Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Februari brukar kallas vabruari eftersom allehanda smittor som influensa och kräksjuka invaderar förskolor och arbetsplatser. I alla fall tidigare år – pandemin ställde alla gamla sanningar på skam, visar både siffror från Försäkringskassan och Unionens undersökning Föräldravänligt arbetsliv och vobba.
Att vabbandet ökade med närmare 25 procent under förra året beror så klart på de strängare reglerna för att barn ska få vistas på förskola och skola. Något Johanna Hästö, projektledare på Konstfrämjandet i Uppsala, och hennes sambo kan relatera till.
– Så fort Ruth har de minsta lilla förkylningssymptom behöver hon stanna hemma från förskolan och sedan ska hon vara symptomfri i två dagar. Att försöka stimulera en 2,5-åring som inte är sjuk i egentlig mening, samtidigt som man behöver jobba, är tufft, säger hon.
Vabbsiffrorna hade sannolikt varit ännu högre om inte möjligheten att vobba, alltså jobba samtidigt som man vårdar sjuka barn, funnits för många. Unionens vobbundersökning visar att närmare fyra av tio privatanställda tjänstemän mer än tidigare år vobbar i stället för att vabba tack vare att de jobbar hemma. Det är framför allt kvinnorna som har ökat sitt vobbande.
– Att det är så beror förmodligen på att män tidigare hade större flexibilitet i sitt arbete och hade bättre förutsättningar att jobba hemifrån. Nu ser vi att kvinnor och män jobbar hemifrån i samma utsträckning, säger Peter Tai Christensen, jämställdhetsexpert på Unionen.
– Men eftersom fördelningen av vabbdagar är oförändrad drar vi slutsatsen att kvinnor sammantaget tar ett ännu större ansvar för sjuka barn än tidigare. Det är en utveckling som behöver uppmärksammas.
En orsak till att kvinnorna har hoppat på möjligheten att vobba är att de praktiska förutsättningarna att kombinera vård av barn och jobb är större nu på grund av restriktioner om att inte gå till kontoret, menar Peter Tai Christensen. Nu finns arbetsredskapen oftare på plats, man behöver inte ta ställning till om man måste åka in till jobbet eller inte och det är snarare barnets allmäntillstånd som avgör om man ska vobba eller vabba.
– Det är mycket positivt att förutsättningarna för att vårda barn parallellt med jobb ökat. Det som är negativt är att så många som en fjärdedel känner sig pressade att vobba. Det är en rättighet att kunna ta hand om sjuka barn och det ska alltid vara ett eget val, säger Peter Tai Christensen.
Unionens utgångspunkt är att det ska vara barnets behov som styr. I Ruth Hallstenson Hästös fall är behoven urtydliga – Ruth har ingen som helst förståelse för möten och arbetsro utan kräver total uppmärksamhet från sina föräldrar, som båda jobbar mestadels hemifrån.
– När vi jobbar hemma båda två turas vi om och försöker lappa ihop det så gott det går och ta igen arbetstid på kvällarna. Det är jättekrävande att få ihop detta lapptäcke, men det går, säger Johanna Hästö.
Brukar du ställa frågor om hur kollegor mår? Om du är kvinna är det troligare att du svarar ja på frågan enligt en Novus-undersökning som gjordes i april i samarbete med jämlikhetskonsulterna Make Equal.
Drygt var fjärde kvinna uppger att de själva har uppmärksammat kollegors mående minst en gång varje dag under senaste månaden. Motsvarande siffra för män är tio procent.
Ungefär lika många män som kvinnor uppger att de själva uppmärksammat kollegors mående minst en gång per månad.
Alva Karlsson, jämlikhetskonsult på Make Equal, betonar att den sociala arbetsmiljön är en viktig, men ofta osynlig del i trivseln på arbetsplatsen.
– Både män och kvinnor ställer frågor om kollegors mående, alltså frågor som är inte bara är: Tjena, läget? utan mer lyssnar in och tar till sig det kollegor säger.
Mer än dubbelt så många kvinnor som män upplever också att kvinnor i högre grad plockar bort andras koppar eller glas på kontoret. Enligt undersökningen är det också fyra gånger fler kvinnor som upplever att kvinnorna i högre grad tar ansvar för att ta anteckningar under möten.
