Hoppa till huvudinnehåll
Avtal

Fem myter om kollektivavtal

Myter, missuppfattningar eller rena rama smutskastningen? Trots att facket ihärdigt sjunger kollektivavtalets lov är inte alla lika säkra på dess överlägsenhet. De allra flesta har mycket att vinna på kollektivavtal. Men det finns också de som har mycket att vinna på att upprätthålla osäkerheten om kollektivavtalets fördelar.
Johanna Rovira Publicerad
Colourbox
Colourbox

Ute på företagen stöter man ofta på olika påståenden om kollektivavtalet. Här reder Unionens ombudsman Gunilla Krieg ut några av dem:

MYT NUMMER 1:


Kollektivavtalet är bara värdefullt för låginkomsttagare.

– Ju högre inkomst man har desto mer tjänar man på kollektivavtalet. TCO har räknat ut att värdet av kollektivavtalet för en vanlig tjänsteman är 80 000 kronor per år, men det är naturligtvis rejält olika från fall till fall. Har du en månadslön över 50 000 kronor kan du tjäna 100 000 om året bara i pensionsinbetalningar.

– För den som drabbas av en olycka kan kollektivavtalet ge en halv miljon på ett enda år genom försäkring och sjukpension.  Blir du sjuk har du sjukförsäkring som täcker upp. I en statlig utredning konstaterades att hälften av alla med sjukersättning inte får något utöver det allmänna eftersom de inte omfattades av kollektivavtal när de insjuknade.

– De allra flesta tecknar hemförsäkring, men det hjälper varken mot sjukdom eller arbetslöshet och ändå är risken att huset brinner ner betydligt mindre än att du drabbas av sjukdom eller arbetslöshet.

MYT NUMMER 2:


Kollektivavtalet hindrar arbetsgivare från att betala ut högre löner.

– Det är en myt som jag tror många chefer sprider. Lönesättningen är individuell och man kan visst ge högre löneökning än de procent som parterna avtalat om.

– Däremot är det faktiskt sant att flera globala företag har fryst lönerna för anställda världen över, i flera år – utom i Sverige, just tack vare att vi här har kollektivavtal.

MYT NUMMER 3:


Kollektivavtalet innebär intrång i valfrihet och integritet.

– Det finns de som hävdar att det är integritetskränkande att behöva anpassa sig till kollektivavtalen men utan dem kan man verkligen bli utsatt för ingrepp i den egna integriteten. Tecknar du eller din arbetsgivare en privat sjukförsäkring blir du nagelfaren av försäkringsbolaget med mycket intima frågor. Dessutom måste du ge fullmakt till försäkringsbolaget att läsa dina sjukjournaler, vars enda syfte med detta är att vända din sjukdomshistorik emot dig för att slippa betala om du blir sjuk.

– Det är en skandal att försäkringsbolag kan få tillgång till sjukjournaler. Den som är funktionshindrad eller kroniskt sjuk får dessutom ingen sjukförsäkring alls.  Med kollektivavtal får du sjukförsäkring även om du har en kronisk sjukdom eller funktionshinder bara du är arbetsför.

MYT NUMMER 4:


Kollektivavtalet hindrar arbetsgivare från att betala in pension till alla anställda.

– Enligt avtalen behöver arbetsgivare betala in pension för anställda mellan 25 och 65 år, men det går jättebra att betala in pension även för dem som är yngre eller äldre. Det finns heller inget hinder mot att betala in mer än vad avtalet säger.

MYT NUMMER 5:


Vi har ett bättre pensionssystem än ITP.

– Det kan faktiskt finnas enstaka företag som betalar in mer i pension - men du kan inte veta om du faktiskt får ut mer i pension förrän du har börjat ta ut den. Särskilt inte om du är kvinna eftersom det i de individuella tjänstepensionerna inte finns något hinder mot könsdiskriminering. Om du är kvinna förväntas du leva längre och då kan ditt pensionskapital divideras med din förväntade livslängd.

– Privata försäkringsmäklare sprider gärna myten om att det är bättre att själv välja pensionslösning och tar extra betalt från  kundens pensionskapital för rätten att själv välja fonder. Sen tar de extra betalt en gång till för att kunden ska slippa välja fonder, som många tycker är tråkigt och tidskrävande. Den dyraste och vanligaste modellen kallas fond-i-fondlösning.

– Dessa privata företag med vinstintresse har kommit på en genial affärsidé som gett försäkringsmäklarna många miljoner från våra medlemmars tjänstepension. De motiverar extraavgifter med att de har så hög avkastning.  Men historien och forskningen visar att man inte vinner något på att jaga höga avkastningar, det är låga avgifter som ger mest i längden och facket har förhandlat fram de lägsta avgifterna. (Nyhet i DN, 26/8-14)

– Alecta har räknat ut att vid en avgift på två procent ryker en tredjedel av hela ditt pensionskapital. Betalar du tre procent försvinner hälften. Om du hade fått en räkning på hela summan när du gick i pension skulle det bli en chock.

– Även om de flesta jagar tiondels procent när det gäller låneräntor, tänker de inte så mycket på pensionsavgifterna, men tjänstepensionskapitalet för en vanlig tjänsteman blir ofta mer än två miljoner. De som har individuell tjänstepension kan tjäna mer på att sänka sina avgifter på pensionskapitalet än på att sänka sin bolåneränta. Unionen har föreslagit att alla otydliga och dolda avgifter ska ersättas med jämförpriser på pensionssparande.

