- Vi närmar oss nästa avtalsrörelse. Det är viktigt att under hösten klara ut spelreglerna för att få en stabil lönebildning, säger Unionens förhandlingschef Niklas Hjert.

För facket är det avgörande att det är den internationellt konkurrensutsatta sektorn som sätter märket även i nästa avtalsrörelse. Det innebär att något av de först ingångna avtalen i industrin kommer att styra nivån på löneökningarna för hela arbetsmarknaden. För att detta ska fungera är det nödvändigt att alla branscher vid sidan av industrin accepterar modellen.

- Unionen finns på hela den privata arbetsmarknaden. Det gör att vi kan skapa uppslutning bakom ett märke som sätts av internationellt konkurrensutsatta sektorn, säger Niklas Hjert.

Håller på modellen

I kölvattnet av vårens avtalsrörelse har det funnits kritik inom Unionen från andra sektorer än industrin. Den har gått ut på att märket varit för lågt och att det är fel att en krisande industri ska styra lönerna för branscher som trots finanskris går bra.

Niklas Hjert pekar på att besluten att säga ja till de olika avtalen varit tydliga.

- Vi måste hålla på modellen även när industrin går dåligt. Det fungerar inte om man bara ska plocka russinen ur kakan.

Läget är lite osäkert inför nästa avtalsrörelse eftersom arbetsgivarna i Teknikföretagen i våras hoppade av från Industriavtalet. Nu vill Unionen ha ordning på spelreglerna. Förhoppningen är enligt Niklas Hjert att hålla samman industrin och att det mellan industriparterna finns en överenskommelse om hur förhandlingarna ska gå till. Unionen är inte särskilt bestämd på om det ska ske i form av ett nytt Industriavtal eller på något annat vis.

Den viktiga frågan är inte formen utan att vi enas kring ett nytt handslag, säger Niklas Hjert.

Söker nya arbetssätt

Samarbetsorganisationen Facken inom industrin har bjudit in industrins arbetsgivarorganisationer till diskussioner om arbetssätt i nästa avtalsrörelse. Unionens ordförande Cecilia Fahlberg argumenterar i ett debattinlägg i tidningen Dagens Industri för en ny dialog och fortsatt partssamarbete inom industrin om lönebildningen.

Niklas Hjert förklarar att Unionen vill att det ska vara möjligt att komma fram till skilda avtalslösningar om annat än kostnadsramen i de olika branscherna. Problemet i den senaste avtalsrörelsen var enligt honom att arbetsgivarna var så väl samordnade att det var nästan omöjligt att göra upp om något nytt eller annorlunda än vad arbetsgivarna gemensamt kommit fram till. Som exempel tar han de delade arbetspassen i transportsektorn som Unionen fick bort först sedan man varslat om konflikt.

- Branschernas olikheter måste kunna avspegla sig i avtalen.

Unionens förhandlingschef vill också ha en bred diskussion om avsteg från märket. Förhoppningen är att skapa en gemensam syn på arbetsmarknaden om när det kan vara i sin ordning att avvika från normen utan att hela lönebildningsmodellen äventyras.

- Vi behöver prata om situationer då vi kan göra undantag från märket. Men avsteg får inte ske på ett regelmässigt vis.

Arbetsgivarna vill styra

Arbetsgivarna i Teknikföretagen välkomnar en debatt om procedurregler och om lönebildningen. Däremot kanske organisationen inte går Unionen helt till mötes.

Förhandlingschef Anders Weihe säger att Teknikföretagen inte har något intresse av att avtalen ska se likadana ut.

- Delade arbetspass handlar dock om arbetsledning. För oss är det viktigt att slå fast att det är vi som bestämmer hur arbetet leds och hur resurserna används, säger han.

Han och Teknikföretagen har svårt att acceptera något som helst avsteg från det lönenormerande märket. Han säger att det skulle bygga på den, enligt honom, bisarra idén att alla på arbetsmarknaden skulle kunna komma överens om vilken grupp som ska få extra pengar. Dessutom frågar han sig hur pengarna ska flyttas till dem som ska få extra lönepåslag. Anders Weihe säger att det inte finns några hemliga tunnlar för penningtransporter.

- Vi tror inte på avsteg från märket på central nivå. Det är sådana idéer som successivt lett till förfallet för lönebildningsmodellen. Däremot kan de extra påslagen ske lokalt till individer och grupper genom en omfördelning inom lönenormen.

Han kan dessutom tänka sig en annan väg att göra större påslag än märket anger och det är genom att byta villkorsförändringar till exempel genom att arbetsgivarna betalar för att få en mer flexibel arbetstid.

Anders Weihe tror att det som kan vänta nu är en tillfällig lösning mellan arbetsgivarna och Unionen. En borgerlig valseger kommer leda till att IF Metall blir mer introvert och svårare att komma till tals med enligt honom. Dessutom kommer både IF Metall och LO att vara upptagna med kongresser under en del av nästa år.

Kan bli lönegolv

IF Metalls avtalssekretare Veli-Pekka Säikkälä säger att Anders Weihe gör en felaktig analys. Även om borgarna vinner valet kommer inte IF Metall att släppa lönebildningen.

Det är klokt om Teknikföretagen inte försöker göra några slags uppgörelser med bara tjänstemännen. Det skulle kunna skapa ännu större problem med lönebildningen och det skulle kunna bli en situation där tjänstemännens lönepåslag blir en lägsta nivå för alla andra på arbetsmarknaden.

IF Metalls avtalssekreterare har förståelse för de två frågor som Unionens Niklas Hjert lyfter fram.

Att finna branschspecifika lösningar är finessen med kollektivavtal jämfört med lagstiftningen.

Samtidigt ser han att det hos industrins egna medlare, de opartiska ordförandena, och hos Medlingsinstitutet funnits en vilja att använda exakt likadana lösningar som i nyligen slutna avtal - även i frågor som inte har med kostnadsramen att göra.

Veli-Pekka Säikkälä kan också tänka sig att vissa grupper bör få större lönepåslag än industrins lönenorm.

Det kan vara låglönegrupper som inte har någon löneglidning som behöver stöttning - som exempelvis lågavlönade kommunalare. Ett sätt att lösa att det på är att andra kommunalanställda avstår från en del av löneökningen.

?