Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Våga prata känslor på arbetsplatsen

Genom att öva på relationer kan vi förbygga sexuella trakasserier, skriver Marco Vega.
Publicerad
Marco Vega
I dag har vi en arbetsmarknad som är riskfylld och hälsofarlig när det gäller våra känslor, skriver Marco Vega. Foto: Shutterstock
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

När jag besöker skolor i min roll som sexualupplysare händer det ofta att de vuxna som arbetar där undrar vad den återkommande frågan som unga har i dag gällande sex, sexualitet och relationer.

Jag låter ofta de vuxna få gissa. Mest för att avslöja deras fördomar kring unga. De gissar på frågor som: Är jag normal? Hur flirtar man? Hur har man säkrare sex? Alla dessa frågor finns hos unga men den som ligger överst är att veta hur de får relationer att fungera. Och just denna fråga är, eller snarare min oförmåga att ge dem ett färdigt svar, ett tecken på det ständiga behovet vi har att prata om våra känslor. Våra olika relationer är en livsnödvändighet som ständigt påverkar vårt mående och hälsa. Såväl privat som på jobbet.


De senaste månaderna har jag fått möjlighet att byta ut mina arbetsplatser från skola till fartyg. Jag har träffat besättningar i syfte att förebygga sexuella trakasserier. Det är inom ramen för projektet REDO 2.0 som startades av Sjöfartsverket och där jag som representant för organisationen MÄN utbildar personal ombord.

När det handlar om våra känslor och relationer finns inte samma kunskap

Utan någon som helst erfarenhet av att ha arbetat till sjöss upptäckte jag två saker. Det första var att välfungerande relationer är avgörande för dem som arbetar ombord på fartyg. Deras privatliv överlappar nämligen det professionella på ett sätt som vi kontorsråttor, eller landfolk som de ibland kallar oss inte riktigt erfar. Vi kan alltid gå hem efter en jobbig dag. Vi kan avreagera oss på chefens ledarstil eller kollegans attityd genom att prata med en vän eller partner. De som arbetar till sjöss är beroende av varandra under hela tiden de är ombord. De behöver varandra för att leva och överleva på båten.

Min andra upptäckt var att de var otroligt duktiga på säkerhet. Jag lärde mig snabbt vad jag behövde ha koll på och vilka regler de hade. Allt för att jag skulle känna mig trygg ombord och inte råka ut för någon olycka. En arbetsplats som är fri från arbetsplatsolyckor eller har väldigt få är en som övar på det förstod jag. För att skapa denna trygga arbetsplats finns det rutiner och övningar. Iscensatta brandövningar, skyddskläder, säkerhetsrundor, individer som väljs till skyddsombud och checklistor, regler och lagar som följs.

Alla saker jag nämner är verktyg som används för att hjälpa alla ombord att känna igen risksituationer och se till att det hemska inte inträffar och att ingen blir skadad. Och om skadan sker så vet alla i besättningen vad som ska göras. När det gäller någons kroppssäkerhet i alla fall. När det handlar om våra känslor och relationer hade de inte samma kunskap.  Inga övningar gjordes för att undvika att någon blir känslomässig skadad i våra relationer till kollegor, chefer eller kunder.

Trakasserier kan förebyggas precis som vi förebygger arbetsplatsolyckor

I dag har vi en arbetsmarknad som är riskfylld och hälsofarlig när det gäller just våra känslor. Sexuella trakasserier, rasism, diskriminering och funkfobi är vardag för många arbetstagare. Vi på organisationen MÄN menar att trakasserier kan förebyggas precis som vi förebygger arbetsplatsolyckor. Nämligen genom att vi upptäcker, belyser, problematiserar och ifrågasätter normer vi lärt oss som förvandlas till risker på arbetsplatser.

Att vara snäll är något vi ofta lär barn. Vi uppmuntrar dem inte att bete sig på sätt som sårar och skadar andra. Ändå visar statistiken att vi vuxna gör detta dagligen. På samma sätt som vi skyddar individen mot arbetsplatsolyckor kan vi systematisera förebyggande arbete mot trakasserier på en arbetsplats. Poängen är att skydda hela människan från det riskfyllda, smärtsamma och traumatiska. Fysiskt, såväl som psykiskt och känslomässigt.

