Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

"Känslan att bli utfrusen skrämmer"

Att visa civilkurage och kämpa mot missförhållanden på jobbet har sina risker. Men ju tidigare smutsen kommer fram desto bättre. Röda Korset har skapat en särskild kanal för anställda som anonymt vill blåsa i visslan utan rädsla för repressalier.
Jöran Lindeberg Publicerad 30 november 2010, kl 12:32

- Att känna att man skulle bli utfrusen och inte få vara en del av sin arbetsplats - det tror jag kan skrämma folk.

Fredrik Gladh, konsulent inom kommunikationsfrågor på Röda Korset i Stockholm, svarar på frågan om vad han tror kan hindra människor från att bli så kallade whistleblowers.

- Mer än att förlora jobbet eller få en konflikt med chefen skulle det var jobbigt om ens arbetskamrater tycker att man betett sig illa.

Kollegan Lennart Pettersson, konsulent inom krisberedskap och tillika fackklubbsordförande för Unionen, håller med:

- Finns det en öppenhet i organisationen gör det att alla blir mer frispråkiga.

En "visslare" är någon som vågar slå larm om missförhållanden, ofta i media.  Som när en anställd på Röda Korset i fjol fick korn på att kommunikationschefen Johan af Donner bedragit organisationen på miljontals kronor. Fast den personen föredrog att prata med de egna cheferna i stället för pressen.

- Med af Donner var det en medarbetare som såg någonting, tog ansvar och reagerade. Och ledningen lyssnade. Men risken är att man väntar tills det har gått för långt.  Därför måste muren mot att ta det steget vara så liten som möjligt, säger Fredrik Gladh.

Nu har Röda Korset infört en särskild funktion för "whistleblowing". I organisationens uppförandekod finns en extern mejladress och telefonnummer som anställda kan kontakta anonymt om de misstänker att allt inte står rätt till. Informationen tas då emot av en extern revisionsfirma, som mejlar den vidare till Röda Korsets personalchef, men omskriven så att det inte framgår vem den kom ursprungligen kom ifrån.  För säkerhets skull får även en medlem i styrelsen en kopia. Hon kan senare försäkra sig om att ledningen följt upp ärendet ordentligt. 

- Det är viktigt att föra in den här funktionen på fler företag och organisationer. Den är bra just för att många inte vågar ta en öppen konflikt. När man misstänker någonting ska det finnas en kanal att gå till, säger Lennart Pettersson.

Faktum är att det ofta ligger i organisationens eget intresse att saker kommer upp till ytan. Läggs locket på uppstår lätt ryktesspridning och dålig stämning, något alla förlorar på.  Ibland behövs någon som talar om att kejsaren är naken.

- Whistleblowern, som tar ansvar och säger ifrån, är något som en organisation behöver. Egentligen borde alla på en arbetsplats ha en sådan inställning. Då har man en god etik, säger Fredrik Gladh.

Den hållningen finns dock inte i alla organisationer. Konsekvenserna av att våga vissla kan bli obehagliga - inte alla gillar en bråkstake. Lennart Pettersson drar sig till minnes vad som hände en arbetskamrat under sin tid på Arbetsförmedlingen tidigare i karriären.

- Det var en kollega som reagerade ganska kraftigt på arbetssituationen och påtalade det hela för Länsarbetsnämnden. Det kom en signal tillbaka därifrån till chefen som då frös ut den här kollegan - ganska ordentligt. Så han fick byta arbete, han insåg att det inte var någon idé att vara kvar.

Dessutom verkade konflikten hemsöka den drabbade senare i karriären - stämplad som bråkmakare av de statliga verken.

- Det var en mycket kompetent kille, han sökte flera tjänster och fick nej. Han uppgav själv att han forskat i det och fått till svar att det berodde på den här händelsen från kontoret han varit på innan. Men det var många år sedan, förhoppningsvis har saker förbättrats, fortsätter Lennart.

I slutändan tror han på att lösa saker den vanliga vägen, utan onödig dramatik.

- Det är definitivt bättre om man lösa sådana här situationer internt istället för att gå till media, för det är inget bra forum. Många läser bara rubriker. Det är att föredra om man i ett tidigt skede kan använda whistleblowing-funktionen, få saken till ledningen och styra upp.

Mest läst just nu

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Omslag Kollega 5 2024

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
Chef & Karriär nummer 3 2024 omslag

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.