Hoppa till huvudinnehåll
Fackligt

SD-aktiv och förtroendevald

Ann-Katrin Löfwenhamn sitter i kommunfullmäktige för SD och i Unionens regionsstyrelse i Dalarna. Hon ser ingen motsättning mellan förbundets stadgar om allas lika värde och det parti hon representerar.
Publicerad

I början av april blev Ann-Katrin Löfwenhamn omvald som ledamot i Unionens regionsstyrelse i Dalarna. Hon är också ledamot i kommunfullmäktige för Sverigedemokraterna i Borlänge. Och regionansvarig för SD-kvinnor Norra.

- Jag har aldrig blandat mina uppdrag, vare sig i de politiska eller fackliga. Så länge Unionen är partipolitiskt obundet ser jag inga problem.

Att flera fackförbund, som ST och Vision, aktivt tagit ställning mot hennes parti, och till exempel inte tillåter förtroendeuppdrag för aktiva sverigedemokrater, kallar hon ”tragiskt”.

- Alla fackförbund har problem att få tag i förtroendevalda, så det där kommer att bli ett problem för facken. För det finns en anledning till att SD sitter i riksdagen. Svenska folket har röstat på oss, säger hon.

Unionen tar inte ställning för eller mot SD, och har inga åsikter om partitillhörighet bland förtroendevalda. Det har väckt starka känslor hos många medlemmar och anställda inom förbundet eftersom förbundets stadgar också talar om solidaritet och respekt för jämställdhet, mångfald och alla människors lika värde. Vilket somliga anser rimma illa med att vara aktiv inom SD.

- Jag håller med om allt det där om allas lika värde. Problemet är att vi inte har det i dag eftersom vi tar in alldeles för många invandrare. De hamnar i utanförskap och lider. Det kan inte vara roligt för dem heller.

Men utanförskap kan väl även drabba dem som är födda i Sverige?

- Så är det. Men vi tar in för många. Det är ju inte bara invandrare som lider, utan även pensionärer. Vi måste ju ha ett folk som betalar skatt.

Majoriteten av dem som kommer hit jobbar och betalar skatt. Många ekonomer talar om invandring som bra för tillväxt och skatteunderlag.

- Arbetskraftsinvandring förstår jag. Men sedan har vi flyktingar och anhöriginvandring.

Ann-Katrin Löfwenhamn tycker att man ska få ta hit sin familj förutsatt att den som redan är här kan försörja familjen. På frågan om hon då inte gör just skillnad på människor svarar hon återigen att det är bättre att ”se över hur många vi tar in”. Och vad gäller att hennes parti sagt nej till vård för papperslösa människor och att partiledare Jimmie Åkesson under sitt tal i Almedalen förra året kallade den dag då barn till papperslösa fick rätt att gå i skola för ”en skammens dag” säger hon att hon inte håller med partiet.

- De ska ha rätt till akutvård men polisen måste ha rätt att haffa dem då. De är faktiskt kriminella.

När det gäller jämställdhet anser Ann-Katrin Löfwenhamn att det finns skillnader hur kvinnor och män behandlas i dag.

- Det är ju inte samma rättigheter, inte lönen heller. Det ser jag ju på jobbet. Det ska vara samma lika för alla.

Hur vill du jobba för det?

- Man ska varken kvotera in kvinnor eller män utan köra på de premisser man har. Men vi får strida, det ska vara lika oavsett om man är ljus, mörk, gul, blå, man eller kvinna.

Ann-Katrin Löfwenhamn har också varit aktiv på nätet när det gäller våldtäkter. I en artikel som handlar om att våldtäkter ökar skriver hon att hon hoppas att ”dom som tycker det är ok att dessa sjuka 2-benta varelser får fortsätta våldta får uppleva detta själva och att vi som tycker att dom ska sys in länge eller skickas härifrån slipper”.

- Det var lite ironi och inte allvarligt menat. Jag ville säga att våldtäkter förstör liv för all framtid och att det därför borde vara högre straff.

