Älskar du frågesport?
Då har du tur. Idag publicerar vi vårt påskquiz - och varje fredag kommer ett nytt. Lycka till!
De räddar fackliga klubbar i kris
Att ha en facklig klubb på jobbet kan vara skillnaden mellan att ha inflytande eller inte. Unionen har som mål att minska antalet klubbar som läggs ned och med extra stöd och hjälp ser de regionala ombudsmännen Anu Paananen och Jesper Wiklund till att det inte händer.
– Vi jobbar förebyggande och tar fram en plan redan innan det har hunnit bli en större kris. Ofta får vi reda på att en klubb är på väg att försvinna först vid årsmötet och då kan det vara sent att börja jobba. På det här sättet ligger vi steget före. Men det är inte bara vi som jobbar med det här, utan det är ett arbetsätt som hela vår grupp på Unionen arbetar efter, säger Anu Paananen.
De klubbar som väljs ut för extra stöd kallas för projektklubbar. De följs upp under en längre tid och får själva välja vilken typ av hjälp de vill ha. En vanlig orsak till att arbetet går knackigt i klubbarna kan exempelvis vara att det gamla gardet går i pension och nya ledamöter tar plats, som varken har erfarenhet eller kunskap om lagen eller att sitta i förhandling.
– Andra orsaker kan vara att man som klubb har svårt att prioritera vilka frågor man ska ta strid för. Eller att man har ett jättebra styrelsearbete men inte har så mycket kontakt med medlemmarna. Då kan vi hjälpa till att prioritera och utbilda, säger Jesper Wiklund.
För att hitta projektklubbar har ombudsmännen tagit fram en särskild ”klubbarometer” som de fyller i efter varje kontakttillfälle. Utifrån den tar de tempen på hur klubben mår, vad klubbstyrelsen är bra på och vad den kan bli bättre på.
– Det allra vanligaste är att vi utbildar klubbstyrelser. Är man osäker i sin roll kan vi hjälpa till med utbildningar inom till exempel las och mbl. Har man en dålig relation med arbetsgivaren kan vi hjälpa dem att ta fram ett samverkansavtal, behöver de hjälp med värvningen så har vi en grupp som åker ut och hjälper till med det också, säger Anu Paananen.
Arbetet med att uppsöka klubbar som har behov av hjälp har pågått i cirka två år och resultatet är positivt. Antalet klubbar som läggs ned minskar.
– Vi upplever att de förtroendevalda känner mer trygghet och stöd. Och att de har fler fackliga redskap att ta till när det kniper, säger Anu Paananen.
Vilket råd kan ni ge till klubbar som är i riskzonen att läggas ned?
– Vänta inte till årsmötet med att be om hjälp utan hör av er så tidigt ni kan. Och synliggör arbetet ni gör, så att medlemmarna får upp ögonen för styrelsearbetet. På så sätt kommer folk kliva fram och ta uppdrag och ni kommer att få en återväxt i klubben, säger Jesper Wiklund.
Läs mer: Så bildar ni fackklubb
Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar
Hon enar fack i 27 länder
Kan facket påverka beslut som fattas i helt andra länder? Karin Åberg, vice klubbordförande på Ericsson i Kista, vet att det går – och hur man gör.
Europa är stort. Många företag rör sig fritt över landsgränserna. Ett av dem är Ericsson, som har kontor i alla 27 EU-länder. Samtidigt vill facket kunna påverka beslut som rör ditt jobb. Men hur gör man det när den som bestämmer i en viss fråga sitter på andra sidan kontinenten?
Karin Åberg, vice klubbordförande på Ericsson i Kista, vet hur: man bildar ett europeiskt företagsråd – på engelska ”European works council”, EWC.
Där möts fackliga från alla EU-länder som företaget finns i. Tanken är att förändringar som påverkar många anställda ska diskuteras gemensamt. När de fackliga har snackat ihop sig möter de arbetsgivaren i ett ännu större möte.
På en arbetsplats som Ericsson är det inga småsaker som avhandlas.
– Vi blev konsulterade när företaget skulle ta fram en ny uppförandekod. Det är ett dokument som alla anställda och alla underleverantörer skriver under. Vi föreslog att införa rätten att bli representerad av en facklig företrädare eller någon i ett arbetsråd (motsvarighet till fackklubb i vissa europeiska länder, reds. anm.). Företaget skrev in det, säger Karin Åberg.
Stora nedskärningspaket och förändringar av bolagets yrkesbeskrivningar är andra exempel på saker som har tagits upp i Ericssons EWC.
Facken har ingen förhandlingsrätt
Men vad gör man om man inte kommer överens? Facken har ingen direkt förhandlingsrätt på det sätt som finns i svenska medbestämmandelagen, mbl. I stället ska arbetstagarna ”konsulteras”.
Företagsråden har inte heller uppstått som en direkt följd av facklig kamp, utan på grund av EU-politikers idéer om att ländernas ekonomier ska knytas ihop. Därför får man ha en lite annorlunda strategi i EWC-diskussionerna, menar Karin Åberg.
– Man får påverka mer indirekt. Det handlar om att få företagsledningen att själv tänka: ”Jaha, man kanske skulle kunna göra på ett annat sätt”. Det är lite speciellt, inte som i en vanlig förhandling där man säger ”gör så.”
För att få tyngd bakom sina förslag måste därför arbetstagarna – som ofta härstammar från olika fackliga traditioner – komma överens. Snart kan de få lite hjälp på traven direkt från EU-maskineriets hjärta. EU-kommissionen har nämligen meddelat att de vill göra det svårare för företag att strunta i EWC-reglerna.
Snart blir det svårare för företag att strunta i reglerna
Alla företag som har minst 1 000 anställda, och över 150 anställda i minst två EU-länder, måste skapa ett EWC om de som jobbar där ber om det. Det är dock inte ovanligt att allting sedan fastnar i bråk om formalia och mötesstruktur. Målet med de nya reglerna är att det ska bli mer kännbara böter för bolag som sinkar processen.
Några sådana problem finns inte på Ericsson, enligt Karin Åberg. De har ett avtal om hur EWC-arbetet ska gå till som har gällt i sin nuvarande form sedan 2011. Trots det händer det att kugghjulen kärvar när hon och hennes kollegor ska konsulteras om nya och känsliga frågor.
– Jag tror att fler och fler, både på den fackliga sidan och på företagarsidan, inser att det här kan vara rätt bra. Men det är naturligtvis inte utan problem. Ibland muttrar vi rätt rejält över hur det fungerar, säger Karin Åberg.
Reglerna gäller i EU och EES
- Reglerna om europeiska företagsråd gäller, förutom i EU:s 27 medlemsländer, också i de länder som är anslutna till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Hit hör Norge, Island och Liechtenstein. Ericsson har kontor i Norge.
