Hoppa till huvudinnehåll
Avtalsrörelse

Unionens avtalskrav: ”Farligt tänka kortsiktigt”

Det blir inga löneökningar i nivå med den höga inflationen, men däremot fokus på högre löner för de medlemmar som tjänar sämst. Det är Unionens besked inför den kommande avtalsrörelsen.
Ola Rennstam Publicerad 27 september 2022, kl 15:50
Martin Linder, förbundsordförande, Unionen.
Reallöneökningar och höja avtalens lägsta löner. Det är två områden som Unionen kommer att fokusera på i avtalsrörelsen. Foto: Peter Knutson

Inflationstakten i Sverige närmar sig tio procent. Priserna på mat, drivmedel och energi har på kort tid skjutit i höjden och har i kombination med stigande räntor lett till mindre pengar i plånboken. Men den som tror att den kommande avtalsrörelsen kommer att kompensera för det högre kostnadsläget får tänka om.

När Unionen under tisdagen klubbade de frågor man kommer att driva i avtalsrörelsen står det klart att förbundet på lång sikt vill uppnå reallöneökningar (hur mycket pengar som blir kvar i plånboken efter att inflationen räknats bort) – men utan att elda på inflationsbrasan.

Det är farligt ur ett fackligt perspektiv att tänka för kortsiktigt och vi har aldrig jagat tillfälliga toppar i inflationen. Vi har alltid strävat långsiktigt för att se till att få reallöneökningar, säger Unionens förbundsordförande Martin Linder.

Stora löneökningar riskerar spä på inflationen

De ökade kostnadsläget gör att många hoppas bli kompenserade med ett rejält lönelyft när avtalen är klara senare i vår. Men Unionen menar att det vore kontraproduktivt att ta hänsyn till inflationsläget i avtalsförhandlingarna.

Jag har förståelse för att man som enskild individ känner så för att få ekonomin att gå ihop. Men om vi skulle börja jaga ikapp en tioprocentig inflation med löneökningar riskerar vi bara att spä på inflationen ännu mer, konstaterar Martin Linder.

Han menar att det säkraste sättet att komma tillbaka till reallöneökningar är att inflationen går ner.

Ju fortare vi kan till att hamna på Riksbankens inflationsmål på två procent desto snabbare kan vi få reallöneökningar för medlemmarna.

Hur kommer medlemmarna att reagera om de inte får kompensation i det kommande avtalet?

– Jag kan förstå att man kan bli frustrerad. Men om vi får chansen att föra ett samtal om att det är väldigt svårt att kompensera de extrema prisökningarna vi ser nu med höga löneökningar tror jag de flesta medlemmar kommer att förstå att det inte är lämpligt.

"Finns massor av skäl att kräva högre löneökningar"

Martin Linder medger att det kommer bli en pedagogisk utmaning för förbundet att förklara sin strategi. En särskilt viktig roll har förbundets förtroendevalda, som kan tänkas få möta besvikna medlemmar ute på arbetsplatserna.

Det blir viktigt för oss att kunna förklara att det inte är en bra facklig strategi att kortsiktigt jaga ikapp väldigt höga inflationssiffror. Det blir en viktig uppgift att våra förtroendevalda har rätt förutsättningar för att föra bra diskussioner kring alla delar i våra avtalskrav, säger han.

Ni konstaterar själva att arbetslösheten är låg och många svenska företag går bra. Borde ni inte kunna kräva rejäla lönepåslag då?

Absolut, det finns massor av skäl att kräva högre löneökningar. Och vi kommer som alltid att försöka få ut så mycket det bara går utifrån hur det går för företagen. Men det främsta skälet är inte att jaga ikapp inflationen utan att se till att ta ut de värden som våra medlemmar varit med och skapat i företagen.

Ni har också beslutat att fokusera särskilt på de lägsta lönerna i avtalen, varför är de extra viktiga i denna avtalsrörelse?

