Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Arbetsgivare – skydda anställdas uppgifter

I orätta händer kan spridning av facktillhörighet, hälsotillstånd och hemadress få förödande konsekvenser. Företag måste skydda sina anställdas personliga uppgifter, skriver dataskyddsombudet Jakob Iwars.
Publicerad
Till höger hänglås, till vänster Jakob Iwars
I orätta händer uppstår risker som utpressning vid spridande av känslig information. På samhällsnivå kan uppgifterna användas i påverkanskampanjer från främmande makt, skriver dataskyddsombudet Jakob Iwars. Foto: Shutterstock
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Hur viktigt är det egentligen att känna till vilka som hanterar din verksamhets personuppgifter? och hur ska vi gå tillväga för att skydda integritet i ett digitalt samhälle?

I takt med den stora AI-kapplöpningen under året, har allt fler privatpersoner och företag börjat oroa sig för integritetsrisker i samband med cyberangrepp och ny teknik. Trots den växande oron skyddar enbart var femte svensk sina personuppgifter och hälften av Sveriges befolkning har en begränsad kännedom om GDPR, visar en rapport från Integritetsskyddsmyndigheten (IMY).

Medarbetarnas persondata används i flera olika sammanhang i arbetslivet, allt från behörighetssystem till löner. Uppgifterna varierar i känslighet där en del information som arbetsgivaren har tillgång till kan vara väldigt känslig – från adressuppgifter till hälsotillstånd, nödkontakter eller facktillhörighet. Ökad inhämtning av personuppgifter medför omfattande risker. På samhällsnivå kan uppgifterna till exempel användas i påverkanskampanjer från främmande makt.

I orätta händer uppstår risker som utpressning

Enligt GDPR är det inte tillåtet att överföra personuppgifter till länder utanför EU om det inte finns ett beslut om att mottagarlandet erbjuder tillräckligt skydd för uppgifterna. Safe Harbor och Privacy Shield är båda avtal som tidigare ogiltigförklarats av EU-domstolen efter att den österrikiska Max Schrems utmanat avtalen för att USA inte uppnår den nivå av skydd som krävs.

Det har nu ingåtts ett nytt avtal vilket återigen gör det möjligt för överföring av personuppgifter till USA. Detta tredje försök kommer sannolikt att hamna i en domstolsprövning inom snar framtid. Data privacy framework, heter det nya avtalet som till stor del är en kopia av de tidigare underkända Privacy Shield och Safe Harbor.

Majoriteten av svenska företag som använder sig av ett system för HR-administration förlitar sig på amerikanska leverantörer för datalagring. Trots den nya överenskommelsen om överföring av data mellan EU och USA, kvarstår frågor om vad som sker om även det tredje avtalet ogiltigförklaras i EU-domstolen.

Företag och synnerligen HR-chefer bör granska valet av leverantörer då man ständigt hanterar många känsliga uppgifter. HR-chefer har tillgång till en stor mängd känslig data genom deras ansvar för personalavdelningen. Många system är inte så transparenta kring sina val av underleverantörer, vilket gör att flera företag arbetar i ovisshet kring var deras personuppgifter faktiskt lagras.

Européer saknar samma skydd

Åtgärderna som USA har vidtagit som grund för ett nytt avtal är inte baserade på lagstiftning utan ett presidentdekret. Detta ger ett sämre skydd eftersom dekretet omedelbart kan avskaffas av en ny president på eget bevåg, någonting som inte är ovanligt vid ett maktskifte. Utan det långsiktiga skydd lagstiftning ger kan företag tvingas byta systemleverantör för att följa GDPR - ett scenario som innebär stora merkostnader.

Ett stort problem är att USA fortfarande anser att endast amerikanska medborgare omfattas  av de legala skydd som finns i USA. En amerikansk medborgare får alltså inte bli godtyckligt övervakad av myndigheter, medan européer saknar samma skydd. Trots detta väljer en stor del av de europeiska och svenska företagen att fortsätta förlita sig på amerikanska leverantörer.

Trots stor upprördhet i EU efter bland annat Snowdens avslöjanden och upprepade uppmaningar från EU-parlamentariker att vidta åtgärder, verkar EU-kommissionen prioritera de diplomatiska förbindelserna med USA. Fler företag bör behandla sina personuppgifter med europeiska leverantörer inom EU:s gränser.

/Jakob Iwars,  bolagsjurist och dataskyddsombud på Hailey HR

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Träna på jobbet istället för friskvårdstimme
Friskvårdsbidrag och gymkort räcker inte om arbetsdagen inte lämnar utrymme för träning,skriver Andreas Wallin. Foto: Colourbox
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Många arbetsgivare erbjuder friskvårdsbidrag, gymkort och ibland en timmes träning i veckan. Det låter generöst. Men för många anställda är det inte pengar till ett gymkort som saknas. Det är tid. Efter 17 år som entreprenörer i byggbranschen är vi övertygade om att arbetsgivare behöver tänka om.

