En arbetsgivare som har satsat miljoner i ett nytt utvecklingsprojekt vill givetvis inte se att innehållet hamnar i händerna på en konkurrent. Personer med unik insyn får därför ofta skriva under en så kallad konkurrensklausul. Det är ett avtal som begränsar den anställdes möjlighet att börja jobba hos en konkurrent eller starta eget direkt efter anställningen. Avtalen reglerar bland annat karenstidens längd, vilken ersättning som utgår under tiden och vilka vitesbelopp den riskerar som bryter mot kontraktet. Tanken bakom konkurrensklausuler är att de ska gälla personer med nyckelpositioner och eller som har särskilda kunskaper, men så ser verkligheten inte längre ut.
Många arbetsgivare har slentrianmässigt börjat kräva att anställda skriver under konkurrensklausuler även för befattningar där det inte finns något behov, till exempel för anställda på callcenter och telefonförsäljare.
Allt fler medlemmar kontaktar Unionen för att få råd om hur de ska göra. Antalet ärenden som rör konkurrensklausuler har mer än fördubblats de senaste fem åren och ökningen ser inte ut att mattas av. Säljare är en särskilt utsatt grupp och det är också vanligt inom IT, revision, reklam, bemanning och konsultverksamhet. De värsta exemplen på oskäliga konkurrensklausuler förekommer bland medlemmar som inte omfattas av kollektivavtal. Avtalen, som ofta är författade av en advokatbyrå, kan innehålla långa karenstider, även helt utan ersättning.
– Det som bekymrar är att konkurrensklausulerna ökar där det inte är befogat och att de är oskäliga. Arbetsgivare binder upp medarbetare vars kunskap inte behöver skyddas med orimliga bindningstider och ersättningsnivåer, säger Martin Wästfelt, Unionens chefsjurist.
Att hamna i jobbkarantän i uppemot ett år – oavsett om det är motiverat eller inte – kan leda till förlorade kontakter och att ens kunskaper blir inaktuella.
– Idén med konkurrensklausulerna är att ha en rimlig karantäntid där den anställde får rimlig ersättning och inte är borta så länge att de egna yrkeskunskaperna blir värdelösa, säger Martin Wästfelt.
Trots avarterna anser Unionen att konkurrensklausuler kan vara befogade – facket har ett gemensamt intresse med motparten av att företag vågar satsa på forskning och utveckling. Samtidigt är förbundets utgångspunkt att människor ska vara fria att söka de jobb de vill och att möjligheterna till avknoppningar och entreprenörskap bör främjas.
– Konkurrensklausuler leder till inlåsningseffekter. Rörligheten på arbetsmarknaden begränsas om människor blir inlåsta i anställningar de inte trivs med. Att kunna börja hos ett konkurrerande företag kan vara enda chansen att försörja sig för den som flyttat till en annan ort eller för den som vill ha högre lön och utvecklingsmöjligheter i yrket. Klausulerna får inte bli ett yrkesförbud, säger Martin Wästfelt.
Många tjänstemän som har skrivit under konkurrensklausuler kan vittna om hur arbetsgivaren i princip stuckit ett papper under näsan på dem i samband med anställningen. I det läget är det få är som känner att man kan vägra skriva under eller ifrågasätta innebörden. Martin Wästfelt anser att fler i stället borde ta upp avtalen till omförhandling efter ett par år – innan det blir skarpt läge och man har hamnat i en tvist.
– Man kan inte strunta i ingångna avtal. Men även om de inte håller juridiskt kan det vara jobbigt att ta upp det, eftersom man ogärna vill stöta sig med arbetsgivaren. Det gör att personer drar sig för att röra på sig.
Arbetsmarknadens parter tecknade ett kollektivavtal som reglerar konkurrensklausuler för över 40 år sedan. De Unionenmedlemmar som omfattas av det klarar sig bättre, enligt Martin Wästfelt.
– Där har vi betydligt färre ärenden, och vi ser heller inte den uppsjö av missbruk som förekommer bland övriga medlemsgrupper.
Att få rätsida på avarterna handlar enligt Unionen om att få fler medlemmar att omfattas av kollektivavtal. Bengt Domeij, professor i civilrätt vid Uppsala universitet, har forskat om konkurrensklausuler och bekräftar Unionens bild. Hans lösning är dock en annan, Sverige bör följa våra grannländers exempel och lagstifta.
– Norge, Danmark, Finland och Tyskland har infört lagstiftning med bra lösningar och en maxgräns på ett år. Och det är reglerat när det finns legitima behov av att använda konkurrensklausuler. En fördel med lagstiftning är att det blir tydligt vad som gäller – det är det inte i Sverige i dag, säger han.
