Om du är medlem i Unionen och inte redan prenumererar på Kollegas populära nyhetsbrev så kan du passa på att registrera dig via länken nedan.
Då får du Kollegas bästa nyheter, avslöjanden och smarta tips om allt som rör arbetsmarknaden direkt i din inkorg varje vecka.
Om det inte vore för graviditeten skulle du få en fast anställning. Det beskedet fick en 31-årig inköpsassistent av sin närmaste chef efter att hon berättat att hon väntade barn. I stället för den tillsvidareanställning som hon sett fram emot valde det ansedda modeföretaget i Stockholm att avsluta kvinnans provanställning efter sex månader.
Detta trots att chefen intygade – både muntligen och i mejl – att företaget var mycket nöjt med Unionenmedlemmens arbetsinsats. En annan orsak till beslutet var att man inte ville ha för många inköpare anställda när hon kom tillbaka från sin föräldraledighet.
Inköpsassistenten tog mycket illa vid sig av företagets argumentation och fick, efter att ha kontaktat Unionen, klart för sig att agerandet utgjorde könsdiskriminering. När hon påpekade detta för sin chef erbjöds hon en projektanställning på tolv månader.
Hennes förhoppningar om att få jobba kvar på modeföretaget grusades dock kort därpå. Ett par dagar före förlossningen fick hon plötsligt besked om att hon var uppsagd på grund av arbetsbrist. I ett telefonsamtal, som finns inspelat, berättar kvinnans närmaste chef att företagets vd inte anser att man kunde ta de extra kostnader som det innebar att ha kvinnan anställd under hennes föräldraledighet. Han hade därför uppmanat chefen att säga upp inköpsassistenten så fort som möjligt.
Enligt Unionen finns det ett rakt orsakssamband mellan medlemmens graviditet och föräldraledighet och beslutet att avsluta hennes anställning. Bolagets agerande utgör ett direkt könsdiskriminerande och strider mot föräldraledighetslagen. Förbundet stämmer nu klädföretaget för brott mot bland annat diskrimineringslagstiftningen och kräver 150 000 kronor i ersättning.
– Jag orkar inte längre.
Ingrid Tauson ringde i början av juni upp arbetsförmedlingen och bad om att bli utskriven, avförd som arbetssökande. Nu går hon i pension, trots att hon har tre år kvar till 67 år, som är riktåldern för pension numer.
– Jag har varit arbetssökande sedan 2019 och de tuffare kraven på arbetslösa blev droppen som fick bägaren att rinna över. Ska jag lämna min familj, mitt hem och behöva flytta från Göteborg?
Förra året sökte Ingrid Tauson runt 200 jobb. Med närmare 37 års bred erfarenhet som alltifrån tekniker och ekonom till projektledare och chef inom telecombranschen, kunde hon tycka att någon skulle nappa på hennes kompetens – men nej. Hon fick nobben överallt, trots att flertalet jobb hon sökte var mindre kvalificerade och lönen betydligt längre än vad hon haft tidigare.
– Visst har jag blivit kallad till några intervjuer, med det ledde ingenstans. Det beror troligen på min ålder, men kanske också på att arbetsgivarna är rädda att jag ska lägga mig i eller tröttna, eftersom jag varit chef tidigare. Men jag skulle vilja säga att vi äldre inte tar jobb för att sedan sluta. Vi vill känna oss trygga.
Ingrid Tauson, som bland annat jobbat mycket med ekonomi, har räknat ut att hennes tidiga pension kostar henne 10 000 kronor i månaden i runda slängar.
– Men å andra sidan är det ändå 10 000 mer än vad jag får ut från försäkringskassan. Och dessutom slipper jag sitta här och våndas varje dag. Det känns som man sjunker längre och längre ner i ett svart hål av att hela tiden få negativa besked, om man får något svar alls.
Ingrid Tauson är långt ifrån ensam om att bli pensionär av tvång. Pensionsbolaget SPP har med hjälp av SCB tagit fram en rapport som visar andelen äldre som gått i pension i förtid och som varit arbetslösa året före pensionen har ökat markant de senaste 20 åren, samtidigt som allt färre av de som har jobb pensionerar sig före riktåldern.
– Det är något på den svenska arbetsmarknaden som är djupt problematiskt. Vi slösar bort enorma resurser genom exkludering och diskriminering, säger Shoka Åhrman, ekonom på SPP.
– Inte nog med att personer som vill och har förmågan att jobba, är tvungna att gå i pension i förtid och går miste om pengar – samhället förlorar miljarder i skatteintäkter och pensionsavgifter vilket slår på tillväxten och välfärden.
Ska man få politiker och näringsliv att lyssna, behövs det sättas en prislapp på problemet, resonerar Shoka Åhrman. SPP har räknat ut att samhällsnotan för ålderismen i arbetslivet ligger på 11, 4 miljarder kronor per år i missad tillväxt.
– Vår syn på ålder i Sverige är problematisk, vi måste förändra normen. Alla vet, och all forskning visar också, att dynamiken i en arbetsgrupp gynnas av olika kön, ålder och bakgrund, säger Shoka Åhrman.
Ingrid Tauson är inne på samma spår – hon har lärt sig att de bästa resultaten uppnås när det finns en bred mix av medarbetare.
– Det behövs en ändrad inställning hos arbetsgivare och rekryterare. Vi som är äldre behövs ju också på arbetsmarknaden. Vi sitter här och har en massa kompetens, men får inga jobb, samtidigt som företagen skriker efter kompetens, säger Ingrid Tauson.
