Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Påtryckningar på jobbet - ett arbetsmiljöproblem

Att påverka anställdas beslut genom trakasserier, hot eller våld är en arbetsmiljöfråga som bör tas på allvar, skriver juristen Oscar Fredriksson.
Publicerad
till vänster juristen Oscar Fredriksson, till höger en man ger en annan man ett kuvert
Det är svårt att stå emot påtryckningar kring beslut om hot och trakasserier är med i bilden. Utbilda ny och befintlig personal kontinuerligt kring otillåten påverkan, skriver juristen Oscar Fredriksson. Foto: Shutterstock
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

I den debatt om välfärdsbrott (till exempel fusk med ersättning) och otillåten påverkan som pågår just nu, finns anledning att också tydliggöra att vid sidan av rent brottspreventiva insatser finns ett stort arbetsmiljöansvar som ligger på arbetsgivaren i dessa frågor.

Otillåten påverkan finns i flera olika former och kan innefatta olika typer av ageranden i syfte att påverka ett beslut i viss riktning med hjälp av trakasserier, hot, våld eller skadegörelse riktat mot enskilda personer eller grupper på en arbetsplats. Det kan utövas av missnöjda personer som är upprörda över beslut, kriminella personer eller nätverk, organiserad brottslighet eller i vissa fall även av kollegor eller förtroendevalda inom den egna organisationen.

Vem som helst kan egentligen utsättas för otillåten påverkan i sitt beslutsfattande och vanligtvis brukar fokus ligga på påverkan mot politiker och tjänstemän inom offentlig förvaltning men även företag och idéburna organisationer kan utsättas för försök.

Vem som helst kan utsättas

Om du som arbetstagare upplever dig utsatt för någon form av otillåten påverkan är det viktigt att du genast rapporterar det till arbetsgivaren som har en utredningsskyldighet enligt arbetsmiljölagen. Arbetsgivaren ska också omedelbart vidta åtgärder för att uppnå en tillfredsställande arbetsmiljö. Det finns även krav på att arbetsgivaren skall utreda de risker för våld eller hot om våld som kan finnas i arbetet samt att tillbud och händelser ska dokumenteras och utredas. Slutligen finns också rätt till stödsamtal och åtgärder för den som utsatts, och att det ska finns rutiner för detta.

Om något känns konstigt så är det konstigt och då måste du som arbetstagare agera och uppmärksamma arbetsgivaren på händelsen. Se till att dokumentera underlag som SMS, mejl eller liknande och var uppmärksam på det finns fler kollegor som utsatts.

Ta informationen på allvar

Som arbetsgivare är det viktigt att ta informationen på allvar och vid behov utreda frågan, samt stötta medarbetaren. Arbetsgivaren behöver även göra en hot- och riskbedömning och ta fram en handlingsplan med de åtgärder som krävs för att säkerställa en trygg arbetsmiljö.

Några korta punkter att ta fasta på för att hantera och förebygga otillåten påverkan kan vara till hjälp: 

  • Utbilda återkommande både ny och befintlig personal kring otillåten påverkan och välfärdsbrottslighet.
  • Medvetandegör alla anställda – om du upplever något konstigt så rapportera.
  • Ta fram riktlinjer och checklista för hur man ska agera vid upplevelser av otillåten påverkan.
  • Ta fram ett utbildningsmaterial med dilemman där man får träna på att hantera olika situationer.
  • Låt frågor kring otillåten påverkan vara en del av skyddsrond och det förebyggande arbetsmiljöarbetet.
  • Agera direkt mot påverkaren och tydliggör att agerandet kommer att rapporteras. Om det är tydligt att det finns en nolltolerans mot otillåtna ageranden så minskar utrymmet för de personer som på olika sätt vill styra beslut i en viss riktning.

/Oscar Fredriksson, jurist och utredningschef vid Starck & Partner

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Rekryteringsrodeo – en krävande sport

Arbetslösa kläms mellan orimliga krav från Arbetsförmedlingen och en rekryteringsbransch i fritt fall, skriver Emma Söderberg.
Publicerad 9 september 2025, kl 06:00
träfigurer som skiljts ut från de andra
När Emma Söderberg hade avstämningsmöte med Arbetsförmedlingen fick hon höra att hon sökt för många jobb. Handläggarna hinner inte med administrationen. Foto: Colourbox/privat
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Någonstans mellan hopp och förtvivlan måste jag resa mig igen. Upp i sadeln för en ny runda. Tack-men-nej-tack-mejlen fyller min inkorg. ”Vi har valt att gå vidare med en annan kandidat. Men vi vill gärna veta hur du upplevde rekryteringsprocessen.” Det kommer ett mejl som jag ignorerar. 

