Facken inom industrin, där Unionen ingår, har nu spikat vilka krav man kommer att driva under den kommande avtalsrörelsen. Ett av dem är en särskild satsning på minst 1 600 kronor för att höja de lägsta lönerna i avtalen.
Unionens förhandlingschef, Martin Wästfelt, förklarar varför.
– Det är ett ansträngt läge och vi har gjort bedömningen att det finns goda skäl att satsa extra på den grupp som har de lägsta inkomsterna till följd av kostnadsökningarna i samhället, som den höga inflationen. Risken om inget görs är att de personerna får svårt att hantera sin hushållsekonomi, säger han.
Hans bedömning är att många faktorer inom svenskt näringsliv, och inom industrin i synnerhet, ser ganska bra ut och att det finns utrymme för en sådan satsning.
Lägstlöner vanligt i callcenterbranschen
De så kallade lägstlönerna finns i nästan samtliga av Unionens kollektivavtal men det är enbart i callcenterbranschen som de tillämpas fullt ut. Enkelt uttryckt innebär det att anställda i den branschen ligger kvar på ingångslönen år efter år och att skillnaden mot övriga löntagare på arbetsmarknaden växer.
Ingångslönen för en anställd i callcenterbranschen är idag 21 704 kronor för den som fyllt 24 år, och cirka 3 000 kronor lägre för de som är yngre. Det kan jämföras med medellönen bland Unionens yrkesverksamma medlemmar som ligger på 41 370 kronor.
– Jämfört med andra grupper på arbetsmarknaden har Unionen ganska låga lägstlöner. Vår uppfattning är lägstlönera inte ska vara ingångslönen – och så är det inte heller på de allra flesta av våra områden, säger Martin Wästfelt.
Unionens förklaring till situationen är att callcenteryrket i många fall är ett ingångsyrke eller genomgångsyrke. Men samtidigt finns många callcenter på små orter i glesbygd där det inte är så lätt att hitta andra jobb och där personalen består av personer långt upp i åldrarna.
"Extra satsning enda vägen för löneökning"
Per Wallin, klubbordförande på callcenterföretaget Sitel i Sveg, före detta Sykes, är försiktigt positiv till Unionens krav på 1 600 kronor extra för de som tjänat minst.
– Mest optimalt vore ett avtal där det inte bara blir en ökning för oss som följer märket* varje år, men det har aldrig gått att få till. Så jag tror Unionens förslag med en extra satsning är den enda vägen för att få till en löneökning.
Samtidigt finns risken att höga lönepåslag kan få arbetsgivarna att dra åt sig öronen.
– Vi ägs av världens fjärde största callcenterföretag, blir det för dyrt på ett ställe lägger de ner den verksamheten. Det är den stora faran om vi pushar på för mycket och helt enkelt blir för dyra i drift. Vi finns till för att vi är billigare för kunden jämfört med om de skulle utföra uppdraget i egen regi, säger Per Wallin.
Almega: Fler kommer att bli arbetslösa
På arbetsgivarorganisationen Almega bekymras man av fackens krav på en särskild låglönesatsning.
– Vi har förståelse för hur man resonerar, ingen kan undgå att se att allt har blivit dyrare och att många människor kommer att få det besvärligt framöver. Men detta är en kortsiktig åtgärd som riskerar att göra fler arbetslösa, säger Stefan Koskinen, arbetsgivarpolitisk chef.
Almega vill hellre se att staten sänker skatten på arbete för de med lägst inkomster.
– Det vore bra för staten om man istället gjorde så att det lönade sig för fler att arbeta. Vi har relativt höga lägstlöner i Sverige och 160 000 långtidsarbetslösa som inte kommer in på arbetsmarknaden, höjs lägstlönerna blir tröskeln ännu högre för dem, säger Stefan Koskinen.
Han ser en risk att callcenterföretag i glesbygd flyttar sina anläggningar om fackens krav blir verklighet.
– Företagen lever idag under en stor kostnadspress med tuffa upphandlingar och det finns ingen alternativ arbetsmarknad i de här områden där man har lagt verksamheten.
Unionen: Inga arbetstillfällen riskeras
Men Unionen avfärdar oron för att callcenterarbetsgivarna skulle lägga ner verksamheten om lönerna skulle höjas till samma nivåer som gäller för övriga tjänstemän i den privata sektorn.
– Motståndet från arbetsgivarhåll kring den här frågan är massivt. Men nej, vi ser inte någon risk att arbetstillfällena skulle försvinna, säger Martin Wästfelt.
EU beslutade nyligen om att införa minimilöner, något både svenska fack och arbetsgivarorganisationer motsatt sig eftersom det riskerar att hota den svenska modellen. Men enligt Martin Wästfelt har EU:s inställning inte påverkat beslutet om att satsa extra på avtalens lägsta löner.
– Däremot är det viktigt för oss att visa hur vår arbetsmarknadsmodell fungerar och att man behöver lägstlöner i kollektivavtalen. Vi i Unionen tror på individuell och differentierad lönesättning men vi måste hantera den här situationen också. Att höja de lägsta lönerna i avtalen är en extra åtgärd här och nu.
*Fack och arbetsgivare inom industrin har sedan slutet av 1990-talet angett takten för löneökningarna på svensk arbetsmarknad. Själva nivån på löneökningarna är det som brukar kallas ”märket”. Det parterna kommer överens om blir normen för löneökningarna för alla löntagare.
