Hoppa till huvudinnehåll
Fackligt

Svenska modellen hotad av fackligt medlemstapp

Om tio år kommer bara 63 procent av löntagarna att vara med i ett fackförbund. Den prognosen gör Anders Kjellberg, professor i sociologi vid Lunds universitet. Men det finns tecken på att medlemsraset stoppats.
David Österberg Publicerad 8 juni 2020, kl 08:26
Anders Wiklund / TT,  Evannovostro / Colourbox
För tjugo år sedan var 81 procent av Sveriges anställda med i facket, jämfört med 68 procent förra året. Anders Wiklund / TT, Evannovostro / Colourbox

Den långsiktiga trenden är tydlig: Allt färre löntagare är med i ett fackförbund. För tjugo år sedan var 81 procent av Sveriges anställda med i facket, jämfört med 68 procent förra året. Det framkommer i rapporten ”Den svenska modellen i en oviss tid” som getts ut inom ramen för Arena Idés fackliga utredningsprojekt ”Arbetsliv och inflytande”.

Rapportförfattaren Anders Kjellberg ser flera förklaringar till att förbunden tappat medlemmar. En av de viktigare är att kostnaden för medlemskapet numera tydligare vägs mot nyttan.

– 2007 chockhöjdes avgiften till a-kassan samtidigt som skattereduktionen för medlemskap i fack och a-kassa togs bort. Det ledde till att väldigt många gick ur både fack och a-kassa och att många valde att inte gå med, säger han.

2007 var det dessutom högkonjunktur. Det innebar att många upplevde att kostnaden för att vara med i facket var för hög i förhållande till nyttan med medlemskapet. LO-förbunden drabbades särskilt hårt. Deras avgifter var högre än tjänstemannaförbundens och deras medlemmar tjänade dessutom mindre. Utvecklingen förstärktes 2008 när a-kasseavgiften baserades på hur hög arbetslösheten var för varje a-kassa.

När lågkonjunkturen kom hösten 2008 hände något märkligt. Andelen tjänstemän som gick med i facket ökade – precis som det brukar vara vid lågkonjunkturer. På arbetarsidan fortsatte dock medlemstappet:

”Den sammanlagda avgiften till LO-facken och deras arbetslöshetskassor avskräckte tillräckligt många från medlemskap för att den fackliga organisationsgraden trots den djupa lågkonjunkturen skulle fortsätta nedåt, även om det skedde långsammare än under högkonjunkturåren 2007 och 2008”, skriver Anders Kjellberg i rapporten.    

År 2014 sänktes avgiften till a-kassan, men medlemsantalet återgick aldrig till de tidigare nivåerna. Enligt Anders Kjellberg kan det bero på att många vande sig att inte vara med och att det lokala fackliga arbetet försvagats under åren med färre medlemmar.

Skillnaden i organisationsgrad mellan arbetare och tjänstemän fortsatte dessutom att öka. En anledning till att tjänstemannaförbunden lyckades locka fler beror troligen på fackens inkomstförsäkringar. De är vanligare på tjänstemannasidan och tjänstemän har oftast mer att vinna på att ha en sådan försäkring.

Under de senaste tre åren har dock andelen som är med i ett fackförbund minskat både på arbetar- och tjänstemannasidan. Att även tjänstemannafacken minskar beror, enligt Anders Kjellberg, på högkonjunkturen. Om den utvecklingen fortsätter kommer bara 63 procent av löntagarna att vara med i ett fackförbund om tio år. Blir andelen för låg riskerar den svenska modellen att hotas.

– Den svenska modellen har varit bra för svensk ekonomi. Vi har haft få arbetskonflikter och en reallöneutveckling som har varit positiv för både löntagare och företagare, säger Anders Kjellberg.

Men kanske går det att ana ett ljus i tunneln när det gäller medlemsutvecklingen. Under 2019 verkar tappet ha planats ut.

– Organisationsgraden sjönk inte bland arbetare som den gjort under en lång följd av år. Och tjänstemännen ligger ganska stabilt kring 72-73 procent. En förklaring till att siffrorna stabiliserats kan vara att högkonjunkturen gjort det lättare att få ett fast jobb och den som har fast jobb är oftare med i facket, säger Anders Kjellberg. Dessutom steg organisationsgraden något bland utrikes födda arbetare under 2019, tillägger han.

