Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Bolagens "utdelningsskräll" går ut över jobben

Kortsiktiga vinstintressen drabbar både investeringarna och satsningarna på jobb och kompetensutveckling, hävdar chefsekonom Daniel Lind. Han riktar skarp kritik mot regeringens och företagens brist på långsiktighet.
Daniel Lind Publicerad
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

I spåren av finanskrisen krympte världsekonomin med 0,6 procent 2009. Det framgår av Unionens första egna prognos över svensk ekonomi. Det var en historiskt låg BNP-tillväxt. Det positiva är dock att världsekonomin har återhämtat sig snabbare än väntat efter den finansiella härdsmältan som inleddes när den amerikanska investmentbanken Lehman Brothers gick i konkurs i september 2008.

En viktig förklaring till den snabba återhämtningen är att stora delar av Asien och Sydamerika inte drabbades särskilt hårt av krisen och att dessa länder därmed har bidragit till att västvärldens export har ökat i en takt som få förutsåg för något år sedan. För Sveriges del har detta inneburit att exporten växte med hela 11 procent under 2010.

Tack vare ett gynnsamt statsfinansiellt läge vid ingången till krisen, framgångsrika åtgärder för att stabilisera banksystemet och av riksbanken sänkta räntor har även den inhemska svenska ekonomin kommit förvånansvärt lindrigt undan. Tillsammans bidrog detta till att BNP-tillväxten var 5,5 procent förra året. Unionens prognos indikerar att tillväxten i år kommer att uppgå till 4,1 procent och till 2,9 procent nästa år.

Det är en nedväxling från förra året, men fortfarande en fortsatt positiv utveckling. Arbetslösheten kommer att minska ytterligare, om än inte tillräckligt. Investeringarna är på väg att ta fart och börsföretagens vinster är redan tillbaka på de nivåer som förelåg före finanskrisen. Dessa positiva framtidsutsikter kan dock inte dölja det faktum att svensk ekonomi precis har lämnat bakom sig den värsta perioden i modern tid och att den globala återhämtningen fortfarande hotas av ett antal risker, till exempel stigande oljepriser, hög inflation, skuldsatta länder i Västeuropa och en amerikansk ekonomi med stora problem.

Unionens medlemmar har tagit ett stort ansvar i spåren av finanskrisen. Många har förlorat sina jobb, andra har pressats hårdare när personalen har minskat. Lokala uppgörelser om "krisavtal" har förhandlats fram i en del företag och lönerevisioner har skjutits fram, inte sällan utan retroaktivitet. Sist men inte minst tog Unionen ett stort ansvar för att avtalsrörelsen 2010 landade på en central löneökningstakt som var anpassad till det prekära läget. Vi får inte glömma bort att banksystemet, med finansministerns ord, var mycket, mycket nära ett totalt sammanbrott i efterdyningarna av den vidlyftiga utlåningen i Baltikum. Vi får heller inte glömma bort att det statliga Konjunkturinstitutet bedömde att arbetslösheten skulle ligga kring tolv procent.

Nu pekar kurvorna åt rätt håll och löneutrymmet växer. Våra medlemmar ska självklart ha sin rättmätiga del av de växande värden som de skapar i företagen. Vårt uppdrag är att i höstens avtalsrörelse förhandla fram ett lönemärke som hittar rätt balans mellan höjda löner, ökad sysselsättning och förbättrad konkurrenskraft. Vårt ansvar är att vara långsiktiga - att säkerställa en positiv utveckling på arbetsmarknaden under flera år framöver.

Regeringens politik saknar i flera avseenden den önskvärda långsiktigheten. Den vägledande idén har under senare år varit att genom försämrad ersättning vid arbetslöshet och differentierade avgifter till a-kassan sänka fackens lönekrav och att trycka ned den lägsta lön de arbetslösa är villiga att arbeta för. Jag tror inte att fattiggörande av arbetslösa eller ett avgiftssystem som vill styra fackens lönekrav nedåt är vägen framåt för Sverige.

Nu ser vi att alltfler företag i alltfler branscher har svårt att rekrytera personal - trots att arbetslösheten fortfarande är hög. Arbetsmarknadsutbildningarna ligger på rekordlåga nivåer och vägen tillbaka via komvux har beskurits. Jobb- och utvecklingsgarantins tredje fas består mest av förvaring och ökar inte den arbetslöses möjligheter att hitta nytt jobb.

 Långtidsarbetslösheten är rekordhög och Arbetsförmedlingen bedömer att hälften av deras inskrivna tillhör en utsatt grupp på arbetsmarknaden. Fler än 100?000 individer mellan 20-29 år saknar fullständiga gymnasiebetyg. Det är regeringens ansvar att åtgärda detta. Om så inte sker kommer sysselsättningen att bli lägre och arbetslösheten högre än vad den annars hade kunnat vara och inflationsdrivande flaskhalsar kommer att tvinga riksbanken att höja räntan snabbare.

Den här matchningsproblematiken har företagen påvisat under en längre tid. Det är positivt. Vad som inte är lika positivt är tendensen till snabbt stigande rörliga ersättningar till ledande personer i företagen och att aktieutdelningarna ökar oroväckande snabbt. I det senare fallet har börsbolagen överträffat marknadens redan höga förväntningar.

