Hoppa till huvudinnehåll
Avtalsrörelse

Så vill facken höja de lägsta lönerna

Unionen vill se en särskild satsning på de medlemmar som tjänar sämst – till exempel på callcenter. Men förslaget får kritik från arbetsgivarhåll som menar att det kommer leda till högre arbetslöshet.
Ola Rennstam Publicerad 7 november 2022, kl 06:00
Femhundrakronorssedlar i bunt (till vänster), ung man med headset (till höger).
Inflationen är rekordhög och mest utsatta är dem som tjänar sämst. Därför vill Unionen nu få upp lönerna för till exempel personal inom callcenterbranschen. Foto: Henrik Montgomery/TT, Shutterstock

Facken inom industrin, där Unionen ingår, har nu spikat vilka krav man kommer att driva under den kommande avtalsrörelsen. Ett av dem är en särskild satsning på minst 1 600 kronor för att höja de lägsta lönerna i avtalen.

Unionens förhandlingschef, Martin Wästfelt, förklarar varför.

– Det är ett ansträngt läge och vi har gjort bedömningen att det finns goda skäl att satsa extra på den grupp som har de lägsta inkomsterna till följd av kostnadsökningarna i samhället, som den höga inflationen. Risken om inget görs är att de personerna får svårt att hantera sin hushållsekonomi, säger han.

Hans bedömning är att många faktorer inom svenskt näringsliv, och inom industrin i synnerhet, ser ganska bra ut och att det finns utrymme för en sådan satsning.

Lägstlöner vanligt i callcenterbranschen

De så kallade lägstlönerna finns i nästan samtliga av Unionens kollektivavtal men det är enbart i callcenterbranschen som de tillämpas fullt ut. Enkelt uttryckt innebär det att anställda i den branschen ligger kvar på ingångslönen år efter år och att skillnaden mot övriga löntagare på arbetsmarknaden växer.

Ingångslönen för en anställd i callcenterbranschen är idag 21 704 kronor för den som fyllt 24 år, och cirka 3 000 kronor lägre för de som är yngre. Det kan jämföras med medellönen bland Unionens yrkesverksamma medlemmar som ligger på 41 370 kronor.

Martin Wästfelt
Martin Wästfelt

– Jämfört med andra grupper på arbetsmarknaden har Unionen ganska låga lägstlöner. Vår uppfattning är lägstlönera inte ska vara ingångslönen – och så är det inte heller på de allra flesta av våra områden, säger Martin Wästfelt.

Unionens förklaring till situationen är att callcenteryrket i många fall är ett ingångsyrke eller genomgångsyrke. Men samtidigt finns många callcenter på små orter i glesbygd där det inte är så lätt att hitta andra jobb och där personalen består av personer långt upp i åldrarna.

"Extra satsning enda vägen för löneökning"

Per Wallin, klubbordförande på callcenterföretaget Sitel i Sveg, före detta Sykes, är försiktigt positiv till Unionens krav på 1 600 kronor extra för de som tjänat minst.

– Mest optimalt vore ett avtal där det inte bara blir en ökning för oss som följer märket* varje år, men det har aldrig gått att få till. Så jag tror Unionens förslag med en extra satsning är den enda vägen för att få till en löneökning.

Samtidigt finns risken att höga lönepåslag kan få arbetsgivarna att dra åt sig öronen.

– Vi ägs av världens fjärde största callcenterföretag, blir det för dyrt på ett ställe lägger de ner den verksamheten. Det är den stora faran om vi pushar på för mycket och helt enkelt blir för dyra i drift. Vi finns till för att vi är billigare för kunden jämfört med om de skulle utföra uppdraget i egen regi, säger Per Wallin.

Almega: Fler kommer att bli arbetslösa

På arbetsgivarorganisationen Almega bekymras man av fackens krav på en särskild låglönesatsning.

– Vi har förståelse för hur man resonerar, ingen kan undgå att se att allt har blivit dyrare och att många människor kommer att få det besvärligt framöver. Men detta är en kortsiktig åtgärd som riskerar att göra fler arbetslösa, säger Stefan Koskinen, arbetsgivarpolitisk chef.

Almega vill hellre se att staten sänker skatten på arbete för de med lägst inkomster.

Stefan Koskinen
Stefan Koskinen

– Det vore bra för staten om man istället gjorde så att det lönade sig för fler att arbeta. Vi har relativt höga lägstlöner i Sverige och 160 000 långtidsarbetslösa som inte kommer in på arbetsmarknaden, höjs lägstlönerna blir tröskeln ännu högre för dem, säger Stefan Koskinen.

