Inflationstakten i Sverige närmar sig tio procent. Priserna på mat, drivmedel och energi har på kort tid skjutit i höjden och har i kombination med stigande räntor lett till mindre pengar i plånboken. Men den som tror att den kommande avtalsrörelsen kommer att kompensera för det högre kostnadsläget får tänka om.
När Unionen under tisdagen klubbade de frågor man kommer att driva i avtalsrörelsen står det klart att förbundet på lång sikt vill uppnå reallöneökningar (hur mycket pengar som blir kvar i plånboken efter att inflationen räknats bort) – men utan att elda på inflationsbrasan.
– Det är farligt ur ett fackligt perspektiv att tänka för kortsiktigt och vi har aldrig jagat tillfälliga toppar i inflationen. Vi har alltid strävat långsiktigt för att se till att få reallöneökningar, säger Unionens förbundsordförande Martin Linder.
Stora löneökningar riskerar spä på inflationen
De ökade kostnadsläget gör att många hoppas bli kompenserade med ett rejält lönelyft när avtalen är klara senare i vår. Men Unionen menar att det vore kontraproduktivt att ta hänsyn till inflationsläget i avtalsförhandlingarna.
– Jag har förståelse för att man som enskild individ känner så för att få ekonomin att gå ihop. Men om vi skulle börja jaga ikapp en tioprocentig inflation med löneökningar riskerar vi bara att spä på inflationen ännu mer, konstaterar Martin Linder.
Han menar att det säkraste sättet att komma tillbaka till reallöneökningar är att inflationen går ner.
– Ju fortare vi kan till att hamna på Riksbankens inflationsmål på två procent desto snabbare kan vi få reallöneökningar för medlemmarna.
Hur kommer medlemmarna att reagera om de inte får kompensation i det kommande avtalet?
– Jag kan förstå att man kan bli frustrerad. Men om vi får chansen att föra ett samtal om att det är väldigt svårt att kompensera de extrema prisökningarna vi ser nu med höga löneökningar tror jag de flesta medlemmar kommer att förstå att det inte är lämpligt.
"Finns massor av skäl att kräva högre löneökningar"
Martin Linder medger att det kommer bli en pedagogisk utmaning för förbundet att förklara sin strategi. En särskilt viktig roll har förbundets förtroendevalda, som kan tänkas få möta besvikna medlemmar ute på arbetsplatserna.
– Det blir viktigt för oss att kunna förklara att det inte är en bra facklig strategi att kortsiktigt jaga ikapp väldigt höga inflationssiffror. Det blir en viktig uppgift att våra förtroendevalda har rätt förutsättningar för att föra bra diskussioner kring alla delar i våra avtalskrav, säger han.
Ni konstaterar själva att arbetslösheten är låg och många svenska företag går bra. Borde ni inte kunna kräva rejäla lönepåslag då?
– Absolut, det finns massor av skäl att kräva högre löneökningar. Och vi kommer som alltid att försöka få ut så mycket det bara går utifrån hur det går för företagen. Men det främsta skälet är inte att jaga ikapp inflationen utan att se till att ta ut de värden som våra medlemmar varit med och skapat i företagen.
Ni har också beslutat att fokusera särskilt på de lägsta lönerna i avtalen, varför är de extra viktiga i denna avtalsrörelse?
– De är viktiga i varje avtalsrörelse. Men i år vill vi få till en större höjning än vad vi lyckats med tidigare år. Hela medlemskåren tjänar på att nivån på de lägsta lönerna i avtalen upprätthålls, i synnerhet när vi har hög inflation och de med minst marginaler riskerar att drabbas hårdast.
Unionens prioriterar under avtalsrörelsen:
• Sträva mot reallöneutveckling över tid.
• Höja avtalens lägsta löner.
• Jobba för bättre förutsättningar för återhämtning och balans i livet
• Utvecklade regler för överenskommelser om distansarbete.
• Ytterligare avsättningar till flexpension.
