Hoppa till huvudinnehåll
Avtalsrörelse

Så vill facken höja de lägsta lönerna

Unionen vill se en särskild satsning på de medlemmar som tjänar sämst – till exempel på callcenter. Men förslaget får kritik från arbetsgivarhåll som menar att det kommer leda till högre arbetslöshet.
Ola Rennstam Publicerad 7 november 2022, kl 06:00
Femhundrakronorssedlar i bunt (till vänster), ung man med headset (till höger).
Inflationen är rekordhög och mest utsatta är dem som tjänar sämst. Därför vill Unionen nu få upp lönerna för till exempel personal inom callcenterbranschen. Foto: Henrik Montgomery/TT, Shutterstock

Facken inom industrin, där Unionen ingår, har nu spikat vilka krav man kommer att driva under den kommande avtalsrörelsen. Ett av dem är en särskild satsning på minst 1 600 kronor för att höja de lägsta lönerna i avtalen.

Unionens förhandlingschef, Martin Wästfelt, förklarar varför.

– Det är ett ansträngt läge och vi har gjort bedömningen att det finns goda skäl att satsa extra på den grupp som har de lägsta inkomsterna till följd av kostnadsökningarna i samhället, som den höga inflationen. Risken om inget görs är att de personerna får svårt att hantera sin hushållsekonomi, säger han.

Hans bedömning är att många faktorer inom svenskt näringsliv, och inom industrin i synnerhet, ser ganska bra ut och att det finns utrymme för en sådan satsning.

Lägstlöner vanligt i callcenterbranschen

De så kallade lägstlönerna finns i nästan samtliga av Unionens kollektivavtal men det är enbart i callcenterbranschen som de tillämpas fullt ut. Enkelt uttryckt innebär det att anställda i den branschen ligger kvar på ingångslönen år efter år och att skillnaden mot övriga löntagare på arbetsmarknaden växer.

Ingångslönen för en anställd i callcenterbranschen är idag 21 704 kronor för den som fyllt 24 år, och cirka 3 000 kronor lägre för de som är yngre. Det kan jämföras med medellönen bland Unionens yrkesverksamma medlemmar som ligger på 41 370 kronor.

Martin Wästfelt
Martin Wästfelt

– Jämfört med andra grupper på arbetsmarknaden har Unionen ganska låga lägstlöner. Vår uppfattning är lägstlönera inte ska vara ingångslönen – och så är det inte heller på de allra flesta av våra områden, säger Martin Wästfelt.

Unionens förklaring till situationen är att callcenteryrket i många fall är ett ingångsyrke eller genomgångsyrke. Men samtidigt finns många callcenter på små orter i glesbygd där det inte är så lätt att hitta andra jobb och där personalen består av personer långt upp i åldrarna.

"Extra satsning enda vägen för löneökning"

Per Wallin, klubbordförande på callcenterföretaget Sitel i Sveg, före detta Sykes, är försiktigt positiv till Unionens krav på 1 600 kronor extra för de som tjänat minst.

– Mest optimalt vore ett avtal där det inte bara blir en ökning för oss som följer märket* varje år, men det har aldrig gått att få till. Så jag tror Unionens förslag med en extra satsning är den enda vägen för att få till en löneökning.

Samtidigt finns risken att höga lönepåslag kan få arbetsgivarna att dra åt sig öronen.

– Vi ägs av världens fjärde största callcenterföretag, blir det för dyrt på ett ställe lägger de ner den verksamheten. Det är den stora faran om vi pushar på för mycket och helt enkelt blir för dyra i drift. Vi finns till för att vi är billigare för kunden jämfört med om de skulle utföra uppdraget i egen regi, säger Per Wallin.

Almega: Fler kommer att bli arbetslösa

På arbetsgivarorganisationen Almega bekymras man av fackens krav på en särskild låglönesatsning.

– Vi har förståelse för hur man resonerar, ingen kan undgå att se att allt har blivit dyrare och att många människor kommer att få det besvärligt framöver. Men detta är en kortsiktig åtgärd som riskerar att göra fler arbetslösa, säger Stefan Koskinen, arbetsgivarpolitisk chef.