Han ser en risk att callcenterföretag i glesbygd flyttar sina anläggningar om fackens krav blir verklighet.

– Företagen lever idag under en stor kostnadspress med tuffa upphandlingar och det finns ingen alternativ arbetsmarknad i de här områden där man har lagt verksamheten.

Unionen: Inga arbetstillfällen riskeras

Men Unionen avfärdar oron för att callcenterarbetsgivarna skulle lägga ner verksamheten om lönerna skulle höjas till samma nivåer som gäller för övriga tjänstemän i den privata sektorn.

– Motståndet från arbetsgivarhåll kring den här frågan är massivt. Men nej, vi ser inte någon risk att arbetstillfällena skulle försvinna, säger Martin Wästfelt.

EU beslutade nyligen om att införa minimilöner, något både svenska fack och arbetsgivarorganisationer motsatt sig eftersom det riskerar att hota den svenska modellen. Men enligt Martin Wästfelt har EU:s inställning inte påverkat beslutet om att satsa extra på avtalens lägsta löner.

– Däremot är det viktigt för oss att visa hur vår arbetsmarknadsmodell fungerar och att man behöver lägstlöner i kollektivavtalen. Vi i Unionen tror på individuell och differentierad lönesättning men vi måste hantera den här situationen också. Att höja de lägsta lönerna i avtalen är en extra åtgärd här och nu.

*Fack och arbetsgivare inom industrin har sedan slutet av 1990-talet angett takten för löneökningarna på svensk arbetsmarknad. Själva nivån på löneökningarna är det som brukar kallas ”märket”. Det parterna kommer överens om blir normen för löneökningarna för alla löntagare.

Avtalsrörelse

Här får de 26 000 i kompensation - för inflationen

2300 euro, motsvarande drygt 26 000 kronor, som kompensation för inflationen. Det får anställda inom den tyska industrin när första delen av deras avtalsrörelse nu är färdig. Samtidigt börjar förberedelserna för de svenska avtalsförhandlingarna, där facken sneglar mot just Tyskland.
Noa Söderberg Publicerad 5 februari 2024, kl 12:49
Tysk flagga utanför riksdagshuset i Berlin.
Unionen förbereder sig för avtalsrörelsen 2025. Medlemsundersökning pågår och blickarna riktas mot Tyskland för inspiration. Läs mer om kraven och utmaningarna. Foto: Halvard Alvik/NTB/TT.

Unionen är tillsammans med fyra andra industrifack med och sätter ”märket” – löneökningsnivån som blir norm för nästan alla anställda i Sverige. Nu har Unionens medlemmar börjat förbereda sig för nästa avtalsrörelse, som ska vara färdig våren 2025. Bland annat har en digital medlemsenkät skickats ut.

Avtalskraven presenteras först i slutet av oktober. Men redan nu har de första förhandlingarna gått i mål i det land som både fack och arbetsgivare jämför med allra mest: Tyskland.

Anställda i trä- och plastindustrin i delstaten Baden-Württemberg får – utöver vanlig löneökning – en engångssumma som kompensation för inflationen: 2300 euro, motsvarande drygt 26 000 kronor. I delstaterna Niedersachsen och Bremen betalas en likadan kompensation på 1800 euro, motsvarande omkring 20 000 kronor. I andra delstater fortsätter förhandlingarna. Även där kretsar det kring inflationskompensation. 

Engångsbelopp eller procentuell ökning

Martin Wästfelt, Unionen.
Martin Wästfelt.

Martin Wästfelt, förhandlingschef på Unionen, säger att Tyskland är det ”avgjort viktigaste” konkurrentlandet för svensk industri och att facken alltid följer utvecklingen i landet ”väldigt noga”. Därför känner Wästfelt igen fenomenet med engångsbelopp.

I den förra svenska avtalsrörelsen lade arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen fram ett sådant förslag, och enligt Wästfelt har det funnits som ett konkret alternativ vid förhandlingarna om ”märket” flera gånger tidigare.

– Idén om engångsbelopp har nog alltid funnits i förhandlarvärlden, men facken inom industrin och Unionen tycker, av principiella skäl, att vår modell är klart bättre.

Modellen han pratar om innebär att facken kräver jämna procentuella löneökningar varje år och inte söker kompensation för inflationen. På så sätt, säger Wästfelt, ökar reallönerna på lång sikt för alla i Sverige. Han talar om en ”ränta på ränta”-effekt (se faktaruta) och att den effekten försvinner om man börjar använda engångsbelopp. Dessutom pekar han på att sjuklön och andra försäkringar hänger ihop med lönerna och därför inte höjs om man satsar på engångsbelopp.

