Hoppa till huvudinnehåll
Fackligt

De trotsade strejken

De stod på andra sidan och valde att fortsätta jobba på callcentret i Fränsta när kollegorna stod utanför och strejkade för kollektivavtal. Nu vill de gärna berätta sin version - utan att be om ursäkt.
Anita Täpp Publicerad

Mannen, som väljer att vara anonym, är en av dem som de strejkande tycker borde be om ursäkt.
- Det förstår jag inte alls. Vi mådde jättedåligt där inne under strejken och vore det inte för deras agerande skulle jag inte gå arbetslös nu.

- Jag är missnöjd med att ledningen aldrig lät oss säga vad vi tyckte och inte heller gick ut själv och gav sin version. Kanske hade det gått bättre för företaget då, om de sagt varför vi inte hade kollektivavtal. Att de först ville att vi skulle ha en fungerande verksamhet och växa, vilket ju kan ta några år.

Själv såg han ingen anledning att strejka då han trivdes bra på callcentret, tyckte villkoren var bra och inte heller upplevde att han blev illa behandlad av ledningen.

- Sedan har vi ju en väldigt hög arbetslöshet här uppe och var och en står sig själv närmast. Och att strejka av sympati gör jag inte, jag behövde lönen för att klara min ekonomi.

Att arbetsgivaren plötsligt ändrade villkoren så att alla provanställda blev timanställda är han dock kritisk till.

- Att göra så var helt vansinnigt med tanke på stämningen i arbetsgruppen. Visserligen kan jag förstå dem, i och med att verksamheten var ny och man räknat fel då man trodde att vi skulle leverera bättre. Men man borde ändå ha kunnat hantera det på ett bättre sätt än att bara kasta om helt och hållet och liksom straffa oss för att vi inte levererade tillräckligt.

Hur var det på callcentret under strejken?

- Till en början var stämningen rätt okej. Men mot slutet gick det inte.  Det blev skitjobbigt med en konstant tryckt stämning. En del vågade inte ens gå ut för att köpa lunch och vissa som alltid brukade promenera på lunchen vågade inte gå utanför dörren eftersom de var livrädda för att bli påhoppade.

Vad säger du om att de som strejkade gärna vill ha en ursäkt av er för att de känner att ni behandlade dem illa?

- Jag tycker det är ömsesidigt. Själv tyckte jag det var jättejobbbigt när de sprang och jagade oss på parkeringen utanför callcentret varje dag när både de och Unionens ombudsmän ville ha förklaringar. Det fanns liksom inget att förklara, jag ville helt enkelt inte. Och alla har ju rätt att välja.

- Och varför ska jag be om ursäkt när jag själv tycker att jag blev riktigt dåligt behandlad? Jag har faktiskt mått så skitdåligt att jag har gått hos en psykolog, mest därför att jag blev arbetslös och fortfarande går utan jobb.

Att de strejkande hade ett starkt stöd från lokalbefolkningen är något han ifrågasätter.

- Det är en av de saker jag tycker är väldigt underlig, för alla jag pratat med har stått på min sida, det är ingen som sagt nåt annat och tyckte det är konstigt att jag inte strejkade.

Nu är det ju fortfarande spänt mellan er som inte strejkade och de som gjorde det. När kommer det att bli bättre tror du?

- Vi har nog alla mått skitdåligt i det här och för egen del hoppas jag att jag aldrig stöter på dem helt enkelt. Men jag känner ingen skuld, tvärtom, om de inte strejkat så hade jag fortfarande haft ett jobb och en hyfsad inkomst.

En kvinna, som också jobbade under strejken, säger:

- Om man vill att glesbygden ska överleva så måste man värna om alla jobb som finns här och inte bara klaga. Själv tycker jag bara det var barnsligt att de strejkade. De som sade att de måste göra det för att inte bli utnyttjade är sådana som är rädda för att öppna munnen och förhandla åt sig själv för att få bättre lön och andra villkor, vilket ju är en rätt som vi alla har.

- Själv har jag aldrig haft några problem med att förhandla åt mig själv. Jag talar om vad jag vill ha, vad min tjänst kostar och och vill de inte betala det så går jag någon annanstans bara. Nu var det ju ganska många undomar som strejkade och de tordes väl inte prata med arbetsgivaren själva och då tycker de säkert att det är tryggt med kollektivavtal. Men jag tycker det är för jävligt att det ledde till att man lägger ned ett företag, när vi behöver dem för att överleva i glesbygden.

Till vilket pris som helst?

 - Om man inte är nöjd med situationen så behöver man ju inte jobba där heller. Det är ju valfritt för varje människa. Då borde man gå därifrån och låta andra ta jobben.

Men i kollektivavtalet ingår ju inte bara en avtalad lön utan också mycket annat, som försäkringar och tjänstepension.

- Ja, men vi var ändå försäkrade och jag pensionssparar själv.

Enligt kvinnan rådde det en god stämningen bland dem som jobbade på callcentret under strejken.

- En del tog åt sig lite mer än andra för att det var så mycket ståhej runt strejken men i allmänhet tycker jag vi hade en hyfsad stämning därinne.

