De anställda vill ha individuell lönesättning, visar en undersökning från Almega. 87 procent av de drygt tusen personer som utfrågades tycker att det är arbetsuppgifterna och duglighet som ska bestämma lönen. 70 procent vill att lönen bestäms i förhandlingar mellan chefen och den enskilde. Bara 48 procent tycker att det är bra att man får en garanterad löneökning oavsett hur duktig man är.

Det här tolkar Almega som ett stöd för misstanken att facket inte har medlemmarna med sig i sina krav på löneökningar för alla.

Åsa Erba Stenhammar, avtalspolitiskt sakkunnig på Unionen, anser dock att detta enbart är en del i Almegas kampanj för att företagen ska kunna sätta vilka löner de vill.

- Det kan vi inte gå med på. Det behövs en facklig kontrollstation.

Enligt Åsa Erba Stenhammar bygger de flesta av Unionens avtal redan på individuell lönesättning. Problemet är i stället ett annat.

- Många av våra medlemmar vet inte varför de får den lön de får. Därför är en av våra huvuduppgifter är att tvinga fram lönesamtal. Det är då som medarbetaren får reda på hur han eller hon ska bli bättre. Tyvärr är det alltför många arbetsgivare som inte tar sig tid eller har tålamod med lönesamtal.

Troligtvis kommer därför Unionen att kräva skärpta skrivningar om lönesamtalen i avtalen.

Att det inte är en större andel som vill ha garanterade löneökningar i avtalen förklarar Åsa Erba Stenhammar med att man i allmänhet utgår från sin egen situation när man svarar.

- Det betyder att 52 procent brukar få mer än den garanterade löneökningen. De har antagligen inte behövt individgarantin och det är naturligtvis bra.

Att släppa kravet på generella löneökningar är inte aktuellt.

- Vi tror att alla på en arbetsplats är med och bidrar. Tycker arbetsgivarna att lägstlöner och individgarantier äter upp utrymmet för individuella höjningar är det fritt fram för dem att ge mer, säger Åsa Erba Stenhammar.