Det handlar att ägna tid åt att ta fram verktyg som gör att vi kan öva på situationer som kan leda till känslomässig otrygghet. Jag vet att några av er tänker : “varför ska jag öva på relationer på arbetstid? Det ingår inte i mina arbetsuppgifter” Jo, anledningen är att våra relationer är det främsta verktyget för att få ett jobb gjort. Alltifrån hur man handskas med ett fartyg till sjöss eller hur man bygger ett bostadshus, skapar nya datorspel eller lagar och serverar lunch till andra som arbetar. Allt vi gör kretsar kring hur vi funkar tillsammans. Det finns inte ett jag utan ett vi eller för att uttrycka det som en i besättningarna uttryckte det efter en utbildning om just känslomässig och psykologisk trygghet: “Det är ett jävla ansvar att vara människa”.

/Marco Vega, sexualupplysare på organisationen MÄN, som arbetar för jämställdhet och mot mäns våld.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Att må dåligt ska inte kosta allt

I Sverige ska ingen behöva välja mellan mat och medicin. Ändå är det vardag för många människor med psykisk ohälsa, skriver Conny Allaskog, Rickard Bracken och Kristina Båth Sågänger.
Conny Allaskog Publicerad 8 september 2026, kl 09:16
Depression och ekonomi
Ekonomisk otrygghet är en stark riskfaktor för psykisk ohälsa och självmord, skriver Conny Allaskog, Rickard Bracken och Kristina Båth Sågänger. Foto: Janerik Henriksson/TT
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Samtidigt som politiken lyfter psykisk hälsa som en prioriterad fråga har de ekonomiska trygghetssystemen urholkats – med följden att människor inte bara pressas in i fattigdom, utan också längre bort från arbetsmarknaden. Nu kräver tre organisationer som arbetar med psykisk ohälsa att regeringen agerar.

Kristina Båth Sågänger
Kristina Båth Sågänger

Den som vill förstå allvaret behöver bara titta på siffrorna i RSMH rapport Mat eller medicin. Var tredje person med psykisk ohälsa har under det senaste året avstått från nödvändiga läkemedel av ekonomiska skäl. Nästan hälften har inte haft råd att köpa mat. En av fyra har avstått från att söka vård eftersom pengarna inte räckt till. Sju av tio har behövt låna pengar av familj eller vänner för att klara vardagen.

Bakom siffrorna finns människor som ställs inför orimliga val: medicin eller mat. Hyra eller social gemenskap. Vård eller andra nödvändiga utgifter. Det handlar inte om människor som levt över sina tillgångar. Det handlar om människor vars ohälsa sammanfaller med ett trygghetssystem som inte längre ger trygghet.

Det handlar inte om människor som levt över sina tillgångar

Sambandet mellan ekonomisk utsatthet och psykisk ohälsa är sedan länge välkänt och går inte bara åt ett håll. Det är inte bara psykisk ohälsa som leder till ekonomiska problem. Ekonomisk otrygghet är en stark riskfaktor för psykisk ohälsa och självmord.

Conny Allaskog
Conny Allaskog

Socialstyrelsens statistik visar exempelvis att personer som får ekonomiskt bistånd löper en kraftigt förhöjd risk för självmord jämfört med övriga befolkningen. Ändå behandlas detta ofta som separata frågor i den politiska debatten. Psykisk ohälsa diskuteras i termer av vårdköer och behandlingar, medan ekonomisk utsatthet reduceras till arbetsmarknads- eller socialpolitik. Men i människors vardag går dessa frågor inte att skilja åt.

När ekonomin rasar försämras också möjligheterna att återhämta sig. För den som redan kämpar med psykisk ohälsa kan oron över hyran, elräkningen eller nästa matinköp vara det som gör en svår situation ohållbar. Det ser vi tydligt bland de målgrupper våra organisationer möter. Mind vittnar exempelvis om att ekonomiska problem tas upp i vart fjärde samtal till organisationens självmordslinje. Det handlar om människor som riskerar att förlora sina hem, som inte vet hur nästa räkning ska betalas eller som ser skulderna växa utan någon väg ut. Detta är inte bara en fråga om ekonomi. Det blir för många en fråga om liv och död.