Dagens Industri pratar om en "Utdelningsskräll" och säger att storbolagen delar ut 31 procent mer än i fjol. Självklart ska företagen dela ut delar av sin vinst, men alltför ofta drabbar kortsiktigheten investeringarna i ökad produktionskapacitet, fler jobb och mer kompetensutveckling. Det borde vara företagens ansvar att agera långsiktigt och att värna allmänintresset framför kortsiktig pekuniär vinning för egen del.            

Ståndpunkter:

  • Kurvorna pekar åt rätt håll och löneutrymmet växer.
  • Ett fattiggörande av arbetslösa eller ett avgiftssystem som vill styra fackens lönekrav nedåt är ingen väg framåt för Sverige.
  • Långtidsarbetslösheten är rekordhög. Fler än hundratusen unga saknar fullständiga gymnasiebetyg och det är regeringens ansvar att åtgärda det.
  • De rörliga ersättningarna till företagsledningarna och aktieutdelningarna ökar oroväckande snabbt.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Arbetsgivare gör bort sig i rekryteringsprocessen

Arbetssökande lägger ned själ och hjärta i tester och ansökningsbrev bara för att bli bemötta av autogenererade mejl och AI-botar som sorterar i urvalsprocessen, skriver Ylva Forner.
Publicerad 2 september 2025, kl 09:45
rutor som kryssats i över ett papper
Arbetsgivare tvingar arbetssökande att lägga mycket tid på tester i rekryteringsprocesser. Det ger en osmickrande bild av varumärket, skriver Ylva Forner. Foto: Colourbox/Robert Eldrim
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det slog mig att företag som använder sig av tester och AI-genererade svar i rekryteringsprocesser inte förstår hur deras varumärke framstår. 

Så jag mailade en styrelse på ett av dem, där jag sökt jobb. 
Så här skrev jag: 

Hej,

Jag heter Ylva Forner och lade igår ner större delen av min dag på att söka tjänsten som kommunikations- och insamlingsansvarig hos er. Ett uppdrag jag har både erfarenheten och engagemanget för att vara en perfekt kandidat för. Jag svarade på urvalsfrågor, fick ge mitt löneanspråk och motivera min ansökan, allt mycket personligt och genomarbetat. 

Det här mailet är dock inte till för att pusha för mig själv, utan vad jag undrar är om ni är medvetna om hur rekryteringsprocessen ni står bakom går till och hur bilden av hur ni behandlar människor framstår?

Det är nämligen inte smickrande. 

Innan en människa ens läst min ansökan kommer ett autogenerat mailet som ber mig lägga ännu en halvtimme av min tid på att göra IQ-tester. Passerar jag dessa kommer någon läsa min ansökan och då kan jag eventuellt få bli ”intervjuad av en AI-medarbetare” eller kallade de boten faktiskt för ”kollega?! 

Jag antar att ni alla skrivit dessa tester innan ni ber blivande kollegor göra det

Jag kollar upp dessa tester: AON Switch Challenge. Är det här något ni alla som jobbar på företaget har gjort och klarat av? Min Chalmers-utbildade pappa som haft ledande chefspositioner inom näringslivet i alla år, kliade sig i huvudet och undrade vad tusan det här var. Vilka resultat skriver ni i styrelsen, bara för att ha en referens att jämföra mig med? Jag antar att ni alla skrivit dessa tester innan ni ber blivande kollegor göra det. 

Längst ner i mailet från er rekryteringsfirma läser jag: 

”Varför tester? Och svaret: För att vi vill göra så rättvisa och opartiska beslut som möjligt. Där alla sökande får likvärdiga chanser att visa upp sin kompetens och potential som ledare. Vi kallar det fördomsfri rekrytering. Och ett av stegen som hjälper oss vara fördomsfria är dessa digitala rekryteringstester. 

Lycka till och hör av dig om du har några funderingar!”

Ett ord som också kommer till mig är omänskligt

Jo, jag har några funderingar: 

1. Skulle ni inte kunna be mig göra testerna innan ni ber mig skicka in en ansökan om ni bara läser de kandidaters ansökningar som skrivit ”rätt” på testerna. När jag ansöker om en roll gör jag det med själ och hjärta och slösar helst inte min tid om ni inte ens vill läsa min ansökan.

2. Hur går ett sådant här förfarande hand i hand med att rekrytera till organisationer där man jobbar med människors psykiska hälsa? Jag förstår att det här säljs in som ”rättvist” men ett ord som också kommer till mig är omänskligt. Att ett sådant här bemötande skapar enorm ångest hos de flesta kandidater är inte svårt att förstå

3. Mer av ett påstående än en fundering: Kandiderar är människor, inte brickor i ett spel att dribblas runt med. 

Jag antar att jag med detta mail skjutit ut mig ur processen, men då får det vara värt det för att stå upp mot denna ångestdrivande karusell det utvecklat sig till att söka en ny tjänst.

/Ylva Forner, projektledare och kommunikationsexpert.