Att tala nedsättande eller skämta om någons ålder är ett vanligt förekommande fenomen enligt en ny Sifo-undersökning som gjorts på uppdrag av Essity. En tredjedel av alla drygt 1000 tillfrågade vittnade om att de upplevt så kallad korridorsålderism, antingen på sin nuvarande eller en tidigare arbetsplats.

– Korridorsålderism kan var att någon fäller tills synes oskyldiga kommentarer, som göder dåliga attityder och i värsta fall kan leda till en skadlig ålderistisk kultur, säger John Mellkvist, författare till boken Välj din ålder och den som myntat begreppet korridorsålderism.

Yngre oftare drabbade

Korridorsålderismen tycks drabba yngre oftare än äldre – medan sju procent av de tillfrågade mellan 50-59 år själva blivit utsatta för ålderspikar svarar 17 procent av de i åldern 20-29 år att de varit föremål för korridorsålderism. Samtidigt är det fler unga män som erkänner att de gjort sig skyldiga till förklenande kommentarer eller liknande på bekostnad av kollegors ålder.

Det samma gäller när det handlar om övrig diskriminering/orättvist behandling på grund av ålder. Fler yngre än äldre svarar att de drabbats.

–  Jag är inte ett dugg förvånad över att fler yngre upplever ålderism. Ålderismen mot de äldre slår indirekt mot de yngre eftersom de uppstår spänningar mellan olika åldersgrupper. Om de äldre inte tillåts vara äldre kommer de klamra sig fast i skrivborden och skydda sina positioner, samtidigt som dagens yngre förväntar sig  ansvar och att snabbt få något att säga till om, säger John Mellkvist.

Få rapporterar ålderism

Undersökningen visar också att bara varannan som utsatts för ålderism valde att göra något åt saken och om de anförtrodde sig åt någon så valde de i första hand en vän. Bara fem procent av de som blivit orättvist behandlade på grund av ålder vände sig till facket och ännu färre, fyra procent, hörde av sig till HR-avdelningen.

– Det är känsligt att erkänna att man utsatts för ålderism, man lägger sig i själv i offerdiket och riskerar att bli betraktad som besvärlig. Det är tärande att driva ett diskrimineringsärende i egen sak, säger John Mellkvist.

Ålder är, enligt John Mellkvist, den mest tillåtna formen av diskriminering och har gått länge under radarn. Lösningen på problemet med åldersfixering och schismer mellan generationer är, menar han, att vi slutar betrakta ålder som en icke-fråga och börjar diskutera och avdramatisera åldrandet.

I takt med ökad kunskap, ett livslångt lärande och ett längre arbetsliv kommer ålderismen, kanske inte utplånas helt, men tryckas tillbaka. Fler kommer veta vad som gäller.

– Vi kommer nog att titta tillbaka på den här tiden och tänka: Hur sjutton tänkte vi? Hur kunde vi vara så njugga och trångsynta?