Hoppa till huvudinnehåll
Avtalsrörelse

Unionens avtalskrav: ”Farligt tänka kortsiktigt”

Det blir inga löneökningar i nivå med den höga inflationen, men däremot fokus på högre löner för de medlemmar som tjänar sämst. Det är Unionens besked inför den kommande avtalsrörelsen.
Ola Rennstam Publicerad 27 september 2022, kl 15:50
Martin Linder, förbundsordförande, Unionen.
Reallöneökningar och höja avtalens lägsta löner. Det är två områden som Unionen kommer att fokusera på i avtalsrörelsen. Foto: Peter Knutson

Inflationstakten i Sverige närmar sig tio procent. Priserna på mat, drivmedel och energi har på kort tid skjutit i höjden och har i kombination med stigande räntor lett till mindre pengar i plånboken. Men den som tror att den kommande avtalsrörelsen kommer att kompensera för det högre kostnadsläget får tänka om.

När Unionen under tisdagen klubbade de frågor man kommer att driva i avtalsrörelsen står det klart att förbundet på lång sikt vill uppnå reallöneökningar (hur mycket pengar som blir kvar i plånboken efter att inflationen räknats bort) – men utan att elda på inflationsbrasan.

Det är farligt ur ett fackligt perspektiv att tänka för kortsiktigt och vi har aldrig jagat tillfälliga toppar i inflationen. Vi har alltid strävat långsiktigt för att se till att få reallöneökningar, säger Unionens förbundsordförande Martin Linder.

Stora löneökningar riskerar spä på inflationen

De ökade kostnadsläget gör att många hoppas bli kompenserade med ett rejält lönelyft när avtalen är klara senare i vår. Men Unionen menar att det vore kontraproduktivt att ta hänsyn till inflationsläget i avtalsförhandlingarna.

Jag har förståelse för att man som enskild individ känner så för att få ekonomin att gå ihop. Men om vi skulle börja jaga ikapp en tioprocentig inflation med löneökningar riskerar vi bara att spä på inflationen ännu mer, konstaterar Martin Linder.

Han menar att det säkraste sättet att komma tillbaka till reallöneökningar är att inflationen går ner.

Ju fortare vi kan till att hamna på Riksbankens inflationsmål på två procent desto snabbare kan vi få reallöneökningar för medlemmarna.

Hur kommer medlemmarna att reagera om de inte får kompensation i det kommande avtalet?

– Jag kan förstå att man kan bli frustrerad. Men om vi får chansen att föra ett samtal om att det är väldigt svårt att kompensera de extrema prisökningarna vi ser nu med höga löneökningar tror jag de flesta medlemmar kommer att förstå att det inte är lämpligt.

"Finns massor av skäl att kräva högre löneökningar"

Martin Linder medger att det kommer bli en pedagogisk utmaning för förbundet att förklara sin strategi. En särskilt viktig roll har förbundets förtroendevalda, som kan tänkas få möta besvikna medlemmar ute på arbetsplatserna.

Det blir viktigt för oss att kunna förklara att det inte är en bra facklig strategi att kortsiktigt jaga ikapp väldigt höga inflationssiffror. Det blir en viktig uppgift att våra förtroendevalda har rätt förutsättningar för att föra bra diskussioner kring alla delar i våra avtalskrav, säger han.

Ni konstaterar själva att arbetslösheten är låg och många svenska företag går bra. Borde ni inte kunna kräva rejäla lönepåslag då?

Absolut, det finns massor av skäl att kräva högre löneökningar. Och vi kommer som alltid att försöka få ut så mycket det bara går utifrån hur det går för företagen. Men det främsta skälet är inte att jaga ikapp inflationen utan att se till att ta ut de värden som våra medlemmar varit med och skapat i företagen.

Ni har också beslutat att fokusera särskilt på de lägsta lönerna i avtalen, varför är de extra viktiga i denna avtalsrörelse?