Almega vill hellre se att staten sänker skatten på arbete för de med lägst inkomster.

Stefan Koskinen
Stefan Koskinen

– Det vore bra för staten om man istället gjorde så att det lönade sig för fler att arbeta. Vi har relativt höga lägstlöner i Sverige och 160 000 långtidsarbetslösa som inte kommer in på arbetsmarknaden, höjs lägstlönerna blir tröskeln ännu högre för dem, säger Stefan Koskinen.

Han ser en risk att callcenterföretag i glesbygd flyttar sina anläggningar om fackens krav blir verklighet.

– Företagen lever idag under en stor kostnadspress med tuffa upphandlingar och det finns ingen alternativ arbetsmarknad i de här områden där man har lagt verksamheten.

Unionen: Inga arbetstillfällen riskeras

Men Unionen avfärdar oron för att callcenterarbetsgivarna skulle lägga ner verksamheten om lönerna skulle höjas till samma nivåer som gäller för övriga tjänstemän i den privata sektorn.

– Motståndet från arbetsgivarhåll kring den här frågan är massivt. Men nej, vi ser inte någon risk att arbetstillfällena skulle försvinna, säger Martin Wästfelt.

EU beslutade nyligen om att införa minimilöner, något både svenska fack och arbetsgivarorganisationer motsatt sig eftersom det riskerar att hota den svenska modellen. Men enligt Martin Wästfelt har EU:s inställning inte påverkat beslutet om att satsa extra på avtalens lägsta löner.

– Däremot är det viktigt för oss att visa hur vår arbetsmarknadsmodell fungerar och att man behöver lägstlöner i kollektivavtalen. Vi i Unionen tror på individuell och differentierad lönesättning men vi måste hantera den här situationen också. Att höja de lägsta lönerna i avtalen är en extra åtgärd här och nu.

*Fack och arbetsgivare inom industrin har sedan slutet av 1990-talet angett takten för löneökningarna på svensk arbetsmarknad. Själva nivån på löneökningarna är det som brukar kallas ”märket”. Det parterna kommer överens om blir normen för löneökningarna för alla löntagare.

Avtalsrörelse

Anställda på LKAB vill ha stora löneökningar

Gruvarbetarna på LKAB är missnöjda med lönebudet från industrifacken på 4,4 procent och kräver löneökningar på 20 procent. Tjänstemännen vill också få del av bolagets stora vinster genom lokala förhandlingar.
Ola Rennstam Publicerad 17 november 2022, kl 15:13
LKAB:s skylt i snölandskap.
De anställda på LKAB vill ha betydligt mer i lön än industrifacken kräver. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Fackförbunden inom industrin, där Unionen ingår, kräver höjda löner med 4,4 procent i den kommande avtalsrörelsen. Men den rekordhöga inflationen och LKAB:s miljardvinster har gjort att bolagets gruvarbetare gått ut och krävt betydligt mer pengar i lönekuvertet. På LKAB i Kiruna och Malmberget röstade medlemmarna nyligen igenom krav på 20 procentiga löneökningar. 

Unionenklubbens ordförande, Sakari Alanko, berättar att många tjänstemän på företaget är inne på samma linje som arbetarna.

Sakari Alanko
Sakari Alanko.

– Om jag hade frågat mina medlemmar om deras förväntningar så skulle de ställa sig bakom löneökningar på mellan 10 och 20 procent. Många medlemmar är missnöjda med kraven på 4,4 procent, säger han.

Trots LKAB:s stora vinster får personalen sällan mer än vad det centrala avtalet anger, enligt Sakari Alanko.

– Gruvorna går ”all time high” men problemet är att den lokala lönebildningen är obefintlig. Vi får exakt det som står i centrala avtalet – det är både golv och tak.

Vill få till löneökningar lokalt

Gruvfacken fick inget gehör från IF Metall när man framförde sina lönekrav på 20 procent. Att Unionenklubben på LKAB skulle ställa liknande krav till Unionen centralt är inte aktuellt, enligt ordföranden.

