Hoppa till huvudinnehåll
Ekonomi

Därför flyttade Stiga hem

För fem år sedan var Stigas pulkor en asiatisk historia. Men långa transporter och en önskan om bättre kvalitet fick företaget att flytta hem tillverkningen till Eskilstuna.
Niklas Hallstedt Publicerad
Jonas LIndfors, håller upp en rosa pulka från Stiga.
Jonas LIndfors, produktchef på Stiga, var drivande i att flytta hem tillverkningen från Asien. Foto: Per Groth

Snowracern på taket till Stigas byggnad utanför Eskilstuna ser en aning malplacerad ut. Det enda som för tankarna till vintern denna dag är en smutsig snöhög på parkeringen framför huset.

Inne i byggnaden råder ett koncentrerat lugn. Vid ett stort bord packas årets pulkor på väg ut i handeln, rosa och lila tillhör de populäraste färgerna. En bit bort står maskinen som står för själva arbetet. Ur den kommer i normalfallet runt 300 000 pulkor per år. Blir det en riktigt bra vinter kan det bli bortåt 450 000, berättar produktchefen Jonas Lindfors. Det var han som drev på när företaget 2012 tog hem tillverkningen från Asien dit den hade flyttat i slutet av 1990-talet.

– Vi satt och tittade på hur vi ville ha våra pulkor i framtiden och kom överens om att vi skulle utveckla världens bästa pulka, säger han.

En pulka är inte riktigt en så enkel konstruktion som man skulle kunna tro. Det finns en mängd olika saker att ta hänsyn till. Den bör till exempel vara strömlinjeformad, den ska glida bra och det bör finnas ribbor av en viss höjd på undersidan för att minska slitage från stenar och sand.

– Kvaliteten är viktig, här kan vi ha kontroll över den på ett helt annat sätt än när pulkorna tillverkas i Kina, säger Jonas Lindfors.

Genom att lägga tillverkningen i Sverige minskade man dessutom transportkostnaderna samtidigt som möjligheten att snabbt tillfredsställa kundernas önskningar ökade.

Det är i första hand i Skandinavien som pulkorna säljs. Med transporttider på mellan sex och åtta veckor från Asien är det svårt att ställa om produktionen snabbt nog. Pulkor är ju en väderkänslig produkt.

– Börjar det snöa säljer vi kanske 50 000 pulkor på en vecka. Det kan komma plötsligt, då gäller det att kunna leverera, säger Jonas Lindfors.

Eller som exportassistenten Annelie Karlsson formulerar det:

– Det här ger en annan flexibilitet. Hade vi haft leverantörerna i Asien hade det inte gått att göra nya beställningar på samma sätt, då hade vintern varit över innan kunderna fick sina pulkor.

När produktionen flyttades hem investerade företaget i en ny produktionsanläggning som i stort sett är självgående. I den formas pulkorna av plast som färgsätts innan de spottas ut och staplas på hög. Det enda som egentligen behöver göras är att fylla på plastgranulat och färg.

I och med det behövs inte heller särskilt många anställda. I Eskilstuna arbetar sju personer, i första hand med packning och lagring av pulkorna. På det sättet har de låga arbetskraftskostnaderna i Asien blivit mindre viktiga för var tillverkningen sker.

Ytterligare en sak som talade till Eskilstunas fördel var att här redan fanns en liten utvecklingsavdelning. Att ha forskning och utveckling i anknytning till produktionen är en ofta omvittnad fördel som ger möjlighet till snabba förändringar av produkten.

Niklas Frykenstad är en av två konstruktörer på Stiga. Han har framför allt ägnat sig åt konstruktionen av en ny barnhjälm som Stiga hoppas mycket på. Och för tillfället ritar han på en ny barncykel.

– Ofta handlar det om att det finns ett problem som ska lösas, att det är något som inte funkar hundra procent. Det hade varit jättehäftigt att få konstruera en pulka. Men det kommer väl till slut, säger han.

Fortfarande tillverkar Stiga många produkter i Kina och andra lågkostnadsländer. Kommer mer att tas hem framöver? Det är inte uteslutet, menar Jonas Lindfors.

– Kan man bara utveckla produkterna så att det inte behövs så mycket manuellt arbete som tidigare kan det bli aktuellt. Ofta är det bara små saker som man behöver ändra på.

10 skäl att flytta hem

  • Minskade transportkostnader
  • Högre kvalitet
  • Minskade lagernivåer genom att flytta närmare kunderna
  • Större flexibilitet och leveransförmåga
  • Bättre förutsättningar för forskning och utveckling med kort avstånd till produktionen
  • Mindre risk för PR-problem
  • Stabil politisk miljö
  • Minskade löneskillnader mellan Sverige och låglöneländer
  • Ökad automatisering i Sverige
  • Tillgång till kvalificerad personal i Sverige

Tekniska högskolan i Jönköping, som totalt listar fler än 40 anledningar för företag att flytta hem produktionen.