Kollega

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Kollega nummer 1 2025 omslag

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Fackligt

Hon enar fack i 27 länder

Kan facket påverka beslut som fattas i helt andra länder? Karin Åberg, vice klubbordförande på Ericsson i Kista, vet att det går – och hur man gör.
Noa Söderberg Publicerad 31 januari 2025, kl 06:00
Kvinna sitter med hörlurar och en laptop
Karin Åberg, vice ordförande i klubben på Ericsson i Kista ser stora fördelar med ett gemensamt europeiskt företagsråd som kan ena fack i flera länder. Foto: Anders G. Warne

Europa är stort. Många företag rör sig fritt över landsgränserna. Ett av dem är Ericsson, som har kontor i alla 27 EU-länder. Samtidigt vill facket kunna påverka beslut som rör ditt jobb. Men hur gör man det när den som bestämmer i en viss fråga sitter på andra sidan kontinenten?

Karin Åberg, vice klubbordförande på Ericsson i Kista, vet hur: man bildar ett europeiskt företagsråd – på engelska ”European works council”, EWC.

Där möts fackliga från alla EU-länder som företaget finns i. Tanken är att förändringar som påverkar många anställda ska diskuteras gemensamt. När de fackliga har snackat ihop sig möter de arbetsgivaren i ett ännu större möte.

På en arbetsplats som Ericsson är det inga småsaker som avhandlas.

– Vi blev konsulterade när företaget skulle ta fram en ny uppförandekod. Det är ett dokument som alla anställda och alla underleverantörer skriver under. Vi föreslog att införa rätten att bli representerad av en facklig företrädare eller någon i ett arbetsråd (motsvarighet till fackklubb i vissa europeiska länder, reds. anm.). Företaget skrev in det, säger Karin Åberg.

Stora nedskärningspaket och förändringar av bolagets yrkesbeskrivningar är andra exempel på saker som har tagits upp i Ericssons EWC.

Facken har ingen förhandlingsrätt

Men vad gör man om man inte kommer överens? Facken har ingen direkt förhandlingsrätt på det sätt som finns i svenska medbestämmandelagen, mbl. I stället ska arbetstagarna ”konsulteras”.

Företagsråden har inte heller uppstått som en direkt följd av facklig kamp, utan på grund av EU-politikers idéer om att ländernas ekonomier ska knytas ihop. Därför får man ha en lite annorlunda strategi i EWC-diskussionerna, menar Karin Åberg.

– Man får påverka mer indirekt. Det handlar om att få företagsledningen att själv tänka: ”Jaha, man kanske skulle kunna göra på ett annat sätt”. Det är lite speciellt, inte som i en vanlig förhandling där man säger ”gör så.”

För att få tyngd bakom sina förslag måste därför arbetstagarna – som ofta härstammar från olika fackliga traditioner – komma överens. Snart kan de få lite hjälp på traven direkt från EU-maskineriets hjärta. EU-kommissionen har nämligen meddelat att de vill göra det svårare för företag att strunta i EWC-reglerna.

Snart blir det svårare för företag att strunta i reglerna

Alla företag som har minst 1 000 anställda, och över 150 anställda i minst två EU-länder, måste skapa ett EWC om de som jobbar där ber om det. Det är dock inte ovanligt att allting sedan fastnar i bråk om formalia och mötesstruktur. Målet med de nya reglerna är att det ska bli mer kännbara böter för bolag som sinkar processen.

Några sådana problem finns inte på Ericsson, enligt Karin Åberg. De har ett avtal om hur EWC-arbetet ska gå till som har gällt i sin nuvarande form sedan 2011. Trots det händer det att kugghjulen kärvar när hon och hennes kollegor ska konsulteras om nya och känsliga frågor.

– Jag tror att fler och fler, både på den fackliga sidan och på företagarsidan, inser att det här kan vara rätt bra. Men det är naturligtvis inte utan problem. Ibland muttrar vi rätt rejält över hur det fungerar, säger Karin Åberg.

Reglerna gäller i EU och EES

  • Reglerna om europeiska företagsråd gäller, förutom i EU:s 27 medlemsländer, också i de länder som är anslutna till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Hit hör Norge, Island och Liechtenstein. Ericsson har kontor i Norge.