Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Påtryckningar på jobbet - ett arbetsmiljöproblem

Att påverka anställdas beslut genom trakasserier, hot eller våld är en arbetsmiljöfråga som bör tas på allvar, skriver juristen Oscar Fredriksson.
Publicerad
till vänster juristen Oscar Fredriksson, till höger en man ger en annan man ett kuvert
Det är svårt att stå emot påtryckningar kring beslut om hot och trakasserier är med i bilden. Utbilda ny och befintlig personal kontinuerligt kring otillåten påverkan, skriver juristen Oscar Fredriksson. Foto: Shutterstock
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

I den debatt om välfärdsbrott (till exempel fusk med ersättning) och otillåten påverkan som pågår just nu, finns anledning att också tydliggöra att vid sidan av rent brottspreventiva insatser finns ett stort arbetsmiljöansvar som ligger på arbetsgivaren i dessa frågor.

Otillåten påverkan finns i flera olika former och kan innefatta olika typer av ageranden i syfte att påverka ett beslut i viss riktning med hjälp av trakasserier, hot, våld eller skadegörelse riktat mot enskilda personer eller grupper på en arbetsplats. Det kan utövas av missnöjda personer som är upprörda över beslut, kriminella personer eller nätverk, organiserad brottslighet eller i vissa fall även av kollegor eller förtroendevalda inom den egna organisationen.

Vem som helst kan egentligen utsättas för otillåten påverkan i sitt beslutsfattande och vanligtvis brukar fokus ligga på påverkan mot politiker och tjänstemän inom offentlig förvaltning men även företag och idéburna organisationer kan utsättas för försök.

Vem som helst kan utsättas

Om du som arbetstagare upplever dig utsatt för någon form av otillåten påverkan är det viktigt att du genast rapporterar det till arbetsgivaren som har en utredningsskyldighet enligt arbetsmiljölagen. Arbetsgivaren ska också omedelbart vidta åtgärder för att uppnå en tillfredsställande arbetsmiljö. Det finns även krav på att arbetsgivaren skall utreda de risker för våld eller hot om våld som kan finnas i arbetet samt att tillbud och händelser ska dokumenteras och utredas. Slutligen finns också rätt till stödsamtal och åtgärder för den som utsatts, och att det ska finns rutiner för detta.

Om något känns konstigt så är det konstigt och då måste du som arbetstagare agera och uppmärksamma arbetsgivaren på händelsen. Se till att dokumentera underlag som SMS, mejl eller liknande och var uppmärksam på det finns fler kollegor som utsatts.

Ta informationen på allvar

Som arbetsgivare är det viktigt att ta informationen på allvar och vid behov utreda frågan, samt stötta medarbetaren. Arbetsgivaren behöver även göra en hot- och riskbedömning och ta fram en handlingsplan med de åtgärder som krävs för att säkerställa en trygg arbetsmiljö.

Några korta punkter att ta fasta på för att hantera och förebygga otillåten påverkan kan vara till hjälp: 

  • Utbilda återkommande både ny och befintlig personal kring otillåten påverkan och välfärdsbrottslighet.
  • Medvetandegör alla anställda – om du upplever något konstigt så rapportera.
  • Ta fram riktlinjer och checklista för hur man ska agera vid upplevelser av otillåten påverkan.
  • Ta fram ett utbildningsmaterial med dilemman där man får träna på att hantera olika situationer.
  • Låt frågor kring otillåten påverkan vara en del av skyddsrond och det förebyggande arbetsmiljöarbetet.
  • Agera direkt mot påverkaren och tydliggör att agerandet kommer att rapporteras. Om det är tydligt att det finns en nolltolerans mot otillåtna ageranden så minskar utrymmet för de personer som på olika sätt vill styra beslut i en viss riktning.

