Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Dags att ge arbetsgivare friskvårdsbidrag

Dagens friskvådsbidrag borde kompletteras med ett liknande för arbetsgivare, för att främja hälsosamma aktiviteter på jobbet, skriver Dennis Hedenskog.
Publicerad
till vänster ett tennisracket, till höger Dennis Hedenskog
Att spela tennis på fritiden är ett bra sätt att utnyttja friskvårdsbidraget, men det bör även kompletteras med ett bidrag till arbetsgivarna, skriver Dennis Hedenskog. Foto: Shutterstock
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Vi har i Sverige ett omfattande problem med arbetsplatser som människor inte mår bra av. Inte mår dåligt på, utan mår dåligt av. Det leder till höga tal av stressrelaterade sjukdomar som kostar alla inblandade oerhört mycket. Dels i form av förlorade inkomster för företagen och stora kostnader för samhället, dels i lidande för individen som kan få stora konsekvenser för både arbetsliv och livskvalitet.

Enligt Arbetsmiljöverket kostar en utbränd medarbetare flera hundra tusen kronor. Utbrändhet kostar det svenska samhället åtskilliga miljarder kronor årligen. Då har vi inte ens tagit i beaktande de förluster och den uteblivna utveckling som minskad kapacitet och motivation skapar hos individer och i team som inte drabbats av utbrändhet men inte presterar i linje med sin fulla potential.

Branscher med högpresterande individer där välmående på arbetsplatsen ses som en “mjuk fråga” och i bästa fall en "nice to have", snarare än som en förutsättning för prestation, har en särskild sårbarhet och risk. Några exempel på sektorer som är hårt drabbade är IT, konsultbranschen, juridik, och informations- och kommunikationsteknik.

Vi behöver vd:ar som planerar in en stund i kontorets vilrum

Ett välmående hållbart arbetsliv är en lönsamhetsfråga, en affärsutvecklingsfråga och en hållbarhetsfråga och behöver prioriteras högre än vad som görs i dag. Det ska inte handla om hur väl anställda tar hand som sig själva på sin fritid, utan om den arbetsmiljö som arbetsgivare erbjuder. Vi behöver fler vd:ar som planerar in en stund i kontorets vilrum en vanlig torsdag och som skapar förutsättningar för sina team att göra detsamma. Hur barfota man är på sitt skärgårdsställe eller hur mycket tennis man spelar på söndagarna är en annan fråga.

Lagstiftare och beslutsfattare har tagit en del steg. Vi har till exempel regelverk för arbetsplatsens utformning kring vilrum, sociala ytor med mera. Men hur många efterföljer dessa? Finns det vilrum överallt och används dessa rätt eller överhuvudtaget? Hur många har använt ett vilrum på sin arbetsplats den senaste månaden? Hur många som läser denna debattartikel jobbar i en arbetsmiljö som aktivt i sin lokal skapar förutsättningar för att alla i teamet ska må bra under arbetsdagarna?

Vi behöver skapa hållbara och hälsosamma arbetsplatser för att medarbetare ska nå sin fulla potential och bidra till organisationens utveckling. Vi behöver se kopplingen mellan folkhälsa och arbetsliv. Alla arbetsgivare och företagsledare behöver ta sitt ansvar. Inte på framtidens arbetsplats utan nu.

Vi kan förändra stora system

För att påskynda utvecklingen föreslår vi att dagens friskvårdsbidrag, som bygger på att anställda på sin fritid ska göra något för sin hälsa, kompletteras med ett friskvårdsbidrag som företag och arbetsgivare kan använda för att förbättra arbetsplatsen med hälsofrämjande åtgärder.

Åtgärderna är proaktiva och preventiva och ramarna kan regleras utifrån forskning och nuvarande regelverk. Staten måste gå in med denna typ av underlättande åtgärder som har preventivt värde och underlättar för arbetsgivare. 

Men det räcker inte. En arbetsplats som skapar förutsättningar för ett hållbart och hälsosamt arbetsliv behöver erbjuda verktyg för följande fem mänskliga behov: vila, rörelse, lärande, fokus, socialisering. När vi jobbar utifrån denna metod i vår egen verksamhet har vi sett väldigt positiva resultat. 

När en arbetsplats möter de fem grundbehoven ser vi snabbt vinster för alla inblandade. Människor mår bättre och presterar bättre vilket leder till ökade vinster för företagen och lägre sjukkostnader för staten. Det här är en omställning som våra arbetsplatser måste genomgå för att vara en del av ett hållbart samhälle.

När jag var liten arbetade min pappa på Posten och på den tiden (sent 90-tal) fanns det ett rökrum inne på hans kontor. Så för ungefär 20 år sedan finansierade den svenska staten (via sitt ägande i Posten) utrymmen för rökning inomhus på kontoret. Det är lätt att lite olustigt skratta åt detta nu, men för mig pekar det på två saker. Dels att vi kan förändra stora system, men viktigare är att vad som ges utrymme att göra på en arbetsplats, att det normaliseras och blir till rutiner. Det är inte på något sätt orealistiskt eller irrelevant att staten 20 år senare ska finansiera hälsofrämjande utrymmen på landets arbetsplatser och att rutiner för välmående ska vara en självklar del av arbetsmiljön. 