Under våren har fackförbunden också gynnats av coronakrisen. Samtliga förbund har sett en ökning av medlemsantalet och Anders Kjellberg tror att uppgången kan bli permanent.

– Många av dem som nu har gått med kommer nog att stanna. Ingen hade kunnat förutse en sådan här kris och många trodde att de hade säkra anställningar. Nu tänker sig nog folk för innan de lämnar facket.

Bild på Anders Kjellberg: Mikael Andersson / TT

Fackligt

Klubben på Spotify hoppas fortfarande på kollektivavtal

I somras drog sig Spotify ur förhandlingarna om kollektivavtal. Men för den lokala klubben är frågan fortfarande aktuell.
– Vi ser ett värde i att säkerställa att anställda kan lita på att villkoren kommer att finnas kvar, säger Jonas Sundberg, klubbordförande på Spotify.
David Österberg Publicerad 23 november 2023, kl 06:03
Till vänster Jonas Sundberg, Unionenklubbens ordförande på Spotify, till höger Spotifys huvudkontor i Stockholm.
I somras drog sig Spotify ur förhandlingarna om kollektivavtal. Men för den lokala klubben är frågan fortfarande aktuell, enligt klubbordförande Jonas Sundberg. Foto: Peter Knutsson/Magnus Hjalmarsson Neideman/TT.

I januari i år bildades den första Unionen-klubben på Spotify. Strax efteråt meddelade företaget att personalstyrkan skulle minskas med sex procent – vilket innebar runt 100 personer i Sverige.

– Då blev de fackliga frågorna extra aktuella. Det gjorde också att vi fick fler engagerade. I dag är engagemanget fortfarande stort, men inte på den nivån som vi hade i januari, säger Jonas Sundberg som är klubbordförande sedan några månader tillbaka.

Spotify körde kampanj mot kollektivavtal

Under våren hamnade Spotify åter i rampljuset när Unionen krävde kollektivavtal på företaget. Förhandlingar inleddes och tonen mellan företag och fack var bitvis hätsk. Efter att Unionen stått utanför Spotifys kontor för att informera om fördelarna med kollektivavtal svarade Spotify med att dela ut en flyer till sina anställda. På den fanns två kolumner. I den ena listades de förmåner som anställda på Spotify har, i den andra om förmånen finns med i det kollektivavtal som bland andra Unionen vill att företaget ska teckna. Budskapet var att ett kollektivavtal skulle försämra villkoren på Spotify. 

I juni drog sig företaget ur förhandlingarna.

– Vi träffades några gånger, men kom aldrig in på exakt hur ett kollektivavtal skulle kunna se ut innan Spotify drog sig ur. Vi är förstås missnöjda med det och vill gärna återuppta diskussionerna, säger Jonas Sundberg. 

Har ni fått några sådana signaler?

– Vi har inte hört något i dagsläget. Just nu fokuserar klubben mer på vilka sakfrågor som medlemmarna vill att vi ska driva, oavsett om det är via kollektivavtal eller inte.

Finns det intresse bland medlemmarna att ha kollektivavtal?

– Det finns ett intresse att reglera anställningsvillkoren. Vårt mål är att förbättra och säkerställa villkoren för de anställda och kollektivavtal är det vanligaste verktyget för att göra det.

Håller ni med arbetsgivaren om att villkoren är väldigt goda?

– Över lag så gör vi det. Men villkoren är i dag till stor del är ensidiga utfästelser från arbetsgivarens sida vilket innebär att de har möjlighet att förändra villkoren på egen hand. Vi ser ett värde i att säkerställa att anställda kan lita på att villkoren kommer att finnas kvar, även om de ekonomiska förutsättningarna förändras eller företagsledningen byts ut, till exempel. 

Vilka frågor jobbar klubben med just nu?

– Att säkerställa att de villkor vi har kommer att finnas kvar och att få mer transparens kring lönesättning och lönerevision. Ytterligare en fråga är en ny policy för att kunna välja om man vill arbeta från kontoret eller på distans. I dag säger policyn att Spotify kan besluta om olika lösningar för varje enskild anställd. Vi vill att den regleras tydligare så att man som anställd kan lita på att man får fortsätta jobba på distans, så att man till exempel vågar flytta från de orter där vi har kontor.