Det är ingen tillfällighet att de opartiska ordförandena (opo) har begärt mer tid för att snickra på sin slutliga hemställan. Aldrig tidigare har parterna stått så långt ifrån varandra vad gäller bedömningarna av hur ekonomin kommer att te sig framöver.

Unionens ekonomiska prognos visar på tillväxt, om än avmattad jämfört med i år och förra året. Svenskt Näringsliv däremot menar att vi står inför en ekonomisk kris.

- Det finns en osäkerhet i ekonomin, visst är det så. Men flertalet företag tuffar på. Vi har ringt 700 klubbar i landet, och de allra flesta menar att i deras företag är läget oförändrat, säger Niklas Hjert, Unionens förhandlingschef.

Unionen, och övriga fack i industrin, menar att det finns ekonomiskt utrymme att höja lönerna med i snitt 3,7 procent på ett år. Teknikarbetsgivarna anser att ekonomin endast tillåter 3,2 procent på 22 månader.

Fack och arbetsgivare är överens om att det bör vara ett kort avtal, jämfört med de treåriga som man haft under lång tid. Det innebär att de allmänna villkoren, som bland annat handlar om arbetstid, arbetsmiljö och jämställdhet, sannolikt inte kommer att förändras i någon större utsträckning.

Industrins avtal berör en halv miljon anställda. Men dess omfattning är egentligen avsevärt större. Industrins avtal sätter det så kallade märket. Det innebär att lönenivåerna i industrin lägger ribban för ökningarna också på resten av svensk arbetsmarknad. Det är därför av största vikt att avtalet är så pass balanserat att det kan accepteras också inom exempelvis handel och tjänstesektor.

Tanken är att parterna ska lämna sitt svar på opo:s bud i morgon, onsdag. Skulle svaret bli nej, finns en risk att facken varslar om konflikt redan på torsdag, då fredsplikten upphör i och med det nuvarande avtalets utgång. En konflikt, till exempel övertidsblockad eller strejk, kan träda i kraft tidigast en vecka senare. De opartiska ordförandena har dock möjlighet att skjuta upp konflikten i sju dagar.