Andreas Wallin

När vi drev vårt byggföretag såg vi hur svårt det var att få ihop arbete, familj och träning. För den som ska vara på jobbet före sju är ett gympass före arbetsdagen sällan lockande. För småbarnsföräldern kan kvällsträning betyda ännu ett stressmoment mellan hämtning, matlagning och läggning. Och den som tränar på lunchen ska hinna byta om, duscha och äta innan nästa möte.

När tiden inte räcker är det ofta träningen som ryker först.

Så vi gjorde tvärtom. Vi avsatte omkring 60 kvadratmeter av våra lokaler och byggde ett ordentligt gym. Vi investerade hundratusentals kronor i utrustning, bra golv, omklädningsrum och duschar. Vi ordnade handdukar, tvål och schampo. Allt för att det skulle vara enkelt att träna och sedan gå tillbaka till jobbet.

Men den viktigaste investeringen var inte maskinerna. Det var förtroendet.

För den som ska vara på jobbet före sju är ett gympass före arbetsdagen sällan lockande

Vår policy var enkel: ”Träna när fan du vill.” Före jobbet, på lunchen eller mitt på förmiddagen om man behövde en paus. Det enda kravet var att arbetet skulle fungera, att kunderna fick det de blivit lovade och att kollegorna inte behövde göra någon annans jobb.

Den första invändningen från andra företagsledare brukar vara: ”Men tänk om folk missbrukar det?”

Det hände inte hos oss. En medarbetare som vill undvika att arbeta behöver knappast ett gym för att göra det. Det går lika bra att fastna i meningslösa möten, telefonen eller uppgifter som drar ut på tiden. Om någon inte levererar är det ett ledarskapsproblem, inte ett träningsproblem.

Hos oss kom vissa tidigare till arbetsplatsen för att träna. Andra stannade längre. Gymmet blev också en mötesplats för människor från olika delar av företaget. Ibland körde vi gemensam cirkelträning med en personlig tränare. Kollegor som sällan träffades i arbetet lärde känna varandra mellan vikterna och träningsredskapen.

Vi upplevde en stark sammanhållning och låg sjukfrånvaro. Vi kan inte bevisa att gymmet orsakade det. Men vi såg heller inga tecken på att människor presterade mindre för att de kunde träna under arbetsdagen. Tvärtom blev möjligheten ett tydligt argument när vi rekryterade.

Arbetsgivare behöver inte bara timmar vid ett skrivbord, utan medarbetare som orkar koncentrera sig

Vi behöver också ändra hur vi räknar. Ett två timmar långt möte betraktas utan vidare som arbete. Men 40 minuter i gymmet kan beskrivas som förlorad produktion. Varför? En arbetsgivare behöver inte bara timmar vid ett skrivbord, utan medarbetare som orkar koncentrera sig, samarbeta och prestera över tid.

Det betyder inte att varje träningsminut ger ekonomisk avkastning. Men det är lika orimligt att automatiskt räkna den som en ren förlust.

Ekonomin handlar dessutom om vad företaget redan betalar för. Många arbetsgivare subventionerar externa gymkort och friskvårdsportaler som används ojämnt. När vi byggde vårt gym kunde vi samtidigt sluta betala för externa kort. Ett eget gym är förstås inte lösningen överallt, men arbetsgivare borde fråga sig om friskvårdspengarna kan användas närmare arbetsplatsen – och med större effekt i vardagen.

Alla har inte kontorsjobb och alla arbetsgivare kan inte avsätta 60 kvadratmeter. En sjuksköterska, chaufför eller byggnadsarbetare kan inte alltid lämna arbetet när som helst. Men principen går att anpassa: ett mindre träningsrum, ett samarbete med ett närliggande gym, promenadmöten eller möjlighet att ta en löprunda när schemat tillåter.

Målet är att ta bort hinder, inte skapa nya krav

Och nej, alla måste inte träna. Ingen chef ska kontrollera steg, kroppsvikt eller träningspass. Målet är att ta bort hinder, inte skapa nya krav. Frihet fungerar bara om den är verklig – även när en medarbetare går till gymmet klockan tio på förmiddagen.

Arbetsgivare borde sluta fråga hur de har råd att låta människor träna under arbetsdagen och börja fråga vad det kostar när människor aldrig hinner.

Avskaffa den schemalagda friskvårdstimmen. Låt personalen kunna träna varje dag – när arbetet tillåter det och när det passar dem.

Andreas Wallin, entreprenör och vice vd, Longevity Life AB