
Nästa fredag löper teknikavtalet ut. Då måste parterna – Facken inom Industrin och Teknikföretagen – ha kommit överens. Lönenivåerna blir sedan norm för hela arbetsmarknaden, det så kallade märket.
På söndag räknar Niklas Hjert med att de Opartiska ordförandena (de medlare som hjälper parterna att förhandla) lämnar ett förslag till avtal. Då kallas samtliga industridelegationer in och deltar i förhandlingarna till dess att avtalet är påskrivet.
Niklas Hjert tror att det dröjer – men räknar med ett nytt avtal innan det gamla löper ut.
– Min bedömning är att vi hinner, men vi vet inte förrän sista dygnet om vi kan mötas på en nivå som är acceptabel för oss och få till pensionsavsättningar. Det är som vanligt tuffa krav vi möts av från arbetsgivarsidan och därmed tuffa förhandlingar, säger han.
Teknikföretagens förhandlingschef Anders Weihe beskriver förhandlingarna som konstruktiva, men bekräftar att många frågor kvarstår.
– Förhandlingarna fortlöper enligt plan. Kollektivavtalsförhandlingar skiljer sig från många andra typer av förhandlingar genom att det inte finns något alternativ till att inte komma överens. Därför finns det heller inget alternativ till att inte vara konstruktiva.
Vilken är den största stötestenen i förhandlingarna?
– Det är naturligtvis alltid löner och arbetstider och sen ett par frågor som facken driver.
Även Niklas Hjert ser löneökningsnivåerna som en av de största frågorna.
– Storleken på löneökningsnivåerna och pensionsavsättningarna. Dessutom har vi viktiga krav på arbetstidsområdet. Vårt mål är ju att träffa avtal som innebär förbättringar för våra medlemmar och det kommer vi lyckas med även denna gång, men i en förhandling är det alltid ett givande och tagande, säger han.
I en fråga har dock parterna redan kommit överens. Arbetsgivarna ville från början få större inflytande över när de anställda skulle ta ut sin semester. Det kravet har de nu släppt.
– Det finns alltid krav som man tar bort. Inte för att de är onödiga eller felaktiga, utan för att det inte finns förutsättningar att hitta rimliga byten med motparten. Vi har inte lagt fram förslaget för att det är skojigt, utan för att det fanns ett behov, säger Anders Weihe.
En tydlig konfliktlinje i årets avtalsrörelse är LO-förbundens krav på en låglönesatsning. Den skulle ge 2,8 procent i löneökningar plus krontalspåslag för dem som tjänar under 24 000, vilket i realiteten ger högre procentpåslag för lågavlönade. Dubbla lönemärken är inte förenligt med industriavtalet, enligt arbetsgivarsidan och IF Metall bär stort ansvar för att så ändå är fallet, menar Anders Weihe.
– Det är ett krav de inte borde ha framställt, men det har de gjort.
Är LO-samordningen ett större problem nu jämfört med tidigare år?
– Det dubbla märket är väldigt besvärligt. Vi får se hur vi kan hitta en lösning som går att hantera inom ramen för industrins normerande roll. Den normerande rollen är viktigare för Sverige än vad den är för industrin, säger Anders Weihe.
Har respekten för märket förändrats över tid?
– Det råder stor okunskap om hur bräcklig svensk ekonomi är och har man inte upplevt vad felaktig lönebildning kan leda till kan man inte förstå normeringen. Det hade varit annorlunda om alla hade insikt i att Sverige är ett av världens mest exportberoende länder, att exporten domineras helt av industriella produkter och tjänster.
Niklas Hjert tror dock att det går att hitta en lösning som inte äventyrar industrins märkessättning.
– Det är en tuff fråga. Vi driver inte den, men backar upp LO-förbunden inom Facken inom industrin och gör bedömningen att det går att hitta en lösning som inte äventyrar industrins märkessättning, säger han.
Samtidigt som Teknikföretagen och Facken inom industrin förhandlar pågår förhandlingar mellan andra fackförbund och arbetsgivarorganisationer. Men varken Niklas Hjert eller Anders Weihe tror att andra tecknar avtal innan teknikavtalet är klart.
– Jag tror inte att det är någon som vill det. Även om de gnölar så vill de ha facit när de kommer till provet. Tanken är förstås att vi ska komma överens i nästa vecka, säger Anders Weihe.