Det finns inget magiskt piller som botar sorg. Det enda som lindrar är tidens gång, stöd och förståelse från omgivningen. Mitt i sorgen kan också jobbet vara en oas, en plats att vila på. För där fortsätter allt som vanligt, säger Carin Britz, psykoterapeut på S:t Lukas i Stockholm.

Hon har flera års erfarenhet av krishantering och sorgearbete. Carin har ryckt ut flera gånger när döden drabbar en arbetsplats.

- Vi har blivit bättre på att hantera sorg i Sverige och de flesta arbetsplatser har idag en god beredskap för att ta hand om sin personal när de drabbas. Så var det inte förr, det blev vi varse i samband med Estonia som också var en nationell sorg.

Carin minns en av dem som överlevde. Personen fördes ensam till ett hotellrum i Finland. Väl tillbaka i Sverige började han arbeta direkt, han kände sig överlycklig och odödlig. Men arbetsplatsen befann sig i sorg då flera av kollegorna inte hade överlevt. Där uppstod en konflikt, mellan han som var så lycklig för att vara vid liv och kollegorna som sörjde de som inte var kvar.

- Men den överlevande var också svårt traumatiserad och borde ha skyddats från arbetet och erbjudits krisstöd, säger Carin.

Bättre beredskap vid tsunamin

När tsunamin drog in över Sydostasien 2004 och dödade tusentals människor, däribland över 500 svenskar, var beredskapen bättre, åtminstone på de större företag som Carin stöttade. På ett och samma företag kunde flera avdelningar vara drabbade. Det var kollegor som var bekräftade döda, kollegor som saknades och kollegor som kom hem utan sina familjer. Läget var kaosartad.

-  Men jag tycker att de företag vi på S:t Lukas arbetade med hanterade situationen bra. Det fanns checklistor att gå efter och cheferna bad om råd i hur de skulle ta hand om sina medarbetare.

Sorgen är privat

Omgivningen kan ibland känna sig maktlös när den möter en medmänniska i sorg, känslan av att inte räcka till är vanlig. Det är svårt men ändå enkelt. För i slutändan handlar det om att finnas till, vara där när någon har det svårt och bekräfta personens sorg.

- Men man ska inte tränga sig på, för sorgen är trots allt privat, påminner Carin om.

Det finns en första gång för allting efter en förlust, första födelsedagen, första julen och första gången att gå till jobbet efter det ofattbara som har hänt. Första gången på jobbet kan vara jobbig men så småningom tycker många att det är skönt att vara tillbaka, är Carins erfarenhet. För där är allting som det alltid varit, där kan man stänga av det jobbiga en stund.

Hon tycker att chefen ska ta initiativ till ett samtal när medarbetaren planerar att komma till i arbetet.

Ställ öppna frågor är hennes råd. "Vad kan jag göra för dig? Hur vill du bli bemött?

- Kanske vill personen att chefen ska mejla ut till alla att hon är tillbaka och inte vill ha frågor om det som hänt för att slippa reagera med att bli arg eller ledsen på jobbet. Det kan vara viktigt att själv få bestämma var gränsen ska går för hur man vill bli bemött.

Vad gäller då när en kollega dör?

De närmaste medarbetarna behöver snabbt få information om vad som hänt och en minnesstund för den avlidna är vikigt tycker Carin.

- Ritualen ger arbetskamraterna möjlighet att dela sorgen och samlas kring det ofattbara som hänt. Man pratar om personen, han eller hon blir en berättelse. Det kan vara en tröst att gemensamt reflektera kring tankar och känslor som dyker upp. Om den här inledande delen tas om hand på ett värdigt och bra sätt så går vi lättare vidare.

Sorg går inte över. Men de allra flesta lär sig leva med den, och smärtan klingar av för att ge plats för minnen och saknad. Men det förutsätter att den som sörjer eller arbetsgruppen får möjlighet att bearbeta sorgen. Carin har sett konsekvenserna av när människor inte får hjälp eller möjlighet att bearbeta, då kapslar personen in sin sorg och sen kommer den ut i andra reaktioner och beteenden som inte är hälsosamma.

- Hela livet är ett sorgearbete, har man inte förstått det blir man aldrig lycklig skriver Kristina Lugn. Det tycker jag sammanfattar allt så bra.