/Dennis Hedenskog, grundare LAMB, som hyr ut och förvaltar kontor. 

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Arbetsförmedlingen tvingar ingen att flytta

REPLIK. Arbetsförmedlingen tvingar ingen att flytta, men vi måste följa det regelverk som finns. För att ha rätt till arbetslöshetsförsäkring behöver du som arbetssökande göra allt du kan för att få ett arbete.
Publicerad 6 november 2025, kl 10:40
Arbetsförmedlingen
Den som har goda jobbchanser inom sitt yrke och där man bor kan fortsätta söka lokalt, skriver Stefan Popovic. Foto: privat/Johan Nilsson/TT
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Detta är en replik på Michael Arvidssons debattext från 4/11 "Orimligt att söka jobb i hela landet"

Arbetsförmedlingens mål är att du som arbetssökande så snabbt som möjligt ska få jobb. Kraven på aktivt arbetssökande och att acceptera lämpliga arbeten – även om det innebär pendling eller flytt – är inte nya. Det har varit grundläggande villkor för att få a-kassa sedan en lång tid tillbaka.

På uppdrag av regeringen skärpte vi i våras tillämpningen av reglerna. Det som är nytt är att den arbetssökande nu kan få en varning eller bli avstängd från ersättning om man inte söker jobb utanför sitt dagpendlingsområde eller söker jobb inom andra yrken – om det står i handlingsplanen att man ska göra det.

Kraven på aktivt arbetssökande och att acceptera lämpliga arbeten är inte nya

Vi gör alltid en individuell bedömning av den arbetssökandes jobbmöjligheter. Den som har goda jobbchanser inom sitt yrke och där man bor kan fortsätta söka lokalt. Om utsikterna är sämre behöver man från början söka bredare, antingen inom andra yrken där man har realistiska chanser att få jobb eller i andra delar av landet.

Anledningen till den skärpta tillämpningen är att öka de arbetssökandes möjligheter att få ett arbete. Arbetslösheten i landet varierar stort mellan kommuner – från 13,6 procent i Perstorp till 2,6 procent i Kiruna och Gällivare. Möjligheten att få jobb ökar om man söker på orter där jobben är fler och konkurrensen mindre. Man kan givetvis samtidigt fortsätta att söka jobb inom sitt yrke där man bor.

Möjligheten att få jobb ökar om man söker på orter där jobben är fler

Det finns omständigheter som gör att en arbetssökande kan undantas från kraven på att bredda sitt sökande, exempelvis särskilda familjeskäl eller medicinska skäl. Det prövas i varje enskilt fall.

Stefan Popovic, chef för avdelningen kundsupport och ersättningar på Arbetsförmedlingen

Debatt

Debatt: Orimligt att söka jobb hela landet

Publicerad 4 november 2025, kl 09:15
Sverigekarta med Göteborg
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Sverigekarta med Göteborg
Att söka jobb i hela landet är inte meningsfullt för arbetssökande, skriver Michael Arvidsson. Foto: TT/Shutterstock/Privat
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Jag tycker synd om arbetsgivare som måste ta emot ansökningar från oss som tvingas att söka jobb i hela riket. Det kan tyckas underligt att jag tycker synd om arbetsgivare när jag själv är arbetssökande, men det finns en poäng i min text. 

Jag fick höra av Arbetsförmedlingen att jag måste söka arbete utanför dagspendlingsavstånd. Anledningen är att jag kunde förlora min ersättning under en period, samt att regeringen tycker att vi arbetssökare är lata. 

Jag bor i Göteborg men söker redan anställning i hela västra Götaland. Men ända upp till Skövde, Strömstad, Kungsbacka med omnejd räcker inte längre för vår regering och Arbetsförmedlingen. 

Regeringen tycker att vi arbetssökare är lata

Hur stor är chansen att jag får en anställning utanför min bostadsort och dagspendlingsavstånd? Jag skulle säga nästa lika med noll, då jag utanför dagspendlingsavstånd behöver ha en bostad att bo i för jag vill inte bo på gatan. 

Jag arbetade ett tag i Borås och bodde i Göteborg. Då hade jag en ”arbetsdag” på 12 till 13 timmar från ytterdörr till ytterdörr och det höll i två och en halv månad (dagpendling med buss).

Nu till lite teori:

Många arbetssökanden har socialbidrag efter att ha blivit utförsäkrade från a-kassa eller försäkringskassa. Den som lever på socialbidrag får inte äga tillgångar. Men om man får ett jobb på annan ort behöver man tillgångar, jag har räknat löst här:

Dubbla hyror (3 mån) cirka 15 000 kronor

Flyttningen cirka 10 000 kronor

Resande cirka 4 000 kronor

De pengarna får man inte ens äga som socialbidragstagare.

Återinför flyttbidraget som Arbetsförmedlingen hade för länge sedan

Blir det lättare eller svårare att få ett arbete på annan ort om man inte har råd att flytta kan man fråga sig? För vilken arbetssökande har så mycket pengar på banken när man har socialbidrag.

