Om du är medlem i Unionen och inte redan prenumererar på Kollegas populära nyhetsbrev så kan du passa på att registrera dig via länken nedan.
Då får du Kollegas bästa nyheter, avslöjanden och smarta tips om allt som rör arbetsmarknaden direkt i din inkorg varje vecka.
Att tala nedsättande eller skämta om någons ålder är ett vanligt förekommande fenomen enligt en ny Sifo-undersökning som gjorts på uppdrag av Essity. En tredjedel av alla drygt 1000 tillfrågade vittnade om att de upplevt så kallad korridorsålderism, antingen på sin nuvarande eller en tidigare arbetsplats.
– Korridorsålderism kan var att någon fäller tills synes oskyldiga kommentarer, som göder dåliga attityder och i värsta fall kan leda till en skadlig ålderistisk kultur, säger John Mellkvist, författare till boken Välj din ålder och den som myntat begreppet korridorsålderism.
Korridorsålderismen tycks drabba yngre oftare än äldre – medan sju procent av de tillfrågade mellan 50-59 år själva blivit utsatta för ålderspikar svarar 17 procent av de i åldern 20-29 år att de varit föremål för korridorsålderism. Samtidigt är det fler unga män som erkänner att de gjort sig skyldiga till förklenande kommentarer eller liknande på bekostnad av kollegors ålder.
Det samma gäller när det handlar om övrig diskriminering/orättvist behandling på grund av ålder. Fler yngre än äldre svarar att de drabbats.
– Jag är inte ett dugg förvånad över att fler yngre upplever ålderism. Ålderismen mot de äldre slår indirekt mot de yngre eftersom de uppstår spänningar mellan olika åldersgrupper. Om de äldre inte tillåts vara äldre kommer de klamra sig fast i skrivborden och skydda sina positioner, samtidigt som dagens yngre förväntar sig ansvar och att snabbt få något att säga till om, säger John Mellkvist.
Undersökningen visar också att bara varannan som utsatts för ålderism valde att göra något åt saken och om de anförtrodde sig åt någon så valde de i första hand en vän. Bara fem procent av de som blivit orättvist behandlade på grund av ålder vände sig till facket och ännu färre, fyra procent, hörde av sig till HR-avdelningen.
– Det är känsligt att erkänna att man utsatts för ålderism, man lägger sig i själv i offerdiket och riskerar att bli betraktad som besvärlig. Det är tärande att driva ett diskrimineringsärende i egen sak, säger John Mellkvist.
Ålder är, enligt John Mellkvist, den mest tillåtna formen av diskriminering och har gått länge under radarn. Lösningen på problemet med åldersfixering och schismer mellan generationer är, menar han, att vi slutar betrakta ålder som en icke-fråga och börjar diskutera och avdramatisera åldrandet.
I takt med ökad kunskap, ett livslångt lärande och ett längre arbetsliv kommer ålderismen, kanske inte utplånas helt, men tryckas tillbaka. Fler kommer veta vad som gäller.
– Vi kommer nog att titta tillbaka på den här tiden och tänka: Hur sjutton tänkte vi? Hur kunde vi vara så njugga och trångsynta?
Ålderism är stereotypa föreställningar eller diskriminering som utgår från en människas ålder.
Ålder är en av sju diskrimineringsgrunder i diskrimineringslagen. De övriga är kön, könsöverskridande identitet eller utryck, etnicitet, trosuppfattning, funktionsnedsättning och sexuell läggning.
– Jag orkar inte längre.
Ingrid Tauson ringde i början av juni upp arbetsförmedlingen och bad om att bli utskriven, avförd som arbetssökande. Nu går hon i pension, trots att hon har tre år kvar till 67 år, som är riktåldern för pension numer.
– Jag har varit arbetssökande sedan 2019 och de tuffare kraven på arbetslösa blev droppen som fick bägaren att rinna över. Ska jag lämna min familj, mitt hem och behöva flytta från Göteborg?
Förra året sökte Ingrid Tauson runt 200 jobb. Med närmare 37 års bred erfarenhet som alltifrån tekniker och ekonom till projektledare och chef inom telecombranschen, kunde hon tycka att någon skulle nappa på hennes kompetens – men nej. Hon fick nobben överallt, trots att flertalet jobb hon sökte var mindre kvalificerade och lönen betydligt längre än vad hon haft tidigare.
– Visst har jag blivit kallad till några intervjuer, med det ledde ingenstans. Det beror troligen på min ålder, men kanske också på att arbetsgivarna är rädda att jag ska lägga mig i eller tröttna, eftersom jag varit chef tidigare. Men jag skulle vilja säga att vi äldre inte tar jobb för att sedan sluta. Vi vill känna oss trygga.
Ingrid Tauson, som bland annat jobbat mycket med ekonomi, har räknat ut att hennes tidiga pension kostar henne 10 000 kronor i månaden i runda slängar.
– Men å andra sidan är det ändå 10 000 mer än vad jag får ut från försäkringskassan. Och dessutom slipper jag sitta här och våndas varje dag. Det känns som man sjunker längre och längre ner i ett svart hål av att hela tiden få negativa besked, om man får något svar alls.
Ingrid Tauson är långt ifrån ensam om att bli pensionär av tvång. Pensionsbolaget SPP har med hjälp av SCB tagit fram en rapport som visar andelen äldre som gått i pension i förtid och som varit arbetslösa året före pensionen har ökat markant de senaste 20 åren, samtidigt som allt färre av de som har jobb pensionerar sig före riktåldern.
– Det är något på den svenska arbetsmarknaden som är djupt problematiskt. Vi slösar bort enorma resurser genom exkludering och diskriminering, säger Shoka Åhrman, ekonom på SPP.
– Inte nog med att personer som vill och har förmågan att jobba, är tvungna att gå i pension i förtid och går miste om pengar – samhället förlorar miljarder i skatteintäkter och pensionsavgifter vilket slår på tillväxten och välfärden.
Ska man få politiker och näringsliv att lyssna, behövs det sättas en prislapp på problemet, resonerar Shoka Åhrman. SPP har räknat ut att samhällsnotan för ålderismen i arbetslivet ligger på 11, 4 miljarder kronor per år i missad tillväxt.
– Vår syn på ålder i Sverige är problematisk, vi måste förändra normen. Alla vet, och all forskning visar också, att dynamiken i en arbetsgrupp gynnas av olika kön, ålder och bakgrund, säger Shoka Åhrman.
Ingrid Tauson är inne på samma spår – hon har lärt sig att de bästa resultaten uppnås när det finns en bred mix av medarbetare.
– Det behövs en ändrad inställning hos arbetsgivare och rekryterare. Vi som är äldre behövs ju också på arbetsmarknaden. Vi sitter här och har en massa kompetens, men får inga jobb, samtidigt som företagen skriker efter kompetens, säger Ingrid Tauson.