De är viktiga i varje avtalsrörelse. Men i år vill vi få till en större höjning än vad vi lyckats med tidigare år. Hela medlemskåren tjänar på att nivån på de lägsta lönerna i avtalen upprätthålls, i synnerhet när vi har hög inflation och de med minst marginaler riskerar att drabbas hårdast.

Unionens prioriterar under avtalsrörelsen:
• Sträva mot reallöneutveckling över tid.
• Höja avtalens lägsta löner.
• Jobba för bättre förutsättningar för återhämtning och balans i livet
• Utvecklade regler för överenskommelser om distansarbete.
• Ytterligare avsättningar till flexpension.

Avtalsrörelse

Här får de 26 000 i kompensation - för inflationen

2300 euro, motsvarande drygt 26 000 kronor, som kompensation för inflationen. Det får anställda inom den tyska industrin när första delen av deras avtalsrörelse nu är färdig. Samtidigt börjar förberedelserna för de svenska avtalsförhandlingarna, där facken sneglar mot just Tyskland.
Noa Söderberg Publicerad 5 februari 2024, kl 12:49
Tysk flagga utanför riksdagshuset i Berlin.
Unionen förbereder sig för avtalsrörelsen 2025. Medlemsundersökning pågår och blickarna riktas mot Tyskland för inspiration. Läs mer om kraven och utmaningarna. Foto: Halvard Alvik/NTB/TT.

Unionen är tillsammans med fyra andra industrifack med och sätter ”märket” – löneökningsnivån som blir norm för nästan alla anställda i Sverige. Nu har Unionens medlemmar börjat förbereda sig för nästa avtalsrörelse, som ska vara färdig våren 2025. Bland annat har en digital medlemsenkät skickats ut.

Avtalskraven presenteras först i slutet av oktober. Men redan nu har de första förhandlingarna gått i mål i det land som både fack och arbetsgivare jämför med allra mest: Tyskland.

Anställda i trä- och plastindustrin i delstaten Baden-Württemberg får – utöver vanlig löneökning – en engångssumma som kompensation för inflationen: 2300 euro, motsvarande drygt 26 000 kronor. I delstaterna Niedersachsen och Bremen betalas en likadan kompensation på 1800 euro, motsvarande omkring 20 000 kronor. I andra delstater fortsätter förhandlingarna. Även där kretsar det kring inflationskompensation. 

Engångsbelopp eller procentuell ökning

Martin Wästfelt, Unionen.
Martin Wästfelt.

Martin Wästfelt, förhandlingschef på Unionen, säger att Tyskland är det ”avgjort viktigaste” konkurrentlandet för svensk industri och att facken alltid följer utvecklingen i landet ”väldigt noga”. Därför känner Wästfelt igen fenomenet med engångsbelopp.

I den förra svenska avtalsrörelsen lade arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen fram ett sådant förslag, och enligt Wästfelt har det funnits som ett konkret alternativ vid förhandlingarna om ”märket” flera gånger tidigare.

– Idén om engångsbelopp har nog alltid funnits i förhandlarvärlden, men facken inom industrin och Unionen tycker, av principiella skäl, att vår modell är klart bättre.

Modellen han pratar om innebär att facken kräver jämna procentuella löneökningar varje år och inte söker kompensation för inflationen. På så sätt, säger Wästfelt, ökar reallönerna på lång sikt för alla i Sverige. Han talar om en ”ränta på ränta”-effekt (se faktaruta) och att den effekten försvinner om man börjar använda engångsbelopp. Dessutom pekar han på att sjuklön och andra försäkringar hänger ihop med lönerna och därför inte höjs om man satsar på engångsbelopp.

Men nu har det varit en inflationschock och medlemmars köpkraft har försämrats snabbt. Kan det inte vara aktuellt med ett engångsbelopp just denna gång, som ett komplement till de vanliga löneökningarna?

– Det är en högst relevant fråga. I frågan läser jag in ett kompensationstänk och det är en annan hörnsten i vår lönebildningsmodell: vi förhandlar framåt. Vi ägnar oss inte åt kompensation bakåt. För skulle man göra det, då tappar man den stabiliserande faktorn.