/Oscar Fredriksson, jurist och utredningschef vid Starck & Partner

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Sluta mäta människors värde i prestation

Ibland känns det som om världen styrs av människor som glömt vad ett hjärtslag betyder. De talar om ansvar, men deras beslut faller som skuggor över liv som aldrig får en chans att blomma.
Bengt Fredriksson Publicerad 5 maj 2026, kl 09:15
Ett hjärta som går sönder av pressen
Vi behöver en arbetsmarknadspolitik som inte använder ekonomisk otrygghet som styrmedel, skriver Bengt Fredriksson.
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Hårt arbete hyllas, som om människovärde kunde mätas i prestation. Men när kroppen brister och själen inte orkar mer tystnar hyllningarna. Då blir människan en siffra, en kostnad, ett problem. 

Bengt E Fredriksson

Bland de som kallas ”bidragsberoende” finns människor som bär livets tyngsta stenar. De fortsätter älska, fortsätter kämpa, fortsätter vara människor i en värld som glömmer själva människan. De håller ihop det som annars skulle falla sönder. 

Om vi slutar se dem – vad återstår då av vår mänsklighet? 

Samtidigt blir arbetslinjen allt hårdare. Nya regler presenteras som nödvändiga och rationella, men blir i praktiken krav utan förankring i verkligheten. Den som står utan arbete ska söka fler jobb, oftare, längre bort. 

Det som kallas incitament blir ekonomisk press och stress

Ansökningar skickas till tjänster man saknar rimlig möjlighet att få, många mil från det liv man byggt upp. Inte för att det leder till arbete, utan för att uppfylla politikers krav. Detta är inte arbetsmarknadspolitik. Det är administrerad sysselsättning. Ett straff. 

Parallellt trappas ersättningen ner i snabb takt. Det som kallas incitament blir ekonomisk press och stress. Inkomster minskar steg för steg, tills det inte längre handlar om omställning utan om hur länge man klarar sig innan något måste ge vika. Och det är inte systemen som ger vika. Det är människan. De som gjort rätt för sig – arbetat, betalat skatt, byggt upp en tillvaro – tvingas nu räkna på vad som först måste bort. Sparande. Hem. Trygghet. Ett älskat djur. Inte som följd av brott eller missbruk, utan som direkt konsekvens av politiska beslut. 

Samtidigt får oroliga, stressade människor höra att de behöver incitament för att ”ta ett arbete”. Det är en verklighetsbild som inte håller. De flesta arbetslösa saknar inte vilja, moral eller ansvar. Det som saknas är arbete som går att få, hälsa som håller – och system som inte bryter ner människor innan de hinner resa sig. 

Ett samhälle prövas inte i hur hårt det kan pressa den som fallit, utan i hur det gör det möjligt att resa sig

När politiker utgår från att människor måste pressas till arbete genom minskad trygghet säger de samtidigt något annat: att människan i grunden inte vill bidra. Det är inte bara fel. Det är ett misstroende som sipprar ner i varje möte, varje beslut, varje dokument. Och konsekvensen blir därefter. Människor förväntas utföra handlingar utan mening, samtidigt som deras ekonomiska grund urholkas. De ska bevisa sin vilja genom system som i praktiken försvårar deras möjlighet att återhämta sig. Det är inte effektivt. Det är inte värdigt. Och det är inte hållbart. 

Ett samhälle prövas inte i hur hårt det kan pressa den som fallit, utan i hur det gör det möjligt att resa sig. Vi behöver en arbetsmarknadspolitik som vågar skilja på aktivitet och verklig möjlighet, som slutar kräva tomma gester för att upprätthålla en bild av handlingskraft, och som inte använder ekonomisk otrygghet som styrmedel. 

Trygghet ska inte vara ett verktyg för disciplin. Den ska vara en grund att stå på. Vi står inför ett val. Antingen fortsätter vi på en väg där människor pressas att bevisa sitt värde medan deras liv monteras ner. Eller så väljer vi något mänskligare: att en människa inte blir mindre värd när hon inte anses ”hårt arbetande”. Att arbete inte skapas genom att göra människor stressade, sjuka, rädda. Att ett enda hjärtslag räcker.

/Bengt Fredriksson