- Fast det var så klart  jobbigt för oss på så vis att vi blev nedtryckta i skoskaften eftersom vi aldrig fick gå ut med vår åsikt. Man såg ju att det var tidningar som pratade med de strejkande och tyckte synd om dem. Men hur vi upplevde det kom ju aldrig fram.

Enligt en av dina kollegor vågade en del inte gå ut och hämta lunch.

- Ja, de var ju på en som hökar därute och ville att man skulle gå med i förbundet och så. Men jag  tycker det är frivilligt om man vill vara med i facket eller inte. Själv har jag alltid bara varit med i a-kassan och inget fack eftersom jag tycker de bara ställer till med bråk.

De som strejkade vill gärna ha en ursäkt för att de tycker att de blev väldigt illa behandlade av er.

- I så fall ska vi också ha en ursäkt. För det var ju Unionen och de själva som såg till att företaget lades ned och jag kan inte förstå hur man försätter sig i en sådan situation. Det måste man ju förstå när man drar igång en sådan här sak, att det kommer att bli en konflikt med en del av arbetskamraterna, för alla tycker ju inte lika.

Efter strejken har kvinnan upplevt att en del ortsbor varit kritiska till hennes agerande.

- Det var väl en del som blängde på en och tyckte det var fel att man inte var med. Men jag sa åt dem att jag är inte med i något förbund och tänker inte gå med för att driva en strejk heller. Och jag har min a-kassa som jag klarar mig på. Om man vill driva en strejk är ett val som var och en får göra.  Vill man inte så är det så.

Sedan callcentret lades ned har kvinnan stämplat, men säger att hon har flera jobb på gång.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ulrika Johansson ny andre vice ordförande i Unionen.
Ulrika Johansson ny andre vice ordförande i Unionen, omgärdad av Victoria Kirchhoff, förste vice ordförande, och Unionens förbundsordförande Peter Hellberg. Ulrika Johansson, verksamhetsutvecklare på Gestamp Hardtech i Luleå, valdes av knappt 150 delegater till Unionens tredje högsta maktposition. Foto: Ola Rennstam.

Ulrika Johansson är ny andre vice ordförande i Unionen. Det är förbundets tredje högsta maktposition. Johansson jobbar som verksamhetsutvecklare på fordonssäkerhetsföretaget Gestamp Hardtech i Luleå och sitter sedan tidigare i Unionens förbundsstyrelse.

Vad kommer du tillföra Unionens högsta ledning?
– Först och främst känns det oerhört hedrande att ha blivit vald. Jag har mycket kunskap om vad som händer och sker i norra Sverige. Jag kan även mycket om industrisektorn, jag har jobbat på ett industriföretag i 33 år och sitter med i IndustriAll som representant för Unionen.

Vilka är dina fackliga hjärtefrågor?
–  På senaste tid har det blivit mycket kring hbtqi-frågor. Mitt äldsta barn har kommit ut som transtjej för några år sedan. 

Vilka utmaningar ser du framöver för Unionen? 
– Det som blir absolut viktigast att fokusera på nu är att få fram 50 000 förtroendevalda. Där kan jag komma med kreativa idéer och hjälpa till att pusha för att fler medlemmar ska engagera sig.

Ni var flera i förbundsstyrelsen som slogs om den här posten. Hur kommer det att påverka styrelsens arbete framöver?
– Haha. Ja, det var många kandidater men jag tror att det kommer att gå bra, vi har alltid bra diskussioner i förbundsstyrelsen.

Johansson valdes av knappt 150 delegater på det så kallade förbundsrådet. Hon ställdes mot flera andra personer i Unionens förbundsstyrelse. Efter en andra omröstning fick hon en tydlig majoritet av rösterna.

Näst mest röster fick Daniel Landin, regionordförande i Unionen Småland och socialdemokratisk lokalpolitiker i Osby. 

Peter Hellberg, Unionens förbundsordförande, är nöjd med valet av Ulrika Johansson.

Hon är en stabil och förståndig person. Ulrika har stor erfarenhet från industrin och jag ser fram emot att hon ska fortsätta inom IndustriAll, där hon varit aktiv i många år, och även i Facken inom Industrin. 

Victoria Kirchhoff, förste vice ordförande instämmer:
– Ulrika är en trygg person som kommer hjälpa oss i presidiet att navigera när det blåser. Som presidieledamot ska man kunna representera alla medlemmar men med det sagt finns det en viss finess med att Unionens ledning nu får en person från norr, vilket vi inte haft tidigare. 

Ulrika Johansson tar över efter Martin Johansson, som valdes till andre vice ordförande på Unionens senaste kongress men avgick i somras, efter knappt ett år på posten.

I och med den nya rollen lämnar Ulrika Johansson sin ordinarie plats i förbundsstyrelsen. Det innebär att Edvin Arnby Machata, som valdes till suppleant på Unionens senaste kongress, blir ordinarie ledamot.

Unionen

Martin Johansson lämnar sitt uppdrag

Noa Söderberg Publicerad 31 maj 2024, kl 17:47
Martin Johansson lämnar sitt uppdrag
I måndags konfronterades Unionens andre vice ordförande av organisationen Dumpen. Nu uttalar sig förbundet för första gången om vad som kommer hända härnäst.
Martin Johansson lämnar sitt uppdrag