Hoppa till huvudinnehåll
Fackligt

”Målet måste vara inflytande och påverkan”

Många stora Unionenklubbar tror att de gör sig själva en otjänst om de kräver skadestånd när arbetsgivaren brutit mot exempelvis medbestämmandelagen. Huruvida skadeståndskrav är rätt väg att gå eller inte, råder det delade meningar om. En intressant men komplex fråga, tycker Martin Linder, andre vice ordförande i Unionen.
Linnea Andersson Publicerad

- Målet är ju inte att få ut pengar från företaget till den fackliga verksamheten, utan antingen att företräda medlemmar på något sätt, se till att kollektivavtalet efterlevs eller att få inflytande i mbl-förhandlingar. Jag tror att ett medel för att få inflytande är goda relationer, men det är klart att det finns situationer där man måste markera mot arbetsgivaren, säger Martin Linder.

...nu företräder jag medlemmens intresse på samma sätt som en advokat.

Vilken metod som passar bäst beror enligt honom på vad man vill uppnå och vem man företräder. Martin Linder var själv ordförande i Unionenklubben på Volvo i Göteborg till för ett par år sedan och känner igen de svåra övervägningar man får göra när man representerar medlemmarna gentemot arbetsgivaren.

- Min slutsats utifrån åren som klubbordförande är att jag var tvungen att sortera för mig själv om det var en enskild medlems arbetsrättsliga rättigheter och säkerhet jag drev eller om det var klubbens inflytande och påverkansmöjligheter jag jobbade med.

- Landade jag i att det gällde en enskild medlem brukade jag tänka för mig själv att nu företräder jag medlemmens intresse på samma sätt som en advokat. Oavsett vad det handlar om så behöver man ha någon som pratar för en och jag kan aldrig se mig själv i spegeln om jag för en enskild medlems intressen gör en kompromiss för att det skulle gynna relationen till arbetsgivaren.

Till slut måste man markera.

Däremot är Martin Linder övertygad om att goda relationer mellan klubben och företaget är en förutsättning för att kunna påverka när det gäller mbl- och inflytandefrågor. Generellt sett var han som ordförande ganska restriktiv med att hävda brott mot mbl och att driva den typen av skadestånd, även om det ibland var nödvändigt.

- Vi hamnade också i situationer där vi under lång tid hade krävt bättring av arbetsgivaren men upplevde att det fanns en ovilja eller oförmåga från arbetsgivaren att följa det som vi hade pratat om. Och till slut måste man markera.

Särskilt knepig tycker Martin Linder att övertidsfrågen är, eftersom den dels gäller arbetsrättsskyddet för varje individ, samtidigt som den ofta drivs som en kollektiv process genom att man räknar övertidstimmar totalt sett.

När det gäller övertid tror Martin Linder inte att man gynnas av att allt för nitiskt räkna timmar och kostnader, utan att det är bättre att föra en diskussion och att argumentera för att det handlar om arbetsmiljölagen och om de anställdas hälsa. Till en viss gräns.

- Har man kört huvudet i väggen och ser att det inte hjälper så måste man markera på det sätt man kan och då är det genom att hävda brott mot våra arbetstidsavtal. I företagskulturer där ”money talks” kanske arbetsgivaren plötsligt vaknar upp och ändrar åsikt när de får betala.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Fackligt

Hon enar fack i 27 länder

Kan facket påverka beslut som fattas i helt andra länder? Karin Åberg, vice klubbordförande på Ericsson i Kista, vet att det går – och hur man gör.
Noa Söderberg Publicerad 31 januari 2025, kl 06:00
Kvinna sitter med hörlurar och en laptop
Karin Åberg, vice ordförande i klubben på Ericsson i Kista ser stora fördelar med ett gemensamt europeiskt företagsråd som kan ena fack i flera länder. Foto: Anders G. Warne

Europa är stort. Många företag rör sig fritt över landsgränserna. Ett av dem är Ericsson, som har kontor i alla 27 EU-länder. Samtidigt vill facket kunna påverka beslut som rör ditt jobb. Men hur gör man det när den som bestämmer i en viss fråga sitter på andra sidan kontinenten?

Karin Åberg, vice klubbordförande på Ericsson i Kista, vet hur: man bildar ett europeiskt företagsråd – på engelska ”European works council”, EWC.

Där möts fackliga från alla EU-länder som företaget finns i. Tanken är att förändringar som påverkar många anställda ska diskuteras gemensamt. När de fackliga har snackat ihop sig möter de arbetsgivaren i ett ännu större möte.

På en arbetsplats som Ericsson är det inga småsaker som avhandlas.

– Vi blev konsulterade när företaget skulle ta fram en ny uppförandekod. Det är ett dokument som alla anställda och alla underleverantörer skriver under. Vi föreslog att införa rätten att bli representerad av en facklig företrädare eller någon i ett arbetsråd (motsvarighet till fackklubb i vissa europeiska länder, reds. anm.). Företaget skrev in det, säger Karin Åberg.

Stora nedskärningspaket och förändringar av bolagets yrkesbeskrivningar är andra exempel på saker som har tagits upp i Ericssons EWC.

Facken har ingen förhandlingsrätt

Men vad gör man om man inte kommer överens? Facken har ingen direkt förhandlingsrätt på det sätt som finns i svenska medbestämmandelagen, mbl. I stället ska arbetstagarna ”konsulteras”.

Företagsråden har inte heller uppstått som en direkt följd av facklig kamp, utan på grund av EU-politikers idéer om att ländernas ekonomier ska knytas ihop. Därför får man ha en lite annorlunda strategi i EWC-diskussionerna, menar Karin Åberg.

– Man får påverka mer indirekt. Det handlar om att få företagsledningen att själv tänka: ”Jaha, man kanske skulle kunna göra på ett annat sätt”. Det är lite speciellt, inte som i en vanlig förhandling där man säger ”gör så.”

För att få tyngd bakom sina förslag måste därför arbetstagarna – som ofta härstammar från olika fackliga traditioner – komma överens. Snart kan de få lite hjälp på traven direkt från EU-maskineriets hjärta. EU-kommissionen har nämligen meddelat att de vill göra det svårare för företag att strunta i EWC-reglerna.

Snart blir det svårare för företag att strunta i reglerna

Alla företag som har minst 1 000 anställda, och över 150 anställda i minst två EU-länder, måste skapa ett EWC om de som jobbar där ber om det. Det är dock inte ovanligt att allting sedan fastnar i bråk om formalia och mötesstruktur. Målet med de nya reglerna är att det ska bli mer kännbara böter för bolag som sinkar processen.

Några sådana problem finns inte på Ericsson, enligt Karin Åberg. De har ett avtal om hur EWC-arbetet ska gå till som har gällt i sin nuvarande form sedan 2011. Trots det händer det att kugghjulen kärvar när hon och hennes kollegor ska konsulteras om nya och känsliga frågor.

– Jag tror att fler och fler, både på den fackliga sidan och på företagarsidan, inser att det här kan vara rätt bra. Men det är naturligtvis inte utan problem. Ibland muttrar vi rätt rejält över hur det fungerar, säger Karin Åberg.

Reglerna gäller i EU och EES

  • Reglerna om europeiska företagsråd gäller, förutom i EU:s 27 medlemsländer, också i de länder som är anslutna till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Hit hör Norge, Island och Liechtenstein. Ericsson har kontor i Norge.