Att ha en facklig klubb på jobbet kan vara skillnaden mellan att ha inflytande eller inte. Unionen har som mål att minska antalet klubbar som läggs ned och med extra stöd och hjälp ser de regionala ombudsmännen Anu Paananen och Jesper Wiklund till att det inte händer.
Är du medlem i Unionen? Prenumererar du inte redan på Kollegas utmärkta nyhetsbrev? Då kan du anmäla dig via länken så får du alla Kollegas bästa nyheter och tips direkt i din inkorg - varje vecka. Fiffigt va?
Jesper Wiklund och Anu Paananen. Lina Björk/Kollega
– Vi jobbar förebyggande och tar fram en plan redan innan det har hunnit bli en större kris. Ofta får vi reda på att en klubb är på väg att försvinna först vid årsmötet och då kan det vara sent att börja jobba. På det här sättet ligger vi steget före. Men det är inte bara vi som jobbar med det här, utan det är ett arbetsätt som hela vår grupp på Unionen arbetar efter, säger Anu Paananen.
De klubbar som väljs ut för extra stöd kallas för projektklubbar. De följs upp under en längre tid och får själva välja vilken typ av hjälp de vill ha. En vanlig orsak till att arbetet går knackigt i klubbarna kan exempelvis vara att det gamla gardet går i pension och nya ledamöter tar plats, som varken har erfarenhet eller kunskap om lagen eller att sitta i förhandling.
– Andra orsaker kan varaatt man som klubb har svårt att prioritera vilka frågor man ska ta strid för. Eller att man har ett jättebra styrelsearbete men inte har så mycket kontakt med medlemmarna. Då kan vi hjälpa till att prioritera och utbilda, säger Jesper Wiklund.
För att hitta projektklubbar har ombudsmännen tagit fram en särskild ”klubbarometer” som de fyller i efter varje kontakttillfälle. Utifrån den tar de tempen på hur klubben mår, vad klubbstyrelsen är bra på och vad den kan bli bättre på.
– Det allra vanligaste är att vi utbildar klubbstyrelser. Är man osäker i sin roll kan vi hjälpa till med utbildningar inom till exempel las och mbl. Har man en dålig relation med arbetsgivaren kan vi hjälpa dem att ta fram ett samverkansavtal, behöver de hjälp med värvningen så har vi en grupp som åker ut och hjälper till med det också, säger Anu Paananen.
Arbetet med att uppsöka klubbar som har behov av hjälp har pågått i cirka två år och resultatet är positivt. Antalet klubbar som läggs ned minskar.
– Vi upplever att de förtroendevalda känner mer trygghet och stöd. Och att de har fler fackliga redskap att ta till när det kniper, säger Anu Paananen.
Vilket råd kan ni ge till klubbar som är i riskzonen att läggas ned? – Vänta inte till årsmötet med att be om hjälp utan hör av er så tidigt ni kan. Och synliggör arbetet ni gör, så att medlemmarna får upp ögonen för styrelsearbetet. På så sätt kommer folk kliva fram och ta uppdrag och ni kommer att få en återväxt i klubben, säger Jesper Wiklund.
Att få fler unga att engagera sig fackligt är en ödesfråga, anser Unionen. I oktober arrangerades en tvådagarsträff för medlemmar upp till 35 år i förhoppningen att få dem taggade på förtroendeuppdrag.
Deltagarna fick välja vilka frågor på arbetsplatsen som engagerade dem mest. Foto: Johanna Rovira
Trots att Unionen har medlemmar i hela åldersspannet så återfinns de förtroendevalda i övre delen av spannet. Än tydligare blir skevheten i ålder i förbundets styrelser.
– Vi behöver få in fler unga förtroendevalda med nya perspektiv, säger Malin Engström, kanslichef på Unionen,
– Det är en ödesfråga, inte bara för Unionen, utan för hela den svenska modellen, som är utsatt för ett högt tryck från olika håll just nu. Finns det inte förtroendevalda som bär modellen i vardagen, då urholkas den.
Unionens satsar på unga
På Unionens kongress 2023 lyftes motioner om att förbundet borde göra mer för sina yngre medlemmar. Träffen på Arlanda som fått namnet Generation You, blev en avstamp för förbundets satsning för att få fler unga förtroendevalda. Ett åttiotal medlemmar från företag med kollektivavtal runt om i Sverige samlades på Arlanda för att få lära sig mer om facket, nätverka och inspireras
– Med den här träffen vill vi ge unga medlemmar som är nyfikna på fackligt arbete möjligheten att lära sig mer och i nästa steg få chansen att kunna väljas som förtroendevalda på sina arbetsplatser. Om utvärderingarna blir positiva kan det absolut bli fler träffar, säger Malin Engström, som delgav deltagarna på Arlanda, sina farhågor och förhoppningar.
Yngre ratar facket
Att yngre generellt är mindre hågade att gå med i facket, visar en avhandling som presenterades vid Göteborgs universitet i våras. Går man inte med i facket runt 30–35 års ålder, så är det kört senare, visar avhandlingen.
Inställningen till facket har i grunden inte förändrats så mycket. I stället pekar forskningen på att skatteavdraget slopats och att det blivit dyrare att gå med i fack och a-kassa.
Malin Engström tvivlar dock på att ekonomin är avgörande för ungas engagemang i Unionen.
– Jag uppfattar det som att unga inte ser vitsen med facket men vill driva specifika frågor. Om vi ska vara självkritiska kan strukturerna uppfattas som lite fyrkantiga därvidlag. Dessutom uppfattas kollektivavtalet som lag – kunskapen om vad facket gör är för låg.
Firas Mohammed Said. Foto: Johanna Rovira.
Deltagarna på avstampen har dock gedigna fackkunskaper med sig hem, och om de två dagarna räckt för att locka dem till att åta sig ett förtroendeuppdrag återstår att se. Flera anmälde sitt intresse redan under träffen, bland andra Firas Mohammed Said, från Kristianstad:
–Jag har fått hjälp av Unionen när min dåvarande chef plockade bort flera pass från mitt schema. Jag blir gärna förtroendevald och ser den här träffen som ett bra tillfälle att lära sig om mina rättigheter. Man kan aldrig få för mycket kunskap, säger Firas Mohammed Said.