Mitt förslag till Arbetsförmedlingen och regeringen är att: 

  • Ta bort kravet för ansökningar utanför dagpendlingsavstånd.
  • Fokusera på kvalitetsökningar i stället för kvantitetssökningar. Det underlättar för både arbetssökande och arbetsgivare.
  • Det bör räcka att söka arbete i samma kommun som man bor, där man har större chans att få en anställning.
  • Återinför flyttbidraget som Arbetsförmedlingen hade för länge sedan.
  • Humanisera Arbetsförmedlingen så att den hjälper personer att få arbeten igen istället för att kontrollera dem.

Så arbetsgivare och arbetssökare, räck ut handen till vår regering för att justera bort dessa krav så tror jag livet blir lättare för oss alla.

Jag är en person som söker jobb på heltid. Det är också ett slags jobb. Tänk på oss som kämpar till nästa val. 

/Michael Arvidsson

Debatt

Debatt: Sverige måste ta vara på sina resurser

Arbetsgivare skriker efter kompetens samtidigt som arbetslösheten växer. Sveriges företag måste våga ta ett större ansvar och se potentialen även hos dem som saknar "rätt" meriter, skriver Aralia Eriksson.
Publicerad 28 oktober 2025, kl 09:15
Om Sveriges företag ska lösa kompetensbristen måste man bredda synen på framtida medarbetare, skriver Aralia Eriksson. Foto: Colourbox/AKG Sverige
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Sverige står inför en dubbel utmaning: hög arbetslöshet och akut kompetensbrist. Sedan 2008 har antalet inskrivna arbetssökande ökat med ungefär 65 procent. Samtidigt ropar arbetsgivare efter personal. SKR (Sveriges Kommuner och Regioner) beräknar att välfärden behöver rekrytera över 400 000 medarbetare fram till 2031, och näringslivet vittnar om att kompetensbrist är det största tillväxthindret. 

Allra mest oroande är utvecklingen för de långtidsarbetslösa, nästan hälften av alla inskrivna har varit arbetslösa i mer än ett år, och nästan 100 000 i mer än två år. Ju längre en person står utanför arbetsmarknaden, desto svårare blir vägen tillbaka. 

När man talar om arbetslöshet handlar det inte bara om individen, utan om hela familjer och samhällen. När vuxna står utan arbete ökar risken för psykisk ohälsa, social utsatthet och kriminalitet. Barn som växer upp i hem utan arbetsinkomst påverkas i sina studier, sin hälsa och framtida arbetsförmåga. Även de riskerar att hamna utanför när de växer upp. 

När vuxna står utan arbete ökar risken för psykisk ohälsa

Varje år som människor står utanför arbetslivet innebär ökade kostnader för sociala insatser, sjukvård och rättsväsende, pengar som istället kunde investeras i utbildning, företagande och samhällsutveckling. 

Debatten om arbetslöshet förenklas ofta till frågor om etnicitet och migration. Men utanförskap handlar också om funktionsnedsättningar, psykisk ohälsa, geografi och socioekonomisk bakgrund. Detta är en grupp med stor potential, men som alltför ofta hamnar längst bak i kön till arbete. 

Om vi missar att rikta insatser till dessa grupper riskerar vi att förlora både individers möjligheter och samhällets potentiella resurser. Dagens system fastnar i regelverk och uppföljning, istället för att fokusera på det som leder till faktiska resultat. 

Arbetsförmedlingens upphandlingar styrs alltför ofta av lägsta pris istället för kvalitet

Det är ofta viktigare att följa små detaljer i ett upphandlat arbetsmarknadsavtal än att verkligen hjälpa individer att nå sina mål och närma sig egen försörjning. Arbetsförmedlingens upphandlingar styrs dessutom alltför ofta av lägsta pris istället för kvalitet. Det leder till att människor fastnar i långvarigt utanförskap, trots att vi vet att rätt stöd, praktik och utbildning fungerar. 

För att lyckas behöver alla hjälpas åt. Arbetsgivare måste både vilja och våga ta ett större ansvar, till exempel genom att ta emot praktikanter från grupper som står utanför arbetsmarknaden.  Vi vet att potentialen är stor även hos dem utan den ”perfekta” bakgrunden. 

Genom insatser som praktik, nystartsjobb och mentorskap kan fler växa in i roller och bli långsiktigt värdefulla medarbetare. För arbetsgivare innebär det inte bara socialt ansvar, utan också stärkt kompetensförsörjning och ökad konkurrenskraft. I stort, ger det en starkare konkurrensfördel för Sverige som verkar på en alltmer global utsatt marknad. 

Utanförskap är inte bara en social fråga, det är en ekonomisk förlustaffär. Varje individ som går från bidrag till arbete stärker både sin egen försörjning och Sveriges tillväxt. Därför måste vi samarbeta mer effektivt mellan offentliga aktörer, arbetsgivare och leverantörer. Sverige har råd att göra detta. Frågan är om vi har råd att låta bli? 

Aralia Eriksson, vd på AKG Sverige