Den klassiska föreställningen är att samförstånd mellan arbetsgivare och fack i Sverige har varit starkt sedan slutet av 1930-talet. Den tar Joacim Waaras avhandling Svenska arbetsgivareföreningen och arbetskraftsinvandringen 1945-1972 vid Handelshögskolan i Göteborg effektivt kål på, i alla fall när det handlar om synen på arbetskraftsinvandring. Facket gynnas av arbetskraftsbrist, medan arbetsgivarna har fördel av att det finns en viss arbetslöshet.
- Samförståndet är klart överdrivet. LO balanserade mellan att bidra till ekonomisk tillväxt genom att öka arbetskraftsutbudet kontra att bevara arbetskraftsbristen för att pressa upp reallönenivåerna.
Här hade LO en fördel gentemot motparten. Genom sin nära relation till den socialdemokratiska regeringen kunde man faktiskt påverka och reglera invandringen.
Det fanns också outnyttjade arbetskraftsresurser inom landet, däribland kvinnorna. Problemet är att både fack och arbetsgivare argumenterade för gifta kvinnors inträde på arbetsmarknaden. Men ingen av dem gjorde något för att underlätta det, konstaterar Joacim Waara.
Att facket inte gjorde något är mindre förvånande, eftersom man inte vill utsätta medlemmarna för konkurrens. Arbetsgivarnas ointresse är svårare att begripa.
- Hade man bara sett logiskt på det borde man varit mer mån om att öppna arbetsmarknaden för kvinnorna. Men det fanns ett konservativt tänk från industrins sida.
När kvinnorna så småningom tog sig ut ur hemmen och började jobba var det inte tack vare arbetsmarknadens parter, utan den offentliga sektorns expansion från mitten av 1960-talet.
- De trädde in på en arbetsmarknad lite utanför SAF:s intressesfär och hotade inte heller de industriarbetande manliga LO-medlemmarna.
I dag ser arbetsmarknaden på många sett annorlunda ut, men arbetsgivarorganisationernas och fackens roller är desamma. Det handlar om att bevaka medlemmarnas intressen, vilket kan vara värt att komma ihåg, anser Joacim Waara.
- Ett problem är att de trots allt får lämna remissyttrande på de flesta statliga utredningar. Och facket får lämna remissyttrande vid prövning av arbetstillstånd för utländska arbetskraft. Då är det ett problem när man inte ser till samhällsnyttan utan till egennyttan.