Namn: Finn Heie, Stockholm.
Ålder: "Har passerat 50".
Gör: I fas 3 sedan sommaren 2009 och fräschar för tillfället upp sina programmeringskunskaper.

"Jag gick tvåårig ekonomisk linje på gymnasiet, sedan kompletterade jag betygen på komvux. Jag har haft många typer av arbete, jag har bland annat jobbat med internservice inom sjukvården, gjort FN-tjänst, varit krematoriearbetare och vårdbiträde inom långvård och akutsjukvård.

Det sista riktiga jobbet jag hade var som rivningsarbetare, men där fick jag problem med höften. Efter det har jag bara varit ute på gratisjobb, så kallad arbetspraktik, till exempel sorterade jag post på Citymail.

I början av 2000-talet gick jag en utbildning i programmering, men den ledde inte till något jobb. Jag lyckades på egen hand ordna fram ett anställningskontrakt för ett datajobb, men då klev Arbetsförmedlingen in och gjorde om det till ett praktikjobb.

Efter det trillade jag in i fas 3. Jag fick två års tjänstgöring på Jobbfabriken. Det var mest som förvaring där vi hade andra arbetslösa som handledare. Jag valde att göra en livsbok, en äldre person berättade för mig om sitt liv och jag gjorde en bok av det. Den blev bra, men ledde inte till någonting.

Jag gjorde den utan någon stress på ett halvår, sedan gjorde jag inte så mycket mer. Jag tappade lusten, men hann med att läsa väldigt många böcker. Vi hade ingen press på oss och de hade inget vettigt att erbjuda som sysselsättning.

På den tiden fick man inte gå utbildning inom fas 3. Då
var det bara ett sätt att hålla folk på plats. Men sedan fick jag gå en
industrimontörskurs i ett halvår. Det var mest att vända papper, vi fick knappt se en skruvmejsel på hela tiden. Vi fick bygga en hylla och klippa några plåtbitar.Det var lite dagis över det. Jo, jag var minst sagt besviken.

Kursen var inriktad mot Scania sa de, men vi fick ingen praktik. Bara en av oss fick jobb efter kursen, men det var mest på gamla meriter.

Nu är jag på Framtidsbanken och fräschar upp mina programmeringskunskaper. Det är i alla fall bra att jag har något jag vill hålla på med och som jag har kunskaper om. Annars hade det varit en ännu tristare tillvaro hos dem.Det känns som att jag kastar bort mitt liv, jag befinner mig i ett ekorrhjul. Under åren har jag gått igenom olika stadier. Jag har skämts för att jag är arbetslös och jag har varit arg på samhället, men till slut tänker man inte på det. Det är inte så mycket att göra åt.

Om jag tror att jag kommer att få något jobb? Jag har ingen spetskompetens, jag är långtidsarbetslös och har passerat 50 år. Det var länge sedan jag hade ett avlönat arbete. Jag skulle säga att mina chanser är lika med noll. Fast jag har ändå inte gett upp. Jag hoppas att jag åter ska komma i arbete, arbete är en del av min identitet.

Jag tycker att de som styr måste tänka till bättre. De kan inte bara komma med krav, de måste skapa möjligheter också. Arbetsgivarna efterfrågar spetskompetens, men det är inte vad man tillhandahåller inom fas 3."