– Det är nästintill omöjligt för en enskild anställd att få lika bra villkor som om det funnits kollektivavtal. Cirka hälften av de företag som inte har kollektivavtal saknar dessutom helt tjänstepension.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Avtal

Fackens lönekrav: 3,9 procent nästa år

3,9 procents löneökning och kortare arbetstid. Det är fackens krav i nästa års avtalsrörelse. Arbetsgivarna anser att kraven är för hårda.
David Österberg, Ola Rennstam Publicerad 2 november 2026, kl 13:32
Ordförande för de fem facken inom industrin.
Facken inom industrin kräver 3,9 procents löneökning för sina medlemmar nästa år. På presskonferensen deltog Peter Hellberg (Unionen), Marie Nilsson (IF Metall), Ulrika Lindstrand (Sveriges Ingenjörer), Nataša Stojković (Livs) och Madelene Engman (GS-facket). Foto: Fredrik Sandberg/TT

Kraven i korthet

  • 3,9 procent i löneökning 2027.
  • Arbetstidsförkortning. En del av löneökningen används till att korta arbetstiden. Hur mycket arbetstiden ska kortas preciseras senare.
  • Fack och arbetsgivare ska tillsammans utreda hur kompetensutvecklingen på arbetsplatser kan förbättras.
  • Facken inom industrin består av Unionen, IF Metall, Sveriges Ingenjörer, GS och Livs.

I dag, måndag, presenterade fackförbunden inom industrin sina gemensamma krav inför nästa års avtalsrörelse. Lönenivån för industrin är viktig eftersom den är vägledande för hela arbetsmarknaden (se faktaruta).

Facken kräver 3,9 procent i löneökning nästa år och vill ha ett ettårigt avtal. Peter Hellberg är ordförande i Unionen och anser att 3,9 procent är det som svensk industri klarar.

– Hur vi sedan använder det utrymmet ska vi förhandla om. Det viktiga är att vi ligger i samma härad som förra avtalsrörelsen inför de kommande förhandlingarna, säger han.
 

Kräver kortare arbetstid

En del av löneökningen ska användas till att korta arbetstiden. Hur stor del och hur mycket arbetstiden ska kortas blir en förhandlingsfråga.

Arbetsgivarsidan menar att Sverige inte har råd att arbeta mindre och att det går ut över produktiviteten. Har de fel?

– Man kan ta ut de produktivitetsförbättringar som vi ser i svensk industri på två olika sätt, antingen kan man få mer betalt eller jobba mindre. Självklart kan man jobba färre timmar om man kan producera lika mycket. Så ja, jag upplever att det är en felaktig argumentation från arbetsgivarna, säger Peter Hellberg.

Unionens långsiktiga mål är minst 100 timmars arbetstidsförkortning. Hur många år ska det ta att nå dit?

– Det får vi se. Vi vill få reallöneökningar och det begränsar oss naturligtvis i hur mycket arbetstidsförkortning vi kan få ut per år. Vill vi ha reallöneökningar tar det längre tid.

Lägre löneökning 

Förra gången det var avtalsrörelse, 2025, blev lönenivån 6,4 procent på två år, med 3,4 procent första året och 3,0 procent i år. I Unionens avtal användes 0,5 procent av löneökningen till att korta arbetstiden med en dag per år.

Facken inom industrin uppger att det varit en lång process för att komma fram till avtalskraven och att det ligger många parametrar med i beräkningen.

– Förra gången hade vi en bild i november när vi krävde 4,2 procent och sedan såg det lite annorlunda ut i mars. Man måste komma ihåg att saker kan förändras över tid, säger Peter Hellberg.

Enligt facken inom industrin finns goda möjligheter att höja lönerna i Sverige. Industrin är stark och tillväxten ökar. I jämförelse med konkurrentländer har produktiviteten ökat mer här samtidigt som arbetskraftskostnaden ligger under genomsnittet i Västeuropa.

”Bekymmersamt hög siffra”

Arbetsgivarna anser att 3,9 procent är för högt.

Claes Arenander.

– Ett lönekrav på 3,9 procent måste bedömas mot företagens faktiska konkurrensläge. Om kostnaderna ökar snabbare än produktiviteten riskerar vi att göra Sverige mindre attraktivt för investeringar och därmed också för framtida jobb, säger Claes Arenander, förhandlingschef på IKEM - Innovations- och kemiindustrierna, i en kommentar.

Han får medhåll av Marcus Dahlsten, förhandlingschef på Teknikföretagen.

Marcus Dahlsten.

– Det är en bekymmersamt hög siffra som facken inom industrin presenterat i dag, säger han i ett pressmeddelande.

Arbetsgivarna är också motståndare till kortare arbetstid. De anser att vi bör arbeta mer, inte mindre. 

Avtalet löper ut 31 mars

Förhandlingarna mellan fackförbund och arbetsgivare ska vara klara senast den 31 mars nästa år. Därefter förhandlas övriga kollektivavtal med industrins kollektivavtal som riktmärke.

Vad är märket? Industrin sätter lönenivån för alla

  • Fack och arbetsgivare inom industrin kommer överens om hur stor löneökningen ska vara i alla branscher på svensk arbetsmarknad. Nivån brukar kallas ”märket”.
  • Första steget i att sätta märket är att facken inom industrin enas om vilken nivå de anser är rimlig. Därefter förhandlar de med arbetsgivarorganisationerna inom industrin.
  • Facken inom industrin är Unionen, Sveriges Ingenjörer, IF Metall, Livs och GS.
  • Anledningen till att industrin bestämmer lönenivån är att Sverige är ett exportberoende land. Fack och arbetsgivare tar hänsyn till företagens konkurrenskraft mot omvärlden när de bestämmer nivån.
  • Flera fackförbund inom LO, bland andra Kommunal, anser att de blir utan inflytande när några få är med och sätter ”märket”. Löneökningar i procent gör också att klyftorna mellan låg- och högavlönade växer.