Men nu har det varit en inflationschock och medlemmars köpkraft har försämrats snabbt. Kan det inte vara aktuellt med ett engångsbelopp just denna gång, som ett komplement till de vanliga löneökningarna?

– Det är en högst relevant fråga. I frågan läser jag in ett kompensationstänk och det är en annan hörnsten i vår lönebildningsmodell: vi förhandlar framåt. Vi ägnar oss inte åt kompensation bakåt. För skulle man göra det, då tappar man den stabiliserande faktorn.

Kraftigt höjda lägstalöner

På andra håll i Tyskland pågår förhandlingar om kraftigt höjda lägstalöner. Landets byggfack – där även tjänstemän är medlemmar – har krävt 5700 kronor mer i månaden för de med lägst löner. Anställda på landets tåg har krävt liknande summor.

Även detta var på tapeten i den förra svenska avtalsrörelsen. Resultatet blev en höjning med 1350 kronor av de lägstalöner som finns utskrivna i kollektivavtalen. För de som låg allra sämst till innebar det en större lönehöjning än de 4,4 procent som parterna enades om i övrigt.

Martin Wästfelt säger att han inte spekulerar i vad medlemmarna kommer vilja lägga fram för krav nu, men säger att det var ”extraordinära omständigheter” som gjorde att man krävde särskilda höjningar av lägstalönerna förra gången.

– Vi är en förening som väldigt många tjänstemän är med i, så man får se vad diskussionerna blir. 

– Det man ska tänka på är att när man driver en sak som arbetsgivarna tycker väldigt illa om – höjda lägstalöner – så innebär det att det finns andra saker man inte får igenom. 2023 hade vi extraordinära skäl och jag ser inte att de skälen föreligger på samma sätt här och nu.

Inflationen fortfarande tuff

Samtidigt slår han fast att det ekonomiska läget fortfarande är tufft för många av Unionens medlemmar, på grund av inflationen.

– Siffrorna visar att det fortfarande inte är positiv reallöneutveckling. Men vi tror att det snart kommer bli det. Och då kommer det ta, utifrån vår modell, ett par år innan man är i kapp den förlust i köpkraft man gjort. Jag tycker man ska vara ärlig och säga att det har varit tufft.

Vilka andra prioriteringar tror du att medlemmarna kommer landa i när ni tar fram avtalskrav?

– I det första skedet handlar det om att få en diskussion om vilka frågor som är viktiga. Man börjar inte med att ställa frågan ”vad vill du exakt att vi ska kräva”. Det är också ganska stora skillnader mellan medlemsgrupper. Men vi vet att frågan som vi höll på med förra gången, men inte kom någon vart – reglering av distansarbetet – fortfarande är angelägen för många tjänstemän. 

– Sedan tror jag att just reallöneutvecklingen kommer vara minst lika central som den brukar vara. Lönefrågan är på något sätt alltid pudelns kärna.

RÄNTA PÅ RÄNTA

Ekonomiskt begrepp som används för att förklara hur pengar kan växa. I lönebildning syftar det på att en procentuell höjning ger större lönelyft ju högre lönen är. En person som tjänar 30 000 kronor i månaden och får 3 procents löneökning höjer sin lön med 900 kronor. Om nästa löneökning också blir 3 procent så beräknas den på 30 900 kronor. Då blir höjningen 927 kronor. På sikt växer lönen mer och mer för varje gång. 

Det är samtidigt anledningen till att dagens svenska lönemodell har kritiserats av lågavlönade grupper. Eftersom deras ränta på ränta-effekt blir mindre så riskerar löneskillnaderna mellan olika yrkesgrupper att öka för varje år.

SVERIGE OCH TYSKLAND

När dagens svenska lönemodell – "märket" – utformades var ett av huvudmålen att svenska löner ska öka i samma takt som i andra länder med stor industri och mycket export, eftersom de länderna är Sveriges "konkurrenter". Tyskland brukar pekas ut som Sveriges allra främsta konkurrentland. Därför är det som händer med tyska löner viktigt för både fack och arbetsgivare i Sverige, trots att ländernas förhandlingssystem ser olika ut.

Enligt Petter Hällberg, löneekonom på Medlingsinstitutet, har svenska och tyska industrilöner i princip följt varandra under de senaste tio åren, om man ser dem på en sammanslagen nivå. Det innebär inte att enskilda individers löner är samma.