Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Satsa på mer kompetensutveckling

Företagsledningar och fackliga representanter måste gemensamt ta ansvar för kompetensutvecklingen hos alla anställda.
Anna Ekegren, Christer Colliander/Unionen Publicerad 3 november 2011, kl 09:50
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Skulle du ta med familjen på en flygning till semesterparadiset med ett flygbolag som inte underhåller sina flygplan? Förmodligen inte. Och inte skulle du vilja att ditt pensionssparande investerades i ett sådant bolag heller. Men vi både anlitar och investerar oreflekterat i företag som missköter underhållet av sin viktigaste tillgång, nämligen medarbetarna.

Europa har som ambition att bli världens mest konkurrenskraftiga kunskapsbaserade ekonomi. Det tycker vi är en mycket bra målsättning. Alternativet är att planera för minskad anställningstrygghet, minskad reallön och på sikt även minskad social trygghet och livskvalitet.

Mycket görs på EU-nivå och på nationell nivå, både inom den akademiska sfären och inom till exempel högre yrkesutbildning. Men hur går det till ute på de enskilda företagen? Hur väl tar man hand om sin personal när alla vackra ord om humankapital och individuella utvecklingsplaner klingat av? Alldeles för sällan sitter vi ner, företagsledning och fackliga representanter, och tittar gemensamt på hur kompetensförsörjningen och kompetensutvecklingsbehovet ser ut på lite sikt. Alldeles för ofta sitter vi i förhandlingar där vi diskuterar kompetensväxling eller att säga upp personal på grund av bristande kompetens. Inom ramen för våra olika utvecklingsavtal finns goda möjligheter att etablera lokala avtal om kompetensutveckling, men hur vanligt är det att vi har tillvaratagit den möjligheten i praktiken?

Kompetens är färskvara. Den måste underhållas och utvecklas för att vara relevant genom ett helt yrkesliv. Men innan vi går vidare i resonemanget vill vi klargöra vad vi avser med kompetens.

Traditionellt brukar man beskriva kompetens som att veta och kunna, det vill säga man måste dels ha en teoretisk bas, dels ha praktisk erfarenhet så att man kan tillämpa teorin. Men för att få en komplett bild av vad som krävs för att utföra en arbetsuppgift lägger man ofta till vilja och våga, det vill säga man måste vilja lösa en uppgift och man måste våga ge sig på den.

Det är varje arbetslednings ansvar att se till att man uppmuntrar, utvecklar och stimulerar alla dessa fyra delar av kompetensen hos medarbetarna. Det är inte för inte som man numera talar om ledarskapsutveckling och inte chefsutveckling. Ledarskap är en relation mellan den som leder och den som följer, och den som följer går igenom en utvecklingsprocess för varje ny arbetsuppgift som går från nybörjare till expert. En "vis och upplyst" ledare ser till att utveckla sina medarbetare, om inte annat för att chefens arbete blir så mycket enklare om han eller hon är omgiven av ett kompetent team. Att alla, från ägare till anställda och kunder, tjänar på detta är i detta sammanhang bara en trevlig bonus!

Kortsiktighet är sällan en bra idé, vare sig det gäller underhåll av flygplan eller humankapital. Samtidigt ser vi alltför ofta att man diskuterar att säga upp medarbetare som saknar relevant kompetens för nya arbetsuppgifter. För att inte tala om den ständiga urholkningen av reallönen för den som inte hänger med när ny teknik och nya innovationer utvecklar verksamheten. Man har underlåtit att kompetensutveckla sin personal, och när verkligheten hinner ifatt tittar man sig ofta blind på komponenten "veta". Kunskaperna har fått falla i träda i en missriktad spariver. Men hur mycket kostar det att få nya medarbetare så varma i kläderna att de också kan sägas "kunna"? Hur påverkar det engagemanget och lojaliteten bland övriga anställda att signalera att man hellre säger upp och nyrekryterar än utvecklar och premierar trogna anställda? Kanske man skapar en atmosfär där "vilja" och "våga" är satta på undantag!

Det finns knappast någon verksamhet i dagens samhälle som inte i ganska hög grad är kunskapsbaserad. Mycket av arbetet utförs av team, där olika medlemmar står för sin mer eller mindre unika kompetens. Detta leder till ett stort antal ömsesidiga beroenden och ger i sin tur förutsättningar för stimulerande, lönsamma och långsiktigt trygga jobb. Men bara om man hanterar medarbetarna med respekt, och skapar förutsättningar för livslångt lärande och såväl yrkesmässig som personlig utveckling.

Vi menar alltså att det inte bara är rovdrift på människor att inte sköta kompetensutvecklingen på rätt sätt, vi vill hävda att det är ren kapitalförstöring som gör ägare och andra intressenter i företag och organisationer fattigare.

För oss som är fackligt aktiva kan det nog vara nyttigt att fundera på om den traditionella bilden av två parter, det vill säga arbetsgivare och arbetstagare, är komplett.

Betrakta exemplet med pensionssparandet i inledningen. Som löntagare vill jag ha både bra lön och bra pension. Som anställd är jag arbetstagare, som pensionssparare är jag ägare och därmed arbetsgivare via pensionsfondernas aktieinnehav. Men vem är det då vi förhandlar med när vi vill göra väl avvägda investeringar i kompetensutveckling för att säkra långsiktighet och strategiskt fokus i företagen?

Det är inte ägarna vi måste övertyga, utan de företagsledningar och bolagsstyrelser som beslutar om fördelningen mellan löner, investeringar (i bland annat kompetensutveckling för att vårda humankapitalet) och avkastning på det egna kapitalet.

