Kalkylen, gjord av Booli, bygger på att man säljer en villa i Stockholmstrakten och köper nytt i någon stad inom pendlingsavstånd. Genomsnittspriset för en Stockholmsvilla ligger på nästan 7 miljoner. En timmes tågpendling bort kan motsvarande villa kosta runt 2 miljoner. Med dagens ränteläge rör det sig om en besparing på mellan knappt 4 000 kronor (Västerås) och drygt 5 000 kronor (Enköping) i månaden.

Spelutvecklaren David Viklund är en av dem som valt att lämna Stockholm av ekonomiska skäl. Tidigare bodde familjen i Solna, men med två växande sönder behövdes mer boyta. Knivsta utanför Uppsala var ett alternativ.

– Vi insåg att vi kunde få ett stort hus med tomt i här för mindre pengar än en ny lägenhet skulle kosta i Solna.

I höstas gick flyttlasset. Det är inget som David Viklund har ångrat.

– Fördelen med att bo i Solna var att jag kunde cykla till jobbet på 25 minuter. Men nu kan jag jobba på tåget, så jag spar faktiskt tid.

Han har tidigare i sitt liv pendlat från Uppsala, och visste vad han gav sig in på. Stillastående tåg hör ju till en pendlares vardag.

– Det hände ju då och då att det blir ett fyra timmars tågfail. Då kan man sitta och lida, vilket de flesta gör, eller så kan man knappa på datorn i stället. För mig funkar det väldigt bra.

Men det är inte enbart ekonomin som avgör om man väljer att flytta. Det finns ofta andra aspekter att ta hänsyn till. För marknadskoordinatorn Ann-Christin Grell Johansson var skälet till flytten enkelt. När hon träffande sin man så bodde han redan i Enköping och hade två små barn. Hon lämnade då sin lägenhet i en närförort till Stockholm och flyttade till radhus i Enköping.

Hon tycker inte att hon har märkt att det skulle vara billigare att leva i Enköping än i Stockholm. Däremot känner hon väl till den stora avigsidan med pendlarlivet.

– Eftersom jag är beroende både av SJ och pendeltågen så innebär det nästan alltid en viss stress. Det är svårt att boka in möten på morgonen eftersom tågen ofta är försenade eller inställda. På fredagar och lördagar går det sista tåget 23.45, vilket kan bli snävt om man går på teater eller någon show. Dessutom är det dyrt.

Inte heller för Maria Carlsson som jobbar på Ericsson i Kista, var ekonomin anledning till flytten. När hon flyttade till Strängnäs för 15 år sedan var det dels för att sambon redan fanns där, dels gillade hon staden och dess närhet till naturen.

Under åren har hon märkt hur servicen för pendlarna ”successivt monterats ned”. Dubbeldäckartågen blev, säger hon, ”pendlarnas mardröm”, bland annat på grund av att de är trånga och svåra att hitta plats på. Men för henne finns inget alternativ, säger hon.

– Det här drabbar alla som åker till och från jobbet. Jag tycker att arbetsgivarna har varit så himla tysta i den här debatten. Vanligtvis har de stort fokus på hur mycket pengar de förlorar, men inte den här gången.

Hans Cruse, kanslichef på föreningen Spårvagnsstäderna, flyttade från hyresrätten i Åkersberga och blev sambo i flickvännens bostadsrätt i Uppsala. För honom var det alltså kärleken som styrde i första hand. Men visst har han märkt att det finns ekonomiska fördelar med att lämna Stockholmstrakten.

– Det handlar både om boendekostnader och annat som att maten och försäkringar är billigare här.

Hans Cruse är också något så ovanligt som en nöjd pendlare.

– Det funkar väldigt bra att pendla för mig, från dörr till dörr tar det bara 50 minuter. Jag har en flexibel arbetsplats och kan jobba på tåget.