Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Arbetsgivare – skydda anställdas uppgifter

I orätta händer kan spridning av facktillhörighet, hälsotillstånd och hemadress få förödande konsekvenser. Företag måste skydda sina anställdas personliga uppgifter, skriver dataskyddsombudet Jakob Iwars.
Publicerad
Till höger hänglås, till vänster Jakob Iwars
I orätta händer uppstår risker som utpressning vid spridande av känslig information. På samhällsnivå kan uppgifterna användas i påverkanskampanjer från främmande makt, skriver dataskyddsombudet Jakob Iwars. Foto: Shutterstock
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Hur viktigt är det egentligen att känna till vilka som hanterar din verksamhets personuppgifter? och hur ska vi gå tillväga för att skydda integritet i ett digitalt samhälle?

I takt med den stora AI-kapplöpningen under året, har allt fler privatpersoner och företag börjat oroa sig för integritetsrisker i samband med cyberangrepp och ny teknik. Trots den växande oron skyddar enbart var femte svensk sina personuppgifter och hälften av Sveriges befolkning har en begränsad kännedom om GDPR, visar en rapport från Integritetsskyddsmyndigheten (IMY).

Medarbetarnas persondata används i flera olika sammanhang i arbetslivet, allt från behörighetssystem till löner. Uppgifterna varierar i känslighet där en del information som arbetsgivaren har tillgång till kan vara väldigt känslig – från adressuppgifter till hälsotillstånd, nödkontakter eller facktillhörighet. Ökad inhämtning av personuppgifter medför omfattande risker. På samhällsnivå kan uppgifterna till exempel användas i påverkanskampanjer från främmande makt.

I orätta händer uppstår risker som utpressning

Enligt GDPR är det inte tillåtet att överföra personuppgifter till länder utanför EU om det inte finns ett beslut om att mottagarlandet erbjuder tillräckligt skydd för uppgifterna. Safe Harbor och Privacy Shield är båda avtal som tidigare ogiltigförklarats av EU-domstolen efter att den österrikiska Max Schrems utmanat avtalen för att USA inte uppnår den nivå av skydd som krävs.

Det har nu ingåtts ett nytt avtal vilket återigen gör det möjligt för överföring av personuppgifter till USA. Detta tredje försök kommer sannolikt att hamna i en domstolsprövning inom snar framtid. Data privacy framework, heter det nya avtalet som till stor del är en kopia av de tidigare underkända Privacy Shield och Safe Harbor.

Majoriteten av svenska företag som använder sig av ett system för HR-administration förlitar sig på amerikanska leverantörer för datalagring. Trots den nya överenskommelsen om överföring av data mellan EU och USA, kvarstår frågor om vad som sker om även det tredje avtalet ogiltigförklaras i EU-domstolen.

Företag och synnerligen HR-chefer bör granska valet av leverantörer då man ständigt hanterar många känsliga uppgifter. HR-chefer har tillgång till en stor mängd känslig data genom deras ansvar för personalavdelningen. Många system är inte så transparenta kring sina val av underleverantörer, vilket gör att flera företag arbetar i ovisshet kring var deras personuppgifter faktiskt lagras.

Européer saknar samma skydd

Åtgärderna som USA har vidtagit som grund för ett nytt avtal är inte baserade på lagstiftning utan ett presidentdekret. Detta ger ett sämre skydd eftersom dekretet omedelbart kan avskaffas av en ny president på eget bevåg, någonting som inte är ovanligt vid ett maktskifte. Utan det långsiktiga skydd lagstiftning ger kan företag tvingas byta systemleverantör för att följa GDPR - ett scenario som innebär stora merkostnader.

Ett stort problem är att USA fortfarande anser att endast amerikanska medborgare omfattas  av de legala skydd som finns i USA. En amerikansk medborgare får alltså inte bli godtyckligt övervakad av myndigheter, medan européer saknar samma skydd. Trots detta väljer en stor del av de europeiska och svenska företagen att fortsätta förlita sig på amerikanska leverantörer.

Trots stor upprördhet i EU efter bland annat Snowdens avslöjanden och upprepade uppmaningar från EU-parlamentariker att vidta åtgärder, verkar EU-kommissionen prioritera de diplomatiska förbindelserna med USA. Fler företag bör behandla sina personuppgifter med europeiska leverantörer inom EU:s gränser.

