Hoppa till huvudinnehåll
Avtalsrörelse

Olika besked från Svenskt Näringslivs ledning

Svenskt Näringslivs vd Carola Lemnes inbjudan till politikerna att ta över reglering av ingångslöner från arbetsmarknadens parter är ingenting som diskuterats inom organisationen. Det menar organisationens vice vd, Peter Jeppsson.
Gabriella Westberg Publicerad 10 februari 2016, kl 11:15
Henrik Montgomery/TT
"Det är inget vi har haft någon diskussion om inom Svenskt Näringsliv", kommenterar organisationens vice vd Peter Jeppsson apropå vd Carola Lemnes uttalande om att låta politiker besluta ingångslönernas storlek. Henrik Montgomery/TT

I går chockade Svenskt Näringslivs vd Carola Lemne många fackliga med att säga att ingångslönernas storlek kan komma att behöva lämnas över till politikerna. Först i en intervju med Dagens Industri och sedan igen i SVT Aktuellt.  

”Där lämnade Svenskt Näringsliv den svenska modellen”, twittrade Unionens ordförande Martin Linder.

För närvarande pågår avtalsrörelsen och det är medlemsförbunden inom Svenskt Näringsliv som förhandlar löner och villkor med fackförbund, som Unionen. Att paraplyorganisationen i det läget går ut och välkomnar statlig inblandning är känsligt.

Men att lämna över lönebildningsfrågor till politiken är inte något som diskuteratas inom Svenskt Näringsliv, menar Peter Jeppsson, vice vd för organisationen, och ingenting som dess förhandlande medlemsförbund ställt sig bakom.

- Det är inget vi har haft någon diskussion om inom Svenskt Näringsliv. Det Carola (Lemne) gav uttryck för var ett resonemang och ingen genomarbetad policy eller ställningstagande, säger han. Statlig inblandning i lönebildningen är inget vi vill, tillägger han.

Carola Lemnes uttalande ska ses i ljuset av utmaningen om hur nyanlända ska kunna integreras på den svenska arbetsmarknaden, en fråga som ju fått stora proportioner under det senaste året, menar Peter Jeppsson.

- Sänkta ingångslöner inom vissa branscher skulle kunna ge upphov till nya arbetsuppgifter som inte görs i dag eftersom de är för dyra, och därmed skapa jobbtillfällen till nyanlända men även andra som i dag står långt ifrån arbetsmarknaden, säger han.

Det råder stor brist på arbetskraft inom många branscher i dag. Skulle det inte gynna företagen i Svenskt Näringslivs medlemsförbund mer om den nyanlända arbetskraften fick relevant utbildning och matchas till de yrken där det råder brist, i stället för att hitta på nya uppgifter som inte efterfrågas genom att tvinga fram sänkta löner?

- Det är riktigt att vi måste matcha arbetsbristen med de nyanlända. Den vägen diskuterar vi också inom snabbspåren. Men jag tror att man måste gå många vägar. Det finns inte en lösning. De som kommer till Sverige har olika förutsättningar. Sänkta ingångslöner är en komponent av flera.

Peter Jeppsson menar att det viktiga är att komma in på arbetsmarknaden, att inte stå utanför. Vi vill inte ha något A- och B-lag i samhället, säger han. Men om nyanlända och lågutbildade ska komma in på betydligt lägre löner än andra, skapar inte det just ett A- och B-lag?

- Det är ett sämre B-lag att hamna i om man över huvud taget inte får något jobb.

Om fackförbunden skulle falla till föga och gå med på att diskutera sänkta ingångslöner, inom vilka branscher tänker du att det skulle kunna vara aktuellt och hur låga skulle lönerna rimligen vara?

- Det är något som bransch och parter i så fall måste titta på, säger han.

- Helst vill vi inte lämna något av det här till staten.

