävlar man?
– Den vanligaste tävlingsformen är med uppbyggda banor med byglar som ska passeras och flaggor som ska rundas, så många varv som möjligt på förutbestämd tid, typ 1,5 minuter. Via glasögonen spelas flygningen in, så det går inte att fuska.

Är det en dyr sport?
– Det beror på vad du jämför med. Materialet till en tävlingsdrönare på kanske 400 gram går på runt 2 000 kronor, men det blir ju rätt många reparationer …

Är det ont om kvinnor i klubbarna?
– Ja, tyvärr. Det är visserligen fortfarande en ”liten” sport, men jag tror inte ens att det finns någon tjej i landets klubbar. Min sambo delar inte min fascination – ämnet är faktiskt förbjudet hemma.

Hur ofta tränar du?
– Säg tre till fem timmar i veckan. Året runt. På vinter kör vi inomhus.

Vilka egenskaper bör man att ha för att bli bra på drönar-racing?

– Det sägs att man bör vara ung, för då har man snabbare reflexer – men det tänker jag motbevisa, haha. Men visst är det ett faktum att världsmästarpiloterna är väldigt unga. Tålamod är en god egenskap och att vara road av att meka. Du bör också gärna vara prestigelös – i den här sporten hjälper man varandra. Det är också så kul att umgås med allt från 15- till 65-åringar med samma brinnande intresse.

TOMI HEDER
GÖR: Områdeschef på Stockholmshem. Medlem i drönarklubbarna SRFK, Stockholms Radioflygarklubb och MFK Stratos i Nynäshamn.
ÅLDER: 46 år.
BOR: Haninge.
STÖRSTA DRÖNARUPPELVELSE: Första gången jag kollade på drönar-racing. Jag föll direkt, det var kärlek vid första ögonkastet.
TIPS TILL DEN SOM ÄR NYFIKEN PÅ SPORTEN: Kolla in Facebook-sidorna FPV Sverige och Swedish Drone Cup och gå på en träning eller tävling.