Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Tjänstemännen i Stockholm mår bäst

Stressen varierar över landet. Tuffast är det för tjänstemännen i Skåne och norra Norrland, allra bäst tycks Stockholmarna ha det, enligt TCO:s stressbarometer.
Niklas Hallstedt Publicerad

Otydliga krav stressar tjänstemännen, visade stressbarometern redan i våras. Men hur stressad man är hänger också samman med var i landet man jobbar. Det blir tydligt när siffrorna bryts ned på regional nivå.

Stockholmarna är minst stressade. Jämfört med kollegorna i övriga landet har de i högre utsträckning möjlighet att påverka arbetstidens förläggning, de får mer stöd och uppmuntran från arbetskamrater samt har mer tid för social samvaro på jobbet.  En större andel av dem anger också att de skulle ha lätt att hitta ett nytt jobb vid arbetslöshet.

Betydligt värre är det för skåningarna som, tillsammans med tjänstemännen i norra Norrland, är mest stressade.  Jämfört med rikssnittet är det en större del av dem som inte anser att det finns öppenhet för diskussion och kritik på jobbet, inte får stöd och uppmuntran från chefen, inte får återkoppling på sin arbetsinsats och inte heller känner uppskattning för det utförda jobbet.

Även i övrigt finns det regionala särtecken. Tjänstemän i Östergötland och Södermanland tror till exempel oftare än andra att de riskerar att bli arbetslösa, medan tjänstemän i Småland inte är lika trötta som genomsnittet.

- Vi är själva lite förvånade över att det är så stora skillnader. Men det handlar inte om att skåningar är mer stresskänsliga än andra, säger Roger Mörtvik, samhällspolitisk chef på TCO.

- Den sannolika förklaringen till de här skillnaderna ligger i sådant som vi inte kunnat mäta och granska, till exempel i strukturen på arbetsmarknaden.  Det handlar om sådant som storleken på företag, branschskillnader och risken för arbetslöshet.

Stressbarometern bygger på webbintervjuer med 3 067 tjänstemän och genomfördes hösten 2012.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.