Hoppa till huvudinnehåll
Fackligt

Ny facklig bistånds-organisation

LO, TCO och Saco går samman och bildar den nya gemensamma biståndsorganisationen Union to Union, som ersätter LO-TCO Biståndsnämnd. I och med utökningen får den fackliga biståndsorganisationen ökat anslag från Sida.
Linnea Andersson Publicerad
Tobias Baudin (till vänster), Eva Nordmark (mitten) och Göran Arrius (till höger).
Tobias Baudin, LO:s första vice ordförande, och Eva Nordmark, TCO:s nyligen omvalda ordförande, hälsar Göran Arrius och Saco välkomna till samarbetet med den nya fackliga biståndsorganisationen Union to Union. Foto: Union to Union

Enligt Union to Union är akademiker är en viktig och växande grupp i många låg och medelinkomstländer. Saco vill därför, tillsammans med sina medlemsförbund, engagera sig för sina systerorganisationer i andra länder.

- Världens akademiker bidrar redan till utveckling och välstånd, men kan göra det ännu mer om de organiserar sig och stärker sina rättigheter, säger Göran Arrius, ordförande Saco, i ett pressmeddelande från Union to Union.

Som Kollega skrivit tidigare visade en rapport från Internationella valutafonden nyligen att det finns ett direkt samband mellan starka demokratiska fack och en jämnare fördelning av ekonomiska resurser. Union to Union menar att svensk fackföreningsrörelse kan stå för ett viktigt bidrag för att minska klyftorna.

- Det känns både roligt och betydelsefullt att alla centralorganisationer kommer samarbeta för att stärka mänskliga rättigheter i arbetslivet globalt och minska fattigdomen runt om i världen, säger Eva Nordmark, ordförande TCO, i pressmeddelandet från Union to Union.

Union to Union

Union to Union är en partipolitiskt och religiöst obunden ideell förening. Medlemmar i föreningen är LO, TCO och Saco. Organisationen arbetar för demokrati, en rättvis fördelning av resurser och hållbar utveckling.  

Union to Union samarbetar med fackliga organisationer över hela världen och stöttar på plats – genom 99 fackliga utvecklingsprojekt i ett åttiotal länder. De arbetar också med kommunikationsverksamhet  i Sverige för att öka kunskap om svenskt bistånd och utvecklingens drivkrafter.

Union to Union

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Fackligt

Hon enar fack i 27 länder

Kan facket påverka beslut som fattas i helt andra länder? Karin Åberg, vice klubbordförande på Ericsson i Kista, vet att det går – och hur man gör.
Noa Söderberg Publicerad 31 januari 2025, kl 06:00
Kvinna sitter med hörlurar och en laptop
Karin Åberg, vice ordförande i klubben på Ericsson i Kista ser stora fördelar med ett gemensamt europeiskt företagsråd som kan ena fack i flera länder. Foto: Anders G. Warne

Europa är stort. Många företag rör sig fritt över landsgränserna. Ett av dem är Ericsson, som har kontor i alla 27 EU-länder. Samtidigt vill facket kunna påverka beslut som rör ditt jobb. Men hur gör man det när den som bestämmer i en viss fråga sitter på andra sidan kontinenten?

Karin Åberg, vice klubbordförande på Ericsson i Kista, vet hur: man bildar ett europeiskt företagsråd – på engelska ”European works council”, EWC.

Där möts fackliga från alla EU-länder som företaget finns i. Tanken är att förändringar som påverkar många anställda ska diskuteras gemensamt. När de fackliga har snackat ihop sig möter de arbetsgivaren i ett ännu större möte.

På en arbetsplats som Ericsson är det inga småsaker som avhandlas.

– Vi blev konsulterade när företaget skulle ta fram en ny uppförandekod. Det är ett dokument som alla anställda och alla underleverantörer skriver under. Vi föreslog att införa rätten att bli representerad av en facklig företrädare eller någon i ett arbetsråd (motsvarighet till fackklubb i vissa europeiska länder, reds. anm.). Företaget skrev in det, säger Karin Åberg.

Stora nedskärningspaket och förändringar av bolagets yrkesbeskrivningar är andra exempel på saker som har tagits upp i Ericssons EWC.

Facken har ingen förhandlingsrätt

Men vad gör man om man inte kommer överens? Facken har ingen direkt förhandlingsrätt på det sätt som finns i svenska medbestämmandelagen, mbl. I stället ska arbetstagarna ”konsulteras”.

Företagsråden har inte heller uppstått som en direkt följd av facklig kamp, utan på grund av EU-politikers idéer om att ländernas ekonomier ska knytas ihop. Därför får man ha en lite annorlunda strategi i EWC-diskussionerna, menar Karin Åberg.

– Man får påverka mer indirekt. Det handlar om att få företagsledningen att själv tänka: ”Jaha, man kanske skulle kunna göra på ett annat sätt”. Det är lite speciellt, inte som i en vanlig förhandling där man säger ”gör så.”

För att få tyngd bakom sina förslag måste därför arbetstagarna – som ofta härstammar från olika fackliga traditioner – komma överens. Snart kan de få lite hjälp på traven direkt från EU-maskineriets hjärta. EU-kommissionen har nämligen meddelat att de vill göra det svårare för företag att strunta i EWC-reglerna.

Snart blir det svårare för företag att strunta i reglerna

Alla företag som har minst 1 000 anställda, och över 150 anställda i minst två EU-länder, måste skapa ett EWC om de som jobbar där ber om det. Det är dock inte ovanligt att allting sedan fastnar i bråk om formalia och mötesstruktur. Målet med de nya reglerna är att det ska bli mer kännbara böter för bolag som sinkar processen.

Några sådana problem finns inte på Ericsson, enligt Karin Åberg. De har ett avtal om hur EWC-arbetet ska gå till som har gällt i sin nuvarande form sedan 2011. Trots det händer det att kugghjulen kärvar när hon och hennes kollegor ska konsulteras om nya och känsliga frågor.

– Jag tror att fler och fler, både på den fackliga sidan och på företagarsidan, inser att det här kan vara rätt bra. Men det är naturligtvis inte utan problem. Ibland muttrar vi rätt rejält över hur det fungerar, säger Karin Åberg.

Reglerna gäller i EU och EES

  • Reglerna om europeiska företagsråd gäller, förutom i EU:s 27 medlemsländer, också i de länder som är anslutna till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Hit hör Norge, Island och Liechtenstein. Ericsson har kontor i Norge.