Ekonomiska problem tas upp i vart fjärde samtal till organisationens självmordslinje

Under lång tid har sjuk- och aktivitetsersättningen urholkats. En ny granskning från Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) visar att sjukersättningen successivt har tappat sin roll som ett faktiskt inkomstskydd. När skyddet försämras över tid får det i praktiken stora konsekvenser för människor som är långvarigt sjuka, som steg för steg får allt sämre ekonomiska förutsättningar att klara sin vardag. Samtidigt har levnadskostnaderna för mat, boende och andra nödvändigheter ökat kraftigt, vilket ytterligare urholkar ekonomin för den som står utanför arbetsmarknaden på grund av sjukdom.

Rickard Bracken
Rickard Bracken

Detta är inte bara en fråga om individens ekonomi, utan om hur välfärdssystemet faktiskt fungerar i praktiken. När människor inte har råd med behandling, mediciner eller grundläggande levnadsomkostnader försvåras både återhämtning och möjligheten att återgå i arbete eller studier – vilket i förlängningen också innebär att ett svagare skyddsnät riskerar att motverka sitt eget syfte.

Därför kräver våra organisationer två konkreta åtgärder:

För det första måste sjuk- och aktivitetsersättningen samt det ekonomiska biståndet höjas och indexeras så att de följer löneutvecklingen i samhället. Ingen ska bli fattigare för varje år som går därför att man har en psykisk ohälsa.

För det andra måste regeringen tillsätta en utredning om hur de senaste decenniernas förändringar i de ekonomiska trygghetssystemen påverkar personer med psykisk ohälsa.

Kunskapen om sambanden mellan ekonomisk utsatthet och psykisk ohälsa har blivit mer robust under de senaste åren och det råder inte någon tvekan om detta faktum. Det som saknas är politiska beslut som utgår från den verkligheten. Ytterst handlar detta om vilket samhälle vi vill ha. Vi hoppas på ett samhälle där trygghetssystemen faktiskt gör det de är tänkta att göra – ger trygghet när livet är som svårast. Att må dåligt ska inte behöva kosta allt.

/Conny Allaskog, ordförande, Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa (NSPH)

Rickard Bracken, generalsekreterare, MIND

Kristina Båth Sågänger, ordförande, Riksförbundet för Social och Mental Hälsa (RSMH)

Debatt

Debatt: Vi driver företag – men kan inte konkurrera på lika villkor

Har du en funktionsnedsättning och är anställd finns det flera stöd att få. Driver du däremot eget företag är möjligheterna betydligt färre, skriver flera företagare som lever med funktionsnedsättning eller kronisk sjukdom.

Anna Bergholtz Publicerad 9 september 2026, kl 11:10
upprop för funktionsnedsatta som driver företag
Det finns en grupp som oftast glöms bort när arbetsmarknadspolitiken diskuteras: vi som driver företag och lever med funktionsnedsättning eller kronisk sjukdom. Foto: Privat
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Valåret 2026 är här. Partierna talar om att fler ska jobba, att det ska löna sig att arbeta, att småföretagen ska stärkas och att Sverige ska ta vara på människors kompetens. Bra! Men det finns en grupp som oftast glöms bort när arbetsmarknadspolitiken diskuteras: vi som driver företag och lever med funktionsnedsättning eller kronisk sjukdom.

12 procent av befolkningen i arbetsför ålder har en funktionsnedsättning. Det är troligen en siffra i underkant eftersom den inte räknar in alla som lever med kronisk sjukdom. Mer än dubbelt så många med funktionsnedsättning står utanför arbetsmarknaden jämfört med övriga befolkningen. Men vi är upp emot 25 000 personer med funktionsnedsättning som är företagare. Och den andelen är ungefär lika hög som för personer utan funktionsnedsättning. Ett tydligt bevis på att företagande kan vara en väg ut i arbetslivet.

Företagande ger oss flexibilitet, möjligheten att anpassa tempo och arbetsuppgifter

Vi som driver företag har till exempel synnedsättning, adhd, migrän eller kronisk smärta.

Flera av oss har utsatts för diskriminering i arbetslivet och företagandet har då blivit ett sätt att få jobb.

