Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Arbetsgivare – skydda anställdas uppgifter

I orätta händer kan spridning av facktillhörighet, hälsotillstånd och hemadress få förödande konsekvenser. Företag måste skydda sina anställdas personliga uppgifter, skriver dataskyddsombudet Jakob Iwars.
Publicerad
Till höger hänglås, till vänster Jakob Iwars
I orätta händer uppstår risker som utpressning vid spridande av känslig information. På samhällsnivå kan uppgifterna användas i påverkanskampanjer från främmande makt, skriver dataskyddsombudet Jakob Iwars. Foto: Shutterstock
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Hur viktigt är det egentligen att känna till vilka som hanterar din verksamhets personuppgifter? och hur ska vi gå tillväga för att skydda integritet i ett digitalt samhälle?

I takt med den stora AI-kapplöpningen under året, har allt fler privatpersoner och företag börjat oroa sig för integritetsrisker i samband med cyberangrepp och ny teknik. Trots den växande oron skyddar enbart var femte svensk sina personuppgifter och hälften av Sveriges befolkning har en begränsad kännedom om GDPR, visar en rapport från Integritetsskyddsmyndigheten (IMY).

Medarbetarnas persondata används i flera olika sammanhang i arbetslivet, allt från behörighetssystem till löner. Uppgifterna varierar i känslighet där en del information som arbetsgivaren har tillgång till kan vara väldigt känslig – från adressuppgifter till hälsotillstånd, nödkontakter eller facktillhörighet. Ökad inhämtning av personuppgifter medför omfattande risker. På samhällsnivå kan uppgifterna till exempel användas i påverkanskampanjer från främmande makt.

I orätta händer uppstår risker som utpressning

Enligt GDPR är det inte tillåtet att överföra personuppgifter till länder utanför EU om det inte finns ett beslut om att mottagarlandet erbjuder tillräckligt skydd för uppgifterna. Safe Harbor och Privacy Shield är båda avtal som tidigare ogiltigförklarats av EU-domstolen efter att den österrikiska Max Schrems utmanat avtalen för att USA inte uppnår den nivå av skydd som krävs.

Det har nu ingåtts ett nytt avtal vilket återigen gör det möjligt för överföring av personuppgifter till USA. Detta tredje försök kommer sannolikt att hamna i en domstolsprövning inom snar framtid. Data privacy framework, heter det nya avtalet som till stor del är en kopia av de tidigare underkända Privacy Shield och Safe Harbor.

Majoriteten av svenska företag som använder sig av ett system för HR-administration förlitar sig på amerikanska leverantörer för datalagring. Trots den nya överenskommelsen om överföring av data mellan EU och USA, kvarstår frågor om vad som sker om även det tredje avtalet ogiltigförklaras i EU-domstolen.

Företag och synnerligen HR-chefer bör granska valet av leverantörer då man ständigt hanterar många känsliga uppgifter. HR-chefer har tillgång till en stor mängd känslig data genom deras ansvar för personalavdelningen. Många system är inte så transparenta kring sina val av underleverantörer, vilket gör att flera företag arbetar i ovisshet kring var deras personuppgifter faktiskt lagras.

Européer saknar samma skydd

Åtgärderna som USA har vidtagit som grund för ett nytt avtal är inte baserade på lagstiftning utan ett presidentdekret. Detta ger ett sämre skydd eftersom dekretet omedelbart kan avskaffas av en ny president på eget bevåg, någonting som inte är ovanligt vid ett maktskifte. Utan det långsiktiga skydd lagstiftning ger kan företag tvingas byta systemleverantör för att följa GDPR - ett scenario som innebär stora merkostnader.

Ett stort problem är att USA fortfarande anser att endast amerikanska medborgare omfattas  av de legala skydd som finns i USA. En amerikansk medborgare får alltså inte bli godtyckligt övervakad av myndigheter, medan européer saknar samma skydd. Trots detta väljer en stor del av de europeiska och svenska företagen att fortsätta förlita sig på amerikanska leverantörer.

Trots stor upprördhet i EU efter bland annat Snowdens avslöjanden och upprepade uppmaningar från EU-parlamentariker att vidta åtgärder, verkar EU-kommissionen prioritera de diplomatiska förbindelserna med USA. Fler företag bör behandla sina personuppgifter med europeiska leverantörer inom EU:s gränser.

/Jakob Iwars,  bolagsjurist och dataskyddsombud på Hailey HR

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Var unik säger vi – men är arbetsmarknaden redo för det?

Som barn lär vi oss att det är fint att vara unik, sticka ut och ta egna initiativ. Men arbetsgivare ser med skepsis på personer de inte kan stoppa i fack.
Publicerad 28 april 2026, kl 09:15
Paraplyer som flyger i lyften
Att stå ut i mängden kan innebära en nackdel på arbetsmarknaden, skriver Sabrina Johansson. Foto: Colourbox
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Vi lever i en tid där vi ska sticka ut. Vara unika. Att visa driv, personlighet och engagemang. Att bygga kompetens, nätverk och ett personligt varumärke.

