Hoppa till huvudinnehåll
Fackligt

Facket bra för demokratin och ekonomin

Starka fackföreningar och den svenska partsmodellen har haft stor betydelse för demokratin och människors ekonomiska välstånd. Det visar en forskningsrapport från tankesmedjan Futurion.
Linnea Andersson Publicerad
Henrik Montgomery/TT
Medlemmar i Vårdförbundet strejkar för högre löner. Henrik Montgomery/TT

Facken tappar medlemmar på många håll i världen och i flera länder har fackföreningarnas ställning försvagats på grund av politiska beslut. Samtidigt har bland annat OECD och ledande ekonomer ändrat inställning och blivit mer positiva till facket. Det visar tankesmedjan Futurions rapport i vilken man sammanställt och analyserat aktuell forskning om fackföreningar.

Enligt rapporten har reallönerna stigit snabbare i länder med starka fack, samtidigt som de i många fall legat stilla eller till och med stagnerat i länder utan starka fackföreningar. Inkomstklyftorna har ökat i nästan alla länder men utvecklingen har bromsats där facken kunnat agera motkraft.

– Många ekonomer har tidigare betraktat facket som ett marknadshinder som hållit uppe lönerna, försvårat för företagen och bidragit till högre arbetslöshet. Verkligheten är dock en annan och vi kan se att även näringslivet klarar sig bättre i länder med starka fack, säger Carl Melin, forskningsledare på Futurion och rapportförfattare, i ett pressmeddelande.

Sverige och övriga nordiska länder klarar sig mycket bra i internationella jämförelser och en bidragande faktor till det är partsmodellen. Länder där fack och arbetsgivare, i stället för staten, bestämmer över lönebildningen klarar omställningar i näringslivet betydligt bättre än andra, enligt Futurion.

Läs hela rapporten: ”Vad är grejen med facket – om fackföreningar och partsmodellens roll för demokrati och välstånd”

Futurion

Futurion är en facklig tankesmedja som startades 2016 av de 14 TCO-förbunden och TCO.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Fackligt

Hon enar fack i 27 länder

Kan facket påverka beslut som fattas i helt andra länder? Karin Åberg, vice klubbordförande på Ericsson i Kista, vet att det går – och hur man gör.
Noa Söderberg Publicerad 31 januari 2025, kl 06:00
Kvinna sitter med hörlurar och en laptop
Karin Åberg, vice ordförande i klubben på Ericsson i Kista ser stora fördelar med ett gemensamt europeiskt företagsråd som kan ena fack i flera länder. Foto: Anders G. Warne

Europa är stort. Många företag rör sig fritt över landsgränserna. Ett av dem är Ericsson, som har kontor i alla 27 EU-länder. Samtidigt vill facket kunna påverka beslut som rör ditt jobb. Men hur gör man det när den som bestämmer i en viss fråga sitter på andra sidan kontinenten?

Karin Åberg, vice klubbordförande på Ericsson i Kista, vet hur: man bildar ett europeiskt företagsråd – på engelska ”European works council”, EWC.

Där möts fackliga från alla EU-länder som företaget finns i. Tanken är att förändringar som påverkar många anställda ska diskuteras gemensamt. När de fackliga har snackat ihop sig möter de arbetsgivaren i ett ännu större möte.

På en arbetsplats som Ericsson är det inga småsaker som avhandlas.

– Vi blev konsulterade när företaget skulle ta fram en ny uppförandekod. Det är ett dokument som alla anställda och alla underleverantörer skriver under. Vi föreslog att införa rätten att bli representerad av en facklig företrädare eller någon i ett arbetsråd (motsvarighet till fackklubb i vissa europeiska länder, reds. anm.). Företaget skrev in det, säger Karin Åberg.

Stora nedskärningspaket och förändringar av bolagets yrkesbeskrivningar är andra exempel på saker som har tagits upp i Ericssons EWC.

Facken har ingen förhandlingsrätt

Men vad gör man om man inte kommer överens? Facken har ingen direkt förhandlingsrätt på det sätt som finns i svenska medbestämmandelagen, mbl. I stället ska arbetstagarna ”konsulteras”.

Företagsråden har inte heller uppstått som en direkt följd av facklig kamp, utan på grund av EU-politikers idéer om att ländernas ekonomier ska knytas ihop. Därför får man ha en lite annorlunda strategi i EWC-diskussionerna, menar Karin Åberg.

– Man får påverka mer indirekt. Det handlar om att få företagsledningen att själv tänka: ”Jaha, man kanske skulle kunna göra på ett annat sätt”. Det är lite speciellt, inte som i en vanlig förhandling där man säger ”gör så.”

För att få tyngd bakom sina förslag måste därför arbetstagarna – som ofta härstammar från olika fackliga traditioner – komma överens. Snart kan de få lite hjälp på traven direkt från EU-maskineriets hjärta. EU-kommissionen har nämligen meddelat att de vill göra det svårare för företag att strunta i EWC-reglerna.

Snart blir det svårare för företag att strunta i reglerna

Alla företag som har minst 1 000 anställda, och över 150 anställda i minst två EU-länder, måste skapa ett EWC om de som jobbar där ber om det. Det är dock inte ovanligt att allting sedan fastnar i bråk om formalia och mötesstruktur. Målet med de nya reglerna är att det ska bli mer kännbara böter för bolag som sinkar processen.

Några sådana problem finns inte på Ericsson, enligt Karin Åberg. De har ett avtal om hur EWC-arbetet ska gå till som har gällt i sin nuvarande form sedan 2011. Trots det händer det att kugghjulen kärvar när hon och hennes kollegor ska konsulteras om nya och känsliga frågor.

– Jag tror att fler och fler, både på den fackliga sidan och på företagarsidan, inser att det här kan vara rätt bra. Men det är naturligtvis inte utan problem. Ibland muttrar vi rätt rejält över hur det fungerar, säger Karin Åberg.

Reglerna gäller i EU och EES

  • Reglerna om europeiska företagsråd gäller, förutom i EU:s 27 medlemsländer, också i de länder som är anslutna till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Hit hör Norge, Island och Liechtenstein. Ericsson har kontor i Norge.