Ett trevligt klimat gör att fler mår bra och vill stanna kvar. Men sällan får de som gör de små outtalade och osynliga uppgifterna cred, karriärutveckling eller lönepåslag för att de är sympatiska lagspelare som lyfter andra. Tvärtom kan det enligt studier påverka karriären negativt för individen, trots att arbetsplatsen gynnas.
– Det här är en fråga som vi märkt på arbetsplatser att det är lite extra svårt att ta på. Det går inte att skapa roterande scheman kring vem som sköter det sociala, men det är osynligt arbete, något som tar tid och påverkar arbetsmiljön, säger Alva Karlsson.
Vad får det här för effekter?
– Alla de osynliga arbetsuppgifterna är ingen stor grej var för sig, och nödvändigtvis inget som upplevs som jobbigt. Som att prata om helgen, det är inget man tänker på som en uppgift, men om samma personer också tar anteckningar och fixar fika blir det många timmar.
Ska kvinnor vara mindre sociala eller män mer?
– Det handlar inte om det, utan om att börja synliggöra och ge cred till de som gör det här arbetet och hur vi är som personer. Vissa har lättare att ta socialt ansvar vilket är viktigt för arbetsplatsen. Är man inte så bra på det kanske man kan göra något annat extra.
Hur creddar man de där som är skickliga i det sociala?
– Prata om att du uppskattar att personen frågar hur du mår. Det kan kännas skönt att någon märker det. Det kan även komma upp som något positivt i medarbetarsamtal.
Blir man inte mindre produktiv av att sitta och prata?
– Det behöver inte ta särskilt lång tid, jag tror få sitter och tar socialt ansvar åtta timmar per dag. Men om det är samma personer som kanske också städar efter fikan, tar anteckningar och gör en sammanlagd insats som inte ger personen någon uppskattning blir det en ojämlik utmaning.
Förväntas det av kvinnor att de ska ta mer socialt ansvar?
– Ja, vi har sociala förväntningar på att kvinnor ska göra det. Om de inte gör det straffas de för att de inte stöttar och hjälper till. Men när män inte gör det så funderar man inte över det. Och om en man tar socialt ansvar anses det jättebra att han till exempel fixat fikat, säger Alva Karlsson.
Hur ska man kunna prata om osynligt arbete utan att män slår bakut?
– Det handlar inte om skuld, utan om att synliggöra saker som man inte alltid tänker på, utan tar för givet. Prata om det på arbetsplatsen. Har vi några osynliga arbetsuppgifter i gruppen som tenderar att landa i vissas knä? Nu finns ett handlingsutrymme. Vi kan skapa positiv skillnad för en mer jämlik arbetsplats.
Make Equals Osynligt-arbete-barometer i samarbete med Novus tar tempen på jämställdheten i svensk arbetsmiljö. Den senaste enkäten är gjord på 715 personer i åldrarna 20-65 år och ger en fingervisning om mäns och kvinnors upplevelse av socialt ansvarstagande.
”Osynligt arbete” på jobbet är uppgifter som:
• Hjälper företaget men som inte ingår i din arbetsbeskrivning eller i företagets/organisationens huvudsakliga uppdrag.
• Inte leder till några professionella fördelar för den som utför det.
• Ofta görs i skymundan.
• Inte kräver några särskilda specialkunskaper.
• Studier visar att kvinnor lägger 200 fler timmar än män per år på osynligt arbete, vilket kan påverka lön och karriär negativt.
Exempel kan vara brygga kaffe, föra mötesanteckningar, köpa fika, samordna presentinsamling - eller fråga hur kollegorna mår.
Källa: Lise Vesterlund, professor i nationalekonomi som forskar om ”non-promotable work” och har skrivit boken The No Club: Putting a Stop to Women’s Dead-End Work.
"Känslomässigt arbete"
Begreppet ”känslomässigt arbete” fick genomslag 2017 i en viral krönika av nordamerikanska journalisten Gemma Hartley som sedan skrev boken Så jävla trött - om kvinnors känslomässiga arbete.