/Jakob Iwars,  bolagsjurist och dataskyddsombud på Hailey HR

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Jobbannonser ett spel för gallerierna

Över 200 personer sökte samma tjänst. Efter tre dagar fick jag avslag med motiveringen att arbetsgivaren sökte en annan kompetens än den annonsen lyfte fram. Varför annonserar man efter en kompetensprofil men väljer utifrån en annan? skriver Claes Foxérus.
Claes Foxérus Publicerad 5 november 2026, kl 06:15
Anställningsavtal
En rättvis arbetsmarknad kräver att arbetsgivare beskriver tjänsten korrekt, tillämpar tydliga urvalskriterier, ger saklig återkoppling och säkerställer att rekryteringen tål granskning, skriver Claes Foxérus. Foto: Colourbox
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Min erfarenhet från en nyligen genomförd rekrytering väcker frågor om rättvisa och transparens på arbetsmarknaden: Är rekryteringen verkligen öppen, eller är jobbannonsen bara ett spel för gallerierna?

Jag påstår inte att att denna rekrytering var uppgjord. Men när annonsen inte stämmer med arbetsgivarens urvalskriterier är något dysfunktionellt!

Jag sökte tjänst på 50 procent som ”Samordnare med inriktning på kommunikation”. Över 200 personer hade sökt. Efter bara tre dagar fick jag besked om att jag inte gått vidare.

Den sökande måste kunna lita på att annonsen beskriver vad arbetsgivaren faktiskt söker

Jag bad om återkoppling. Arbetsgivaren svarade att jag hade gedigen erfarenhet och utbildning inom kommunikation, men att kommunikationen inte var den största delen av arbetet. De kandidater som gått vidare hade främst erfarenhet av samordning, samtal och coachning med ambassadörer och samarbetspartner.

Problemet? Annonsen lyfte fram strategisk och operationell kommunikation, kampanjer, informationsmaterial, digital närvaro, sociala medier och uppföljning av kommunikationsinsatser. Kommunikation framstod tydligt som en central del av tjänsten.

Om samordning, relationsbyggande och coachning var viktigast, varför framgick inte det tydligare från början?

Det handlar inte om att jag anser mig ha rätt till jobbet. Det handlar om att sökande måste kunna lita på att annonsen beskriver vad arbetsgivaren faktiskt söker.

Vad händer om arbetsgivaren redan har en intern kandidat eller någon i sitt nätverk i åtanke? Det behöver inte vara fel. Men om annonsen inte speglar de verkliga urvalskriterierna uppstår ett allvarligt transparensproblem.

Jag kan inte veta om det var så i mitt fall. Men motsägelsen mellan annonsen och återkopplingen väcker frågor som förtjänar svar. En formellt öppen rekrytering är inte automatiskt en rättvis rekrytering.

Om arbetsgivaren hänvisar till kompetenser som inte framgick av annonsen blir avslaget svårt att lära av

Arbetsgivare talar ofta om kompetensbrist. Samtidigt söker människor med relevant utbildning och erfarenhet jobb utan att förstå varför de väljs bort.

Varje ansökan kräver tid och energi. Om arbetsgivaren hänvisar till kompetenser som inte tydligt framgick av annonsen blir avslaget svårt att lära av. Motivationen urholkas och förtroendet minskar.

För den som dessutom måste söka jobb för att uppfylla Arbetsförmedlingens krav blir frustrationen ännu större. Den arbetssökande måste bevisa sin aktivitet, medan arbetsgivaren inte alltid behöver förklara hur urvalet gått till.

Det blir ett Moment 22: Hur ska du förbättra dina ansökningar när du inte vet vad som faktiskt avgör?

En jobbannons måste ge sökande en ärlig bild av vad som krävs

En mer rättvis arbetsmarknad kräver att arbetsgivare beskriver tjänsten korrekt, tillämpar tydliga urvalskriterier, ger saklig återkoppling och säkerställer att rekryteringen tål granskning.

En jobbannons måste betyda mer än att en tjänst har publicerats. Den måste ge sökande en ärlig bild av vad som krävs. Annars riskerar den öppna rekryteringen, som i detta fall, att bara vara öppen på papperet. 

AF kontrollerar noggrant att alla inskrivnas aktiviteter uppfyller minimikrav, annars uppkommer sanktioner. Men kontrolleras arbetsgivares rekryteringsannonser? 

Enligt Svenskt Näringsliv (2026) misslyckas 25 procent av alla rekryteringar. Det väcker en relevant fråga: Hur stor del av den påstådda kompetensbristen beror egentligen på arbetsgivarnas egna brister i rekryteringsprocessen? När kravprofilen ändras under processens gång riskerar arbetsgivare att själva bidra till det problem de säger sig vilja lösa.

/Claes Foxérus