Därefter kommer inte mindre än två påminnelser! Tro mig kära arbetsgivare. Ni vill inte veta hur jag upplevde er förnedring. Ni valde att välja bort min kompetens, trots att jag vet att ni har ett skriande behov av en arbetsmiljöexpert. Jag önskar er lycka till med att sänka sjukskrivningstalen, minska personalomsättningen och att skapa budget i balans.

Samtidigt vet jag att Sveriges rekryterare har en ohållbar arbetsbelastning. De bombarderas med ansökningar av desperata arbetssökanden. Det råder huggsexa om jobben. Men rekryteringsbranschen har även blivit omänsklig med AI, pseudovetenskapliga tester och rekryterare som inte tillåts lita på sin mångåriga yrkesskicklighet. Kraven är många gånger in absurdum detaljerade och när stressen drabbar rekryterarna kan en del arbetssökande bli ghostade. Jag var på jobbintervju den 15:e maj, men har fortfarande inte hört ett pip.

Vid min senaste avstämning med Arbetsförmedlingen fick jag dessutom veta att jag sökt för många jobb. Hörde jag rätt? Jo, max 20 jobb per månad. Jag gissar att det beror på att AF ska hinna kontrollera att vi följer alla regler. 

 Jag hade sökt för många jobb

Jag känner stort förtroende för AF:s generaldirektör. Men hon och hennes personal behöver rimliga strukturella förutsättningar, handlingsutrymme och arbetsro. AF behöver gå tillbaka till att fokusera på kärnuppdraget. Att förmedla arbeten och ge extra stöd till dem som står långt ifrån arbetsmarknaden. 

I nuläget har många handläggare en undermålig arbetsmiljö, vilken drabbar de arbetssökande negativt genom sämre tillgänglighet. AF behöver bedriva all sin verksamhet i egen regi, gärna med fler lokala kontor.

Många gånger behövs det inte mer pengar, men den lövtunna budgetkakan skulle räcka längre om den fördelades smartare. Regeringen måste sluta detaljstyra AF och låta bli att öronmärka de ekonomiska anslagen. Att stora summor går till privata aktörer, gynnar inte dem utan jobb. Snarare finns risk att arbetslivskriminalitet göds, när oseriösa företag ser möjligheter att mjölka välfärdssystemet. Detaljstyrning är inte lönsamt. Det bottnar i bristande tillit. 

Utmaningen ligger på en strukturell nivå, men skylls på individen

Det är lönsamt att satsa på en frisk och hållbar arbetsmiljö för chefer och personal. Det är som ett vaccin mot tystnadskulturer och dysfunktionella verksamheter. Vill man nå verksamhetsmålen måste man bry sig om hur anställda mår. Det är inte bara myndigheter som behöver en frisk arbetsmiljö, för att tillgodose medborgarnas behov. Alla företag får mer klirr i kassan om man satsar på sina personella resurser. Mjuka värden skapar hårda värden.

Dessvärre lever många arbetsgivare kvar i den tayloristiska andan (att öka effektivitet  genom att dela upp arbetet i mindre uppgifter och standardisera hur dessa utförs, reds. anm) Och med den politiska retoriken, att arbetslösa är för lata för att ta ett arbete, blir förklaringsmodellen missvisande. De största utmaningarna ligger på en strukturell nivå, men skylls istället på individer längst ner i näringslivskedjan. Jag är medlem i a-kassan, således uppbär jag inte försörjningsstöd från soc. A-kassan är en försäkring jag betalar varje månad.

Men visst. ”Det är de hungriga lejonen som jagar bäst.” som nationalekonomen Marian Radetzki uttryckte sig när han blev intervjuad av Janne Josefsson.

Blir vi bara tillräckligt hungriga så kommer vi att ”ta ett jobb”.

Tänk så förvånade arbetsgivare skulle bli om vi arbetssökande rundade alla rekryteringsprocesser och bara gick ut och tog oss ett arbete. (Som fd arbetsmarknadsminister Mats Persson verkar tro att det går till.)

I så fall skulle jag välja att jobba i en riktigt dysfunktionell organisation med massiv tystnadskultur, för där skulle jag göra mest nytta.

/Emma Söderberg, Rådgivare inom organisatorisk och social arbetsmiljö.