Hoppa till huvudinnehåll
Avtalsrörelse

Så vill facken höja de lägsta lönerna

Unionen vill se en särskild satsning på de medlemmar som tjänar sämst – till exempel på callcenter. Men förslaget får kritik från arbetsgivarhåll som menar att det kommer leda till högre arbetslöshet.
Ola Rennstam Publicerad 7 november 2022, kl 06:00
Femhundrakronorssedlar i bunt (till vänster), ung man med headset (till höger).
Inflationen är rekordhög och mest utsatta är dem som tjänar sämst. Därför vill Unionen nu få upp lönerna för till exempel personal inom callcenterbranschen. Foto: Henrik Montgomery/TT, Shutterstock

Facken inom industrin, där Unionen ingår, har nu spikat vilka krav man kommer att driva under den kommande avtalsrörelsen. Ett av dem är en särskild satsning på minst 1 600 kronor för att höja de lägsta lönerna i avtalen.

Unionens förhandlingschef, Martin Wästfelt, förklarar varför.

– Det är ett ansträngt läge och vi har gjort bedömningen att det finns goda skäl att satsa extra på den grupp som har de lägsta inkomsterna till följd av kostnadsökningarna i samhället, som den höga inflationen. Risken om inget görs är att de personerna får svårt att hantera sin hushållsekonomi, säger han.

Hans bedömning är att många faktorer inom svenskt näringsliv, och inom industrin i synnerhet, ser ganska bra ut och att det finns utrymme för en sådan satsning.

Lägstlöner vanligt i callcenterbranschen

De så kallade lägstlönerna finns i nästan samtliga av Unionens kollektivavtal men det är enbart i callcenterbranschen som de tillämpas fullt ut. Enkelt uttryckt innebär det att anställda i den branschen ligger kvar på ingångslönen år efter år och att skillnaden mot övriga löntagare på arbetsmarknaden växer.

Ingångslönen för en anställd i callcenterbranschen är idag 21 704 kronor för den som fyllt 24 år, och cirka 3 000 kronor lägre för de som är yngre. Det kan jämföras med medellönen bland Unionens yrkesverksamma medlemmar som ligger på 41 370 kronor.

Martin Wästfelt
Martin Wästfelt

– Jämfört med andra grupper på arbetsmarknaden har Unionen ganska låga lägstlöner. Vår uppfattning är lägstlönera inte ska vara ingångslönen – och så är det inte heller på de allra flesta av våra områden, säger Martin Wästfelt.

Unionens förklaring till situationen är att callcenteryrket i många fall är ett ingångsyrke eller genomgångsyrke. Men samtidigt finns många callcenter på små orter i glesbygd där det inte är så lätt att hitta andra jobb och där personalen består av personer långt upp i åldrarna.

"Extra satsning enda vägen för löneökning"

Per Wallin, klubbordförande på callcenterföretaget Sitel i Sveg, före detta Sykes, är försiktigt positiv till Unionens krav på 1 600 kronor extra för de som tjänat minst.

– Mest optimalt vore ett avtal där det inte bara blir en ökning för oss som följer märket* varje år, men det har aldrig gått att få till. Så jag tror Unionens förslag med en extra satsning är den enda vägen för att få till en löneökning.

Samtidigt finns risken att höga lönepåslag kan få arbetsgivarna att dra åt sig öronen.

– Vi ägs av världens fjärde största callcenterföretag, blir det för dyrt på ett ställe lägger de ner den verksamheten. Det är den stora faran om vi pushar på för mycket och helt enkelt blir för dyra i drift. Vi finns till för att vi är billigare för kunden jämfört med om de skulle utföra uppdraget i egen regi, säger Per Wallin.

Almega: Fler kommer att bli arbetslösa

På arbetsgivarorganisationen Almega bekymras man av fackens krav på en särskild låglönesatsning.

– Vi har förståelse för hur man resonerar, ingen kan undgå att se att allt har blivit dyrare och att många människor kommer att få det besvärligt framöver. Men detta är en kortsiktig åtgärd som riskerar att göra fler arbetslösa, säger Stefan Koskinen, arbetsgivarpolitisk chef.

Almega vill hellre se att staten sänker skatten på arbete för de med lägst inkomster.

Stefan Koskinen
Stefan Koskinen

– Det vore bra för staten om man istället gjorde så att det lönade sig för fler att arbeta. Vi har relativt höga lägstlöner i Sverige och 160 000 långtidsarbetslösa som inte kommer in på arbetsmarknaden, höjs lägstlönerna blir tröskeln ännu högre för dem, säger Stefan Koskinen.

Han ser en risk att callcenterföretag i glesbygd flyttar sina anläggningar om fackens krav blir verklighet.

– Företagen lever idag under en stor kostnadspress med tuffa upphandlingar och det finns ingen alternativ arbetsmarknad i de här områden där man har lagt verksamheten.

