Hoppa till huvudinnehåll
Diskriminering

Korridorsålderism drabbar både yngre och äldre

Var tredje anställd har fått höra taskiga skämt om ålder på sin arbetsplats. Yngre oftare än äldre. Det visar en ny undersökning som också avslöjar att få som drabbas av korridorsålderism gör något åt det.
Johanna Rovira Publicerad
Kvinna i övre medelåldern viskar till manlig kollega vid konferensbord.
Det är flest unga människor som uppger att de utsatts för korridorsålderism. Foto: Shutterstock

Att tala nedsättande eller skämta om någons ålder är ett vanligt förekommande fenomen enligt en ny Sifo-undersökning som gjorts på uppdrag av Essity. En tredjedel av alla drygt 1000 tillfrågade vittnade om att de upplevt så kallad korridorsålderism, antingen på sin nuvarande eller en tidigare arbetsplats.

 Korridorsålderism kan var att någon fäller tills synes oskyldiga kommentarer, som göder dåliga attityder och i värsta fall kan leda till en skadlig ålderistisk kultur, säger John Mellkvist, författare till boken Välj din ålder och den som myntat begreppet korridorsålderism.

Yngre oftare drabbade

Korridorsålderismen tycks drabba yngre oftare än äldre – medan sju procent av de tillfrågade mellan 50-59 år själva blivit utsatta för ålderspikar svarar 17 procent av de i åldern 20-29 år att de varit föremål för korridorsålderism. Samtidigt är det fler unga män som erkänner att de gjort sig skyldiga till förklenande kommentarer eller liknande på bekostnad av kollegors ålder.

Det samma gäller när det handlar om övrig diskriminering/orättvist behandling på grund av ålder. Fler yngre än äldre svarar att de drabbats.

  Jag är inte ett dugg förvånad över att fler yngre upplever ålderism. Ålderismen mot de äldre slår indirekt mot de yngre eftersom de uppstår spänningar mellan olika åldersgrupper. Om de äldre inte tillåts vara äldre kommer de klamra sig fast i skrivborden och skydda sina positioner, samtidigt som dagens yngre förväntar sig  ansvar och att snabbt få något att säga till om, säger John Mellkvist.

Få rapporterar ålderism

Undersökningen visar också att bara varannan som utsatts för ålderism valde att göra något åt saken och om de anförtrodde sig åt någon så valde de i första hand en vän. Bara fem procent av de som blivit orättvist behandlade på grund av ålder vände sig till facket och ännu färre, fyra procent, hörde av sig till HR-avdelningen.

– Det är känsligt att erkänna att man utsatts för ålderism, man lägger sig i själv i offerdiket och riskerar att bli betraktad som besvärlig. Det är tärande att driva ett diskrimineringsärende i egen sak, säger John Mellkvist.

Ålder är, enligt John Mellkvist, den mest tillåtna formen av diskriminering och har gått länge under radarn. Lösningen på problemet med åldersfixering och schismer mellan generationer är, menar han, att vi slutar betrakta ålder som en icke-fråga och börjar diskutera och avdramatisera åldrandet.

I takt med ökad kunskap, ett livslångt lärande och ett längre arbetsliv kommer ålderismen, kanske inte utplånas helt, men tryckas tillbaka. Fler kommer veta vad som gäller.

– Vi kommer nog att titta tillbaka på den här tiden och tänka: Hur sjutton tänkte vi? Hur kunde vi vara så njugga och trångsynta?

Ålderism är stereotypa föreställningar eller diskriminering som utgår från en människas ålder. 

Ålder är en av sju diskrimineringsgrunder i diskrimineringslagen. De övriga är kön, könsöverskridande identitet eller utryck, etnicitet, trosuppfattning, funktionsnedsättning och sexuell läggning. 