Andra har valt att starta företag för att kunna forma ett arbetsliv som passar våra förutsättningar. Företagande ger oss flexibilitet, möjligheten att anpassa tempo och arbetsuppgifter, att arbeta så många procent som vi kan och i en miljö som inte hindrar vår utveckling.

Företagandet är för oss inte enbart ett karriärval utan ofta en nödvändighet.

Det är inte vår förmåga att driva företag som brister, utan stödsystemen som inte är anpassade till vår verklighet. 

Med en funktionsnedsättning och samhällets otillgänglighet blir en del arbetsuppgifter omöjliga. Andra arbetsuppgifter tar längre tid. Att exempelvis försöka arbeta i Excel med röstkommando (genom att med rösten ”tabba” sig fram och bokstavera) är tidskrävande eller ibland omöjligt. Likaså att använda vissa digitala tjänster med förstoringsprogram eller skärmläsare. 

Vissa har också fler sjukdagar än andra. Konsekvenserna blir extra produktionsbortfall, lägre inkomst och lägre pension.

Med en funktionsnedsättning och samhällets otillgänglighet blir en del arbetsuppgifter omöjliga

Redan idag finns det många bra arbetsmarknadspolitiska stödinsatser för oss med funktionsnedsättning, men de är inte matchade efter oss som driver företag.

  • Lönebidrag kan ges till arbetsgivare som anställer en person med funktionsnedsättning. Bidraget är en kompensation för att exempelvis arbetsuppgifter kan ta längre tid. Ett sådant stöd kan vi som företagare inte få, fast utmaningarna är detsamma.
  • Stöd för personligt biträde kan vi få. Med detta stöd kan vi anlita en person som stödjer oss att genomföra arbetsuppgifter som kan vara svåra att göra själv på grund av otillgänglighet eller funktionsnedsättningen i sig. Stödet kan exempelvis vara ledsagning eller att använda otillgängliga digitala system.
    Stödet är på 60 000 kronor eller 120 000 kronor per år. Beloppet har inte höjts sedan 2009 trots löneökningar. Dessutom ges det högre bidraget enbart till personer som har stora kommunikationssvårigheter. Det betyder att vissa av oss inte får den hjälp vi behöver, trots omfattande stödbehov.
  • Särskilt högriskskydd kan vi få om vi har långa eller många korta sjukperioder under ett år. Vi får då ersättning från Försäkringskassan från dag 1 och slipper karens. Stödet baseras på deklarerad inkomst, inte på det monetära värdet av ett uppdrag som vi går miste om på grund av sjukdom.

Parallellt med detta har alla olika stöd minskat stort. Exempelvis mellan 2012 och 2023 minskade antalet som fick arbetshjälpmedel med 50 procent. Riksrevisionen konstaterade dessutom år 2025 att stödet inte fungerar effektivt och att medel avsatta till Arbetsförmedlingen inte nyttjas fullt ut.

Låt oss vara med och utforma stöden till företagare

Vi vill få möjlighet att driva och utveckla våra företag på lika villkor. Inför valet 2026 kräver vi fyra förändringar:

  1. Inför ett egenföretagarstöd som fyller samma funktion som lönebidraget – en förutsättning för företagande på lika villkor.
  2. Höj bidraget för personligt biträde och ändra så att fler omfattas av stödet.
  3. Gör om systemet för särskilt högriskskydd så att det bättre täcker den verkliga kostnaden för inkomstbortfall vid sjukdom.
  4. Låt oss vara med och utforma stöden till företagare. Inrätta en permanent referensgrupp med företagare som har olika funktionsnedsättningar och kroniska sjukdomar.

/ Sara Rydin, Rydins ord Ab 

Simon Sjöholm, Itakt AB

Anna Bergholtz, Unique Power AB 

Dennis Ivarsson, juristfirman De juris est AB  

Louise Hoffsten, Louise Hoffsten ab

Charlotte Ovesson, Inclusive Insights

Annsofi Hjärtström, Create & Unite

Maria Wemme, Marwem 

Sebastian Forsén, Welltrips 

Parimah Attarian, PARIMA H AB 

Yasmin Nilson, Text:Yasmin

Lars-Göran Wadén, Livet rullar vidare