De är viktiga i varje avtalsrörelse. Men i år vill vi få till en större höjning än vad vi lyckats med tidigare år. Hela medlemskåren tjänar på att nivån på de lägsta lönerna i avtalen upprätthålls, i synnerhet när vi har hög inflation och de med minst marginaler riskerar att drabbas hårdast.

Unionens prioriterar under avtalsrörelsen:
• Sträva mot reallöneutveckling över tid.
• Höja avtalens lägsta löner.
• Jobba för bättre förutsättningar för återhämtning och balans i livet
• Utvecklade regler för överenskommelser om distansarbete.
• Ytterligare avsättningar till flexpension.

Avtalsrörelse

Tummen ner för medlarbud på 3,7 procent i år

Facken inom industrin säger nej till medlarnas bud på sammanlagt 6,5 procent i ett tvåårigt avtal. Unionen vill se högre löneökningar och avsättningar till flexpension.
Johanna Rovira Publicerad 24 mars 2023, kl 15:59
Till vänster kontanter och betalkort. Till höger Martin Linder, Unionen.
– Vi tackade nej till budet i dag och kan konstatera att det krävs ganska stora förändringar för att vi ska acceptera budet, säger Martin Linder, förbundsordförande i Unionen. Foto: Fredrik Sandberg/TT/Jessica Gow/TT.

Det är bara en vecka kvar tills avtalen löper ut. På torsdagen lämnade medlarna, de opartiska ordförandena, Opo, en hemställan till parterna och föreslog en tvåårigt avtal med en löneökning på 3,7 procent första året och 2,8 år två. 

Martin Linder.

 Vi tackade nej till budet i dag och kan konstatera att det krävs ganska stora förändringar för att vi ska acceptera budet, säger Martin Linder, förbundsordförande i Unionen som tillsammans med IF Metall, Sveriges Ingenjörer, GS och Livsmedelsarbetareförbundet, utgör Facket inom industrin. 

Facken inom industrins krav på löneökningar på 4,4 procent var de högsta som ställts under Industriavtalets historia. Industrifacken krävde dessutom  ytterligare avsättningar till flexpension och en höjning med 1600 kr i de avtal där lägst löner finns.

Flexpension saknas i budet

Martin Linder menar att löneökningarna behöver vara högre än medlarnas förslag och att de 1300 kronor som föreslås i höjning av de lägsta lönerna ligger för lågt. Dessutom saknar han avsättningar till flexpension i budet. 

 Det är omöjligt för Unionen att säga ja till ett avtal där det saknas avsättningar till flexpension, säger han och fortsätter: 

 När vi landade på 4,4 procent för några månader sedan, utgick vi från en gedigen analys om en rimlig lönetakt långsiktigt. Vår slutsats nu är att den analys vi gjorde då fortfarande håller - företagen levererar bra och svensk industri är konkurrenskraftig. 

Kommer ni att kunna enas innan avtalen löper ut nästa vecka? 

  Jag kan konstatera att parterna står långt ifrån varandra och att det krävs en ordentlig förflyttning från arbetsgivarens sida. Men jag har samtidigt goda förhoppningar om att vi kommer att lyckas träffa nytt avtal i tid, säger Martin Linder. 

Under förra veckan tackade de fem facken inom industrin nej till medlarnas bud om ett treårigt avtal. De förklarade att de möjligen kunde sträcka sig till att träffa ett tvåårigt avtal under förutsättning att det andra avtalsåret går att säga upp. 

Teknikföretagens bud:

Löneökning: 2,0 procent i ett 12-månaders avtal

Engångsbelopp: 3 000 kronor

Ettårigt avtal

 

Facken inom industrins ursprungbud:

Löneökning: 4,4 procent

Avsättningar till flexpension

Avtalens lägsta löner ska höjas med minst 1 600 kronor per månad (Unionen och IF Metall)

De opartiska ordförandenas bud:

Löneökning: 6,5 procent på två år. 3,7 procent första året, 2,8 procent andra

Tvåårigt avtal

1 300 kronor i höjning av de lägsta lönerna