Sabrina Johansson

Budskapet är tydligt i skolan, i arbetslivet och i samhället i stort. Den som vågar, den som utvecklas och den som tar initiativ har möjligheter. Vi talar om vikten av innovation, om att tänka nytt och om att framtidens arbetsmarknad kräver människor som inte är rädda för förändring. 

Samtidigt möter många en annan verklighet när de väl står inför nästa steg i arbetslivet. För vad betyder egentligen att vara unik om det samtidigt finns en rädsla för det som inte är lätt att placera i en tydlig mall? I dagens rekryteringsprocesser talas det ofta om kompetensbrist. Det är svårt att hitta rätt kandidater. Om behovet av människor som kan tänka nytt, ta ansvar och bidra med energi i organisationer som står inför stora förändringar.

Bygg ett personligt varumärke – men inte så starkt att det uppfattas som en risk

Men i praktiken avgörs många beslut i något helt annat. I trygghet.
I budget. I riskbedömningar. I frågan om personen verkligen kommer att leverera. I känslan av hur lätt någon har att passa in i en redan befintlig struktur.

Det gör att budskapet till arbetssökande ibland blir motsägelsefullt.

Var unik – men inte för unik. Visa driv – men inte så mycket att det känns osäkert. Bygg ett personligt varumärke – men inte så starkt att det uppfattas som en risk. Visa engagemang – men inte så mycket att någon undrar om du egentligen vill något annat.

Det här är inte kritik mot enskilda rekryterare eller arbetsgivare. Det är snarare en reflektion över en arbetsmarknad som just nu försöker balansera två behov som inte alltid går ihop.  Behovet av förändring och behovet av stabilitet. Organisationer vill utvecklas, men de vill också minimera risk. De vill ha innovation, men också förutsägbarhet.
De vill ha människor som kan tänka nytt, men som samtidigt passar in i befintliga strukturer.

Den som har stark drivkraft kan väcka frågor om personen kommer att stanna

I den balansgången hamnar många arbetssökande i ett märkligt mellanläge. De gör det som förväntas av dem. De vidareutbildar sig, bygger nätverk, tar initiativ och arbetar med sitt personliga ledarskap. De uppmanas att synas mer, våga mer och tro mer på sin egen kompetens. Men när det väl är dags att fatta beslut kan just dessa egenskaper skapa osäkerhet. Den som sticker ut kan uppfattas som svår att placera. Den som har stark drivkraft kan väcka frågor om personen kommer att stanna. Den som har byggt ett eget varumärke kan uppfattas som en risk i stället för en tillgång. 

Resultatet blir en arbetsmarknad där många känner att de måste spela ett osynligt spel. Hur mycket vågar jag vara mig själv utan att det slår tillbaka? Hur mycket ska jag visa av min ambition utan att det uppfattas som att jag vill för mycket? Hur unik får jag egentligen vara?

Samtidigt står Sverige inför stora förändringar. Digitalisering, AI, cybersäkerhet och teknikutveckling förändrar arbetslivet i snabb takt. Företag och organisationer efterfrågar kompetens som inte alltid finns i traditionella utbildningsvägar. Vi behöver människor som vågar lära nytt, byta riktning och utvecklas genom hela arbetslivet. Då blir frågan ännu viktigare.

Systemet belönar förutsägbarhet mer än utveckling

Bakom varje CV finns en människa som har lagt tid på att lära sig mer, vågat synas, och vågat ta ansvar. Men om signalerna från arbetsmarknaden upplevs som motsägelsefulla riskerar vi att skapa en situation där människor till slut väljer det säkra framför det modiga. Inte för att de saknar vilja, utan för att systemet belönar förutsägbarhet mer än utveckling.

Det är en fråga som inte bara rör arbetssökande. Den rör företag, rekryterare och chefer som dagligen fattar beslut om vem som ska få en chans. Den rör fackförbund som arbetar för trygghet och utveckling i arbetslivet. Och den rör politiken, som talar om kompetensförsörjning samtidigt som många med kompetens står redo utan att få möjlighet att ta nästa steg.

Samtidigt finns det mycket som ger hopp. Det finns arbetsgivare som vågar tänka nytt. Det finns rekryterare som ser mer än bara det som står på papperet. Det finns kollegor, chefer och organisationer som vill skapa arbetsplatser där människor kan växa, utvecklas och känna att de hör hemma.

Att vara unik ska inte vara ett hinder

Arbetslivet är inte en kamp mellan arbetstagare och arbetsgivare. Det är ett samspel där båda behöver varandra för att utvecklas. Den som söker jobb vill bidra, ta ansvar och vara en del av något större. Den som anställer vill hitta människor som kan stärka verksamheten.

Därför behöver vi också våga skapa en arbetsmarknad där det finns plats för olika vägar in, olika personligheter och olika sätt att utvecklas. Att vara unik ska inte vara ett hinder.
Det ska vara en möjlighet både för individen och för arbetslivet.

/Sabrina Johansson TechQueen