Det börjar kanske bli dags att räcka ut en hand till ägarna för att tillsammans med dem övertyga företagsledningarna om vikten av långsiktighet och av att vårda alla de värden man är satt att förvalta.

Det kan ju inte vara så kul att ha investerat i ett stort och vackert flygplan bara för att se det tappa vingarna och falla till marken när de som skulle sköta underhållet inte haft rätt kompetens för uppgiften. Vi som fackliga företrädare behöver fundera på hur vi kan lyfta upp frågan på agendan för att gå från ord till handling.

Debatt

Debatt: Även chefer utsätts för tystnadskultur

Tystnadskultur kan drabba både ledare och medarbetare. Men när chefen är i skottlinjen är det svårt att ta ledarhatten och göra något åt det. Vi behöver alla hjälpas åt, skriver Kenth Åkerman.
Publicerad 26 mars 2024, kl 06:00
En kvinna som håller sitt finger framför munnen
Är du chef kan du lätt skolas in i den chefskultur som finns. Är du stark och har andra åsikter finns risk för att du blir satt på undantag, skriver Kenth Åkerman. Foto: Shutterstock
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

På en arbetsplats måste olika människor kunna samverka och ha förståelse för olikheter. Det pratas mycket om dåliga chefer och dåligt ledarskap, men sunkigt beteende drabbar även chefer. Att bli utsatt för maktspel, fulspel och falskspel gäller alltså inte bara medarbetarna. Det är också något som frodas extra väl i en tystnadskultur och kan också vara ett tydligt tecken på att det är en osund kultur. 

Mörkertalet är stort. Nio av tio har på ett eller annat sätt sett eller varit nära spelet, visade researchen jag gjorde inför en bok. Nästan en av fem personer har själv personligen blivit berörda av tystnadskulturen. Alltför många ser men ingen gör med rädsla för konsekvenser. 

Om man inte fokuserade på dåliga människor utan på vad som förväntas av medarbetarna på en arbetsplats, så kanske man skulle kunna uppnå bättre förståelse. Om man tydliggör medarbetarnas ansvar och roller, samt inte minst ledarskapets roll, så skulle vi få fler välfungerande arbetsplatser. 

Vilka är då drivkrafterna bakom tystnadskultur, maktspel, fulspel och sunkiga kulturer? Makt, bekräftelse, ego. Där kunde denna text sluta.

Tystnadskulturen blir en osynlig filt

Att ha makt över en annan människa innebär en beroendeställning, som aldrig får utnyttjas.

Det är lätt att chefer också trakasseras, av andra chefer och av sina medarbetare. Mobbning på arbetsplatsen förekommer det vet vi och när det sätts i system kan det bli en del av tystnadskulturen. Det är ledningens och HR:s skyldighet och ansvar att vidta åtgärder när man upptäcker osunda beteenden som skapar en destruktiv kultur. När det är chefer som drabbas kan det bli ännu svårare att ta tag i. Vem tar då ledarhatten och att göra något åt det?

Tystnadskulturen blir en osynlig filt över egentliga syften och strukturer som kväver initiativ, kreativitet och kraft för att förändra. Vi vill ha innovation och nytänkande, men inte människor som har för galna idéer.  Vi vill ha tillit, men får istället nyckfullhet. Vi vill ha modiga chefer, med får istället ja-sägande administratörer som petar in onödiga siffror i system som ingen läser i. 

Den kan börja redan första dagen på nya jobbet, att bli tillsagd att "så här gör vi här" eller "här pratar vi inget negativt eller gnäller". Men den blir istället bara en tung blöt filt som marknadsför sig enligt en tvärtom-regel. På filten står tjusiga värdegrundsord skrivna som: högt i tak, medledarskap, öppenhet, innovation och omtanke. Orden står där fint broderade med en tydlig avsikt. Den som har en avvikande åsikt ska ha svårt att vädra sin ståndpunkt, eftersom tystnadskulturens lögn och de fina orden låter så mycket tjusigare och enklare att tro på. 

Är du chef kan du lätt skolas in i den chefskultur som finns. Är du stark och har andra åsikter finns risk för att du blir satt på undantag. Gör som chefer gör (och vill!) annars... Hur blev det då med det tillitsfulla ledarskapet?

Om en chef inte tar itu med en tystnadskultur kan den spridas och bli etablerad norm

När maktmissbruk och beroendeförhållanden är närvarande i en organisation, kan rädsla för konsekvenserna av att utmana sakernas läge öka. Detta kan skapa en farlig miljö där medarbetare och chefer inte vågar tala öppet om problem och som därmed kan leda till att allvarliga problem inte upptäcks eller löses. Om en chef inte tar itu med en tystnadskultur kan den spridas och bli etablerad norm.  Är man stark, måste man vara snäll, som den dunderhonungsätande björnen skulle sagt.

Det är dags att vi slutar vara tysta och istället jobbar för ett öppet, tryggt och tillitsfullt klimat både hemma, i föreningen, samfundet, släkten och klubben. Inte bara på pappret och i de välformulerade styrdokument. Utan även i verkliga livet.

Vi kan bättre än så. Du kan bättre än så. Dags att bryta dig fri, frigöra organisationen eller relationen. Priset för tystnad är för högt.  Tillsammans måste vi bryta tystnadens talande tyranni!

/Kenth Åkerman, ledarskapsexpert, föreläsare och författare