Kraftigt höjda lägstalöner

På andra håll i Tyskland pågår förhandlingar om kraftigt höjda lägstalöner. Landets byggfack – där även tjänstemän är medlemmar – har krävt 5700 kronor mer i månaden för de med lägst löner. Anställda på landets tåg har krävt liknande summor.

Även detta var på tapeten i den förra svenska avtalsrörelsen. Resultatet blev en höjning med 1350 kronor av de lägstalöner som finns utskrivna i kollektivavtalen. För de som låg allra sämst till innebar det en större lönehöjning än de 4,4 procent som parterna enades om i övrigt.

Martin Wästfelt säger att han inte spekulerar i vad medlemmarna kommer vilja lägga fram för krav nu, men säger att det var ”extraordinära omständigheter” som gjorde att man krävde särskilda höjningar av lägstalönerna förra gången.

– Vi är en förening som väldigt många tjänstemän är med i, så man får se vad diskussionerna blir. 

– Det man ska tänka på är att när man driver en sak som arbetsgivarna tycker väldigt illa om – höjda lägstalöner – så innebär det att det finns andra saker man inte får igenom. 2023 hade vi extraordinära skäl och jag ser inte att de skälen föreligger på samma sätt här och nu.

Inflationen fortfarande tuff

Samtidigt slår han fast att det ekonomiska läget fortfarande är tufft för många av Unionens medlemmar, på grund av inflationen.

– Siffrorna visar att det fortfarande inte är positiv reallöneutveckling. Men vi tror att det snart kommer bli det. Och då kommer det ta, utifrån vår modell, ett par år innan man är i kapp den förlust i köpkraft man gjort. Jag tycker man ska vara ärlig och säga att det har varit tufft.

Vilka andra prioriteringar tror du att medlemmarna kommer landa i när ni tar fram avtalskrav?

– I det första skedet handlar det om att få en diskussion om vilka frågor som är viktiga. Man börjar inte med att ställa frågan ”vad vill du exakt att vi ska kräva”. Det är också ganska stora skillnader mellan medlemsgrupper. Men vi vet att frågan som vi höll på med förra gången, men inte kom någon vart – reglering av distansarbetet – fortfarande är angelägen för många tjänstemän. 

– Sedan tror jag att just reallöneutvecklingen kommer vara minst lika central som den brukar vara. Lönefrågan är på något sätt alltid pudelns kärna.

RÄNTA PÅ RÄNTA

Ekonomiskt begrepp som används för att förklara hur pengar kan växa. I lönebildning syftar det på att en procentuell höjning ger större lönelyft ju högre lönen är. En person som tjänar 30 000 kronor i månaden och får 3 procents löneökning höjer sin lön med 900 kronor. Om nästa löneökning också blir 3 procent så beräknas den på 30 900 kronor. Då blir höjningen 927 kronor. På sikt växer lönen mer och mer för varje gång. 

Det är samtidigt anledningen till att dagens svenska lönemodell har kritiserats av lågavlönade grupper. Eftersom deras ränta på ränta-effekt blir mindre så riskerar löneskillnaderna mellan olika yrkesgrupper att öka för varje år.

SVERIGE OCH TYSKLAND

När dagens svenska lönemodell – "märket" – utformades var ett av huvudmålen att svenska löner ska öka i samma takt som i andra länder med stor industri och mycket export, eftersom de länderna är Sveriges "konkurrenter". Tyskland brukar pekas ut som Sveriges allra främsta konkurrentland. Därför är det som händer med tyska löner viktigt för både fack och arbetsgivare i Sverige, trots att ländernas förhandlingssystem ser olika ut.

Enligt Petter Hällberg, löneekonom på Medlingsinstitutet, har svenska och tyska industrilöner i princip följt varandra under de senaste tio åren, om man ser dem på en sammanslagen nivå. Det innebär inte att enskilda individers löner är samma.