 

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ekonomi

Konkurser – de fem största krascherna i Sverige

Northvolts konkurs beskrivs som den största i Sverige sedan 30-talet. Här är fem spektakulära företagskrascher du bör känna till.
Ola Rennstam Publicerad 13 mars 2025, kl 14:32
Finansmannen Ivar Kreuger vid sitt skrivbord
Finansmannen och tändstickskungen Ivar Kreuger. Hans död 1932 utlöste den så kallade Kreugerkraschen som fick långtgående politiska och ekonomiska konsekvenser över hela världen. Foto: TT

Kreugerkraschen

I mars 1932 hittas finansmannen Ivar Kreuger död på ett hotellrum i Paris. Hans företagsimperium var då högt belånat och befann sig i en allvarlig likviditetskris sedan finansiärerna börjat säga upp lånen. Konkursen fick stora politiska och ekonomiska konsekvenser för det svenska näringslivet och småsparare drogs med i fallet.

När Kreuger stod på toppen av sin karriär stod 60 procent av Stockholmsbörsens bolag under hans kontroll. Imperiet med holdingbolaget Kreuger & Toll i spetsen hade ägande i bolag som Ericsson, SKF, SCA, Boliden och framför allt Tändsticksbolaget med 60 000 anställda i 20 länder.

Stillastående maskiner vid Northland Resources nedlagda gruva. Foto: Emma-Sofia Olsson / SvD / TT

Northland Resources AB

Det skulle bli en nystart för gruvnäringen i Norrland men slutade istället i december 2014 i en av Sveriges största konkurser genom tiderna med skulder på 14 miljarder kronor. Northland Resources AB var ett gruvföretag med inriktning på järnmalm och bedrev ett projekt i Tapuli-gruvan utanför Pajala och hade som mest 300 anställda i Sverige.

Bolaget hamnade i ekonomisk kris under 2013 men räddades av ett konsortium bestående av Folksam, Metso, Norrskenet och Peab som tillsammans investerade 100 miljoner dollar.

19 december 2011. Saab Automobile har begärt sig själva i konkurs. VD:n och ordföranden Victor Muller möter pressen efter att personalen har informerats.
Foto: Björn Larsson Rosvall/TT

Saab Automobile

Den anrika biltillverkaren SAAB begärdes i konkurs 2011. Bolaget hade då drygt 3 800 anställda. Många - långt utanför Sveriges gränser – sörjde förlusten av en biltillverkare som alltid gick sin egen väg. Orsaken till de ekonomiska problemen skylldes till stor del på dåvarande ägaren –  amerikanska General Motors – sätt att sköta bolaget.
Under en tidigare rekonstruktion 2009 hade SAAB sålts till sportbilstillverkaren Spyker Cars, som inte lyckades få ordning på ekonomin. Bolagets fabriker köptes senare av kinesiska biltillverkaren NEVS som planerade tillverkning av elbilar men inte heller det blev verklighet.

Värdetransportföretaget Panaxias flagga.
Värdetransportföretaget Panaxias konkurs följdes av rättsligt efterspel. Foto: Henrik Montgomery/SCANPIX

Panaxia

Värdetransportföretag Panaxia grundades 1993 och gick i konkurs 2012 med ett antal rättsliga efterspel. Som mest hade Panaxia över 1 000 personer anställda.
Bolaget gick som en raket på börsen men fick ekonomiska problem när bankerna 2009 började ifrågasätta vidare utlåning till företagets expansion. 

Patrik Hedelin (tv), Ernst Malmsten och Kajsa Leander ägare av Boo.com. Foto: SCANPIX

IT-kraschen

I slutet av 1990-talet hade bolag som Icon Medialab, Framfab och Boo.com vuxit fram av unga entreprenörer. De nya internetföretagen värderades skyhögt och stora förmögenheter skapades, åtminstone på pappret.

Efter att Stockholmsbörsens generalindex stigit med 80 procent på bara fem månader rasade allt. Den 6 mars 2000 brukar anges som startskottet på IT-kraschen. I maj samma år gick internethandelsföretaget Boo.com i konkurs och oron spred sig på börsen . Raset fortsatte i över 900 dagar och raderade ut två tredjedelar av Stockholmsbörsens totala värde. I IT-bubblans kölvatten gick många företag i konkurs men det var småspararna som fick ta den största smällen.