Efter publicering ber Peter Jeppsson om att få nyansera sig: 

- Vi värnar om den svenska modellen där parterna sätter löner på arbetsmarknaden. Nu har vi ett läge där kostnaderna för att anställa har blivit för hög. Inte minst drabbar detta nyanlända flyktingar. Därför måste parterna ta ett ansvar för Sverige. Vi har föreslagit en ny lärlingsanställning. Hittills har LO inte velat diskutera detta med oss. Om parterna inte klarar av att komma framåt är det rimligt att regering och riksdag axlar detta ansvar. Vi kan inte acceptera att Sverige glider isär.

Avtalsrörelse

Tummen ner för medlarbud på 3,7 procent i år

Facken inom industrin säger nej till medlarnas bud på sammanlagt 6,5 procent i ett tvåårigt avtal. Unionen vill se högre löneökningar och avsättningar till flexpension.
Johanna Rovira Publicerad 24 mars 2023, kl 15:59
Till vänster kontanter och betalkort. Till höger Martin Linder, Unionen.
– Vi tackade nej till budet i dag och kan konstatera att det krävs ganska stora förändringar för att vi ska acceptera budet, säger Martin Linder, förbundsordförande i Unionen. Foto: Fredrik Sandberg/TT/Jessica Gow/TT.

Det är bara en vecka kvar tills avtalen löper ut. På torsdagen lämnade medlarna, de opartiska ordförandena, Opo, en hemställan till parterna och föreslog en tvåårigt avtal med en löneökning på 3,7 procent första året och 2,8 år två. 

Martin Linder.

 Vi tackade nej till budet i dag och kan konstatera att det krävs ganska stora förändringar för att vi ska acceptera budet, säger Martin Linder, förbundsordförande i Unionen som tillsammans med IF Metall, Sveriges Ingenjörer, GS och Livsmedelsarbetareförbundet, utgör Facket inom industrin. 

Facken inom industrins krav på löneökningar på 4,4 procent var de högsta som ställts under Industriavtalets historia. Industrifacken krävde dessutom  ytterligare avsättningar till flexpension och en höjning med 1600 kr i de avtal där lägst löner finns.

Flexpension saknas i budet

Martin Linder menar att löneökningarna behöver vara högre än medlarnas förslag och att de 1300 kronor som föreslås i höjning av de lägsta lönerna ligger för lågt. Dessutom saknar han avsättningar till flexpension i budet. 

 Det är omöjligt för Unionen att säga ja till ett avtal där det saknas avsättningar till flexpension, säger han och fortsätter: 

 När vi landade på 4,4 procent för några månader sedan, utgick vi från en gedigen analys om en rimlig lönetakt långsiktigt. Vår slutsats nu är att den analys vi gjorde då fortfarande håller - företagen levererar bra och svensk industri är konkurrenskraftig. 

Kommer ni att kunna enas innan avtalen löper ut nästa vecka? 

  Jag kan konstatera att parterna står långt ifrån varandra och att det krävs en ordentlig förflyttning från arbetsgivarens sida. Men jag har samtidigt goda förhoppningar om att vi kommer att lyckas träffa nytt avtal i tid, säger Martin Linder. 

Under förra veckan tackade de fem facken inom industrin nej till medlarnas bud om ett treårigt avtal. De förklarade att de möjligen kunde sträcka sig till att träffa ett tvåårigt avtal under förutsättning att det andra avtalsåret går att säga upp. 

Teknikföretagens bud:

Löneökning: 2,0 procent i ett 12-månaders avtal

Engångsbelopp: 3 000 kronor

Ettårigt avtal

 

Facken inom industrins ursprungbud:

Löneökning: 4,4 procent

Avsättningar till flexpension

Avtalens lägsta löner ska höjas med minst 1 600 kronor per månad (Unionen och IF Metall)

De opartiska ordförandenas bud:

Löneökning: 6,5 procent på två år. 3,7 procent första året, 2,8 procent andra

Tvåårigt avtal

1 300 kronor i höjning av de lägsta lönerna