Hoppa till huvudinnehåll
Avtalsrörelse

Coronakrisen kan ge sämre löner

Enligt Medlingsinstitutets bedömning kan den uppskjutna avtalsrörelsen på grund av coronakrisen medverka till en dämpad löneutveckling i Sverige. Även Martin Wästfelt, förhandlingschef på Unionen, ser en risk att lönerna blir lidande.
Anita Täpp Publicerad 23 juni 2020, kl 11:04
Fredrik Sandberg / TT
Coronakrisen ledde till att vårens avtalsrörelsen skjöts upp till i höst. Nu riskerar löneutvecklingen att bli lidande. Fredrik Sandberg / TT

Coronapandemin och den uppskjutna avtalsrörelsen kan påverka löneutvecklingen i Sverige. Det hävdar Petter Hällberg, nationalekonom och ansvarig för makroekonomisk analys på Medlingsinstitutet, i en intervju med Sveriges Radio Ekot.

Visserligen kan det faktum att så många nu samtidigt sägs upp göra att den statistiskt beräknade genomsnittslönen höjs. Det därför att de uppsagda tenderar att ha något lägre löner än de som har kvar jobbet, menar Petter Hällberg.

Mot detta talar dock den uppskjutna avtalsrörelsen. För även om lönerna ändå kan öka lokalt, som när någon byter jobb, så innebär uteblivna centrala löneökningar sannolikt att lönerna hålls tillbaka.

Läs mer: Corona skjuter upp avtalsrörelsen

– Avtalsrörelsen blev uppskjuten till senare i år. Vi vet inte exakt vad som händer på varje företag i den lokala lönebildningen. Men eftersom de centrala avtalen faktiskt inte ger någon impuls att höja lönerna under året så kan man ju vänta sig en dämpad löneutveckling till följd av det, säger Petter Hällberg till Ekot.

Även Martin Wästfelt, Unionens förhandlingschef, tror detta sannolikt blir en följd av att vårens avtalsförhandlingar pausades och sköts upp till i höst.

– Nu vet vi ju inte vad som händer under förhandlingarna i oktober och hur avtalet kommer se ut från 1 november. Då är det så klart tillåtet att komma överens om löneökning retroaktivt. Men vi kan inte konflikta oss till det. Så det går inte att säga att det blir så. Därför är det ändå sannolikt att uppskjutandet kommer ha en påverkan på hur löneökningstakten kommer bli under 2020.

Avtalsrörelse

Anställda på LKAB vill ha stora löneökningar

Gruvarbetarna på LKAB är missnöjda med lönebudet från industrifacken på 4,4 procent och kräver löneökningar på 20 procent. Tjänstemännen vill också få del av bolagets stora vinster genom lokala förhandlingar.
Ola Rennstam Publicerad 17 november 2022, kl 15:13
LKAB:s skylt i snölandskap.
De anställda på LKAB vill ha betydligt mer i lön än industrifacken kräver. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Fackförbunden inom industrin, där Unionen ingår, kräver höjda löner med 4,4 procent i den kommande avtalsrörelsen. Men den rekordhöga inflationen och LKAB:s miljardvinster har gjort att bolagets gruvarbetare gått ut och krävt betydligt mer pengar i lönekuvertet. På LKAB i Kiruna och Malmberget röstade medlemmarna nyligen igenom krav på 20 procentiga löneökningar. 

Unionenklubbens ordförande, Sakari Alanko, berättar att många tjänstemän på företaget är inne på samma linje som arbetarna.

Sakari Alanko
Sakari Alanko.

– Om jag hade frågat mina medlemmar om deras förväntningar så skulle de ställa sig bakom löneökningar på mellan 10 och 20 procent. Många medlemmar är missnöjda med kraven på 4,4 procent, säger han.

Trots LKAB:s stora vinster får personalen sällan mer än vad det centrala avtalet anger, enligt Sakari Alanko.

– Gruvorna går ”all time high” men problemet är att den lokala lönebildningen är obefintlig. Vi får exakt det som står i centrala avtalet – det är både golv och tak.

Vill få till löneökningar lokalt

Gruvfacken fick inget gehör från IF Metall när man framförde sina lönekrav på 20 procent. Att Unionenklubben på LKAB skulle ställa liknande krav till Unionen centralt är inte aktuellt, enligt ordföranden.

– Nej, vi ska försöka få till det lokalt, men samtidigt måste man vara realistisk, säger Sakari Alanko.

Förutom att vara klubbordförande sitter Sakari Alanko även i Unionens delegation för industrin, som är med och förhandlar fram Industriavtalet, det så kallade märket. De dubbla stolarna förpliktigar.

– Ja det är inte alltid så lätt att sitta i en delegation som jag gör ju nu. Jag måste ta hänsyn till hela landet, inte bara gruvorna. Så jag har en förståelse varför facken inom industrin ställt de krav man gjort. Men samtidigt fungerar inte den lokala lönebildningen i landet på det sätt man hade hoppats.