Hoppa till huvudinnehåll
Diskriminering

Kollektivavtal vapen mot sextrakasserier

Kollektivavtal i kampen mot sexuella trakasserier. Det föreslår arbetsrättsjuristen Lena Svenaeus, som granskat hur kanadensiska fackförbund arbetat mot diskriminering och sextrakasserier.
Johanna Rovira Publicerad
Dmitri Maruta/Colourbox
Kollektivavtal kompletterar diskrimineringslagstiftningen i Kanada. Dmitri Maruta/Colourbox

I kölvattnet av #metoo har frågan om hur man angriper sexuella trakasserier på arbetsplatsen knådats av såväl fack som arbetsgivare, och nu mitt i avtalsrörelsen kommer Lena Svenaeus med en fix och färdig lösning: Gör som i Kanada – lägg upp kampen mot sexuella trakasserier på förhandlingsbordet. Vid ett seminarium arrangerat av Arena idé på tisdagen presenterade hon sin rapport Kanadamodellen, som hon hoppas ska inspirera svenska fackförbund att träffa kollektivavtal om sexuella trakasserier.  

Trots att det i Kanada finns utförliga lagar mot såväl diskriminering som sextrakasserier upplevs det inte av parterna som ett hinder att frågorna också regleras i kollektivavtal. Avtalen snarare kompletterar och täpper till luckor i lagen, förklarar Lena Svenaeus, som haft förordnande som arbetsmiljöråd i Kanada.

– Det vi kan lära från Kanada är att offren bör vara i fokus och att kollektivavtalen kan läka brister i lagstiftningen, säger hon.

I den svenska diskrimineringslagen finns exempelvis inget skydd mot våld och sexuella trakasserier från tredje part, alltså kunder och brukare.  Och trots att det finns en särskild arbetsmiljöföreskrift om våld och hot i arbetet, har den som drabbats av våld från tredje part ingen rätt till skadestånd.

I svensk lagstiftning saknas det också regler om hur en anmälan om sexuella trakasserier ska utredas.  

– Det råder stor förvirring om hur utredningen ska gå till och den luckan kan avtal täppa till. Men det är också viktigt att den fackliga medverkan garanteras, säger Lena Svenaeus.

Ett kollektivavtal kan inte heller nonchaleras på det sätt som hitinills varit fallet med diskrimineringslagen, menar Lena Svenaeus. När Diskrimineringsombudsmannen, DO, för något år sedan granskade hur arbetsgivare uppfyller kraven på att till exempel ha riktlinjer och rutiner för att förhindra sexuella trakasserier och repressalier på arbetsplatsen, upptäcktes brister hos 80 procent av företagen inom IT-branschen, enligt Svenaeus rapport. Resultatet i bygg- och anläggningsbranschen var om möjligt ännu sämre.

– I praktiken tillämpas inga sanktioner. DO tillämpar filosofin att allt fixar sig genom upplysning. Men normer om beteende, som sitter i väggarna, ändrar man inte på genom information på en webbplats, det gör man genom kollektivavtal och sanktioner, säger Lena Svenaeus, som har ett förflutet som JämO.

Läs mer: Unionen - DO borde agera hårdare

Tommy Andersson, chef på enheten för avtalsfrågor på LO, erkänner att Sverige trots hög svansföring på kollektivavtalsområdet, har en del att lära av Kanada. Han är inte är främmande för att frågan ska upp på förhandlingsbordet, men är inte säker på om motparten är med på noterna.

– Vi vet av erfarenhet att arbetsgivarna inte vill dubbelreglera, säger Tommy Andersson.

Enligt Lena Svenaeus är det dock ingen reell risk att arbetsgivare åker på dubbla skadestånd, eftersom Arbetsdomstolen redan behandlat frågan i ett antal tvister om arbetstid.

– Jag har tittat på AD-domarna och dubbelreglering är inget problem. Det gäller bara att slakta det standardargumentet från arbetsgivaren.   

– Jag tror att vi kommer att se kollektivavtal som blir stilbildande framöver. Men kollektivavtal ensamt kommer inte att fixa problemet med sexuella trakasserier, det behövs en mix av åtgärder, där utbildning är centralt, säger Lena Svenaeus.   

Läs mer: Så bör facket hantera sexuella trakasserier

Mest läst just nu

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Kollega nummer 6 2024

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
Chef & Karriär nummer 3 2024 omslag

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Diskriminering

Sverige värst i Norden – på ålderism

Sverige är sämst i Norden på att anställda folk över 55. Det visar en ny forskningsrapport som också belyser hur äldre arbetssökanden ignoreras av företagen.
Johanna Rovira Publicerad 21 oktober 2024, kl 06:02
Ålderism: Till vänster en äldre kvinna pp kontor, till höger en herre som packar sina saker från ett skrivbord.
Sverige sämst i Norden på att anställa äldre. En ny rapport visar att svenska företag ignorerar arbetssökande över 55, medan chanserna är dubbelt så stora i Danmark. Foto: Colourbox.

Söker du som är mellan 55 och 74 år jobb i Danmark är chansen dubbelt så stor att du får napp än om du håller dig inom Sveriges gränser. Det visar Pluskommissionens  kunskapsöversikt och kartläggning av arbetsmarknadsvillkoren för seniorer. 

John Mellkvist.
John Mellkvist. Foto: Jenny Hammar.

Internationellt sticker Sverige enligt andra studier ut som ett av de länder med lägst respekt för äldre, men det är intressant att det kan skilja så mycket mellan länderna i Norden, som ligger så nära varandra och är så väldigt lika i mycket annat, säger John Mellkvist, generalsekreterare för Pluskommissionen, som är ett privat initiativ för att förändra synen på livserfarenhet och bättre ta tillvara all outnyttjad kompetens.

Den privata arbetsmarknaden kan tyckas bättre på att ta vara på erfaren arbetskraft, än den offentliga, men det beror enligt John Mellkvist på att många egenföretagare är äldre. Drygt 40 procent av de yrkesverksamma över 65 år är företagare. 

Många tvingas till att starta eget för att man inte ser någon annan möjlighet. En stor andel äldre slutar söka jobb för att man ser sig som chanslös på arbetsmarknaden. 

Äldre ghostas av arbetsgivarna

Chanserna att få svar på en jobbansökning minskar också ju äldre man är. Rapporten, som lyfter en äldre studie där man skickade ut en mängd fejkade jobbansökningar, för att kolla vilka som fick svar. 

Återkopplingsfrekvensen börjar vika redan vid 40-årsåldern och är man över 60 får man i princip ingen återkoppling alls. Det här visar ju tydligt att ålderism existerar.  Och den har inte minskat över tid, tvärtom är det en växande företeelse. 

Någon quickfix för att få bukt med ålderismen finns inte, enligt John Mellkvist, som dock tror på en quick start. 

Vi måste rigga vår arbetsmarknad så vi inte drar alla över en ålderskam. Vi behöver se fler goda och vägvisande exempel och det gäller att jobba med attityder för att förändra synen hos både arbetstagare och arbetsgivare, säger John Mellkvist.