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Diskriminering

Chefer och ålderism: ”Som tur är har min fru bra lön”

Även chefer drabbas av ålderism. Erik, som varit chef i 25 år, är en av dem. För 5 år sedan blev han uppsagd. Nu får han inga jobb. Inte ens mindre kvalificerade.
Publicerad 2 april 2025, kl 06:00
Chefer drabbas också av ålderism. En av dem är Erik, som vill vara anonym eftersom att han skäms inför familj, vänner och före detta kollegor.
Chefer drabbas också av ålderism. En av dem är Erik, som vill vara anonym eftersom att han skäms inför familj, vänner och före detta kollegor. Foto: Anders G Warne.

Erik är 59 år, har fru och tre barn och bor i Stockholms innerstad. För fem år sedan blev han arbetslös då bolaget han arbetade på blev uppköpt av ett utländskt bolag som valde att tillsätta sina egna chefer. Sedan dess har han sökt ett hundratal tjänster, men utan resultat. Han har ett imponerande cv med olika chefsbefattningar inom it, ekonomi och sälj, men det har inte hjälpt.

– Det som är jobbigast är att jag vet att det finns jobb i min bransch, men jag lyckas inte få dem, säger han.

Erik har haft chefspositioner de senaste 25 åren. Det var också sådana tjänster han sökte från början.

– Med facit i hand skulle jag agerat annorlunda precis när jag blev av med jobbet. Jag hade kunnat söka ännu mer aktivt, men då hade jag ett bra avgångsvederlag och en inkomstförsäkring. Jag hade jobbat hårt under många år och tyckte det var skönt att få fokusera på familjen ett tag. Smällen kom först när pengarna började sina.

– Som tur är har min fru bra lön, men det är klart att det inte känns bra att leva på henne.

Sällan svar på jobbansökan

Riktigt illa blev det i samband med covid då Erik knappt blev kallad på några intervjuer utan mest fick generella svar där man tackade för ansökan, men att de valt att gå vidare med andra kandidater. Och oftast fick han inget svar alls.

Eriks psykiska mående blev allt sämre. Han berättar att hans självkänsla sjönk i takt med varje uteblivet svar eller ”tack-för-ansökan-men-nej-tack”. Efter påtryckningar från familjen beslöt han sig till slut för att ta psykologhjälp.

– Men tyvärr gav det inte mycket. Jag fick ju bara höra saker som jag redan visste. Det som hjälpte mig en aning var medicinering. Men jag mådde fortfarande väldigt dåligt och insåg till slut att jag inte längre skulle klara en krävande chefsroll.

Får inte ens enklare jobb

Han beslöt sig då att söka mindre kvalificerade arbeten i hopp om att det skulle ge resultat. Han sökte administrativa tjänster, enklare ekonomjobb och även ett kundtjänstjobb.

– Men inte heller där fick jag några svar. Och de få som kallade mig på intervju frågade inte ens varför jag sökte så underkvalificerade tjänster. De konstaterade bara att jag med min kompetens säkert skulle tröttna på jobbet snart.

Medelålders man står med ryggen mot kameran.
Medicinering har hjälpt Erik att må aningen bättre, men psykologstöd gav ingen effekt. Foto: Anders G. Warne

Erik tycker att det är obegripligt hur arbetsgivare kan behandla arbetssökande på det viset, men han tror att det har med hans ålder att göra.

Han vill inte framträda med sitt riktiga namn och bild i tidningen. Han skäms inför sina före detta kollegor, vänner och familj. Isoleringen har blivit ett faktum.

– När jag stöter på en gammal kollega eller bekant på stan gör jag allt för att undvika att prata jobb. De vet ju inte att jag är arbetslös.

 
Chefer inte förskonade från ålderism

Men värst tycker han det känns inför familjen.
– Jag vill ju vara en förebild för mina barn, vill kunna visa dem att studier och hårt arbete lönar sig, men det är svårt när man mår så dåligt som jag gör just nu.

Hur framtiden kommer att te sig vet han inte.
– Jag har inget annat val än att ta dagen som den kommer. Jag söker jobb och hoppas få en arbetsplats att gå till innan jag behöver gå i pension. Det är bra att ålderismen uppmärksammas alltmer och att folk förstår att även vi chefer inte är förskonade. 

Text: Katarina Markiewicz