Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Så kan du som jobbar inom teknikområdet få chans på hela lönepotten

Det är fritt fram för arbetsgivare inom teknikområdet att ge hela lönepotten till anställda på en viss arbetsplats. Det står klart efter en dom i Arbetsdomstolen, där Unionen förlorade ett principiellt viktigt mål mot Teknikarbetsgivarna.
Johanna Rovira Publicerad

Anställda på större företag som finns på flera orter har hittills kunnat räkna med att varje arbetsplats har sin egen lönepott att dela på. Men efter domen i AD står det arbetsgivarna inom teknikområdet i princip fritt att klumpa ihop alla anställdas löner från företagets samtliga arbetsplatser, göra en stor gemensam pott och ge rubbet (utöver garantibeloppet) till anställda på en enda arbetsplats.

Anledningen till att de kan göra så är att AD nu förklarat att orden ”vid företaget” i teknikavtalet ska tolkas som Teknikarbetsgivarna vill och inte som det faktiskt har fungerat.

Läs mer: Unionen tar strid för lönehöjningar. 

Två av domstolens ledamöter gick dock på Unionens linje och ansåg att orden ”vid företaget” syftar på företaget som helhet bara i undantagsfall - när det funnits en klar praxis eller en lokal överenskommelse om att räkna företaget som en helhet.

- Frågan har varit känd i tre avtalsrörelser utan att vi nått fram till någon lösning, och vi tyckte att den var så pass viktig att vi ville pröva den i AD, säger Niklas Hjert, förhandlingschef på Unionen.

AD:s beslut innebär att en arbetsgivare skulle kunna använda större delen av arbetsplatsernas samtliga lönepotter till att höja lönerna på de ställen där det är svårast att behålla folk. Niklas Hjert är dock ganska hoppfull om att domen inte kommer att leda till någon större förändring för förbundets medlemmar.

- De flesta arbetsgivare vill ändå hålla löneprocessen på lokal nivå och vi tror så klart att det är på arbetsplatsnivå man kan föra meningsfulla diskussioner. Men vi har ändå förberett en strategi för hur vi lokalt ska kunna bemöta de arbetsgivare som vill använda sig av möjligheten som domen öppnat för, säger Niklas Hjert.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.