Unionen: Inga arbetstillfällen riskeras

Men Unionen avfärdar oron för att callcenterarbetsgivarna skulle lägga ner verksamheten om lönerna skulle höjas till samma nivåer som gäller för övriga tjänstemän i den privata sektorn.

– Motståndet från arbetsgivarhåll kring den här frågan är massivt. Men nej, vi ser inte någon risk att arbetstillfällena skulle försvinna, säger Martin Wästfelt.

EU beslutade nyligen om att införa minimilöner, något både svenska fack och arbetsgivarorganisationer motsatt sig eftersom det riskerar att hota den svenska modellen. Men enligt Martin Wästfelt har EU:s inställning inte påverkat beslutet om att satsa extra på avtalens lägsta löner.

– Däremot är det viktigt för oss att visa hur vår arbetsmarknadsmodell fungerar och att man behöver lägstlöner i kollektivavtalen. Vi i Unionen tror på individuell och differentierad lönesättning men vi måste hantera den här situationen också. Att höja de lägsta lönerna i avtalen är en extra åtgärd här och nu.

*Fack och arbetsgivare inom industrin har sedan slutet av 1990-talet angett takten för löneökningarna på svensk arbetsmarknad. Själva nivån på löneökningarna är det som brukar kallas ”märket”. Det parterna kommer överens om blir normen för löneökningarna för alla löntagare.

Avtalsrörelse

Tummen ner för medlarbud på 3,7 procent i år

Facken inom industrin säger nej till medlarnas bud på sammanlagt 6,5 procent i ett tvåårigt avtal. Unionen vill se högre löneökningar och avsättningar till flexpension.
Johanna Rovira Publicerad 24 mars 2023, kl 15:59
Till vänster kontanter och betalkort. Till höger Martin Linder, Unionen.
– Vi tackade nej till budet i dag och kan konstatera att det krävs ganska stora förändringar för att vi ska acceptera budet, säger Martin Linder, förbundsordförande i Unionen. Foto: Fredrik Sandberg/TT/Jessica Gow/TT.

Det är bara en vecka kvar tills avtalen löper ut. På torsdagen lämnade medlarna, de opartiska ordförandena, Opo, en hemställan till parterna och föreslog en tvåårigt avtal med en löneökning på 3,7 procent första året och 2,8 år två. 

Martin Linder.

 Vi tackade nej till budet i dag och kan konstatera att det krävs ganska stora förändringar för att vi ska acceptera budet, säger Martin Linder, förbundsordförande i Unionen som tillsammans med IF Metall, Sveriges Ingenjörer, GS och Livsmedelsarbetareförbundet, utgör Facket inom industrin. 

Facken inom industrins krav på löneökningar på 4,4 procent var de högsta som ställts under Industriavtalets historia. Industrifacken krävde dessutom  ytterligare avsättningar till flexpension och en höjning med 1600 kr i de avtal där lägst löner finns.

Flexpension saknas i budet

Martin Linder menar att löneökningarna behöver vara högre än medlarnas förslag och att de 1300 kronor som föreslås i höjning av de lägsta lönerna ligger för lågt. Dessutom saknar han avsättningar till flexpension i budet. 

 Det är omöjligt för Unionen att säga ja till ett avtal där det saknas avsättningar till flexpension, säger han och fortsätter: 

 När vi landade på 4,4 procent för några månader sedan, utgick vi från en gedigen analys om en rimlig lönetakt långsiktigt. Vår slutsats nu är att den analys vi gjorde då fortfarande håller - företagen levererar bra och svensk industri är konkurrenskraftig. 

Kommer ni att kunna enas innan avtalen löper ut nästa vecka? 

  Jag kan konstatera att parterna står långt ifrån varandra och att det krävs en ordentlig förflyttning från arbetsgivarens sida. Men jag har samtidigt goda förhoppningar om att vi kommer att lyckas träffa nytt avtal i tid, säger Martin Linder. 

Under förra veckan tackade de fem facken inom industrin nej till medlarnas bud om ett treårigt avtal. De förklarade att de möjligen kunde sträcka sig till att träffa ett tvåårigt avtal under förutsättning att det andra avtalsåret går att säga upp. 

Teknikföretagens bud:

Löneökning: 2,0 procent i ett 12-månaders avtal

Engångsbelopp: 3 000 kronor

Ettårigt avtal

 

Facken inom industrins ursprungbud:

Löneökning: 4,4 procent

Avsättningar till flexpension

Avtalens lägsta löner ska höjas med minst 1 600 kronor per månad (Unionen och IF Metall)

De opartiska ordförandenas bud:

Löneökning: 6,5 procent på två år. 3,7 procent första året, 2,8 procent andra

Tvåårigt avtal

1 300 kronor i höjning av de lägsta lönerna