– Nej, vi ska försöka få till det lokalt, men samtidigt måste man vara realistisk, säger Sakari Alanko.

Förutom att vara klubbordförande sitter Sakari Alanko även i Unionens delegation för industrin, som är med och förhandlar fram Industriavtalet, det så kallade märket. De dubbla stolarna förpliktigar.

– Ja det är inte alltid så lätt att sitta i en delegation som jag gör ju nu. Jag måste ta hänsyn till hela landet, inte bara gruvorna. Så jag har en förståelse varför facken inom industrin ställt de krav man gjort. Men samtidigt fungerar inte den lokala lönebildningen i landet på det sätt man hade hoppats.

Avtalsrörelse

Lönerörelsen 2023 – så går den till

Förhandlingarna i avtalsrörelsen avgör hur stora löneökningarna blir. Vägen till en överenskommelse är lång, krokig och snårig – här är alla viktiga händelser och begrepp att hålla koll på.
Oscar Broström Publicerad 31 oktober 2022, kl 14:15
Martin Linder, förbundsordförande, Unionen
Martin Linder, förbundsordförande för Unionen, under en pressträff inför avtalsrörelsen. Men hur går lönerörelsen egentligen till och när ska den vara klar? Foto: Claudio Bresciani/TT

Avtalsrörelsen, som ska bli klar under 2023, är egentligen redan i gång. Alla stora aktörer – bland andra LO, Unionen och Svenskt Näringsliv – har redan börjat kratta manegen, göra utspel och positionera sig.

Vad handlar det om?

På det stora hela handlar det om att alla kollektivavtal ska omförhandlas. Bara Unionen har 80 kollektivavtal med unika och anpassade villkor för olika branscher.

Men vad de flesta intresserar sig för, och det som får mest medial uppmärksamhet, är så klart lönerna. Huvudavtalet dikterar utvecklingen för merparten av svenska arbetstagares löner det närmsta året eller åren.

Vilka bestämmer?

I den ena ringhörnan står arbetsgivarna och i den andra står arbetstagarna. Båda representeras av sina respektive arbetsgivarorganisationer och fackförbund. De här brukas kallas för parterna.

Att det i huvudsak är arbetsmarknadens parter som styr lönerna och villkoren i arbetslivet, i stället för politikerna, är det som brukar kallas för den svenska modellen.

Hur går det till?

I korthet kan man beskriva det så här:

  • Parterna samlar in information om vad respektive medlemmar vill. Unionen tillfrågar exempelvis sina medlemmar och förtroendevalda vad som är viktigt för dem. Unionens förbundsråd fattar sedan ett inriktningsbeslut kring vilka frågor som bör prioriteras.
  • Förbunden sammanfattar krav för sina medlemmar och deras respektive kollektivavtal. I Unionen är det förbundsstyrelsen som slutgiltigt fastställer kraven. Därefter lämnas dessa över till motparten, det vill säga arbetsgivarorganisationerna.
  • Ungefär tre månader innan avtalet ska vara klart påbörjas förhandlingar. Alla parter redovisar vilka krav de har, rimligtvis blir det en givande och ett tagande innan slutligen ett nytt avtal kan vara klart.

Vad är märket?

Under avtalsrörelsen nämns ofta begreppet ”märket”. Det är ett begrepp som står för nivån på löneökningarna, det vill säga en procentsats, som blir normen för alla löntagare.

Det är facken inom industrin – Unionen, Sveriges Ingenjörer, IF Metall, Livs och GS – som tillsammans med arbetsgivarorganisationerna förhandlar fram märket. Att det är just facken inom industrin som sätter märket beror på att Sverige är ett exportberoende land och att löneökningstakten ska ta hänsyn till företagens konkurrenskraft mot omvärlden.

När ska avtalet 2023 vara klart?

Det nuvarande avtalet gäller till den 31 mars 2023. Parternas mål är alltid att ett nytt avtal ska vara klart i tid till det.