Vid Lucia förra året kallades de tre Unionenmedlemmarna på Intermekano Tools i Bålsta upp till ägarna. De trodde att de skulle bjudas på överraskningsfika, men fick en helt annan typ av överraskning.

"Vi följer SAS:s koncept", deklarerade de två förra ägarna, när de presenterade en lista försämringar för Unionenmedlemmarna. Förutom en lönesänkning på 15 procent förväntades de tre tjänstemännen gå med på försämrade pensionsvillkor, begränsad flextid, två semesterdagar mindre samt att arbetstiden skulle ökas på med en halvtimme per dag för att kompensera kafferasterna.

- De två ägarna kom in här utan branschkunskap och trodde att de kunde ösa guld med stor slev, säger Ronny Karlsson, konstruktör och numera också platschef på förtaget som tillverkar prototyper och olika sorters  gjutformar i plast och metall till industrin.

- De ansåg att vi hade för bra betalt i förhållande till vad vi kunde och menade att vår kompetens låg "snäppet högre än att steka hamburgare".

Avstod löneökning

Året dessförinnan hade de tre medlemmarna avstått helt från löneökning.  Men nu kände de: "Nu fick det fan vara nog."

- De trodde nog att det skulle bli enklare att sänka lönerna med Unionen än med Metall och att om de fick oss med sig skulle det bli enklare att få metallarna med på försämringarna, säger Lars Jörgensen, konstruktör och ny verkstadschef.

Ägarnas förhoppningar kom på skam.  Tjänstemännen var lika oböjliga som stålet som används till formarna i verkstaden, trots hot om konkurs och arbetslöshet. Följden blev att de sades upp med sex månaders uppsägningstid.

-  Vi hade nog varit villiga att ha en diskussion om arbetsgivarna bara varit lite smidigare.  Och vi resonerade som så att om vi går med på försämringar nu - vad hindrar dem att försämra mer sen?, säger Ronny Karlsson.

- Visst tvivlade vi många gånger om vi gjorde rätt, men vi fick bra hjälp av arbetsgivaren att bestämma oss.

- Även om de kommit in och erbjudit mig 15 procents högre lön hade jag sagt nej, säger Tony Persson, programmerare och arbetsplatsombud, tillika inköpschef.

De tre tjänstemännen har alla ganska nischade jobb och insåg att det skulle bli svårt att hitta ett nytt. Men det behövde de aldrig göra. En av företagets största kunder gick in och erbjöd sig att köpa företaget för en symbolisk summa. Men de nya ägarna hade ett villkor för att köpet skulle gå igenom - att de tre Unionenmedlemmarna skulle jobba kvar.

Slutet gott, nästan allting gott

- Det var just vår kompetens de var intresserade av. Det kändes som en stor seger att få se de gamla ägarna smita ut med svansen mellan benen, säger Ronny Karlsson.

De anställda fick tillbaka sina kafferaster, sin flextid, sina semesterdagar, sin pension och sin lön. Dessutom finns det numera ett hängavtal med Unionen.  De går dock miste om årets löneökning.

-  Det är en billig kostnad jämfört med alternativet, säger Ronny Karlsson.

Numera kan de också alla tre titulera sig som chefer. Även fast de ogärna vill det.

-  Äsch, det var ägarna som ville kladda på oss titlarna. Här vet alla vad som ska göras så ingen behöver bossa över någon annan, säger de tre ståltjänstemännen.